För några månader sedan var det någon kille som mejlade mig på Facebook. Det är en hel hop tveksamma dudes som hör av sig sedan Aftonbladet bestämde sig för att skuffa fram mig som någon slags profil. De flesta är med i grupper som ”VI SOM ÄLSKAR MOTORSPORT”, ”SNUS” och så har de lagt till Gone in 60 seconds och Black Hawk Down som favoritfilmer. 

Hursom.

Den här killen verkade rätt vettig ändå.

”Varför har du ingen page?” frågade han.

Herregud, tänkte jag. Jag hade ju page för något år sedan. Jag såg inte klok ut, eller gjorde jag? Kanske det var rätt snyggt ändå. Jag tänker att snubben kanske är frisör, att han har ”ett öga för frisyr efter ansiktsform” osv.

”Jag vet inte. Borde jag ha det?” svarade jag.

Då visar det sig att killen inte svamlar om någon frisyr utan en FANpage. En sida där mina ”fans” kan samlas.

HAHAHAHAHAHAHAHHAH!!!!!

Alltså ja.

Jag berättade det här för Malin och hon bröt ihop. Sedan gick hon in och skapade en fanpage åt mig. Så nu har jag en. Som om jag vore Justin Bieber eller Danny Saucedo.

Nåväl.

Jag gick inte och klippte mig i alla fall.