Vill du få en snabb sammanfattning av helgens händelser?
Häng med.

Atlanta Falcons-St Louis Rams, 31-24
• Rätt dyrköpt seger för Falcons som fick fem starters skadade innan halvtid, en av dem running backen Steven Jackson. Men varför springa med bollen när man har Julio Jones? Atlanta hade 1 rushing yard i halvtid, 36 totalt (på 16 försök) medan Jones hade 182 yards (längsta på 81 yard) och en TD.

Buffalo Bills-Carolina Panthers, 24-23
• Thank you, RedZone på Game Pass. Söndagen bjöd på massor galen underhållning, med galna spel och dramatiska slutsekunder. Som i Buffalo. Bills behövde en TD för seger och EJ Manuel hittade Stevie Johnson med TVÅ sekunder kvar. Tungt för Panthers, som hade tagit ledningen med 1.38 kvar att spela.

Chicago Bears-Minnesota Vikings, 31-30
• Mer drama? Alright. Låt oss presentera ”Mr. Fourth Quarter”. Det är numera WR Brandon Marshalll smeknamn på QB Jay Cutler. Den Jay Cutler? Jajemän. För trots att den ofta ifrågasatta QB:n stod för två interceptions och ytterligare en tung turnover, så kommer vi komma ihåg den mäktiga driven i slutminuterna. Han började på egna 34:e med 3.15 kvar och slutade med en TD-passning till Bennet med 10 sekunder kvar.
• Vikings? De skrev historia genom att för första gången i historien fixa en kick return-TD och fumble return-TD i samma match. Alltid nåt.

Green Bay Packers-Washington Redskins, 38-20
• 480 yards och fyra touchdowns. Nä, det är inte Mark Sanchez karriärsiffror, utan Aaron Rodgers facit från igår. Den här matchen var över halvvägs in i andra quartern. Men självklart vaknade RGIII till liv i slutet och såg till att jag torskade i fantasyn. Tack för det.

Indianapolis Colts-Miami Dolphins, 20-24
• Andrew Luck har orkestrerat åtta fourth quarter-vändningar på 18 matcher. Det var inte långt ifrån att han gjorde det igår igen. Ett väldigt vasst Dolphins-försvar såg dock till att stoppa Colts i slutsekunderna i ytterligare en sån där löjligt dramatisk match.
• När Ryan Tannehill kastade över 10 yards var han åtta för nio och totalt 209 yards. Och kanske är Mike Wallace gladare den här helgen, efter en 18-yards TD.

Kansas City Chiefs-Dallas Cowboys, 17-16
• Ännu en jämn match, men här fick Tony Romo aldrig chansen att gå ikapp i slutsekunderna. Chiefs hade bollen sista 3.55 och spelade ut klockan.
• Det finns inte många likheter mellan årets och fjolårets Kansas City. I fjol gjorde Chiefs en TD på ynkliga 27 procent av sina red zone-besök. I år har Alex Smith fixat fem TD:s på fem besök.

Philadelphia Eagles-San Diego Chargers, 30-33
• Jaha, där dog den hypen? Efter förra helgens häftiga uppvisning tog det tvärstopp för Chip Kellys Eagles. Och det trots att Michael Vick kastade för karriärbästa 428 yards och en TD. Problemet? Eagles svaga defensiv.
• Eddie Royal! Hade du trott att Royal skulle ha fem TD:s på tio mottagningar efter två matcher? Nä, just det.

Baltimore Ravens-Cleveland Browns, 14-6
• Någon som ifrågasatte Ravens försvar mot Denver? Nu tog man en ordentlig revansch, även om man mötte en liiiite svagare QB den här gången. Ravens sackade Brandon Weeden fem gånger och tillät hälften så många yards som mot Denver.
• Joe Flacco är 2 för 13 den här säsongen när han försöker sig på längre kast än 20 yards.

Houston Texans-Tennesse Titans, 30-24
• De låg under med 21 poäng i premiären, åtta i fjärde quartern igår. Ändå är Texans 2-0, dock utan att imponera på något sätt. Hemmlaget tog matchen till overtime tack vare Arian Fosters TD med knappt två minuter kvar att spela.

Arizona Cardinals-Detroit Lions, 25-21
• Har ni hört den där om Lions och deras dåliga vana att dra på sig penalties? Well, igår straffades man med totalt 101 yards. Sent i fjärde quartern drog man på sig en pass interference i end zone, straffades med 31 yards och två spel senare sprang Rashard Mendenhall avgörandet med 1.59 kvar att spela.

Tampa Bay Buccaneers-New Orleans Saints, 14-16
• För andra veckan i rad torskade Tampa på ett sista minuten-field goal. Drew Brees visade vinnarskalle när han såg till att ge kickern Hartley möjligheten att sparka hem segern från 27 yards. Skön revansch för QB:n vars två interceptions ledde till Tampas båda TD:s.
• Apropå penalties så finns det ett lag som är värre än Detroit. Yepp, Tampa Bay. De har nu straffats 23 gånger för totalt 220 yards.

Oakland Raiders-Jacksonville Jaguars, 19-9
• Kanske inte veckans hetaste matchup, men för er som har Run-DMC i fantasylaget var det goda nyheter. 19 carries och 129 yards är taget. För alla oss som tog en flyer på MJD? Det sket sig.

New York Giants-Denver Broncos, 23-41
• Glöm Peyton, den här gången var det RB:s Knowshon Moreno som stal showen. Två TD:s och 93 yards på bara 13 försök.
• Ska det vara så svårt att springa med bollen? Giants sprang för totalt 23 yards igår. Vore kanske bra om Eli slapp kasta bollen så mycket. Ja, han kastade för 353 yards i går. Men också fyra nya interceptions. Han är nu uppe i sju på två matcher.
• Peyton? Han har 769 yards, 9 TD:s och NOLL interceptions så här långt. In da words of Henrik Larsson: De e OK.

Seattle Seahawks-San Francisco 49ers, 29-3
• Välkommen ned på jorden, 49ers. Efter premiären var det svårt att se hur något lag skulle få stopp på Kaepernick & Co. Men snacka om att Seahawks dominerade 49ers offensiv. Framför allt var lagets secondary grymt. Kaepernick kastade bara för 127 yards och hade tre interceptions.
• Det var ingen vacker match, med mängder av misstag. Marshawn Lynch glänste dock, med totalt 135 yards och tre TD:s.

/Stefan.

Avspark är bara timmar bort. Här är fem grejer att hålla koll på i NFL:s andra omgång:

1. Kellymania. Philadelphia Eagles nye coach behövde bara en halvlek på sig för att vi skulle förstå: Här har vi en udda fågel. De exotiska formationerna, de unika signalerna, det halsbrytande tempot. Ta bara en sån sak som att LeSean McCoy rörde bollen 21 gånger och skrapade ihop 120 yards…på en halvlek. Efteråt sa Chip Kelly att han var missnöjd (!) med tempot: ”I felt like it was slow, to be honest with you”. Hur ska San Diego Chargers bemöta den här galenskapen?

2. Tungviktsmatchen. Såväl Seattle Seahawks som San Francisco 49ers vann i premiären. Båda nämns flitigt i Super Bowl-diskussionerna. Nu möts divisionsrivalerna i en fajt där det kommer smälla hårt och snackas högt. Kolla in Sunday Night Football 02.30 på GamePass (där alla matcher sänds) eller i TV10.

3. Manning Bowl. För tredje gången möts brorsorna i en NFL-match. Den ene är glödhet efter sina sju touchdownpassningar i premiären – den andre kastade fyra TD (men tre interceptions), och funderar på om han har någon running back som inte knäcker laget med fumbles och missade blitz-pickups. Eli har förlorat båda sina tidigare möten med Peyton och får finna sig i underdog-rollen även den här gången. New York Giants–Denver Broncos sparkar igång 22.25, TV10 börjar sin sändning 22.00.

4. Moment 22. Den där katastrofmatchen vi refererade till i föregående punkt? David Wilson, förstås. Men Giants speedkula var inte den ende 22-årige, hajpade running backen som svek i premiären. Miamis Lamar Miller sprang 10 gånger för 3 yards. Denvers Montee Ball är begraven i en kommitté med Knowshon Moreno och Ronnie Hillman. Det är inte bara fantasyägare som behöver mer från Wilson/Miller/Ball – det gäller i allra högsta grad deras klubbar, också.

5. Spel, spel, spel. Inte för att nån har frågat, inte för att du borde lyssna – men vi har gjort det till en liten vana att slänga ut en del spontana, dåligt underbyggda spelarspecial-tips på Twitter. Under premiärhelgen flippade vi med LeSean McCoy, floppade med David Wilson. Idag har vi en känsla för Darren McFadden över 70,5 rushing yards, 1,80 på Bet365. Hans Oakland tar emot ett Jacksonville som gav upp 121 yards (4,5 per springförsök) mot Kansas City i premiären. Visst har man blivit bränd av Run-DMC förut, men med en dåres envishet hävdar jag att det finns en betydande grundtalang där. Och Terrelle Pryor borde öppna upp en del korridorer att springa genom. Vad lirar du den här veckan?

Den här listan är häftig läsning för en svensk. Jeffery Taylor från Norrköping blev hela EM:s skyttekung i den första gruppspelsfasen.

– Det är coolt. Men basket är en lagsport, det går inte att fokusera på poängen, säger han.

Nevertheless – sättet han gjorde sina 106 poäng på fem matcher visar återigen hur han utvecklas. Säsong efter säsong. I NBA-kretsar har nog många varit snabba att stoppa in 24-åringen i ett fack. En försvarsstark spot-up-skytt som smäller i en del dunkar när han får fri väg till korgen, typ.

Men i EM scorade Taylor på massor av olika sätt. Från dribbling, från medeldistans – till och med några turnaround-fadeaway-hoppskott, för att göra det extra stiligt… Han visade intelligens och touch runt korgen – inte bara kraft. Var högprocentig (46,38%) och hade fin balans mellan antalet tvåor (26/53) och treor (11/26). Drog massor av fouls (5,6 per match, fjärde bäst i turneringen – Jonas Jerebko var etta med sina 6,2).

Vissa grejer i spelet krävde justering, berättar Jeffery. Det var ju första gången han spelade basket på seniornivå i Europa, efter sju år i USA. Hans 4,4 turnovers per match var delvis en produkt av den omställningen.
– De blåser jävligt många stegfel. Svårt att bli van vid. Domarna är inte dåliga, men det är annorlunda mot det jag är van vid. Sedan kan ju motståndaren bara sitta i tresekundersområdet i försvaret. I NBA finns det mer space att drajva. Det är nog de två stora skillnaderna, säger han.

Repertoaren finns där. Han är kapabel att ta nästa steg offensivt även i NBA, om han får minuterna och bollarna. Och det tror jag att han kommer få. Eller ta, snarare. Genom att vara såpass bra att Bobcats blir tvungna att involvera honom mer. Tvåsiffrigt i poängkolumnen för Jeffery Taylor kommande säsong, är mitt tips.

Innan han lämnade Koper berättade han också om sin nya favoritspelare:

– Viktor Gaddefors, jag är ett stort fan utav honom. Tycker han är jättejättebra. Kan drajva bollen, avsluta, är spänstig, kan sätta treor också. Spelar bra försvar.

Efter en anonym inledning mot Grekland och Finland spelade Gaddefors upp sig rejält i de tre följande matcherna. Han fyller 21 år i höst, och tippas av DraftExpress gå i slutet av andra rundan nästa år. Jeffery Taylor ser NBA-kvalitéer i sin nya landslagskamrat.

– Absolut. Sättet han spelar på, och att han är en smart spelare. Jag tror verkligen att Viktor har en chans att komma till NBA.

Under rubriken ”Tillbakaspolning” (ja, vi jobbar på ett nytt namn) kommer vi förmodligen väldigt långt ifrån regelbundet att blicka tillbaka på helgens NFL-matcher. Inga långa rapporter, bara intressanta detaljer från matcherna.

Buffalo Bills-New England Patriots, 21-23
• Segern var inte vacker. Bradys sista drive fungerade dock som spackel; från egna 34:e med 4.31 kvar och två sjukt svåra passningar på 3rd down som höjdpunkter.
• Det var en jobbig eftermiddag för Ridley och Spiller, två hypade RB:s. Båda fumblade och fick se sina backups ta över.
• Om Brady saknar sina TE:s? Jovars. Han var 1 av 3 för totalt 5 yards (och en interception) när han kastade till tight ends.

Chicago Bears-Cincinnati Bengals, 24-21
• Cutler till Marshall. Har ni hört den förut? Den avgörande TD:n kom med 7.58 kvar av matchen.
• Bengals hade tre turnovers (2 interception, 1 fumble) och det fällde avgörandet, menade WR A.J. Green som hade 162 receiving yards och två TD:s.

Miami Dolphins-Cleveland Browns, 23-10
• Mike Wallace får 60 miljoner dollar över fem år. Vad han inte får? Tillräckligt med passningar, om du frågar honom själv. Wallace fångade bollen en gång för 15 yards och hade fem targets under matchen. Vad han mer inte får? USA-bloggens utmärkelse till Team Player of The Year (observera att det inte är en riktig utmärkelse).

Detroit Lions-Minnesota Vikings, 34-24
• Adrian Petersom sprang 78 yards för en TD i sitt första spel. Sedan tog det stopp. Det blev bara 17 yards på de efterföljande 11 försöken.
• Kommer ni ihåg det Detroit som drog på sig en massa onödiga penalties? Well, det Detroit har inte lärt sig ett dugg. Man drog på sig 11 stycken i går, vilket var nära att kosta segern.

Oakland Raiders-Indianapolis Colts, 17-21
• Vilken vinnarskalle han är, Andrew Luck. Den här gången sprang han in den avgörande TD:n, 19 yards lång med 5.20 kvar att spela. Han har nu åtta matchvinnande drives i 4:e quartern eller overtime, medräknat fjolåret. Imponerande.
• Darren McFadden sprang för en TD. Jo, det är en stor grej. I alla fall för Raiders, som senast hade en spring-TD den 14 oktober förra året.

New Orleans Saints-Atlanta Falcons, 23-17
• Det var ju den här matchen man skulle ha sett, inte härvan i Buffalo. Brees passade för 357 yards och två TD:s och Roman Harper stoppade Matt Ryans sista desperata passning i Sean Paytons återkomst.
• Tony Gonzalez har nu en TD i 17 NFL-säsonger. Äldst är bäst, eller vad det heter.

NY Jets-Tampa Bay Buccaneers, 18-17
• Hade du en dålig dag igår? Då kan du trösta dig med att Lavonte David förmodligen hade en sämre. Hans personliga foul med sekunder kvar gjorde det möjligt för Nick Folk att sparka hem segern till Jets.

• Geno Smith var inte så pjåkig, ändå. Han fick dock hjälp av Buccaneers som gav Jets offensiv fem first downs till följd av penalties.

Pittsburgh Steelers-Tennessee Titans, 6-19
• Totalt 195 yards, 32 av dem längs marken. Nej, det var inte Colin Kaepernicks halvtidsfacit mot Packers. Det var Pittsburghs totala offensiv mot Titans, som sackade Big Ben fem gånger om.

Carolina Panthers-Seattle Seahawks, 7-12
• Inte den sexigaste av matcher, kanske. Lynch kom ingenstans och det dröjde till fjärde quartern innan Wilson fick in kvällens första TD.

Jacksonville Jaguars-Kansas City Chiefs, 2-28
• Skön start för Andy Reid och även om motståndet var svagt verkar det som om att Alex Smith har hittat rätt i KC.
• Fanns det inte något för Jacksonville att glädja sig över? Jodå. Bryan Anger stod för ett nytt klubbrekord. Han fick nämligen punta bollen ELVA gånger. Heja.

St Louis Rams-Arizona Cardinals, 27-24
• Såg ni Jared Cooks ”vad-fan-hände-där”-fumble i första quartern? Well, han fick sin revansch med två tunga TD:s senare i matchen. Totalt var Bradford 7 för 10 och 141 yards när han passade till sin tight end.

• Cards var länge med i matchen, men mäktade bara med 67 yards offensiv i fjärde quartern.

San Francisco 49ers-Green Bay Packers, 34-28
• Underbar match som verkligen levde upp till hypen. Och framför allt levererade 49:ers ändå lite ifrågasatta offensiv. Kaepernick kastade 3 TD:s och 412 yards. Boldin hade 208 yards, inklusive en 10-yards TD.
• Vernon Davis hade två TD:s på sex targets. I fjol hade han lika många TD:s på 43 targets.

Dallas Cowboys-New York Giants, 36-31
• Tre TD:s av Victor Cruz räckte inte. Giants hade nämligen SEX turnovers i matchen.
• Vi kan kritisera ett sloppy Giants, men varför inte hylla Cowboys? Man tvingade fram 16 turnovers under hela förra säsongen, en siffra man lär förbättra ordentligt om man fortsätter så här.

/Stefan.

I söndagens Sportbladet berättade vi storyn om Sean Payton, Bountygate och stjärncoachens återkomst till New Orleans Saints.
Det började bra för det offensiva snillet, med seger (23–17) mot divisionsrivalen Atlanta i går. Precis som vanligt alltså. Payton har nu vunnit sju av nio möten med Falcons Mike Smith, själv en mycket skicklig ledare.
Inför premiäromgången listade vi också fem andra starka NFL-coacher. Här är namnen vi valde ut:

Bill Belichick, 61 år, New England Patriots.
Meriter som head coach: Tre Super Bowl-titlar (2002, 2004, 2005), utsedd till Årets coach tre gånger.
Kommentar: Lika känd för sin munktröja och sitt sura beteende mot media, som för sin mästerliga matchplanering och förmåga att pusha spelarna.
Sagt om Belichick: ”Det stora med honom är att han inte bara kan spelstrategi, utan också förstår ekonomin i sporten och hur lönetaket fungerar, hur man utvärderar talang som före detta special teams-coach och försvarscoach” – Robert Kraft, Patriots ägare, till ESPN

Tom Coughlin, 67 år, New York Giants.
Meriter som head coach: Två Super Bowl-titlar (2008, 2012).
Kommentar: Belichick må vara grym, men de två senaste gångerna han nått Super Bowl har han fått stryk av den här killen. Coughlin gjorde stordåd redan med Jacksonville när de var nya i NFL. Han styr med järnhand, vilket kan skrämma en del spelare. Men de som klarar av det är beredda att offra allt för sin strikta, smarta coach.
Sagt om Coughlin: ”Han har lärt mig att alltid planera, alltid tänka, alltid vara förberedd för varje situation i matchen” – Eli Manning, quarterback i Giants

John Harbaugh, 50 år, Baltimore Ravens.
Meriter som head coach: Super Bowl-mästare 2013.
Kommentar: Besegrade brorsan Jim (som för övrigt gjort ett fantastiskt jobb med San Francisco) i Super Bowl. Bara sju matcher tidigare hade John gjort en modig manöver, då han sparkade anfallscoachen Cam Cameron. Ersättaren Jim Caldwell fick ut max av quarterbacken Joe Flacco, och Ravens övervann både odds och experter på väg mot titeln. Ny utmaning i år utan veteranerna Ed Reed och Ray Lewis.
Sagt om Harbaugh: ”Han är en stor coach och en stor ledare, och han låter sina spelare leda” – Matt Birk, före detta Ravens-center

Mike Shanahan, 61 år, Washington Redskins.
Meriter som head coach: Två Super Bowl-titlar med Denver (1998 och 1999).
Kommentar: Efter några tunga säsonger fick Shanahans karriär en nytändning, när Washington bytte upp sig i draften för att välja superlöftet Robert Griffin III. Med en stjärna till quarterback vann laget 10 av 16 matcher och gick till slutspel. Shanahan är en krävande ledare som är känd för sitt högeffektiva springspel.
Sagt om Shanahan: ”Han var väldigt, väldigt aggressiv, och ville vinna både genom anfall och försvar. Många coacher försökte bara luta sig tillbaka och vinna med försvaret” – John Elway, Denver-legendar

Dick LeBeau, 76 år just i dag, Pittsburgh Steelers.
Meriter som försvarscoach: Två Super Bowl-titlar (2006 och 2009).
Kommentar: Var aldrig framgångsrik som head coach, men räknas ändå till NFL:s mest inflytelserika ledare – någonsin. Som försvarsspecialist har han genom åren lyft sina spelare flera nivåer. Han sätter griller i huvudet på motståndarnas quarterbacks med sitt luriga ”zone blitz”-system, där de defensiva attackerna kommer från olika, oförutsägbara håll.
Sagt om LeBeau: ”Det är grymt att spela för en kille som honom. Vi är hans marionettdockor, om du så vill” – Brett Keisel, försvarsveteran i Steelers, till USA Today

Uppdraget var att rädda äran.
Det gjorde basketlandslaget, med besked.
Efter den sensationella krossen av världsnationen Ryssland kan spelarna vara stolta. Enormt stolta.

”Nu spelar vi för vår heder”, sa Dino Pita före matchen.
Och som Sverige gjorde det.
Matchen mot Ryssland innehöll allt det som saknades när laget kollapsade mot Grekland och Finland. Hårt slit i försvar och returtagning. Spelare som kastade sig efter lösa bollar. Viljan att slå den där extra passningen, att lita på lagkamraterna – och att verkligen våga när läget kom. I dag fanns modet.

I de två första EM-matcherna höll Sveriges spel och fokus inte mycket mer än en period.
Den mentala styrkan mot Ryssland var någonting helt annat. Det kom några tuffa perioder igen med lite ring-ut, bortslängda bollar och missar i kommunikationen. Skillnaden var att spelarna tog motgångarna med rätt attityd, som ett L-A-G den här gången.

I fjärde quartern rann det iväg till rena utklassningen av frustrerade, paralyserade ryssar.

Hela det svenska laget förtjänar beröm för sin insats.
Kenny Grant som äntligen bombade i treor, Erik Rush och Viktor Gaddefors med sitt grovjobb och enorma mod, NBA-duon som spelade så klokt och drog så många fouls, Joakim Kjellbom som tog en skön revansch…med flera.
Men det är svårt att inte bli extra imponerad av Ludvig Håkanson.
En 17-åring som går in i startfemman, möter en en anrik basketnation med en färdig NBA-guard som Alexey Shved i spetsen – och är totalt orädd. Ludde bidrog till Sveriges mer samlade, strukturerade och lagorienterade spel i den här matchen. Vilken mognad! Framtiden på pointguard-positionen är ljus.

Alla ni som satt där hemma och tittade, som inte gav upp efter de två första matcherna – grattis. Ni blev vittnen till svensk baskethistoria.
Och till landslaget – ni inte bara räddade er heder, ni blev hjältar också. En bragdartad insats. Tack för showen.

Man blir glad av att prata med Ludvig Håkanson.

Visst är han, liksom alla andra, besviken över Sveriges bleka insats i basket-EM. Men Barcelonas supertalang lyckas ändå njuta av att spela EM, begripa det stora i att han som 17-åring är här. Man märker det på hans orädda spel, och på hur han snackar.

– Klart vi inte har presterat det vi borde göra, men det är inte slut än, sa Ludde när Sportbladet träffade honom idag.
• För egen del?
– Helt okej. Jag har inte spelat dåligt, men mitt ansvar som point guard är att hela laget ska spela bra. Det har vi inte riktigt lyckats med.
• Hur har det varit att möta de här stora europeiska guardstjärnorna, som Greklands Vassilis Spanoulis och Finlands Petteri Koponen?
– Grymt, när man tänker på det. När man väl spelar så skiter man ju i det. Då är de som vilka spelare som helst. Men det är grymt coolt.
• Bland det första du gjorde var att sätta en trepoängare rakt i ansiktet på Spanoulis. Hur kändes det?
– Helt galet. Jag har säkert kollat på den trean 50 gånger, typ. Japp, det har jag gjort, säger Ludde och ler brett.
• Han sa efter matchen att du är ett ”väldigt stort löfte”.
– Kul att höra. Han är min största idol i Europa, absolut. Coolt.

Brad Dean flaggade idag för förändringar i startfemman till lördagens match mot Ryssland. Jag skulle bli förvånad om Ludvig Håkanson inte är en av spelarna som får chansen. Man satsar på framtiden, samtidigt som man belönar en kille som varit hungrig när han fått chansen. Helt rätt tänkt.

•••

Såväl Jeffery Taylor som Jonas Jerebko öppnar för att komma tillbaka till landslaget i framtiden, som i EM-kvalet nästa år och i EM 2015.

Det blev inga raka ja-besked när jag frågade idag – mycket hänger ju på vad deras NBA-klubbar säger, hur det löser sig med försäkringsfrågor och sånt – men de är positiva i alla fall.

– Varje chans man får att representera sitt land vill man ta. Sedan beror det på när EM-kvalet är. Jag läste någonstans att de ska flytta det till hösten, sa Jeffery Taylor.
• Men om det ligger bra till under offseason?
– Ja, absolut.

Jonas Jerebko vill också fortsätta vara en del av landslaget:
– Jo, självklart. Men det där är ingenting jag tänker på nu. Vi har Ryssland imorgon, vi har Italien och Turkiet kvar. Jag kan inte börja tänka flera år framåt. Jag har två år kvar på kontraktet och vem vet var jag spelar om fyra år till exempel, sa Kinnasonen.

Om Sverige ska kunna göra en resa av det slag som Finland har gjort, uppför Europastegen, så måste nog Taylor och Jerebko komma hem varje sommar. Fortsätta bygga upp det här landslaget. Och helst längre än två veckor, på nästa läger. Även om ett litet svenskt basketförbund kanske inte har så mycket att säga till om på den punkten, gentemot mot stora mäktiga NBA-klubbar.
– Det känns som att vi behöver spela mer med varandra, behöver få erfarenhet, om man tittar på framtiden. Men först och främst vill vi vinna nu, i den här turneringen. Det är målet, säger Jeffery Taylor.

• Sverige är inte det enda laget med NBA-spelare som har problem i EM-grupp D. Turkiets stjärntrio Hedo Turkoglu, Ersan Ilyasova och Omer Asik producerade bättre i dag än mot Finland, men fick ändå stryk med klara 90–75 mot Italien.
– Det verkar som att någonting är blockerat för oss. Vi vill visa tuffhet och göra grovjobbet på planen, men sedan hamnar vi snabbt i underläge. Och vi lyckas inte återhämta oss, säger guarden Sinan Guler.

• Apropå Turkoglu så är han på väg att bli utköpt av sin NBA-klubb Orlando Magic. Han lär alltså få uppemot 40 miljoner kronor för att inte spela. Sedan sägs Fenerbahce vänta med ett ettårskontrakt värt 22,5 millar, så jo – det är gött att vara Hedo. Att döma av det han visat i basket-EM kommer Magic-fansen knappast sakna honom…

• Italien, då. De ser bra ut och har ett galet publikstöd här i Koper. Jonas Jerebkos nya lagkamrat i Detroit, Gigi Datome, gjorde 25 poäng mot Ryssland igår – noll mot Turkiet idag. Ändå vann Italien komfortabelt, vilket visar på en viss bredd i laget.

• Greklands storstjärna Vassilis Spanoulis sa väl inte mer än 30 ord när jag intervjuade honom i mixed zone i går, men sex av dem var dessa: ”He is a very good prospect”, på tal om Sveriges 17-årige guard Ludvig Håkanson.

• Antar att man måste säga något om Sveriges kollaps mot Finland, också. Jag har inga problem med förlusten, finländarna var klara favoriter och är ett mer sammansvetsat lagbygge. Däremot ska man kunna kräva ett bättre lagspel och bättre inställning – precis som Jerebko är inne på, det är inga klyschor. Dessutom måste flera spelare (de som inte har NBA-kontrakt) våga mer och ta för sig, mer om det i morgondagens tidning.

Men nu släpper vi basketen i några timmar och kollar på NFL-premiären, va?

Väntan är över.
02.30 natten mot fredag kickar NFL igång igen, med Denver Broncos–Baltimore Ravens.
Och vi vore inte USA-bloggen om vi inte firade premiären med en panel. Som gästtyckare har vi bjudit in en gammal Sportbladet-räv – nyhetschefen Magnus Herbertsson, tvåfaldig mästare i tidningens interna fantasyliga och en sucker för NFL.
Without further ado – här är frågorna, och som vanligt vill vi ha era svar i kommentarsfältet.

1. Vem/vad/vilka blir säsongens överraskning?
Magnus Herbertsson: Redan ifjol såg man glimtar av något stort. I år har Colts flera nya offensiva vapen och framför allt har man kvar en ung och modig quarterback. Andrew Luck återförenas med College-coachen från Stanford, Pep Hamilton, som gått in och förändrat Colts offensiv till en något mer balanserad och gammaldags stil. Det räcker självklart inte hela vägen, men jag tror att Indianapolis kommer ställa till problem för många lag.

Stefan Persson: Önsketänkande? Maybe. Men herr Brady verkar vassare än någonsin och Patriots system är så väloljat att jag utser lagets grupp av receivers till säsongens positiva överraskning. Gruppen är den yngsta som Belichick haft i New England och kanske att det hackar lite i skivan de första matcherna. Men när säsongen är över kommer både Aaron Dobson och Kenbrell Thompkins ha fått sina genombrott i NFL.

Petter Westin: TV10-studion, och kanalens kommentatorer. De fick mycket skit ifjol av benhårda förespråkare för amerikanska originalsändningar. Jag köper den invändningen, själv är jag också en flitig användare av GamePass. Men om amerikansk fotboll ska växa på allvar i Sverige – ut till svenne idrottsbanan, och inte bara till oss nördar – behövs svenska paketeringar av sändningarna. Dessutom gjorde TV10 ett klart godkänt jobb och jag tror att Dahlborns gäng, om du ger dem en chans, utvecklas ännu mer till den här säsongen.

2. Vem/vad/vilka blir säsongens flopp?
Herbertsson: Får man välja Randy Moss? Efter att ha skrivit på som ny NFL-tyckare för FOX bedyrade han ”Jag är inte del av media”. Jag kan inte påstå att jag förväntar mig några djupanalyser.
På planen drar jag till med Danny Amendola. Känns som han kan ha fått lite fel roll i Patriots offensiv, dessutom med ständiga skadeproblem.

Persson: Går det att ha höga förväntningar på ett lag som gick 4-12 i fjol? Tydligen. Det har snackats om att Chip Kelly ska kunna göra underverk med Eagles, att laget ska kunna vara med och slåss i ett ganska jämntjockt NFC East. Eh, nä. Trots ett ganska snällt schema kommer Eagles inte finnas med i kampen om en slutspelsplats.

Westin: Med risk för att försöket till en reverse-jinx är pinsamt uppenbart: Atlanta Falcons. Försäsongen ljuger inte, det här laget har seriösa o-line-problem. Min drömvärvning Steven Jackson kommer få slita så jäkla ont för sina yards (det är han i och för sig van vid). Och även om Mike Nolan är en kreativ försvarshjärna, så har Falcons talangunderskott i den lagdelen. Kort sagt: Matt Ryan blir tvungen att förtjäna varenda cent av det där nya monsterkontraktet.

3. Vilken spelare får man inte missa?
Herbertsson: En hockeyälskare med nummer 99 på tröjan. Texans defensive end J.J. Watt blev förra årets bästa defensiva spelare och är min favoritspelare i hela ligan. På försäsongen har han bara varit inne på två spel. ”Coacherna har haft en plan – att bara göra mig hungrigare och hungrigare fram till premiären. Jag är extremt hungrig. Jag är som ett djur i en bur som inte blivit matad på ett tag. Så fort man släpper ut mig blir något uppätet”, säger han till Sports Illustrated. Jotack, Watt verkar redo.

Persson: Dez Bryant. Jag tror han sätter Megatron på plats, blir ligans bästa WR den här säsongen och räddar Tony Romo från att bli lynchad.

Westin: Hebbe snodde Watt framför ögonen på mig, så jag drar väl till med en oldie (but a goodie) – Troy Polamalu. Håller kroppen? Kan han hitta tillbaka till forna glansdagar? Isåfall finns det få lika underhållande NFL-spelare som Pittsburgh-försvarets virvelvind.

4. Vilket lag kommer synas flitigast i ditt GamePass?
Herbertsson: Förmodligen Houston Texans (för J.J. Watt) och Denver Broncos (för Peyton Mannings no-huddle).

Persson: Bortsett från Patriots? Hm. Jag föll ju pladask för RGIII och Redskins efter att i fjol ha sett deras match mot Giants på plats. Så det blir mycket Redskins i år igen. Har traditionellt även svårt att blunda för Packers, som ofta bjuder på stor underhållning.

Westin: Utöver de våndor som Falcons kommer ge mig på regelbunden basis, så ser jag framemot att följa Chip Kellys galna experiment i Philadelphia. Hur snabbt kommer allt gå? Hur mycket kommer han våga/kunna springa bollen? Och framför allt, vad blir det av en 33-årig Michael Vick i detta spelsystem?

5. Vilken fantasyspelare måste man bara äga?
Herbertsson: Det finns bara ett otroligt tråkigt svar på det: Adrian Peterson.

Persson: Jamaal Charles. Jag hade honom i fjol och hade inte Romeo Crennels coachning varit säsongens största skämt hade både jag och Charles haft ett bättre 2012. Nu känns det som om Charles är i rätt situation med rätt coach och kommer hota Peterson som årets RB-monster.

Westin: Om jag inte får mina händer på Jimmy Graham eller Rob Gronkowski till ett överraskande bra pris, så satsar jag på Vernon Davis. Varje gång. Även fast man aldrig ska köpa training camp-hype så gör jag det fullt ut här. Och vem ska annars fånga passningarna från ultrabegåvade Colin Kaepernick?

6. …och vem ska man inte ta i med tång?
Herbertsson: Jag vet bara att jag aldrig skulle röra Tony Romo. Han må vara stabil och ha en bra arm, men han viker ofta ner sig när det gäller och jag ser honom inte som den ledaren Cowboys skulle behöva och förtjänar.

Persson: DeMarco Murray, om man tänkt starta honom. Om jag har karln i mitt lag? Det kan ni ge er faan på.

Westin: Drew Brees och Aaron Rodgers. Fantastiska spelare såklart, och pålitliga fantasymonster – men personligen går jag inte i närheten av någon quarterback i de tre första rundorna. Helst inte före runda sju/åtta/nio heller, för den delen…

7. Vem blir MVP?
Herbertsson: Peyton Manning.

Persson: Kansas City kommer ju göra en Minnesota Vikings och gå till slutspel, bara för att åka på en fetsmäll direkt. Jamaal Charles är spelaren som tar dem dit.

Westin: Såvida inte Adrian Peterson överträffar sig själv och springer för 2500 yards den här gången (inte möjligt…väl?), så blir det nog en quarterback. Tom Brady ligger bäst till med tanke på de vapen Patriots har förlorat – och att han ändå kommer briljera.

8. Vem vinner Super Bowl?
Herbertsson: Det riskerar att bli ett svinkallt Super Bowl i New York, det kallas redan Storm Bowl förresten. Seahawks har ett riktigt vasst lag och Seattle ligger långt norrut, så jag lägger en hundring på dem.

Persson: Det gör Denver Broncos.

Westin: För andra året i rad säger jag Denver. Skillnaden är att det nu känns som ett ganska väntat tips.

Vi snackade lite om det här med idoler, idag. Vikten av att ha svenska stjärnor att se upp till för unga basketspelare. Durant och LeBron i all ära – det blir någonting annat när förebilderna kommer från Kinna och Norrköping. Mer verkligt, mer uppnåeligt.
– Man försöker göra så bra ifrån sig som möjligt, tänka på vad man gör och vad man säger. Det är många unga som har ögonen på mig, sa Jonas Jerebko.

Själv hade han faktiskt en svensk förebild i barndomsåren.
– Min pappa spelade ju med Jonas Larsson. Självklart har jag sett upp till Jonas när han spelade i Frankrike och sånt. Det var mest honom jag hade koll på när jag var liten, i och med att han kommer från Kinna också.

Sugen på mer basket-EM? På Sportbladet.se du nu läsa om landslagets planer på att testa Jonas Jerebko som center. Sedan tidigare finns den här Thomas Massamba-intervjun (obligatorisk läsning för alla kids med proffsdrömmar), och en lista över stjärnorna du inte får missa (plusinlåst).

Här är lite andra grejer som vi snappade upp under onsdagens mediaträff, dagen innan premiären mot Grekland:

Jerebko om den stundande NBA-säsongen:
– Jag ser framemot det. Först och främst vill jag bli klar med det här, göra ett så bra EM som möjligt. Men självklart finns NBA-säsongen i bakhuvudet. Nya spelare, ny coach, nytändning för mig. Det ska bli riktigt roligt, förra säsongen var inte kul.

Jerebko om EM:
– Självklart är målet att vinna matcher och gå vidare från gruppen.
– Vi måste spela tillsammans. Det är många som lägger fokus på just mig och Jeff, att det är viktigt att vi spelar bra. Självklart är det så. Men vi behöver ändå en laginsats. Man vinner ingen match i detta EM med bara två spelare. Vi behöver alla på toppen av sin förmåga.
– Vi är mindre än alla lag vi möter, så det blir tufft i försvaret. Vi ska vända det till vår fördel, spela snabbt och byta mycket. Vara aggressiva, men smarta. Försöka hålla de stora killarna i motståndarlaget från korgen. Så fort vi får bollen ska vi ställa om till anfall. Det blir väldigt viktigt att hålla tempot uppe, springa mycket och sätta våra skott.

Jerebko om den ökade försvarsbevakningen som väntar:
– Det är någonting vi är vana vid från när vi växte upp. Jeffery har spelat på college, jag har varit i Plannja och Italien. Man har blivit dubblad och tripplad och vet hur det fungerar. De får gärna dubbla mig, det skapar ytor och jag ger gärna bort bollen till en fri lagkamrat.

Jeffery Taylor om nerver och förväntningar:
– Jag brukar inte känna så mycket press. Det är ändå bara basket, oavsett vilken nivå man spelar. Ta man bara bort alla människor, all media och allt runtomkring så är det bara samma sak som man gjort sedan man var liten – försöka stoppa ens kille från att göra poäng, och försöka göra poäng på motståndarlaget.

Taylor om vikten av trepoängsskytte i EM:
– Vi måste skjuta med en hög procent. Treorna vi får i öppna lägen måste sitta. Man får inte så många möjligheter mot bra lag.

Taylor om sina spektakulära dunkar:
– Det är alltid kul att ha såna explosiva spel. Det kan absolut tända laget, om det är i rätt situation och rätt tid i matchen.

Förbundskapten Brad Dean om de sönderryckta förberedelserna:
– Det är frustrerande, om jag ska vara ärlig. Många som har varit halvskadade. Men i dag känns det mycket bättre än i går, alla var med och tränade för fullt.

Dean om lagets ”mindset”:
– Jag tycker det är bra. Killarna har kämpat för att komma hit. De vet att det inte är givet att de får en sådan chans igen. Alla är ganska hungriga. Vi ska gå ut och se hur långt det tar oss mot ett lag som Grekland. Efter det är vi förhoppningsvis på en hög nivå, och spelar mot Finland nästa dag.

Dean om försvarsplanen mot Vassilis Spanoulis imorgon kväll:
– Vi ska försöka med Thomas Massamba. Han kan irritera spelare ganska rejält. Spanoulis har så mycket rutin och är van vid det mesta. Men Thomas är vår bästa chans att ta bort honom, och vi ska försöka göra det.