Ja just det, när jag ändå är inne på Johannes Brost. Min kompis hävdar att han röker Å DET GRÖVSTA och sa i går följande:

”Om man tar tag i hans hud och rätar ut kråksparkarna runt ögonen så puffar det ut nikotin som kan få de fem närmsta att få nikokick”.

Tittade på nästan hela ”Avalon” med Johannes Brost i går. Missade de sista 20 minuterna eftersom jag försökte somna. Det grämer mig i dag.

Om någon för några år sedan sagt åt mig att jag skulle gilla en film, inte för att den golvar en med nya insikter eller är en vacker kärlekshistoria, utan för att det är en bra känsla i filmen, då hade jag väl gapskrattat.

Men så är livet nu, halvvägs till 50.

Jag har ett nytt BRINNANDE intresse för matlagning sedan någon vecka tillbaka. Det KAN vara relaterat till att jag bedriver vit månad och inte har så mycket att pyssla med på helgerna när alla andra står och tjatar med varandra med vinglasen i högsta hugg på barer.

Jag fräste en riktigt festlig köttfärssås. Med lök, squash (haha, stavade det schasch först) och morot.

Sedan var jag så crazy bananas så jag blandade med kokosmjölk och creme fraiche och massor av kryddor, typ spiskummin och muskotnöt!

Gott blev det, kan jag berätta.

I och med januaritristessen har jag också ”känt” lite mer för inredning, vilket i fredags resulterade i att jag slog dank på Åhléns källarplan några timmar.

Det var reafest deluxe, men jag fastnade för en ljusslinga med rosor till ordinariepris. Jag vet att jag har sett det på någon heminredningsblogg och tyckt att det har varit fint, så jag bucksade 349 spänn (!!!!!!!!!!!!!!!) för lamporna. Sedan gick jag hem för att påbörja inredningsfasen och jag vet inte …

Det blev inge bra. Det blev bara som om en treåring kastat ut någonting och man kommer in i rummet och bara ”OJ vad FINT” – tänker ”det där får jag plocka bort så snart som möjligt”.

Skit skit. Nu satsar jag på en stringhylla i stället, mer klassisk än sådan här ”urspårad” tingeltangel-inredning.

Saker jag verkligen, verkligen skulle vilja ha just nu:

En iskall dry martini.

Ett badkarsbad hemma hos mamma på Åland. Gärna ackompanjerat av något sommarprat (när jag var hemma under julen lyssnade jag på konstnären Lars Lerins, helt fantastiskt! En story så gripande att man baxnar!).

Sprängfyllda matkassar på köksbordet så det bara är att ställa sig och laga middag någon timme eller två samtidigt som man lyssnar på exempelvis den här playlisten, Sigges bästa låtar.

Naglar och hår som klipper sig själva.

Jag köpte Johannesört-te i går på hälsokosten. Hälsokoster alltså, de är inte kloka. 50 spänn kostade det! De kan ju sälja vad fan som helst till muppar som mig. Nu köpte jag det bara för att det stod att det ”lindrar oro och nedstämdhet”. Drack en kopp före sänggående och jag vet inte, det kan ju vara placebo, men jag tyckte man blev lite avdomnad i kroppen av’t.

I alla fulla fall, men teet kommer en bipacksedel, vilket ju är jätteroligt. Bipackssedel till några tepåsar! Jag skrattade väldigt mycket åt punkten ovan. Fatta att ringa ambulans för att man druckit för mycket johannesört: ”Jag tror jag svävar mellan liv och död här”.

Dagens utmaning: hålla humöret uppe trots att jag sovit drygt fyra oroliga timmar. Det är inte mina kollegors fel att jag legat och vridit och vänt som en osalig ande halva natten.

Jag hade en liten kort och lustig vintersemester. Fem dagar blev det med helgen inräknad. Och jag tänkte att jag skulle ”rapportera” lite om det här, men jag inser att jag inte tagit en enda bild.

Och jag tänker att det är när jag inte tar bilder som jag mår som allra bäst.

Jag glömmer att det finns sociala medier och skit.

Det här händer ofta när jag har fått vara hemma på Åland en längre tid. På färjan hem inser jag att jag fortfarande har twitterappen på telefonen och så går jag in och nästan HÄPNAS över att folk fortfarande kämpar där inne i det där flödet. Och man bara: vad GÖR ni där inne i appen??

Sen är ju jag förstås där i flödet ibland också. Det sticker jag inte alls under någon stol med. Men det är när världen känns trist och grå och allt bara går på tomgång.

Hur som helst: nu har jag inte varit på Åland utan hemma i Enskede. Jag har varit ledig, sovit, sett Sagan om ringen för första gången i mitt liv, druckit loka och ätit väldigt god mat.

Här är en bild som min lillebror tog när hans hälsade på i lördags. Han blir så ledsen när jag inte är noga med att skriva att det är han som fotat så därför: det är JANNIK SVENSSON som tagit bilden – och HÄR är hans twitter.

Jag kräver så mycket av livet just nu. Direkt det inte är färskvara och jag inte har någonting att se fram emot måste jag hitta på och hitta på.

Jag vill äta goda middagar eller åka någonstans eller se en bra film hela tiden, det finns liksom inte utrymme för äckliga microrätter eller att sitta på jobbet och uggla eller dåliga filmer för den delen.

Glada dagar!

Och det är väl härligt, men rätt dyrt. Speciellt om man som jag och många med mig emellanåt leker med tanken om att säga upp sig för att leva på heltid under en period.

Vilket inte går ihop. Fan att det inte går ihop.

Den här deppiga scenen ur min verklighet då:

På nyårsafton var vi hemma hos Malin och åt ”i goda vänners lag”. Så där efter efterrätten någonstans börjar jag formulera ett litet tal i huvudet. Jag tänker att jag ska ta Malin åt sidan och berätta för henne hur viktig hon är i mitt liv, nu när det är ett år sedan vi tog ett rätt omvälvande beslut att jobba på konkurrerande tidningar och allt. Så jag frågar som nån annan hemlighetsmakerska om vi inte kan smyga in till vardagsrummet så jag kan få säga några ord.

Sen händer följande: jag ställer mig upp från middagsbordet, halkar på min egen strumpbyxa, rasar rakt in i diskbänken krossar rödvinsglaset jag har i handen.

Och här börjar eftertexterna rulla medan alla kollar att jag är okej och det är jag. Men vad man hatar att vara ett jippo.

I dag tittar jag på det här. Väldigt gulligt. FATTAR ni vilket par de här två är? Det är alldeles alldeles för bra för att vara sant att de verkligen älskar varandra och vill ha barn ihop. Att allt inte bara är någon pr-krakel spektakel för nästa säsong av Keeping up with the Kardashians.

http://youtu.be/Sa834tzVrd0

Kolla 1.30 in i det här klippet, hur tafatt och ÖM han verkar, Kanye.