Han har släppt hyllade album, spelat med några av världens främsta orkestrar och prisats för sitt nyskapande sätt att jobba. I kväll blir Daniel Hope – en av vår tids främsta violinister, den första klassiska artisten att spela på festivalen Way Out West i Göteborg. 

Programpunkten med Daniel Hope och Göteborgs Symfoniker sticker minst sagt ut bland andra band som Outkast, The National, Motörhead och Röyksopp & Robyn. Det här är första året som Way Out West –  en av Sveriges största musikfestivaler, valt att boka en klassisk akt. Och för den kända violinisten Daniel Hope blir det här också första gången han själv besöker en modern musikfestival.

– Jag har varit på enstaka konserter så klart, men aldrig på en riktig festival där det både finns rock, pop, hiphop och elektronisk musik. För mig är det häftigt att få vara en del av en så mångsidig festival.

Daniel Hope som i kväll kommer framföra Max Richters hyllade ”Recomposed” – en tolkning av Vivaldis fyra årstider, tillsammans med Göteborgs Symfoniker menar också att det är värdefullt att få spela för en publik som kanske inte vanligtvis lyssnar på klassisk musik.

– Det är alltid kul att möta nya människor som kanske inte har något tidigare förhållande till den här musiken. Många kanske har fördomar om klassisk musik och konstmusik och förhoppningen är ju att dessa går från konserten och tänker ”wow, det här är ju faktiskt riktigt bra”.  Alla är välkomna till mina konserter!

Han har precis flugit in till Göteborg från Mallorca, där han både semestrat och gjort en spelning. Efter festivalen väntar en höst av fortsatt turnerande, något som är vardag för brittiska Daniel Hope sedan han påbörjade sin professionella karriär som 15-åring. Sedan dess har han både haft en framgångsrik solokarriär, drivit flera projekt för utvecklandet av konsertformen, skrivit böcker och producerat film. Hemligheten bakom framgångarna och orken att driva igenom alla projekt menar han kommer från två saker: hård disciplin och stödet från familjen.

– Att vara en violinist på den här nivån kräver hårt jobb. Det handlar om att öva varje dag, hela livet. Tack vare allt stöd från min familj har jag fixat det. Nu när jag dessutom kan välja mina egna projekt känns det knappt som jobb längre – det är bara kul.

För två år sedan blev Daniel Hope kontaktad av vännen Max Richter, känd som en framgångsrik kompositör inom postklassisk musik och filmmusik. Han ville göra en re-komposition av Vivaldis fyra årstider, till Hopes stora förvåning.

– Jag frågade Max varför han ville göra om ett av världens mest fulländande verk, och han svarade ”Vivaldi är det bästa du kan lyssna på, men jag hör det överallt – i hissar, väntrum, garage och på flygplatser. Jag vill göra om det så att jag kan bli kär i det igen”. Jag tyckte att det var en mycket intressant tanke och hakade på, berättar Daniel.

Sedan albumet släpptes i april har det hyllats unisont av såväl kritiker som fans. Den brittiska tidningen The Independent skrev bland annat: ”It’s a beautiful recomposition, with undulating string beds carrying Daniel Hope’s lyrical lone violin lines”. På WiMP utsågs albumet tidigare i våras också till Veckans klassiska album. För Daniel Hope var projektet en utmaning, då han under många år spelat de klassiska versionerna av Vivaldi. Men efter att ha levt med projektet under en lång tid säger han sig nu ha fått en egen relation till de nya re-kompositionerna.

– Jag gillar framförallt ”Summer 3” som har dramatiken och energi från originalet, men som samtidigt fått en ny ”funkighet”. Det är en klockren kombination av det klassiska och det moderna. Sedan tycker jag också väldigt mycket om ”Winter 1” där inledningen liknar originalet men där man sedan leds in i en slags latino-dans-känsla. Den är häftig!

I början av september släpper Daniel Hope också ett nytt album, med en helt annan inriktning. ”Escape to Paradise” innehåller musik från europeiska kompositörer som levde i exil i Hollywood under 30- och 40-talet. Gästar på albumet gör bland annat Max Raabi men också den kända popstjärnan Sting. Exil och flykt är teman som ligger väldigt nära Daniel Hope personligen då hans föräldrar och farföräldrar själva fick fly och spendera tid i exil, under andra världskriget och apartheid. Daniel själv växte upp i Sydafrika, med en irländsk pappa och en tysk mamma och flyttade sedan till England. Idag är han bosatt i Wien, men befinner sig för det mesta ute på turné. På frågan om var han egentligen känner sig hemma, skrattar han lättsamt och säger:

– Jag har ingen plats att kalla hemma, utan ser hela Europa som ett slags hem. Jag gillar de olika språken och kulturerna, som trots att de är olika ändå liknar varandra mer än man tror. Var jag än befinner mig i Europa så känner jag mig hemma.

Du ser Daniel Hope och Göteborgs Symfoniker spela ”Recomposed” på Way Out West i natt kl. 01.00 på Göteborgsoperan. Du kan också se ett annat förinspelat framförande av ”Recomposed” med Daniel Hope och barockorkestern L´Arte del Monde på SVT2 i kväll, kl. 20.00. 

Karin Moberg går igång på operapop, lite electro och framför allt soulig RnB medan Felizia Uggla har blivit ett glatt popsnöre. Det här är de bästa singlarna just nu!

Karin:

Sister – The War Is Over
Sister består av de galet begåvade dansarna och musikerna Giovanni Bucchieri och Aleksandar Maksic, och kompositören Stefan Levin. De träffades på Operan förra året då de satte upp ”Kom ni döttrar”. Då ville de introducera popen i operan. Men ”The war is over” gör de precis tvärtom och låter operan komma in i popen. Låten premiärspelades på Ellegalan och är första singeln från ett kommande album. Det här är också ledmotivet till Anna Odells film ”Återträffen”. Framför allt – det är ruskigt bra!

Emil Héro – 1992
Tillsammans med sångerskan Hedvid gör Urban Cones basist och sångare Emil Gustafsson riktigt bra electropop under namnet Emil Héro. Det är medryckande, synthigt värre, vemodigt och lite slappt – pop när det är som allra bäst helt enkelt!

Max Elto – Backyard Animals
Ingen verkar veta särskilt mycket om den här mystiska, svenska producentduon. Men en sak vet jag – de lyckas blanda deep-house-sväng, pop och soul-vokaler på ett alldeles trollbindande sätt!

Blood Orange – It Is What It Is
Har lyssnat på den här skivan så många gånger nu att jag drömmer om den på nätterna men kan ändå inte få nog! Dev Hynes är producenten bakom bland andra Solange och det här är hans egna musikkprojekt. Det känns så extremt rätt i tiden! Just den här låten (där Samantha Urbani gästar) är ett perfekt exempel på det sköna Prince-gunget och RnB-tonerna som hittas på den här välproducerade plattan.

Naomi Pilgrim – No Gun
Barbados-svenska Naomi Pilgrim har tidigare sjungit med Lykke Li och nu när hon satsar på en solokarriär är det här ett namn att lägga på minnet! Fantastisk stämsång, jazzig känsla – vill bara höra mer. Långsamma RnB-beats matchat med en skön nattlig vibe. Kanske inte säger så mycket, men lyssna på låten så förstår ni.

Felizia:

The Flaming Lips – Peace Sword (open your heart)
När ljud matchas på detta vis utan att på något sätt skapa ett oväsen då har ett mästerverk skapats. Även då en beskriving av denna sång kan göra lyssnaren åksjuk så lyckas The Flaming Lips skapa en rak väg med starka intryck.

Little Jinder – SHH
Skulle vilja kalla det här för barnsligt vackert på alla sät och vis. När Little Jinder väljer att sjunga på svenska så känns hennes musik mer personlig! Här är en låt som verkligen berör mig då Little Jinder lyckats skapa toner som gör mig glad och sorgsen på samma gång.

George Ezra – Angry Hill
Några låtar spelas i bakgrunden samtidigt som hjärnan går på högvarv. Men så helt plötsligt, utan minsta förvarning, dyker ett intro upp. Jag måste höra denna låt, ta reda på vem som ligger bakom en sådan vacker låt. Så jag tar en paus från vardagen och låter mig ta en lugn stund tillsammans med George Ezro.

Criminals – Stuck to the Ground
Hey Hey – här kommer ett meddelande till alla eletropopsfantaster! Saknar ni komplement till The Royal Concept? Grabba tag i detta band och hoppa på succétåget som precis börjat rulla!

Fou De Toi – Fall Out
Den stockholmsbaserade trion Fou De Toi kastar lyssnaren mellan hopp, lugn och sanningar. Samtidigt låter de ingredienser från popvärlden beblandas med indierockens klassiker. Detta är riktigt bra!

Wild At Heart – Saving all my tears
Avslutningsvis vill jag tipsa om Wild At Heart senaste singelsläpp och samtidigt inser jag att veckans tema går i den glada popvärldens tecken. Saving All My Tears är låten som skjuter ut electroblixtar, kör på stämsång och fyller på med en fin falsett – jag hoppas Stockholmsduon fortsätter leverera för jag ser verkligen fram emot trånga klubbspelningar med Wild At Heart!

Den här veckan är det drömskt och mycket själ som vi går igång på. Fantastiska texter, sköra röster och födelsen av en ny svensk soulkung – det här är de bästa låtarna just nu enligt oss på WiMP.

Karin:

Lulu James – Sweetest Thing
Soulen har verkligen fått nytt liv såhär i slutet på 2013. Det här är riktigt bra producerat och alldeles silkeslent. Lulu James har fått riktigt mycket kärlek av diverse musikbloggar men inte riktigt slagit sig in som ett namn som nämns där ute i stugorna. Förhoppningsvis ändras det med ”Sweetest Thing” som helt klart är hennes mest radiovänliga singel såhär långt.

Malcolm B feat. Kim Cesarion – Vad du vill
Oj, oj, oj vad bra det här är. Eric Gadd och Kaah får se upp för när Kim Cesarion sjunger på svenska slåss han definitivt om platsen som Sveriges soulkung. Det här är helt klart vinterns stora svenska hiphop/R&B-hit.

Niklas Von Arnold – Tragedi
Ingen är gladare än jag över att Niklas von Arnold nu väljer att sjunga på svenska. Kalla det soulpop om ni vill, jag kallar det bara helt jäkla fantastiskt.

Cut Copy – Free Your Mind
Den här härliga electrogruppen har visst gått och blivit hippies. Skivan Free Your Mind har fått lite halvsval kritik men singeln ”Take Me Higher” är så härligt vacker, pepp och glittrigt glad så det går inte att inte gilla den.

Lorde – Team
Medan Lordes überhit Royals fortfarande går varm på de flesta radiostationer och topplistor vill jag ändå slå ett slag för hennes senaste singel ”Team”. Temat är ungefär detsamma som på ”Royals” – hellre fattig och vacker än rik och ytlig. Texten är riktigt bra och det finns något Lana Del Rey-eskt över produktionen. Fast 16 år gammal är hon alltså. Kill me now.

Felizia:

Active Child feat Ellie Goulding – Silhouette 
När jag såg att Active Child och Ellie Goulding spelat in en låt tillsammans tog mitt hjärta några glädjeskutt. Desto mer lycka blev det när jag sedan hörde låten. Det känns så komplett när Active Childs magiskt mjuka electro-toner träffar Ellie Gouldings unika, väsande sångröst, en röst som jag alltid varit svag för. Det här är en låt som kräver ett par riktigt bra lurar, tända ljus och en repeat-knapp.

1987 – Ocean 
Klart och utelämnande. Rått och lite falskt. En känsla av att han delar med sig av något högst personligt. Första gången jag hörde den ansträngde jag mig för att verkligen kunna ta in varenda ord. Hans släpiga men samtidigt så klara röst sväljer ibland orden innan de hunnit lämna hans mun, vilket gör mig ännu mer nyfiken. För jag är övertygad om att denna låt bär på ett budskap som jag vill ta del av!

Truls – Tear Me Up 
Ännu ett intro som är lite drömskt. Och det säger jag utan ett uns av negativitet. Inledningen drar mig in i en sagovärld fullt med plingande lyckotoner och smattrande trumslag. Detta är musik som passar när som helst på dygnet – den sömnlösa natten (med eller utan din käresta), den uppspelta inledningen till en utekväll eller helt enkelt på bussen till jobbet.

Noonie Bao – Ung & Kåt 
Ebba Gröns gamla hit har dammats av och återfötts av Noonie Bao. Vid första mötet så förstod jag ingenting – är detta verkligen DEN Noonie Bao? Men ja, ja, JA! Detta är så bra att hon mer än gärna får fortsätta på denna stig. Synd att det inte är sommar och man får vimla runt på Trädgården med den här i bakgrunden..

London Grammar – Strong 
Låt dig inte luras av de först 18 sekundernas tysta intro, för när låten väl tar sina första klara toner så vet man att dem är något stort på spåren. Den mogna och starka rösten tillsammans med den enkla gitarren och dova basen utmärker en fantastisk trio. Strong är en låt som både gör mig hämndlysten och sårbar på samma gång – en fantastiskt abstrakt men härlig känsla.

Äntligen dags för en ny ”Bäst just nu”-lista! Den här gången går Kakan igång på en 16-årig Zya Zeeländska och Nora får äntligen höra nytt från Neko Case.

Kakans val:

Lorde – Royals
Men ja jävlar vad mycket bra kvinnliga artister det finns just nu. De är begåvade, unika, spännande och inspirerande. Att Lorde den lilla Nya Zeeländska popdonnan dessutom bara är SEXTON år gör nästan att det blir för mycket för mig. Alltså hon låter mycket äldre (åldersångest hej!).

Marlene ∞ – Bon Voyage
Kanske är det för att låten är producerad av franska Tepr från Yelle som jag går igång så mycket, är nämligen ett stort Yelle-fan. Kanske är det för att Bon Voyage är en perfekt balansgång mellan indie och väldigt kommersiellt. Kanske är det för att Marlene ∞ mixar skimrande syntar med härliga klubb-beats. Skit samma, Bon Voyage är hur som helst en riktig favorit just nu.

Ida Redig – Shout
Ida har lagt ifrån sig gitarren och förvånar oss med en riktig electrobomb. Hon har parat ihop sig med Melody Clubs Kristofer Östergren och det verkar helt klart bjuda på ett vinnande koncept. Det påminner lite om Lykke Li och iamamiwhoami – extremt bra med andra ord.

Maia Hirasawa – Sarah
Det är bara att tacka SVT och programmet ”Alla tiders hits” för den här versionen av Mauro Scoccos klassiska hit Sarah. Musiken för tankarna till CocoRosie men Maia har definitivt en djupare mognad i rösten än vad Bianca och Sierra Casady har.

M.I.A. – Come Walk With Me
”M.I.A. coming back with power, power!” Ja, är man coolast i stan kommer man automatiskt med på den här listan. Psykedeliskt och allmänt galet men väldigt härligt.

Noras val:

MØ – ”XXX 88”

Här har vi en artist som bara växer och växer för varje singelsläpp. 25-åriga Karen Marie Ørsted aka MØ har väl hajpats av alla som det går att hajpas av i år, och det med all rätta. Sångerskan besitter en egensinnig ”coolness” och ett musikaliskt uttryck som trots att det rör sig i ett medvetet 2013-electropop-landskap lyckas sticka ut. På nya singeln ”XXX 88” har Diplo från Major Lazer kopplats in, och resultatet är minst sagt lyckat.

Neko Case – ”Where Did I Leave That Fire”

Åh, som jag har längtat efter Neko Case! Efter att ha gått igenom en depression och en svår familjetragedi är hon nu tillbaka efter en fyra år lång paus från musiken. Även om vi känner igen den gamla Neko så är nya plattan (med årets längsta albumtitel?) The Worse Things Get, The Harder I Fight, The Harder I Fight, The More I Love You, definitivt en mörkare och mer vemodig uppvisning än vad folk/indie-sångerskan tidigare visat upp. En av höjdpunkterna är den dramatiska ”Where Did I Leave That Fire”.

The 1975 – ”Girls”

Brittiska The 1975 har spelat ihop i ett decennium, men det är först nu som det börjat bubbla om gruppen på allvar. Efter succén med überpoppiga singeln ”Chocolate” är nu fullängdaren äntligen här. Jag dansar mer än gärna runt till den snygga ”Girls”.

Volcano Choir – ”Alaskans”

Även om Justin Vernons skugga vilar tungt över Volcano Choir finns det ändå ganska tydliga skiljelinjer mellan 6-mannabandet och Bon Iver. Det hörs att det inte är ett enmannaprojekt, utan ett resultat av finslipat bandsnickeri. Trots att det i bland kan låta lite ansträngt och tillrättalagt är ändå nya plattan ”Repave” tillräckligt vass för att den ska få gå varm hemma hos mig under höstens dimmiga dagar.

Roosevelt – ”Elliot”

En av månadens finaste upptäckter är definitivt electroprojektet Roosevelt, som redan kommit att jämföras med akter som Disclosure och Totally Enormous Extinct Dinosaurs. I dagarna kom nya EP:n där jag gärna lyssnar på titelspåret ”Elliot”.

Äntligen är sommaren över! Med det menar vi att vi är glada för att det återigen släpps massa bra musik.. Här har vi listat några favoriter som går varma den här veckan. En salig blandning av bra musik helt enkelt!

Kakan:

Panda Da Panda – Benga Bonga Zen
Äntligen har Panda Da Panda (Thibo Girardon som han egentligen heter) släppt sin debutplatta! En riktigt ambitiös sådan dessutom med inte mindre än 17 låtar. Han jämförs ofta med Maskinen, mycket på grund av den breda skånskan, men här mixas electropopen upp med techno och dupstep. Bäst på skivan är nog Benga Bonga Zen som både får mig att dansa och reflektera över livet samtidigt. Inget dåligt betyg det.

Poliça – Chain My Name
Jag är verkligen ett fan av electronica som frontas av kvinnor så ni fattar ju att jag går igång på det här! Den här härligt basiga och energiska låten från den amerikanska indie-duon känns som en riktig hit. Nu kan vi inte annat än längta till den 22 oktober då plattan ”Shulamith” släpps.

År&Dar – Du ligger med andra nu
Adam Pålsson gjorde en briljant insats i SVT:s ”Torka aldrig tårar utan handskar” och nu gör han en nästan lika briljant insats som sångare på År&Dars debut-ep. Det är rå och ärlig pop när den är som bäst. Bakom producentspakarna hittar vi Mattias Glavå som tidigare jobbat med bland andra Håkan Hellström, Anna Järvinen och Broder Daniel.

Tired Pony – All Things All At Once
Gary Lightbody (som vi känner igen som sångare i Snow Patrol) startade Tired Pony för att få ägna sig åt sin passion för countrymusik. Nu skulle jag nog inte kalla det här för country då det är långt från linedance och cowboyhattar, det känns snarare som finstämd, melankolisk folkmusik. Fast egentligen spelar det ingen roll vilken genre vi placerar in Tired Pony i för musik är alldeles strålande hur som helst.

Veronica Maggio – Sergels torg
Men ja, det är precis vad man kan förvänta sig av en av Sveriges mest hyllade och älskade artister.

Nora:

Haim – The Wire
Den här popdängan har redan funnits med ett tag, på YouTube finns fyra år gamla liveklipp av när Los Angeles-systrarna framför ”The Wire” på små indieklubbar – då i en helt annan version. Det pågår just nu en hätsk diskussion bland fansen om den nya och mycket mer genomproducerade varianten signerad Ariel Rechtshaid (Vampire Weekend, Charli XCX, Solange m.fl) verkligen gör bandet rätta. Ofta är det ju så att man fäster sig vid en version och inte kan ”höra” låten på samma sätt när den uppstår i en ny form. Men en bra låt är alltid en bra låt. Och den här låten är helt klart en av de bästa just nu. Här kan du kolla in hur det såg ut när Haim framförde ”The Wire” 2009:

Westkust – Weekends
Shoegazen är inte död – den lever och frodas i en av Sveriges mest musikaliska städer. Göteborgsbandet Westkust har legat och pyrt på alla musikbloggar under året, och i början av augusti släpptes äntligen två nya låtar: ”Summer 3D” och ”Weekends”. Det här är så snyggt i all sin fullmaxade enkelhet. Jag längtar efter att höra mer från Westkust!

Babyshambles – Picture me in a hospital (demo)
Äntligen tillbaka! Skandalomsusade Pete Doherty har trots allt lyckats samla ihop sig och hans vapendragare i Babyshambles. Senare i höst släpps albumet ”Sequel to a prequel”, men vi har redan hört singeln ”Nothing comes to nothing” som också innehåller den här charmiga låten, här i en ärlig demoversion som jag ärligt talat tycker klår den officiella versionen:

Friends – The Way
Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på ”I´m his girl” – i mina ögon en av 2012:s absolut bästa låtar. Brooklynbandet Friends kom från ingenstans och charmade hela världen med sina flirtiga popdängor. Sedan dess har bandet bytt ut några medlemmar och turnerat världen runt. Men för några veckor sedan dök så en ny singel upp – den pampiga balladen ”The Way”. Det här är en pampig 80-tals-historia som jag mer än gärna skulle dansa tryckare till.

The Weeknd – Belong to the World
23-åriga Abel Tesfaye aka The Weeknd har redan kallats för Michael Jacksons efterträdare. Och visst finns det likheter, även om kanadensiska Tesfaye rör sig i ett helt annat ljudlandskap än King of Pop. Klart är i alla fall att det här är ungefär hur bra som helst. Om ungefär en månad släpps nya albumet ”Kiss Land” – om vi längtar?!

Sommaren är här, men vi fortsätter som vanligt att tipsa om de absolut bästa låtarna som cirkulerar ute i musikrymden. Den här veckan lyfter Kakan Moberg fram svenska debutanten Sirena och den nya singeln från Familjen, medan Nora Lindkvist har upptäckt det spanska electropopbandet Delorean samt lyssnat in sig på provokatören Kirin J Callinan.

Kakan Mobergs favoriter:

Familjen – Väger ett andetag

Bara titeln ”Väger ett andetag” gör att Familjens senaste singel platsar på den här listan. Men den har inte bara en fantastiskt fin titel, utan är också en riktig hit som lätt kan mäta sig med ”Det snurrar i min skalle” från 2007. Kolla gärna in videon också, som har gjorts med material från fiverr.com, en sajt där personer från hela världen säljer olika typer av tjänster för 5 dollar. Den här videon är helt gjord på filmade snuttar från sajten som sedan har klippts ihop.

Britta Persson – Grunge Girls

Här kommer nästa singel från Britta Perssons platta ”If I Was A Band My Name Would Be Forevers” – förmodligen en av de bästa låtarna från plattan. ”En gång en grunge tjej, alltid en grunge tjej” som Britta själv har sagt. Saken är den att jag aldrig har varit en sådan där grungetjej som hon sjunger om, men låten är lite sprudlande catchy ändå.

Sirena – Love Is Not

Åh vad stolta vi kan vara över årets svenska debutanter! Sirena har vi hört tidigare i år då det är hon som sjunger på ledmotivet till årets Summerburst-festival ”Tonight” av Galavant. Men nu släpper hon eget och det här är ljusår bättre i mina öron. En härligt mjuk electropopsingel om vilsenhet och galenskap. Här hittar vi lite lagom mycket av allt.

Le Youth – C O O L

Klart att vi måste slänga in lite slät nu-disko i den här listan! Det var ett tag sedan LA-baserade producenten Le Youth släppte något, men det här var värt att vänta på. Låten bjuder på funkiga och studsande syntar och rullande bas tillsammans med med vokalerna från Cassie Ventura poplåt “Me & U” från 2006. Det här är den perfekta låten för sommar, sol, drinkar och dagsdisko.

Indiana – Smoking Gun

Brittiska Indiana blandar 80-talssyntar med efterhängsna vokaler. Det här är riktigt mörk electropop som påminner lite om The xx (Crystalised). Det är skrämmande och förföljande och när Indiana sjunger ”I wanna hurt you just for fun” tror jag henne. Det är samtidigt väldigt, väldigt snyggt.

Nora Lindkvists favoriter: 

Delorean – Spirits

Det spanska electropopbandet Delorean har bland annat remixat The xx och Franz Ferdinand och turnerat tillsammans med svenska jj och Miike Snow. 2010 släpptes hyllade plattan ”Subiza” och nu är gruppen tillbaka med en ny singel. ”Spirits” är något av det snyggaste du kan lyssna på för tillfället. Ett självklart soundtrack till sommaren, och till allt som är vackert.

Kirin J Callinan – Victoria M

Australiensiska Kirin J Callinan har främst gjort sig känd som en riktigt provokatör – han blev bland annat lynchad av australiensiska medier efter en scenshow där han medvetet utlöste ett epileptiskt anfall hos en epileptiker (som i och för sig frivilligt hade gått med på detta). Kritiken till trots – det nysläppta debutalbumet ”Embracism” är riktigt intressant. Och vilken röst han har Callinan. Här hörs spår av Depeche Mode, Nick Cave och The Cure. Fast förpackat i en mer teatralisk och ”noisig” form då. Bäst är den grandiosa ”Victoria M”.

Franz Ferdinand – Right Action

I maj annonserade supergruppen Franz Ferdinand att deras fjärde studioalbum ”Right Thoughts, Right Words, Right Action” kommer att släppas i slutet av augusti. Albumtiteln återfinns också i nya singeln ”Right Action” – ett tre minuter långt bevis på att Franz Ferdinand verkligen är tillbaka.

Chelsea Wolfe – Fight Like Gods

I Youtube-trailern till Chelsea Wolfes fjärde studioalbum ”Pain is Beauty” går det att ana en ännu mörkare sida av den kaliforniska folksångerskan än den hon visade upp på den vackra ”Unknown Rooms: A collection of acoustic songs” från förra året. Det blir riktigt spännande att höra resultatet när plattan släpps i höst. Tills dess lyssnar jag mer än gärna på den drömska ”Fight Like Gods”.

Someone Still Loves You Boris Yeltsin – Nightwater Girlfriend

Gruppen med världens bästa bandnamn är tillbaka. Nya singeln ”Nightwater girlfriend” skapar ingen revolution men är ett mycket effektivt stycke indiepop att dansa, ha picknick eller dricka öl till.

Än en gång är det dags för Kakan Moberg och Nora Lindkvist på WiMP-redaktionen att tipsa dig om låtarna som är absolut bäst just nu! Den här veckan lyfter Kakan på hatten för IIda och iamamiwhoami, medan Nora har förälskat sig i indierockbandet Big Deal.

Kakan Mobergs favoriter:

iamamiwhoami – ”o”

Den här veckan passar jag på att hylla kvinnliga artister som har det där lilla extra och här har vi verkligen en sådan artist. Jonna Lee övergav sin karriär under eget namn och började 2009 släppa konstnärlig visuell musik via Youtube. Under en lång tid var det ingen som visste vem som dolde sig bakom pseudonymen iamamiwhoami men filmerna spreds som en löpeld. I dagarna släppte iamamiwhoami sin andra skiva ”Bounty” – en uppsamling av de låtar som aldrig släpptes officiellt innan förra skivan ”Kin”. O var en favorit för mig redan när den spelades under 2010 och trots att den har tre år på nacken känns den fortfarande nytänkande och fräsch när den nu släpps igen.

Iida – ”Life Will Kill You”

“Ooh-ooh-ooh-ooh-OOH-OOH-ooh-ooh”. Ju mer man lyssnar på den här låten, desto mer beroende blir man av den. Iidas föräldrar spelade folkmusik och satte därmed tonen för hennes musikaliska resa. Själv säger hon sig vara inspirerad av Björk, Joni Mitchell och Salem Al Fakir. Det är lite folkmusik uppblandat med pop och bjuder på fantastiska stämmor och en något galen ton. Det är hemskt bra. Det här är debutsingeln och jag väntar otåligt på vad mer som ska komma från den här unga damen.

Lune – ”Leave The World Behind”

Originallåten Leave The World Behind spelades in av Swedish House Mafia tillsammans med Laidback Luke och Deborah Cox på sång. Det blev en riktig hit och spelades flitigt på klubbar runt om under 2009. Lunes tolkning är så mycket bättre. Det här är en riktig liten pärla som bör spelas på högsta volym under full koncentration – då lovar jag att något kommer hända inom dig. När den nu dessutom är ledmotivet till Volvos senaste reklamfilm som kommer visas globalt hoppas vi att Lune får den stjärnstatus hon förtjänar.

Aoife O’Donovan – ”Lay My Burden Down”

Ni har förmodligen hört den här låten för länge sedan, men med en annan sångerska. Då var det nämligen Alison Krauss som hann göra en cover på den flera år innan Aoife O’Donovan, som skrivit den, släppte den själv – så lång tid tog det nämligen att göra den här debutskivan. Men Aoife är verkligen ingen debutant, hon har huserat i musikbranschen rätt så länge, bland annat som sångerska i bluegrass/string-bandet Crooked Still. Och hennes röst är fantastisk så det är på tiden med ett soloalbum!

Austra – ”Hurt Me Now”

Det här är den avslutande låten på Austras nysläppta skiva Olympia, och ett riktigt bra avslut blir det. När Katie Stelmanis med sin klara, spröda röst sjunger ”don’t hurt me now” så är det något som brister inom mig. Känslosamt och underbart.

Nora Lindkvists favoriter: 

Big Deal – ”Pristine”

Det är svårt att välja ut en enda låt från den brittisk/amerikanska duon Big Deals fantastiska nya album ”June Gloom”. Men när Alice Costelloe och Kacey Underwood tillsammans sjunger ”Love what you have, know what you need” i den vackra ”Pristine” når plattan en av sina absoluta höjdpunkter. Gåshud.

Kanye West – ”I Am a God”

Yes, you are.

Judith Hill – ”Desperation”

Hela våren har jag längtat efter att få se ”20 feet from stardom” – en Morgan Neville-dokumentär om sångerskorna som körat bakom de största artisterna – utan att själva få någon uppmärksamhet. I dagarna har filmen haft premiär i USA och ungefär samtidigt har den här låten börjat cirkulera på internet. Judith Hill har körat med Stevie Wonder, Elton John och Michael Jackson, och sjöng även ”Heal the world” på minnestunden efter Jacksons död. Sångerskans slutliga genombrott kom när hon ställde upp i den amerikanska realityserien ”The Voice”  och nu satsar äntligen Judith på en solokarriär. Den här sångerskan besitter en magisk röst som förtjänar att bli hörd – börja med att lyssna på den vackra ”Desperation”.

CHVRCHES – ”Gun”

Åh, äntligen en ny låt från en av årets främsta popgrupper! Den skotska trion med det komplicerade namnet levererar gång på gång nya guldkorn, som gjorda för svala klubbkvällar. ”Gun” är inget undantag.

Dags igen för WiMP-redaktionen att tipsa er om vilka låtar som är hetast för tillfället. Den här gången går Kakan Moberg all in på hiphop medan Nora Lindkvist hyllar Drum Bass of Deaths nya sound. Det här är bäst just nu!

Kakan Mobergs favoriter:

Elliphant – ”Music Is Life (Feat. Ras Fraser Jr.)”

”A shitty day but then you press play”. Elliphant – Ellinor Olovsdotter – har gått ihop med den jamaicanske reggaeartisten Ras Frazer Jr. och skapat en potentiell sommarhit. Hälften inspelad i Stockholm och hälften i Kingston på Jamaica (Ras hemstad) ger en hiphop-låt med klassisk reggae-vibe.

Shazaam – ”Äventyret vinner alltid”

Shazaam – John Landenfelt – är en av Sveriges bästa battlerappare, har tidigare rappat under aliaset Beväpnad Tjockis och är en del av Ri-Fa. Äventyret vinner alltid är öppningslåten till nysläppta EP:n med samma namn. Det är lekfullt, glatt och sätter sig direkt. Och Johs härligt småländska r ger låten ännu mer charm.

Tjuvjakt – ”Fru Gårman”

Inledningen är härligt pop-soulig och texten är riktigt humoristisk och klurig om en kvinna som kallas fru Gårman. Tankarna förs till ett modernt Just D med ett skönt gung som lämnar ett leende på läpparna.

Mack Beats (med Timbuktu, Malcolm B och Jaqe) – ”Tiden Står Still”

Producenten Marko Saez, mer känd som Mack Beat, släppte debutalbum förra veckan och fick finfina recensioner. Han rappar inte själv, utan lämnar den uppgiften till mer lämpade gästartister i form av Sveriges hiphopelit. På Tiden Står Still är det Malcolm B, Jaqe och veteranan Timbuktu som tar ton. För min del kan tiden gärna stå still ett tag så att jag kan lyssna extra mycket på Mack Beats sköna beats.

Malcolm B – ”Den där shonnen”

Och så avslutar vi min del av listan med en till låt producerad av Mack Beats. Här har vi äntligen Sveriges nya hiphop-stjärna Malcolm B:s debutsingel. 22-åringen från Bredäng vann publik i X Factor Sverige i höstas och nu bjuder han oss på en härligt sommarskön singel. Det här är riktigt, riktigt bra med sköna soulkörer och nittiotalskänsla.

Nora Lindkvists favoriter: 

Bass Drum Of Death – ”Crawling after you” 

Lite skön surf-grunge från Mississippi kommer lassat! John Barret har spelat in alla instrument själv och passande nog också jobbat i det enkla inspelningsprogrammet Garage band. Resultatet är enkelt, ösigt och suveränt. Jag tror att grungen är på väg tillbaka på riktigt.

Sigur Rós – ”Ísjaki”

Om några dagar släpps Sigur Rós nya platta ”Kveikur”, men redan nu bjuder islänningarna på ett spår från albumet. ”ìsjaki” betyder ”isberg” och visst känns det här ungefär som att flyga över ett kargt och isigt landskap. Storslaget och vackert.

Ane Brun (feat. Sivert Høyem) – Lift Me (Live)

Ja det här är inte en ny låt. Men det är en av mina absoluta favoritlåtar, någonsin. Och när Ane Brun släpper samlingsplatta och slänger in den här fina liveversionen av ”Lift Me” måste den bara få vara med. För er som inte upptäckt Sivert Høyem än – lyssna på allt med Madrugada nu på en gång.

KWAII (Syster Sol, Cleo, Adam Tensta, Mic Substance) – ”Queen Of Any Circumstance” 

Förra året åkte några av Sveriges största hiphop och reggaeartister till Sydafrika för ett musikutbyte. Resan resulterade i albumet ”Worldwide” och medverkar gör bland annat Syster Sol, Cleo, Adam Tensta, Chords, Mofeta med flera. Det här är en platta med många höjdpunkter men bäst av allt är den snygga ”Queen Of Any Circumstance” där Syster Sol och Cleo regerar.

Nicole Sabouné – I Surrender

Ja, vad ska hända med den här överbegåvade 21-åringen? Troligen någonting stort. Sedan debutsingeln ”Unseen footage from a forthcoming funeral” har lovorden haglat över Nicole Sabouné. Nu lyssnar vi på nya singeln ”I surrender” och längtar tills nästa onsdag då Nicole gästar WiMP Live Sessions tillsammans med Midnight Boy. Missa inte det!

Än en gång är det dags för WiMP-redaktionen att tipsa er om vilka låtar som är hetast för tillfället. Den här gången går Kakan Moberg i gång på CocoRosie och Oskar Linnros medan Nora Lindkvist hyllar House of Wallenbergs nya singel. Det här är bäst just nu!

Kakan Mobergs favoriter:

CocoRosie – ”Tears for Animals”

Systrarna i amerikanska indiepopduon verkar ha glidit ner från kritikernas favoritlista i och med nya skivan ”Tales of a GrassWidow”; kanske på grund av att skivan inte alls är lika märklig som deras tidigare. På Tears for Animals bjuder CocoRosie på klassisk CocoRosie med plinkande piano och kvittrande röster – den här gången ackompanjerat av den fantastiske sångaren Antony Hegarty från Antony and the Johnsons.

Oskar Linnros – ”Från balkongen”

Dramatiska stråkar, en ljuvlig pianoslinga och den fantastiska texten placerar det här stadsromantiska bidraget från Oskar Linnros senaste skiva ”Klappar och slag” på listan.

Naughty Boy – ”La La La (Feat. Sam Smith)”

Shahid Khan a.k.a. Naughty Boy lyckades med bedriften att peta ner Daft Punks Get Lucky från Englandslistan förra veckan. Och jag kan verkligen förstå varför! Tillsammans med Sam Smith på sång (som också gästar på Disclosures senaste extremt bra skiva) blandas kaxigt svängande rytmer med härligt mjuk honungssoul. Det här är bara så bra!

Panda Da Panda – ”Vår värld”

Nya singeln från skånepoparen Thibo Girardon – mer känd som Panda Da Panda – är en riktig syntattack. Det här är en perfekt låt att dansa in sommaren till på ett packat, svettigt dansgolv.

Disclosure – ”When A Fire Starts To Burn”

Egentligen kan man välja vilket spår som helst från Disclosures nysläppta skiva ”Settle” och den skulle platsa på den här listan. Den som lyckas sitta still till den här funkiga electrohousen från bröderna i Disclosure måste vara döv.

Nora Lindkvists favoriter:

House of Wallenberg feat. Neneh Cherry & Ari Up – ”Real Woman”

Petter Wallenberg heter producenten, DJ:en och låtskrivaren som gömmer sig bakom artistnamnet ”House of Wallenberg”. Tillsammans med Neneh Cherry och punklegenden Ari Up (som sorgligt nog gick bort 2010) har Wallenberg skapat en av vårens hetaste låtar.  Jag har redan lyssnat på ”Real woman” cirka 50 gånger sedan jag hörde den första gången i morse. Hur bra som helst.

The National – ”I need my girl”

Först kändes den här låten något banal. Sedan kom jag på att det är DET som är hela grejen. När The National skalar ner produktionen och Matt Berningers raspiga röst får vara riktigt nära inpå är bandet som allra bäst. Den här låten får följa med mig under sommarens regniga dagar.

Thundercat – ”Heartbreaks + Setbacks”

Stephen Bruner verkar bemästra de flesta genrer, vilket han tar varje chans att visa på nya albumet ”Apocalypse”: Bäst är dock Bruner när han släpper taget om det experimentella och omfamnar sin känsla för melodier, som på den här fenomenala låten. Stort plus för det brutalt snygga bas-outrot.

Laura Marling – ”Pray for me”

En av de första låtar jag lärde mig spela på gitarr var Laura Marlings ”Failure” från debutplattan ”Alas I cannot swim”. Sedan dess har Marling släppt tre album till, vilket på många sätt är helt omöjligt att förstå med tanke på brittiskans blygsamma ålder på 23 vårar. Men samtidigt har Laura Marling i och för sig alltid låtit vis som en gammal, krokig ek. Nya plattan ”Once I was an Eagle” bjuder på många höjdpunkter, men bäst av allt är den fina ”Pray for me”.

Kaah – Bästa som jag sett

Kaah-pianot är tillbaka! För mig är den här låten en ren och skär nostalgitripp tillbaka till ”Jideblasko International” och kalla vårdagar i Umeå. Men går det att tröttna på det här soundet? Jag tror inte det. Nu väntar vi otåligt på ett nytt album från Sveriges bästa soulartist.

Dags igen för en liten lista med de låtar som vi på WiMP-redaktionen tycker att du bör lyssna på just nu! Den här gången finns det mycket svenskt på listan – så väl Fjärilseffekten som Small Feet, Big Fox, Kite och Last Lynx har gjort nya, grymma låtar. Och så hyllar Kakan Moberg det nya soundet från rapparen Johan Reinhold! Det här är BÄST JUST NU!

Kakan Mobergs favoriter:

Johan Reinhold – Ghost
Den forne Form One-rapparen Johan Reinhold är en helt annan person musikaliskt i dag jämfört med den han var på hiphop-scenen för fem år sedan. Då var han en riktigt vass rappare, medan han i dag levererar helt fantastisk elektropop. Ghost är andra singeln från kommande plattan Beautiful Loser som jag längtar efter riktigt mycket. Det här är så där härligt drömskt igen som jag älskar. Doftar lite Miike Snow.

Margaret Berger – I Feed You My Love
Här är ännu en elektronisk dänga som går varm i mina hörlurar just nu. Margaret Berger slutade två i norska Idol 2004 och kom fyra i årets Eurovision Song Contest med den här svala låten. ”I Feed You My Love” är skriven av svenska Karin Park och svensk-norska låtskrivarduon MachoPsycho. För mig krävdes det några lyssningar, men nu sitter den där som en smäck.

Daft Punk – Contact
Veckans mest givna artist. För ja, Daft Punks ”Random Access Memories” är faktiskt så där bra som alla säger. Contact är absolut sista låten på skivan och är faktiskt helt knäpp och samtidigt helt underbar. De har samplat radiotrafiken från Apollo 17 när Cernan fick syn på något märkligt i rymden när de lämnade månen. Enligt rykten ska högtalarna ha sprängts när Daft Punk lyssnade på den färdiga låten i studion. Det ni, det är rock and roll.

Big Fox – Girls
Det här är motsatsen mot Daft Punk – avskalat och skört. Big Fox, eller Charlotta Perers som hon egentligen heter, levererar spröd men genomarbetad musik. Det är nedtonat, melankoliskt och poetiskt. Nya singeln Girls har en något gladare ton mitt i melankolin som får mig att må bra.

Fjärilseffekten – Dansa som en idiot (Akustisk Version)
Här är första släppet för Fjärilseffekten – Hampus Blomberg, Hannes Wiklund och Anton Fernández, tre unga musiker från Södertälje. Trots det nedstämda introt är det här glad pop full av energi. Perfekt vårpop helt enkelt!

Nora Lindkvists favoriter:

Kite – If You Want Me

Nicklas Stenemo och Christian Berg är inte direkt några nya namn i musiksammanhang. De har båda varit aktiva i olika bandkonstellationer ( Melody Club, The Mo, Strip Music, Yvonne) och jobbat som låtskrivare (Nicklas har senast skrivit låtar med unga stjärnskottet Nicole Sabouné), men har vid sidan av detta också satsat på det gemensamma electroprojektet Kite. Duon jobbar uteslutande med EP-formatet och är nu aktuella med den femspåriga plattan ”V”. För er som tycker att The Knifes nya kändes allt för svårtillgänglig och snårig – lyssna på det här i stället! Det låter riktigt bra, och bäst är den hypnotiska ”If You Want Me”! Tips: Kite spelar på årets upplaga av festivalen Dans Dakar!

Gabrielle Aplin – Home

Mumford & Sons, Noah And The Whale, Laura Marling, Johnny Flynn…. listan på brittiska folkpop-band/akter som slagit igenom stort de senaste åren kan göras lång. Tillbaka-till-rötterna-trenden verkar hålla i sig, och det senaste tillskottet till scenen heter Gabrielle Aplin. Efter att ha medverkat i en reklamfilm med en tolkning av Frankie Goes To Hollywood-klassikern ” The Power Of Love” har den 20-åriga brittiskan precis släppt sitt debutalbum ”English Rain”. Ibland är det lite för bombastiskt, ibland lite för polerat, ibland lite för ”caffe latte-mysigt”. Men ibland låter det också fantastiskt – som i fina ”Home”. Jag ser gärna Gabrielle Aplin på en scen i Sverige snart!

Last Lynx – City Lights

Tidigare i vår träffade vi ett mycket peppat och förväntansfullt nytt band. Stockholmsbaserade Last Lynx hade då precis släppt sin första singel ”Killing Switch” som hade börjat snurra på fransk radio. Nu är bandets EP här och det låter fantastiskt bra. Med analoga synthar, Casio-samplingar och snygga sångarrangemang är detta ett av vårens absoluta måsten! Bäst är den euforiska ”City Lights”!

Small Feet – Dagmar

Åh, vem behöver inte lite ny, vemodig indiepop? Jag har i alla fall ett aldrig sinande behov av just detta, och tycker att Small Feet lever upp till alla mina kriterier av vad denna genre ska innehålla. Small Feet är en Stockholmsbaserad trio som uppstod när Jacob Snavely fick Simon Stålhamre att visa upp sitt egenskrivna material, något han aldrig tidigare vågat. Efter ett tag anslöt sig Christoffer Cantillo till duon och bandet bildades. Detta är något av det finaste du kan lyssna på just nu!

Amateur Best – Ready For The Good Life

Joe Flory har lämnat jätteskivbolagen och tiden som popartisten ”Primary 1” bakom sig. Nu satsar han i stället på ett nytt indiepop/soul-projekt som går under namnet Amateur Best. Kanske lika bra det, för det här låter riktigt riktigt bra. Florys röst lägger sig som en varm filt över den svala elektroniska musiken. I juni kommer förresten Amateur Best till Hultsfredsfestivalen – missa inte!