När man ligger sömnlös, det är så jävla varmt i lägenheten och man vänt sig om och om i sängen. När någon granne/puben/idiot spelar Veronica Maggio högt som fan så man är halvvägs på väg upp ur sängen till fönstret för att ”ryta till” á la finsk röknucka för att få tyst på dårskapet.

Då är det alltid smartast att gå in i köket och kontrollera att det inte är den egna radion som står på – först.

Nöjesbladets musikman Markus Larsson har listat 112 skivor man borde äga.

Jag har haft en. EN!

Och så har vi ”Appetite for destruction” som jag nyss sa att jag ”tror jag blivit med i misstag efter någon pojkvän någon gång”.

Mina favoritprodukter – topp fem!

1. Arlas 1,5 Keso – om jag bara fick äta en sak resten av livet.

2. Folköl. Fatta att det inte finns folköl i Finland. Det finns öl man blir full på och alkoholfri. 3,5:or är fan det bästa som hänt mig sedan jag flyttade till Sverige.

3. Cigg.

4. Lumenes svart kajal – har väl använt upp 30 stycken sedan jag var 14?

5. Torrschampo (har inte hittat något favoritmärke) – allt är bra, förutom priset. Typ 70 spänn för en flaska som tar slut på en kvart???

Skolan granskas ju just nu stenhårt i Aftonbladet. Bra så.

Men jag skulle ändå vilja slå ett slag för det andra helvetet: dagiset.

När jag tänker på vad man fick göra på dagis känns det helt absurt:

– Man var alltid tvungen att tvätta händerna. Det spelade ingen roll vad man hade gjort, om man så hade petat på en krita så var det MARSCH och tvätta händerna. Och så stod man där och sköljde sina fumliga barnhänder då det kom någon tant och vred på skållhett vatten – tog tag i ens händer och våldförde sig på dem, gnuggade och levde ut sina hygieniska tvångstankar. Efter en korrekt tvättning skulle händerna vara röda, svullna och värka. Det fanns antagligen möten då dagistanterna överlade att använda svinto och starka rengöringsmedel och kom fram till att det nog vore barnens bästa, men att det kanske inte skulle uppskattas bland de hispiga föräldrarna (som ju INTE fattade barnens bästa).

– Mariekex. Jag har ALDRIG köpt Mariekex i vuxen ålder. Skulle aldrig falla mig in. Det är som att man skulle ha en kaffebjudning och klippa ut cirklar från ett pappersark och lägga upp på ett fint fat. Så gör ju ingen frisk människa. Men när man gick på dagis, då blev man itutad att Mariekex var lyx. Dessutom var det lösningen på alla dagistanters problem. Om man snubblade och spräckte käkbenet på fyra ställen så ringde ingen ambulans utan man fick munnen fullproppad av kex så man höll käften i stället.

– Och så fick man äta banan också. Allt svartprickig. Den var inte dagisgodkänd innan det surrade minst ett femtiotal bananflugor kring fruktfatet.

– Varm choklad. Ofta skulle det gås på utflykt med plåttermosen i högsta hugg och alla ungar förväntades ÄLSKA det här med varm choklad. Det var alltså inte oboy utan varm mjölk med kakao. Så inåt helvete äckligt i jämförelse. Vad fan var problemet?

– Bordsbön. På mitt dagis var man tvungen att sjunga någon ramsa innan man satte sig tills bords. Som alltid när barn sjunger lät det ju antagligen förjävligt, men det värsta var tiden från att ramsan tog slut tills dess att man faktiskt fick dra ut stolen och sätta sig ner. Dagistanterna stirrade på en med onda ögat och var man bara någon sekund för tidig så kunde man ta sina vältvättade händer och dra åt helvete.

Tänk om man läser det här – och så har man varit hans älskare 🙁

När jag var 13 var jag ihop med en fyra år äldre kille med båtintresse, prasseljacka och obefintliga hångelkunskaper. Att hångla med honom var som att hamna mitt i en biltvätt. Hur märkligt det än låter så var jag i alla fall VÄLDIGT kär i honom (vi hade väl varit ihop nån vecka?). Så en kväll när jag låg i flickrummet och höll på att somna plingade telefonen som låg bredvid sängen till. Jag lyfte upp den på kudden och kisade trött. Det var han som gjorde slut med orden: det här funkar inte, mina kompisar kallar mig pedofil.

Fy fan vad jag grät. Och fy fan vad traumatiserad jag blev. Jag vågar ALDRIG läsa ett sms jag får när jag just håller på att somna. Det är väl lite onödigt kan man tycka.

Och att använda sig av den där pedofilförklaringen när man gör slut, också lite onödig. Så här i efterhand.

En bekant var på Summerburst i helgen och beskriver det så här:

”Det fanns inget vatten så man hålla till godo med 60-kronors öl. Efter några timmar gick folk omkring som hålögda packade zombies. Människorna var uppdelade som i ett feodalsamhälle. Folk var infösta i olika fållor på hyllorna beroende på hur VIP-iga de var. Högst upp satt Zlatan och såg ner på sitt folk.”

Jag läser chatten med ”Big brother”-vinnaren Simon och konstaterar att jag kanske ändå är aningen fantasilös när det kommer till intervjufrågor.

I jämförelse.

Min kompis Johanna HATAR att sola. Hon tycker att det är idiotiskt att ligga i solen och har absolut ingen förståelse för att jag helst skulle pressa som en tysk turist 12 timmar om dagen om det nu inte vore för den lilla detaljen att jag faktiskt har ett jobb. I lördags fick jag med henne till en Söderpark ändå.

Det slutade så här.

Det orättvisa i den här historien är att Johanna bara behöver sitta i närheten av ett fönster på sommaren så får hon fräknar och ser ut som en barfotaunge ur random Astrid Lindgren-saga. Detta medan jag måste sänka ner mig i ett badkar av hawaiian tropic i gryningen för att sedan koka huden i minst 10 timmar. Och då är jag ändå mest röd.

Man måste ändå älska min kollega Niklas Strömbergs frukostvanor. Ena dagen kommer han till jobbet med en yoghurtglass från Seven eleven – i dag: kanelbulle.

Och hans förklaring är så gullig: – Jag sov så jävla dåligt i natt, vaknade sent och hann inte äta något hemma.

… för det finns ju BARA kanelbullar på Seven eleven.