Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för September 2009

- Sida 3 av 6

Snigelpost är roligare

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Få saker smäller högre än handskrivna brev. Inte minst i dag, när de handskrivna breven och vykorten blivit allt ovanligare, åtminstone i mitt brevnedkast.

Att skriva ett brev eller vykort är ju lite krångligt. Varför införskaffa material, skriva, klistra kuvert, fixa frimärken och ta sig iväg till en postlåda när man kan skicka hälsningar till dem man tycker om genom några enkla knapptryck på datorn eller telefonen?

Bild 2.png

Därför gillar jag Emoticards. Det är en applikation på Facebook där man kan skapa egna vykort som skickas på riktigt. Man slipper handla, fixa frimärken och ta sig till en postlåda, och känslan är om inte helt densamma så i varje fall mycket roligare än att få ett e-kort. Dessutom kan man göra vykorten personliga med hjälp av sina album på Facebook eller de bilder man har på hårddisken i datorn.

Bild 3.png Bild 7.png Bild 10.png Bild 11.png

Och så får man vänta några dagar, men förr eller senare ramlar ett alldeles riktigt vykort ner i brevlådan hos den man valt att skicka det till.

Bild 16.png

Varför tycka synd om Anna Anka?

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Dagens stora snackis är utan tvekan Anna Anka.

Bild 4.png

Nej, jag har inte sett Hollywoodfruar, så mina enda referenser när jag ger mig in i diskussionen är sådant jag läst och fått berättat för mig. Därför har jag heller inte tyckt något särskilt. Men så läser jag Annas egna ord idag, på Newsmill.

Där skriver hon massor av saker som citeras friskt på nätet:

”Kanske kan jag bli en förebild för andra svenska kvinnor.”

”USA var från första stund mitt hemland. Här finns ingen jantelag. Här tillåts kvinnor vara kvinnor och män män.”

”Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet.”

”Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter.”

”Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.”

”Kan någon förklara vad det är för skillnad mellan mig och Ashton Kutcher? Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?”

”Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?”

”Sedan har vi jätteproblem här med den nya internetgenerationen. Den är obildad och missunnsam och deras liv på bloggar och twitter meningslöst.”

”Men jag förnedrar dem inte. Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer.”

Fullt begripligt att reaktionerna inte låter vänta på sig. Texten är magstark, för oss i praktiken faktiskt jämställda svenskar. Ändå är det påfallande många av kommentatorerna som inte argumenterar i sak, som inte bemöter Anna Anka som den vuxna kvinna hon är.

Somliga gör det såklart, som Malin Collin. Och Trollhare. Men andra, jag tar Tankar i Lösvikt som exempel, som redan i rubriken skriver om ”en vilsen Anna Anka”. Väldigt många är det som talar över huvudet på Anna. Som väljer att analysera hennes liv och situation utifrån att det är synd om henne. För att hon gått på någon idioti om antijante och är lurad och egentligen innerst inne måste må hemskt dåligt.

Jag värjer mig mot den typen av syndomtyckande när vi talar om vuxna människor. Anna skriver själv att hon är lycklig. Det kanske hon inte är, vad vet jag? Men eftersom hon är vuxen och öppen med sig själv och vad hon tycker och tänker förtjänar hon ändå min allmänmänskliga respekt, och i den ingår att faktiskt tro på vad hon säger som den egna lyckan.

Det blandas friskt äpplen och päron i den här diskussionen. Argumenten som handlar om jämställdhet är lätta att tå hål på, alternativt bara välja att inte hålla med om. Jag är av åsikten att pappor som tar ansvar för sina barn är bra pappor och män. Men jag tycker inte att kvinnor som väljer att vara hemmafruar är dåliga kvinnor. Jag tycker att vuxna människor måste få göra sina egna val, utan att stigmatiseras.

Det är intressant att den här diskussionen kommer upp samtidigt som Isabella Lund gör comeback. Hennes livsval har heller aldrig respekterats, valet att sälja sexuella tjänster mot pengar. Hon har blivit deprimerad på grund av stigmat. Ändå finns det mängder av förståsigpåare som envist hävdar att hon mår dåligt av andra orsaker, att det är synd om henne och att hon är ett offer.

Både Isabella och Anna är vuxna kvinnor som gjort egna livsval, grundat naturligtvis på deras erfarenheter, grundat på hur de formats av olika omständigheter och så vidare, men fortfarande – deras egna val.

Varför behandla dem som mindre vetande bara för att deras val inte är politiskt korrekta? Varför klappa dem på huvudet och tycka synd om istället för att lyssna på deras egna argument?

Jag går gärna i klinch med Anna Anka om jämställdhet i sak, men aldrig att jag skulle klanka ner på det livsval hon gjort som hon själv säger gör henne lycklig, lika lite som jag skulle se ner på Isabella som valt att sälja sex. Däremot kan jag gärna diskutera prostitution i sak.

Dexion har i alla fall vettet i behåll när hon skriver att ”även otrygga och ytliga människor skall väl ha rätten att finna lyckan på sitt sätt?” (hur hon nu kan veta att Anna Anka är otrygg)

Men ändå. Oavsett orsaker, oavsett om dessa kvinnor är otrygga, olyckliga, lyckliga eller vilsna – visst har de rätt att behandlas med respekt och visst är deras ord lika mycket värda som den svenska politiskt korrekta feministens som gör allt rätt och har ångest och är deprimerad ständigt för att hon tänker så hårt på alla orättvisor som finns i världen?

(och nej. jag menar inte att alla feminister är deprimerade och politiskt korrekta, ville bara använda en total motsats till det Anna Anka representerar för att exemplifiera)

 

Isabella skriver igen!

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Häromdagen skrev jag kort om Isabella Lund som omskrevs i en artikel i Aftonbladet.

Jag följde några av länkarna till dem som bloggade om artikeln men blev bara trött, trött på alla fördomar, trött på den ensidiga bilden av prostitution och prostituerade, och jag ville skrika Blogge kom tillbaka, och Isabella, du behövs. Jag gjorde inte det. Jag sa ingenting. Vissa diskussioner orkar jag inte riktigt med, när det känns som om man bara står och stampar på ett ställe i evighet.

Men Isabella kom. Hon bloggar igen. Nu vet jag inte om hon har för avsikt att fortsätta göra det, eller om postningen bara är en förklaring till varför hon varit borta, varför det varit så tyst. Oavsett så tycker jag att ni ska läsa det hon skriver, för att det är viktigt.

Bloggarna om Patrick Swayze

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Jag förstår inte riktigt hur Patrick Swayzes död kan vara en så stor nyhet och engagera så många. Visst, jag såg Dirty Dancing. Jag har fan till och med en vinylskiva med filmmusiken, med omslag prytt av Mr Swayze. Jag såg filmen på bio, min kompis satt och var helt hysterisk och tokkär, jag var mer ”jaha”. Det är jag fortfarande, och kom igen – det är en rätt medioker film och Swayzes insats var inget att hänga upp någonstans.

Bild 1.png

Ändå vet jag inte hur många bloggposter, Facebookstatusuppdateringar och tweets jag idag sett använda citatet ”nobody puts Baby in a corner”, som om det vore en av filmhistoriens viktigaste repliker. Fint, visst. Men lite överdrivet kanske? Eller har jag missat något väsentligt här?

Om jag har det – upplys mig! Jag har inte koll på allt.

Av alla som bloggat idag väljer jag att rekommendera Sara Lövestam och hennes tolkning av Swayzes berömda replik. Mycket bra, läsvärd text. Tipstack till Älskade Dumburk.

 

Nu kan du tagga folk i statusmeddelanden på Facebook

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Yes! Det här är en av de bästa Facebooknyheterna sedan de införde streamade statusmeddelanden.

De har alltså infört möjligheten att tagga personer i sina statusmeddelanden. I praktiken innebär det att om man (precis som det fungerar på Twitter) skriver ett @ och sedan namnet på den person man nämner, som exempelvis @Sofia Mirjamsdotter, så taggas mitt namn. Det blir alltså en länk som leder till min profil, och dessutom får jag ett meddelande om att jag omnämnts i någon annans statusmeddelande.

Statusmeddelandet där jag är taggad dyker också upp på min egen Facebookwall.

Bild 18.png Bild 20.png

Strålande för konversationen! Heja Facebook!

Minus dock för att det inte går att använda taggarna i kommentarer till statusar.

En annan Facebooknyhet är Facebook Lite som nu är live för den som använder engelska som språk. Du loggar helt enkelt in på Facebook från den här adressen: http://lite.facebook.com så får du en avskalad version av Facebook, funkar bra för den med seg uppkoppling. Jag har testat men saknade lite för många funktioner för att det skulle kännas vettigt. Men som sagt – för den som surfar på modem eller taskigt bredband är det absolut ett alternativ.

(Dessutom fungerar inte den nya taggfunktionen i Facebook Lite)

Feber har skriver mer om det.

Ännu mera pappabloggande

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Det här med pappatemat var en riktig höjdare. Kanske inte temat som fått mest gensvar av alla jag utlyst, men definitivt en höjdare när det gäller den genomgående höga kvaliteten på texterna. Jag har läst och mina ögon har tårats och jag har hittat egna minnen och hela grejen har för mig personligen varit väldigt berörande. För det ska ni ha tack, alla som deltog!

(inatt var jag vaken till långt efter tre för att jag fastnade och var tvungen att läsa Honungspojken, hela bloggen, från början till slut)

Och som om det inte vore nog har jag idag ramlat över bloggen Ensamma pappan.

Bild 12.png

Rakt in i min RSS. Ramla dit du också, och läs. Fantastiskt välskrivet, vackert, smärtsamt och jobbigt, men bra. Som den här postningen, Historien får inte upprepa sig. Bra som fan.

 

Nu är hösten här med alla priser och nomineringar

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Nu börjas det. Alla dessa prisutdelningar, utmärkelser, årets bästa ska utses i alla tänkbara och otänkbara kategorier. Idag fick jag veta att man kan vinna pris i att skriva pressreleaser. Bara en sån sak.

Häromdagen skrev jag om Stora Bloggprisets kategorier.

Här avslöjas vilka som är nominerade till Veckorevyns Blog Awards. Jag tycker det är särskilt kul att se Karin och Johanna bland de nominerade. Här går det också att nominera sin alldeles egna favorit till Årets Blogg.

Kulturbloggen efterlyser hjälp med att hitta ett nytt namn till sitt kulturbloggspris som tidigare hetat Kulturblogg Award.

Ett annat pris som snart ska delas ut är Stora Journalistpriset. Vem som helst kan nominera journalister i fyra olika klasser. Jerry har nominerat Monica Antonsson till årets avslöjande, för Sanningen om gömda. Jag har också skickat en nominering, också min nominering är till en bloggare fast i kategorin Årets förnyare, men jag tänker inte avslöja vilken.

Det här med priser och utmärkelser är ett ämne jag lär få anledning att återkomma till, mer än en gång. Tipsa mig gärna!

Och så undrar jag om någon kan svara mig – vad hände med Stora gammelmediapriset? Har det delats ut men gått mig helt förbi eller rann det hela ut i sanden?

Veckans bloggtema – Jante

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den här veckan tänkte jag att vi skulle ha Jantelagen som tema.

Eller kanske snarare de föreställningar vi har om densamma, och hur den finns med i våra respektive liv.

Jag har inspirerats av Christinas bloggstafett, där hon uppmanar briljanta kvinnor att räkna upp sina mindre smickrande sidor, för att vi ska inse att ingen är perfekt, att alla har dåliga dagar och att ingen är så rakt igenom lyckad som det ibland ser ut på ytan. Christina har i sin tur inspirerats av Karin, och jag har med viss tvekan svarat på deras uppmaning.

Men eftersom jag inte är så förtjust i jante, eftersom jag redan är duktig på att rada upp mina fel och brister och därför nästan blir blind för det jag kan, eftersom jag ibland är en slav under jante och van att mötas av argument ur jantelagen när jag någon gång säger något fint om mig själv bestämde jag mig för att göra en motlista.

Och nu uppmanar jag dig, just dig, att skriva om jante utifrån ditt alldeles eget perspektiv. Du kan filosofera fritt kring Jantelagen, alternativt skriva en egen lista, på dina dåliga sidor. Eller utmana Jantes lärljungar och skryt!

Här är Jantelagen:

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Måsteläsning på temat pappa

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Har ni läst bloggen om Honungspojken?

Den handlar om Hugo, som föddes med en mycket liten hjärna. Det är Hugos mamma som skriver den. Men eftersom det varit pappatema i Bloggvärldsbloggen denna vecka har hon lyckats övertala Hugos pappa att skriva ett gästinlägg.

Bild 4.png

Det är en postning som jag tycker att alla ska läsa. Alla mammor och pappor och alla andra. Om stor kärlek, om sorg, och om att vara förälder till ett barn som ska dö före en själv.

 

Sida 3 av 6
  • Tjänstgörande redaktörer: Lina Thorén, Joakim Ottosson och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB