Det är skrattretande becksvart ute när jag går den korta biten från tunnelbanan hem vid 17-tiden.

Och det är roligt, eftersom jag bor mer off nu så inbillar jag mig att resten av alla barnlösa Stockholmare gör precis som jag. Stegar hem och rasar ihop i en hög i soffan tills det är dags att lägga sig några timmar senare.

När jag bodde vid Götgatan kunde jag åtminstone bevittna att det faktiskt finns tappra människor som orkar släpa sig ut och ta de där afterworksen och kvällsfikorna. Det är ju helt fantastiskt, att man orkar. Kväll efter kväll efter kväll. Träffa folk, prata, skratta, dricka, umgås, mysa, spela spel, leka charader, bokcirklar, charader, rollspel. Vad folk nu sysselsätter sig med.

Beundransvärt, verkligen. Frågan är bara HUR FAN DE ORKAR????? KNARK??????????