Årets matupplevelse, Stockholm: Adam & Albins matsudio. Varenda besök. Öppet sisådär en helg i månaden och ofta huggsexa om borden. På den föränderliga menyn stå stans bästa råbiff stadig. Att de här två kockarna nu börjat med nudellunch är en skänk från ovan. Mitt nyårslöfte blir att gå hit ännu fler gånger 2015.

Årets souvenir: Solbrännan från en vecka på Ibiza i september. Synd bara att den enkom ville fästa på benen och att jag redan efter två veckor hemma hade fått ett härligt höstglåmigt fejs.

Årets matsouvenir: Salt från Ibiza. Jag är beroende.

Årets nya matmarknad: Streetfood Copenhagen på Parirœn. En föredetta industrilokal i det som ska bli nya hippa Köpenhamn (några minuter bort från Christiania) blev i somras hem åt ett 25-tal foodtrucks, barer, grillkvällar, konstinstallationer och stans bästa dricka-öl-i-solen-häng. Här finns allt från brasiliansk grill, en mexare, gourmetkorv och fish n’ chips deluxe.

Årets barhäng, Stockholm: Det får bli Corner Club, av alla häftiga top-of-the-line-bardiskar. Varför? Jo, för att borta bra men hemma bäst. Oskar och Johan välkomnar sina gäster som om de vore familjemedlemmar och blandar skräddarsydda cocktails.

Årets barhäng, internationellt: Floreria Atlantico, Buenos Aires. En lönnbar bakom en dörr i en blomsterbutik. Så genialt, så trevligt, så gott. Med egen gin med smak av örteet mate.

Bästa weekend: Köpenhamn. Det har blivit två resor dit i år och kommer säkert bli ännu fler 2015. Bara för att det är Nordens, tja kanske till och med Europas, bästa krogstad.

Bästa hotellet: Estancia Vik, Uruguay. Dyrt med sydamerikanska mått mätt men man får en häst med på hotellnotan. Och en av Uruguays bästa kockar som lagar utsökt mat på gårdens egna råvaror.

Årets stadsdel: Malasaña, Madrid. För det vibrerande tempot, människorna och vermutbarerna. Det går att åka till Madrid och inte lämna dessa kvarter. 

Jag minns pizzakartongens värme mot jeanstyget. Jag är 7, 8, 9 år och sitter i en vanligtvis kall gammal Volvo. Det vattnas i munnen av pizzans doft. Jag räknar minutrarna hem tills jag får öppna locket och hugga in. Det är förmodligen min favorit Bussola – med skinka och räkor (båda ur burk). Vilken fest!

För många av oss födda under tidigt 80-tal var det lyx att få fira med sådan här mat. Jag och mamma gick på restaurang ytterst sällan. Gjorde vi det så var på någon av de kinesiska krogarna i Uppsala city, de två som tävlade om att pressa priserna på ”4 små rätter” och friterad banan med glass.

Svennepizzan. Den är en sådan stadig matkulturell vän från mångas uppväxttid. Idag har den fått sig en törn. Vi har blivit medvetna finsmakare.

Igår. Jag sitter på en av Köpenhamns hetaste nyöppningar, Baest – med bara fem veckor på nacken, och saknar inte alls svennepizzan. Istället fylls jag av inombords lycka från den frasiga vedugnsgräddade pizzan med svart trumpetsvamp, pecorino, pancetta – och för en extra 85DKK toppades anrättningen med tjugofem gram svart tryffel från Piemonte. Magiskt. Liksom charbrickan med ställets egna fänkålssalami, skinkor och några importerade iltalienska kallskurna darlings. Bonus: hemgjord mozzarella.

Det är dags att vi tar pizzan på allvar. Precis som foodtrucken Forno Auto som rullar nu i Stockholm. Jag testade den häromdan och blev helt hänförd. Som Niklas Ekstedt som gärna serverar tryffelpizza som aptitretare på 1-stjärniga Ekstedt och som nya krogen Kornhamnstorg 53 i Gamla Stan med pizza på menyn som perfekt vinsnacks. Jag lovar att pizzan blir den nya snabbmaten att dissikeras och hipsterifiera efter år av hamburgarnörderi. Och Baest här i Köpenhamn fick faktiskt en femma i Berlingske av den fruktade matkritikern Sören Frank.

När vi ändå berör pizzafäbless i Norden: Missa inte Puttes i Helsingfors! Vedugnspizza tills 03 på morgonen, röjig bar och ibland lajvband. Bakom stället står coola krögaren Antto Melasniemi.

(Tyvärr har jag dålig koll på Oslo, annat än den stigmatiska idéen om att norrmän bara äter upptinad grandiosa.)

Så. Nu början den Nya Pizza-eran. Då är rätten inte längre reducerat till något man bara beställer hem på Nyårsdagen.

1. Bättre matutbud. Det tåls att upprepas. SSP:s (de som har storköken på Arlanda) mackor som finns i alla kioskerna och matbespisningarna är svindyra och knappt ätbara. Det finns extremt få bra matalternativ annat än snabbmat. Eller några skivor iskall lax med lite hovmästarsås på en planka för tvåhundra.

Visste ni att Noma gästspelade på Kastrup häromdan? Sånt vill jag se på Arlanda! Flyg ner Fävikens Magnus Nilsson (de ska ju ändå bara kreera loss mellan 28 februari och 1 juli nästa år) och ge honom lite utrymme att visa upp den svenska gastronomin. Få Tommy Myllymäki att efter kock-VM i januari reppa med sin tävlingsrätt, låt Jens Dolk hoppa på och så kan det bli Mitt Kök-turné på F-piren i ett par veckor.

Bygg en löjromsbar där man både kan testa på plats med ett glas champagne – och köpa hem ”Swedish caviar”! Låt Jonas Bohlin inreda den så att den känns så där skandinaviskt urban-cool. Ring El Taco Truck och övertala dem att parkera en grisskär truck och kränga tacos på alla pirer. Please.

2. Bättre döda-tid-upplevelser. Vad går det att göra på Arlandas pirer, egentligen? Tja, äta oätlig och dyr mat. Vänta. Sitta ner. Stirra på skärmarna med boardingtider. Gå runt i butiker som säljer nittiotalsmode för ockerpriser. Leta i blindo i trist displayade taxfreeshoppar.

Ge oss resenärer möjlighet att ta en 20-minuters massage (bästa med Bangkoks flygplats) få manikyr eller gå på ett bibliotek som på Amsterdams Schipol. Låt ABBA-muséet få en liten hutt och spela ”Dancing Queen” ashögt och bygg en rullskridskobana i minformat åt kidsen! Jag lovar, turisterna kommer att älska det, och vi svenskar kommer att skämmas mindre än vad vi gör åt döda trista väntrumsutrymmena idag.

3. Bättre shopping. Som sagt. Det har hänt något; Victoria’s Secret, någon solglasögonbutik och Designtorget har flyttat in. Men sen då? Jag vill se lika superbra butiker som i Köpenhamn. Där man till och med åker ut lite tidigare till Kastrup för att designern Malene Birgers butik har rea och för att priserna i taxfreen har nästan Ålandsfärjepriser.

Arlanda! Visa upp Filippa K, Gant och Make Up Store. Låt NK kränga egna pralinaskar precis som Harrod’s gör på flygplatserna i London. Locka in H & M så att folk kan köpa strumpbyxor medan de väntar på flyget (som på Barcelonas flygplats). Ge oss något att göra – och tjäna pengar samtidigt (Swedavia, hallå, det gillar ni ju)!

4. Härligare omgivning. Färgskalor som harmoniserar med svenskt novemerberväder – är det en bra grej? Gate-möbler av sovjetisk femårsplans-snitt. Som alla ser likadana ut. Var är våra svenska hyllade formgivare? Nej, förlåt mig, var är LULU CARTER? Hon skulle kunna uträtta underverk här!

Och släng in ett rum med ljusterapi, det kan ni bjuda på!

5. +. Med ris måste också komma ros. Bra av Arlanda att ta sitt ansvar och förbjuda friåkare att stå direkt utanför terminalerna. De som lurar ovetande turister till taxiresor med svindlande notor.

INSOMNIA. Glöm sömnlösa nätter i Madrid, Buenos Aires eller Shanghai. I helgen var jag i Belgrad. Något jag upplevde som att  vara i en annan tidzon än de i den stad jag befann mig i. Här är festen så sen och intensiv att nattkröken tar slut när morgonkvisten redan börjat därhemma. Brunch på en heldag? Inte en kotte är ute innan 15.00. Men då har de förmodligen ramlat hemåt från nattklubben runt 06-07-08-rycket…

Just nu är det hetaste området att gå ut i Savamala nere vid floden Donau. Här ligger Brankow, en av de ställen vars musik pumpas sent inpå småtimmarna och där en öl kostar 60 kronor (det är jätte-jätte-dyrt i Belgrad, något man får en hel middag med dryck för).

Dessutom: I Belgrad dansar man. Helst strax efter att första omgången maträtter kommit in på restaurangen. Klappa takten, stampa, bugga, hoppa, tjoa, tjimma, vissla – allt för att hylla bandet som uppträder på de flesta av stans kvarterskrogar – kafanas. Faktum är att det så man upptäcker turister på krogarna – de börjar genast skruva på sig i sina stolar när dansen drar igång.

Det hanns även med en Wine and Dine-festival på Mikser House, en slags mötesplats för design och konst som även har restaurang, konserter, utställningar och som nu – en balkansk vinmässa. Men jag väljer hellre att dricka en Kabinet, den lokala Mikkeler-varianten av mikrobryggd öl, också snart på väg till Sverige.

Det här får du inte missa:

1. Diagonala: Stans trendigaste krog med ett sånt uppiffat klientel att man känner sig underklädd i ett svart Prada-fodral. Krögaren Vlada hoppar omkring och skålar med sina gäster, helst klädd i hatt. Hitta hit! 

2. Valfri kafana: För att komma i rätt Belgrad-stämning så gäller det att dansa. Helst under större delen av en middagssittning. Oavsett ålder, kön och civilstatus så gäller det att hålla takten.

3. Gå på nattklubb: Längs med floden ligger nattklubbsbåtarna, splavsen, på rad. I Savamala finns flera bra ställen som till exempel Brankow.

4. Ät: världens förmodligen svårstavade rätt, cevappcci, en slags köttfärsjärpe i bröd med yoghurt. Diagonala (ovan) har en lyxvariant, stans alla gatuhörnskiosker en mindre anspråkslös sådan. Testa det nya serbiska köket hos Filip på restaurangen med namnet som påminner ruggigt mycket om en dansk krogkändis – Homa. 

5. Drick: en cocktail på baren Central bar som även inhyser en bartenderskola. Kostar runt en svensk tjuga.

För boende: Checka in på bekväma 88 Rooms för ett nybyggt designhotell runt €60 för ett dubbelrum eller sälj aktier och ta in jämte världskändisarna på urtjusiga Square Nine hotel med en inredning som hämtat ur FT-bilagan How To Spend It.