Jag har knappt orkat ägna det här eländet en tanke den här veckan, men så här:

jag var på en hårkonsultation i fredags.

Vad en hårkonsultation är? Bra fråga.

Jag vill färga mitt hår ljusare från mörkbrunt och då måste man tydligen, på de här dyra hippsalongerna i stan, gå på en hårkonsultation först. Så det gjorde jag då alltså i fredags.

Vidrigt, var det.

Någon Alexander Bard-snajsig kille kom och drog i mitt hår och förolämpade det något fruktansvärt. Det var risigt och flammigt och dessutom har jag SÅR i hårbotten. Okvädesorden varvade han med att stå och bara se uppgiven och bekymrad ut. Sedan berättade han att det skulle bli dyrt och ta väldigt länge att få det ljusare. Ja, det var närapå omöjligt.

Jag köper att jag efter drygt fyra år av färgande inte har den bästa hårkvaliteten. Det gör jag. Men jag tänker fan inte betala någon sprätt i shorts och fotbollsstumpor en kvarts förmögenhet för att han ska hjälpa mig med det här färgprojektet när han beter sig som nån annan högstadiemobbare.

Han avslutade med att jag nog får gå hem och tänka över den här färgningen noggrant, för det skulle slita så mycket och kosta så otroligt mycket pengar. VA?!?!?! Vad fan menas? Ska jag i stället för att en gång för alla ta tag i det här håreländet i stället gå hem och fortsätta hemmafärga tills jag jag dör? Är det bättre? ELLER SKA JAG SÄTTA ELD PÅ SKITEN DIREKT VA? VA? VA?