Luftfuktigare sovrum.

av Zandra Lundberg

Det har HÄNT något med min hårbotten. Den är torr och kliar något fruktansvärt och jag är där hela tiden och river. För någon vecka sedan berättade Christian att han sett att jag också krafsar mig i sömnen.

När jag var till frisören så uppmärksammade hon det här, att jag ser alldeles för sorglig ut där i huvet. 

Så nu har hon berättat för mig vad jag ska göra: jag ska ställa in en skål med vatten i sovrummet för att öka fuktighetshalten (eller vad det heter).

Nu tänker jag mig att det är som att jag sover i en djungel! Eller i alla fall ligger i en hängmatta i sydostasien och allt, huden, hårbotten får sig en superkur. Har bara testat en natt nu men, känner mig faktiskt redan som en bättre människa.

Mikenight.

av Zandra Lundberg

Hej hå, i dag lördagsjobbar jag med Melodifestivalen från redaktionen.

I går hade vi Jacksonkväll som väl spårade ur i någonting annat rätt snabbt.

Vi började i alla fall med att äta kinamat. Mikes favo.

Och sen körde vi quiz och åt mums mums och där någonstans blev det intressantare att lyssna på Lady gaga och spela kort.

Kuriosa: blomman som står på bordet har jag fått av en kvinna som jobbar i blomaffären i närheten av oss.

Jag var in en fredag och skulle köpa tulpaner och hon sneglade så nyfiket på min bok att jag bestämde mig för att gå och köpa ett ex till henne dagen efter. Hon blev väldigt överraskad och glad. Och man blir alltid lika glad när man tittar på blomman.

En lista!

av Zandra Lundberg

I dag snor jag en lista från den bästa bloggen, nio till fem!

Hur har din dag varit?

– Fantastisk! Nyss kom kollegan, webbredaktören Olle Kvarnsmyr, och sa: ”Jag fick precis erbjudande om att bli klippt som en nordkorean”. Då skrattade vi väldigt mycket här på redaktionen.

Olle. Utan Nordkoreansk frisyr.

Vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?

– Mamma säger att jag skulle ha hetat Kim om jag blivit en dude.

Vilket är ditt största beroende?

– Cola light. Och cigaretter i samband med alkohol.

Vad gör du när ingen annan ser?

– Jättetråkiga saker. Ligger på soffan och kollar mobilen.

Finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?

– Det är roligt när gamla farbröder sitter på t-centralen och läser Klick!

Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?

– Om jag skulle bli? Hm. Har nog varit psykiskt sjuk så det räcker och blir över.

Vad beställer du på krogen?

– På restaurang: dry martini, vin och konjak. I bar: rödvin, torrt vitt vin, öl eller gin och tonic.

Vilken är din största skräck?

– Folk med dålig kvinnosyn.

Hint hint.

Hur gör man för att ragga på dig?

– Ja inte tar man till nåt ”knep” i alla fall.

Vad har du funderat över på sistone?

– Positivt tänkande. Livet blir så mycket härligare med glada tankar!

Vad var det konstigaste som hände i helgen?

– I fredags: En man utanför Southside vid Zinkensdamm berättade att han var 50 och redo för kärleken och sedan frågade han om vi skulle gifta oss.

När skäms du?


– När Aftonbladet publicerar något som de enligt mitt tycke inte borde ha publicerat.

Berätta om en minnesvärd bakfylla du haft?

– Glömmer aldrig bakfyllan och ångesten i Thailand efter att min väska med ALLA mina saker försvunnit. Hemskt var det.

Vem är den mest kända människa du talat med?

– George Clooney, när han var och spelade in The American i Östersund. Eller Whitney Houston utanför Grand hotel, men hon pratade inte tillbaka 🙁

Vilket uttryck använder du lite för ofta?

– ”Så här”, ”typ”, ”deppigt” och ”fy fan”.

Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?

– Jag får rätt ofta höra att jag inte är klok. Men jag tror att det menas på ett bra sätt.

Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?

– Att det är så förbannat jobbigt att kånka på träningsväskan.

Vad gör du när du är ledsen?

– Gnäller.

Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?

– Strumpbyxor, svart lite-ovanför-knä-lång kjol, svart linne med en transparent mörkblå/vinröd skjorta över. Bekväma men ändå fina högklackade skor.

Ungefär så här då.

Har du någon gång slagit någon?

– O ja, ”slogs” en del med min pojkvän i tonåren, mest knuffar och sånt. Bitchslapat kompisar, rivit dem i håret. Också i tonåren. Givit mina småbröder en rad omgångar i barndomen. Ångrar allt förstås.

Vad ser du fram emot just nu?

– Jacksonkvällen med Christian i kväll!

Bröllopsplanering.

av Zandra Lundberg

Jag pratade om bröllop med min frisör i går. Hon hade haft en riktig marängtillställning med ett partytält inrett på klassiskt amerikanskt vis. Vita tyger överallt, kristallkronor i taket. Ja jisses, det var så vackert så det stog en upp i halsen bara av att se bilderna.

Tanken är att vi ska gifta oss nästa sommar.

Men det finns ju typ EN MILJARD sätt att gifta sig på.

Mitt största problem är att jag vill bjuda in hela världen. Typ varje människa jag någonsin pratat med. Och det blir ju … dyrt. Och pengar växer ju inte på träd som vi alla vet.

Ungefär så långt har jag orkat tänka hittills. Sedan blir jag alldeles matt.

Jagger.

Moss.

Pamela!

Megan Fox (vigselförättaren!!)

Kennedy.

Nåt fint.

Jackson-kväll.

av Zandra Lundberg

Eftersom Christian träffade Jacksonbröderna häromveckan och blev lite inspirerad så tänkte vi att vi ordnar en Jacksonkväll i Enskede.

Så i kväll är det då dags.

Kvällen innefattar:

Jackson-quiz.

Jackson-playlist.

Michael Jacksons favoritmat (tydligen någon typ av Kinamat, väldigt oklart vilken typ).

Den ultimata Michael Jackson-videolistan (topp fem).

Moonwalktävling.

Det lär bli så här glatt!

Hej, gör om mig.

av Zandra Lundberg

Det är ju alltid roligt när man går till frisören och bara ”jag vill se ut så här” och så TROR man på något vis att man verkligen kommer att stega ut från frisörsalongen och se ut som Nicole Richie.

Och så ser man egentligen ut så här. Men det får duga det också.

Fem miljoner för en festkväll.

av Zandra Lundberg

Jag skrev nyss en artikel om att Paris Hilton numera får ”bara” 1,6 miljoner kronor för att dyka upp på en klubb och festa. Under hennes glansdagar kunde hon få uppemot fem miljoner spänn!

Jo man tackar. Jag tänker på det här och så tänker jag på när man är på väg till stadshotellet på Åland och hälften av gänget avviker efter halva festkvällen för att det är ”för dyrt” att gå vidare. Inträdet är 10 euro (100 kronor).

Sedan tänker jag på när jag var 21 och fick frikort till just det stadshotellet. Jag behövde inte betala inträde på ett helt år!

Det är också en av YTTERST få förmåner jag fått och tagit emot som journalist. Jag utnyttjade frikortet typ tre gånger på ett år?

Folk tror att man får en massa saker hit och dit.

”Du är ju journalist, du får väl gå gratis på det och det och äta där och där och kan tjata till dig saker for free”.

Det funkar inte så.

När man jobbar på magasin funkar det så. Då blir man överöst med prylar. Grillar och biljetter och kläder och smink och en massa skit.

Och det är väl säkert kul för dem. Men fan vad tom jag skulle känna mig inombords när jag rullar fram mutgrillen på vårkanten.

Mål just nu:

av Zandra Lundberg

Jag har några små mål här i livet. Eller för de kommande veckorna kanske man ska säga.

– Lära mig iMovie. Hur coolt är det inte att bara svänga ihop någon hemmasnickrad video? Jag har drösvis med korta klipp på mobilen som vore skoj att få ihop till en Oscarsvinnare. Återkommer med resultat.

– Köpa biljetter till Louis CK. Christian hatar standup och bara därför måste jag tvinga honom att gå så han ska FATTA vad som är ROLIGT.

– Fortsätta kampen mot min problemhud. Nu ska jag på mammas inrådan testa Rosenserien. Funkar det inte kokar jag huvudet i olja för att slippa hud över huvud taget.

– Hitta någon ersättare till Gossip girl nu när jag sett alla sex säsonger. Det ska alltså vara någonting så lättsmält att man kan låta hela dagar flyta förbi medan man tittar.

Frisörförberedd.

av Zandra Lundberg

Jag ska klippa mig på torsdag. Jag tror aldrig jag någonsin har varit så förberedd och haft en så klar bild i huvet av vad det är jag vill få gjort.

I går kväll när jag inte kunde sova roade jag mig med att skärmdumpa tio bilder för att på ett ungefär kunna förklara för frisören vad jag vill.

Alla år av ”gör något du tycker att jag skulle passa i” har resulterat i alldeles för mycket konstigheter. Som hockeyfrillor och annat ”spexigt”. Alltså, jag kan bjuda på mig själv på alla möjliga olika sätt, men INTE genom frisyren. Jag vill inte underhålla folk genom mitt hår.

Det här är väl ungefär så som jag skulle vilja ha det. Frågan är om jag orkar med lugg. Det är ju lite av en bisyssla att sköta om sin lugg. Man har sitt jobb, sina fritidsintressen och så har man luggen.

Utan lugg skulle de här vara ett tänkbara alternativ, men jag tror å andra sidan att jag har lite för tjockt hår vilket gör att frillan bara böjer sig åt ett J (bokstaven) åt ett håll.

Den här hårfärgen tycker jag är fantastisk. Och känns fräsch till våren, som Blondinbella skulle ha sagt.

En liten historia om kärlek.

av Zandra Lundberg

Okej. Det här inlägget skulle egentligen ha publicerats på alla hjärtans dag, men en massa viktiga saker kom emellan (som att dricka drinkar på Southside vid Zinkensdamm och kolla på Gossip girl i soffan).

Så – apropå att det var 14 februari här för en herrans massa dagar sedan: Här kommer några rader (en kortnovell) om just kärlek.

Eftersom det finns två ständiga frågor kring kärlek tänkte jag besvara dem utifrån mina egna erfarenheter. Med tanke på att jag tillryggalagt ett gäng relationer och just nu lever i en alldeles underbar sådan så inbillar jag mig att jag har någonting vettigt att säga om saken.

Sluta svamla om din egen lycka, tänker du: Frågorna? Vilka är frågorna? Okej. De två stora frågetecknen när det kommer till kärlek är:

1. Hur hittar man kärleken?

2. Hur lyckas man behålla kärleken när man väl funnit den?

(Sen kanske det finns de som sitter och undrar vad kärlek över huvud taget är för diffust fenomen och där kan man bara säga att det lär du märka när du är där).

Så här gjorde jag för att hamna i en himlastormande härlig relation:

1. För drygt ett år sedan hade jag en rejäl svacka. Nu pratar vi svacka som i att stå inne på var och varannan toalett och gråta. Vill man vara sån så går det att dra en massa olika slutsatser till varför jag hamnade där. Men främst handlade det om att jag hade så orimligt låga tankar om mig själv och min framtid.

Kort och gott såg jag svart på allt.

Jag hade inget som helst samröre med någon kille på över ett halvt år. Alltså: inget hångel, ingen flirt. Ingenting!

Vilket var både bra och dåligt. Bra för att jag nog helt enkelt inte behövde det. Dåligt för att jag snart började intala mig själv att orsaken till att jag inte hade någon kontakt med killar var för att jag var värdelös, ful, tråkig, inte värd ett piss. Ja, ni fattar.

Saken är den att när man har intalat sig själv tillräckligt länge att ingen vill ha en, då utstrålar man till sin omvärld att alla jävlar ska lämna en ifred.

En kväll fick jag märkligt nog ändå en invit, en fråga om att dricka öl/vin/prata om livet. Min första instinkt var nej, jag pallar inte. Men så tänkte jag: ”äh, jag kör”. Det kunde ju liksom inte bli värre än vad det redan var.

Den här lilla skiftningen i mitt liv förändrade mycket – att jag bara pallade släpa mig upp från soffan, dra på mig någonting som inte var en byslig hoodie och gå ut och träffa en kille.

Bara några månader senare träffade jag Christian för första gången. Om jag kallade det kärlek vid första ögonkastet vore det en grov överdrift. Men det fanns någonting där. I början viftade jag bort det, för jag skulle ju ha en terminal fem-man. En belevad man, gärna 35+ som hunnit resa jorden runt, sett alla flygplatser och druckit typ alla viner i världen. Trygg och stabil och jadajada.

Ändå drogs jag till en glad men aning sjavig värmlänning som inte klippt håret på två år. Varför? För allting med honom bara stämde, han fick mig att må otroligt bra.

2. Hur lyckas man behålla kärleken när man väl funnit den?

Det här har ju varit mitt absolut största problem. Jag har, förutom den här perioden jag beskriver ovan, haft rätt lätt att bara ”hamna” i relationer.

Och så är man förälskad ett halvår och sedan går det utför. För mig har det mest handlat om att jag drabbats av tristess. Då har jag skyllt det på personen jag varit med, men sanningen är att det mesta legat hos mig själv. Jag har fokuserat på det dåliga:

”Jaha, ska han ligga där på soffan nu och glo på andravärldskrigetdokumentärer? Fy fan vad tråkigt. Var det här allt!?! Är det så här kärlek ska vara?!”.

I mitt huvud har jag haft svårt att acceptera att det omöjligtvis kan vara happenings och glada miner och partyhattar dygnets alla lediga timmar. Vilket är ORIMLIGT att det ska vara.

Nu försöker jag i stället dela upp dagarna i små delmål, och det här handlar inte bara om relationen utan mitt välmående i stort.

Det behöver inte vara stora saker. Vi ska laga middag och dricka folköl och lyssna på musik samtidigt, det är trevligt. Vi sitter på bussen och leker 20 frågor. Man berättar någon kul grej man läst och frågar vad den andra tycker om det. Man gör det till ett skoj event att åka och handla.

Det låter så himla simpelt men faktum är att jag inte har fattat hur lätt det kan vara. I mitt huvud har jag gjort det så jävla avancerat – när det egentligen är – och ska vara – så himla enkelt.

Sida 8 av 110
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB