Hyllad, helgonifierad och hatad. Politikern och skådespelerskan Evita Peróns liv är spektakulärt – och ändå så kort – hon blev bara 33 år gammal. Hon mumifierades efter sin död (hennes man hostade upp 100 000 dollar för att hon skulle ”leva vidare” så som Lenin och Stalin), liket kidnappades och misshandlades. Varför? Hur? Räkna inte med att få svar på detta eller en djupare förståelse för Evita privat. Ändå är muséet till Evita Peróns ära en upplevelse.

Man får frossa i hennes eleganta dräkter, tjusiga hattar och andra extravaganta modeaccessoarer. Det visas en rad svartvita filmklipp (textade på engelska) från hennes politiska karriär och det är fascinerande att se flimriga svartvita delar ur hennes brandtal inför folkmassor så stora att man knappast tror att det är sant.

Man vallas mellan rum som visar hur mycket hon gjort för de fattiga, barnen och de äldre. Hennes feministiska kamp är imponerande och var avgörande för kvinnlig rösträtt i Argentina. Copyn är tokhyllande, klichéartad och helt utan nyanser. Men ändå. Evitas livsöde: från fattig barndom till presidenthustru, vice president och ikon på nolltid.

Dock måste man googla för att fylla igen luckorna efteråt. För Museo Evita ger besökaren fler frågor än svar.

Det var militärdiktaturen som efterföljde Evitas man som gömde undan hennes kropp för att inte skapa skiftningar i politiken. Hon låg begravd under falskt namn i Milano. Vem som sedan misshandlade liket är oklart men även hennes mans händer ska ha huggits av efter hans död. Först på 70-talet begravdes Evitas kropp i Buenos Aires.

HITTA HIT: Lafinur 2988, Buenos Aires (entré 30 pesos). www.museoevita.org

KOLLA IN: Presentshoppens lustiga merchandise. Vinglas med Evita, vinflaskor med Evita på etiketten, glasunderlägg, handväskor och gudvetvad. Och såklart: muggar för maté, detta te som argentinarna älskar.

Cash is king i Argentina. För porteños är ekonomin ett vakuum som tvingar dem att stanna i landet eftersom deras valuta är lika svajig som tangodansen är eldig. Den ”blå dollarn”, växelkursen som förvandlar dollars till pesos, är de stålarna man vill leva på här. Den kursen ligger just nu på cirka 10, 60 men bara förra veckan var den uppe och nosade på 11 (läs mer HÄR). Inne i city står män och kvinnor och tävlar om att ropa ”Cambio!” högst för att locka till sig växelsugna turister. Man ska dock vara försiktig, dett är en legal gråzon och det finns både risk för att bli lurad och rånad.

För svensken är den enklaste matematiken: tar du ut pengar i en vanlig bankomat är pesosen värd strax under kronan (1 kr = 1,23), men med den blå dollarn kan du sätta likatecken mellan peso och US-dollar.

Huruvida Argentina är dyrt eller billigt beror alltså på vad du betalar i.

Men ekonomin skrämmer inte de vi möter. Här är man van. Man äter sin biff på favorit-parrillan, ordnar barbecues på söndagarna så hela stan täcks av grill-os, kör bil snabbt och helst utan bälte, äter långluncher med stora glas av Malbec, lyssnar högt på fotbollsmatcher på radio varsom och går på barer som stänger först i gryningen (det sägs att om man inte är ett nattdjur kan man lika gärna strunta i Baires).

Idag beger vi oss mot Evita-muséet i Palermo. Denna ikon som bara blev 33 år gammal. En fattigmansflicka förklädd till Sydamerikas Jackie O, vars lik var försvunnet i 16 år…

I Recoleta, en av stans finare stadsdelar, ligger en kombinerad blomster- och vinbutik. Här bland alla blommor och flaskor jobbar vackra Fleur (hon blev inte anställd för sitt namns skull), en aspirerande skådis som hälsar gäster välkomna med minst en komplimang.

De invigda går rakt mot dörren som ser ut att leda in till ett frysrum och vandrar ner i källaren. Här ligger en gömd juvel: en av världens 50 bästa barer enligt prestigefyllda www.worlds50bestbars.com. Det är mörkt och kallt av AC på hårdvarv men cocktailsen här kan värma minsta drinkvurmande själ. Stället är specialiserade på gin, och gör såklart sin egen tonic. Deras egenproducerade gin, Príncipe de los Apóstoles, görs i Mendoza. Bakom drycken står hyllade bartendern Renato “Tato” Giovannoni.  En av ingredienserna är ”mate”, teet som argentinarna sippar på i sugrör minst en gång om dagen, och eukalyptus, mynta samt grapefrukt. Gin på en helt ny nivå!

Menyn består av tapas och några större raciones, huvudrätter. Vi åt en god zuccini-sallad med ost, gjorde missbedömningen med en skaldjursplatå av musslor (skalade!), knivmusslor, räkor och havskräftor (också skalade!) med en mayo och bröd. Därefter testade vi överfrittad svamp med för lite sälta och smak överhuvudtaget samt avslutningsvis en ugnsvarm ost med karamelliserade nötter.

Slutsats: det är spriten man kommer hit för!

HITTA HIT: Aires de Bares Arroyo 872, Retiro, www.floreriaatlantico.com.ar.

OCKSÅ TESTAT: Stans första vinbar

Det är becksvart och folktomt. Kanske för att vi fortfarande inte anammat det lokala tidsperspektivet: ingen går ut på krogen innan 21.00. Inte ens en söndag. Nåväl.

Inne på Gran Bar Danzon har majoriteten av personalen någon slags piercing och sofforna är så låga att de påminner om sängar. Matsalen är populär, och det sägs att en av stans bästa sushi-menyer finns här. Vi år lax-nigiri och norimaki-rullar med lax och avokado och tyckte att det var helt okej. Men återigen, kom inte hit för maten. Det är vinet som är grejen. Danzon är stans första vinbar och har största utbudet per glas. Även deras cocktails, sprungna från en bardisk som upptar halva lokalen, är i toppklass.

Men kom inte innan 23.00 – på någon dag i veckan!

HITTA HIT: Libertad 1161, www.granbardanzon.com.ar

Buenos Aires bör nog vara en vegetarians mardröm vid första anblick. Min första måltid här i stan bestod självklart av kött. För argentinarna är kossorna här heliga – på ett annat sätt än Indien, men ändå. Det ligger enklare köttkrogar, parillas, i var och vartannat gathörn. Bra för the locals som enligt statistiken äter 1,2 kilo nötkött i veckan. 

Härmed har jakten på Buenos Aires bästa köttkrog börjat.

Mitt första köttsliga rendezvous  skedde på Don Julio, en härligt stimmig krog med skinndukar på borden och hyllmeter av rödvinsflaskor i trendiga stadsdelen Palermo. På trottoaren utanför krogen stod porteños, Buenos Aires-bor, lite överallt och sippade på cava, det var familjer med mormödrar, farmödrar och små barn som fick leka fritt mellan kyparnas ben – utan att det en höjdes ett ögonbryn. Det finns en härlig restaurangkultur här som är så … levande.

Vi började med husets chorizo, korvbitar toppade med mozzarella och soltorkad röd tomat. Korven var nygjord, inte för hårt mald och mild i smaken. Därefter ”thick sirloin steak” – ryggbiff med sallad (de flesta beställde chips-liknande pommes frites med hål i) och köttet var precis sådär mört som alla säger.

Hela stället var inramat av hyllmeter vinflaskor nedklottrade med hyllningar. Gäster som avslutat en flaska här får en penna i handen och så blir ”deras” flaska del av inredningen.

HITTA HIT: Don Julio, Guatemala 4691 and Gurruchaga, Palermo Soho

BONUS –  TRENDIG KÖTTKROG I OMRÅDET:

Hemligt och hajpat. La Cabrera, döpt efter gatan de två ställena ligger på i Palermo är inte en traditionell parilla utan mer en trendigt köttkrog. Beställ Bife de Chorizo och ta en taxi hem. Portionerna är mest som alltid här väl tilltagna.  La Cabrera och La Cabrera Norte, 5099 och 5127 Cabrera St., Palermo, http://www.parrillalacabrera.com.ar

Klockan 06:30 vaknade jag av att lägenheten färgades knallrosa och orange av soluppgången. Så fort jag hunnit ut på balkongen med kameran hade färgspelet löst upp i ett blekrosa skimmer. Efter att ha lyssnat in att stan ska vakna sitter jag nu på ett café och gör lokal frukost i form av media luna (frasig söt croissant), kaffe och det lilla glaset bubbelvatten man får till.

Efter denna söta start känns som vadsomhelst kan hända!

För att ha haft resandet som jobb så är jag ganska så urusel på en av de mest elementära bitarna.

Packningen.

Jag har visserligen lärt mig ”packningsmetoden”. Hur man viker alla sina tröjor i ett så att de blir som paket, så tekniskt klarar jag mig. Jag har baxat hem porslinsfat i handbagaget från Marrakech, Istanbul och Lissabon så nog kan jag optimera en handväska.

Det handlar snarare om vad sjutton man ska ta med sig. Som nu, jag har aldrig satt min fot i Buenos Aires, hur ska jag veta vilka kläder som passar (jag har tjyvkikat i sociala medier ska tilläggas)? Hur mycket finkläder kontra vardagskläder? Och: Är min sydfranska strandväska verkligen nödvändig?

Jag blir aldrig klok på detta. Nu kliver jag strax på min flight med Air France via Paris.

/Anna

Hej!

Välkommen till min reseplanet.

Här kommer jag att skriva högt och lågt om härliga ställen jag hittar i världen. Det kommer garanterat bli en hel del matdestinationer med allt från street food på insekter till molekylär gastronomi på tallriken.

Plus att ni och jag ska hänga mycket med the locals! För det är ju människorna som bor på en plats som gör den till vad den är. Vad vore norra Ibiza utan hippies, Bali utan surfare och Portland utan komposterande hipsters? Och framförallt: vilka finns bortom stereotyperna? Här vill jag berätta deras story.

Men det blir också tips på häftiga hotell, strandliv, shopping, basarer, barer, restauranger, kultur och en och annan reflektion över fenomen och aktörer inom reseindustrin.

Nu checkar vi in. Första destination: Buenos Aires. Jag har resfeber deluxe! 

/Anna Norström