I Buenos Aires finns lite här och var tellos, rum du kan hyra per timme. Utåt sett liknar de vanliga hotell av sämre standard men rummen är inredda med lovemaking in mind.

Fotbollsesset Lionel Messi bor såklart ståndsmässigt i Buenos Aires. I stadsdelen Puerto Madero, tänk Hammarby Sjöstad gånger tio, skjuter lägenhetsskraporna – torres, i höjden.

Precis intill mynningen av naturreservatet Reserva Ecologica ligger högbevakade komplexet Chateau Madero som inhyser Messis våning – bakom stora järngrindar (bild 1).

Boende i skrapan åtnjuter superservice. Här finns bland annat husdjurs-spa, människo-spa, tennisbana, gym med ständig PT på jour, egen bio, festvåning, restaurang och ett gäng olika swimmingpooler.

Prislappen för de minsta och billigaste våningarna startar på 2, 8 miljoner. Då får du cirka 85 kvadratmeter och balkong. (Jämfört med priserna i Stockholms innerstad är det ju ett klipp!).

Dock: Messis har säkerligen ett eget våningsplan högst upp så hans boning lär vara deluxe-dyr. Men. Hur ofta han vistas i sin lyxlägenhet är svårt att veta.

MER I OMRÅDET: Förutom natursköna promenader i naturreservatet där portenos löptränar och hånglar på parkbänkar så ligger lyxhotellet Faena granne (bild 2, 3). Att kliva in här är att svepas i röd sammet och omges av modern arkitektur. Här finns ett av stans tjusigaste poolhäng, butiker, flera hyllade restauranger och min personliga favorit: den välkomnande drinkvagnen med en ständig strid ström av nygjord lemonad. Philippe Starck är hjärnan bakom detta praktbygge.

Uruguay bjuder på ett frodigt grönt naturlandskap med horder av hästar, får och kossor. De jag träffat tycker att det är urhärligt att bo på landet och här finns många argentinare som lämnat ett simmigt Buenos Aires till fördel för den mer ”tranquilo” grannen i öst.

På två hotell vi bott på här har det ingått häst. Att åka till landet för att ta en ridtur, äta middag och sova över på en estancia är den urbana sydamerikanens lyxiga 4H-gård för vuxna. Det är att åka till en plats där tiden står still.

På Estancia Vik bor man ståndsmässigt i rum som är större än en innerstadstvåa i Stockholm. Här, in the middle of Uruguay-nowwhere, finns snabb wifi-uppkoppling, vinkällare och ängsliga amerikanska turister som gäster.

Vi tog en ridtur på westernsätt med långa stigbyglar och fårskinnsfluffade sadlar i solnedgången. Agustin Leone (bilden ovan) red som en kosack och smackade sin häst i galopp på en halv sekund genom estancians boskap. Jag och min skimmer Simon försökte haka på. Ridturen ingår i hotellnattens nota, och fenomenet är ett stort helgnöje även i Argentina: landethäng med egen häst är grejen här.

HITTA HIT: Ratta en hyrbil från Punta del Este (flyg från Buenos Aires för cirka en tusenlapp, eller kör från Montevideo c:a 160 km) mot José Ignacio och vänd väster i byns rondell.  http://www.vikhotels.com/en/hotel-estancia-vik-jose-ignacio-uruguay.html

Ett plastigt partyparadis för pensionärer och en poserande ung jetset-crowd. Jag och fotografen Pär Olsson flög fyrtio minuter norrut och landade igår i Punta del Este. Här skjuter skraporna med lyxhotell i höjden, en skyline som är en svår ekvation på en semesterort i ett land där det bara bor 3 miljoner. Vi cruisade längs kusten men valde en kurs bortom Punta del Este.

Naturen har bjudit på frodigt grönt, milsvida kohagar och vinodlingar. Uruguay är tjusigt på ett casual sätt. Gauchos i ridstövlar, hatt och poncho tankar skruttiga bilar på macken, herrelösa hundar tigger kärlek och vägarna ligger helt öde.

Sunkhak, hål-i-väggen och pizzakedjor som håller öppet 24 timmar om dygnet håller förvånansvärt hög lägsta-nivå. I natt åt vi asbra pizza från Kentucky i Palermo klockan 03.00. Nybakade empanadas, piroger, finns till försäljning lite varstans och de lokala croissanterna, media lunas, är to die for.

Häromdagen var vi i San Telmos historiska kvarter hos stolta krögarinnan Gracie (ovan med sin man Eduardo) och åt bland det bästa jag ätit i pastaväg – sorrentinos, fyllda med skinka och ost och parmesan i mängder. Hos Gracie specialiserar de sig på lokala rätten milanesa, panerad schnitzel, och det var förvånansvärt gott trots all avsaknad av färg på tallriken. Till kaffet bjöds det på hallongrottor.

Ibland kostar de där vita dukarna och matsilvret lite mer än vad deras ställen smakar, så att säga.

HITTA HIT: Casa del Virrey, Venezuela 489 (hörnet Bolivar).

Hyllad, helgonifierad och hatad. Politikern och skådespelerskan Evita Peróns liv är spektakulärt – och ändå så kort – hon blev bara 33 år gammal. Hon mumifierades efter sin död (hennes man hostade upp 100 000 dollar för att hon skulle ”leva vidare” så som Lenin och Stalin), liket kidnappades och misshandlades. Varför? Hur? Räkna inte med att få svar på detta eller en djupare förståelse för Evita privat. Ändå är muséet till Evita Peróns ära en upplevelse.

Man får frossa i hennes eleganta dräkter, tjusiga hattar och andra extravaganta modeaccessoarer. Det visas en rad svartvita filmklipp (textade på engelska) från hennes politiska karriär och det är fascinerande att se flimriga svartvita delar ur hennes brandtal inför folkmassor så stora att man knappast tror att det är sant.

Man vallas mellan rum som visar hur mycket hon gjort för de fattiga, barnen och de äldre. Hennes feministiska kamp är imponerande och var avgörande för kvinnlig rösträtt i Argentina. Copyn är tokhyllande, klichéartad och helt utan nyanser. Men ändå. Evitas livsöde: från fattig barndom till presidenthustru, vice president och ikon på nolltid.

Dock måste man googla för att fylla igen luckorna efteråt. För Museo Evita ger besökaren fler frågor än svar.

Det var militärdiktaturen som efterföljde Evitas man som gömde undan hennes kropp för att inte skapa skiftningar i politiken. Hon låg begravd under falskt namn i Milano. Vem som sedan misshandlade liket är oklart men även hennes mans händer ska ha huggits av efter hans död. Först på 70-talet begravdes Evitas kropp i Buenos Aires.

HITTA HIT: Lafinur 2988, Buenos Aires (entré 30 pesos). www.museoevita.org

KOLLA IN: Presentshoppens lustiga merchandise. Vinglas med Evita, vinflaskor med Evita på etiketten, glasunderlägg, handväskor och gudvetvad. Och såklart: muggar för maté, detta te som argentinarna älskar.

Cash is king i Argentina. För porteños är ekonomin ett vakuum som tvingar dem att stanna i landet eftersom deras valuta är lika svajig som tangodansen är eldig. Den ”blå dollarn”, växelkursen som förvandlar dollars till pesos, är de stålarna man vill leva på här. Den kursen ligger just nu på cirka 10, 60 men bara förra veckan var den uppe och nosade på 11 (läs mer HÄR). Inne i city står män och kvinnor och tävlar om att ropa ”Cambio!” högst för att locka till sig växelsugna turister. Man ska dock vara försiktig, dett är en legal gråzon och det finns både risk för att bli lurad och rånad.

För svensken är den enklaste matematiken: tar du ut pengar i en vanlig bankomat är pesosen värd strax under kronan (1 kr = 1,23), men med den blå dollarn kan du sätta likatecken mellan peso och US-dollar.

Huruvida Argentina är dyrt eller billigt beror alltså på vad du betalar i.

Men ekonomin skrämmer inte de vi möter. Här är man van. Man äter sin biff på favorit-parrillan, ordnar barbecues på söndagarna så hela stan täcks av grill-os, kör bil snabbt och helst utan bälte, äter långluncher med stora glas av Malbec, lyssnar högt på fotbollsmatcher på radio varsom och går på barer som stänger först i gryningen (det sägs att om man inte är ett nattdjur kan man lika gärna strunta i Baires).

Idag beger vi oss mot Evita-muséet i Palermo. Denna ikon som bara blev 33 år gammal. En fattigmansflicka förklädd till Sydamerikas Jackie O, vars lik var försvunnet i 16 år…

I Recoleta, en av stans finare stadsdelar, ligger en kombinerad blomster- och vinbutik. Här bland alla blommor och flaskor jobbar vackra Fleur (hon blev inte anställd för sitt namns skull), en aspirerande skådis som hälsar gäster välkomna med minst en komplimang.

De invigda går rakt mot dörren som ser ut att leda in till ett frysrum och vandrar ner i källaren. Här ligger en gömd juvel: en av världens 50 bästa barer enligt prestigefyllda www.worlds50bestbars.com. Det är mörkt och kallt av AC på hårdvarv men cocktailsen här kan värma minsta drinkvurmande själ. Stället är specialiserade på gin, och gör såklart sin egen tonic. Deras egenproducerade gin, Príncipe de los Apóstoles, görs i Mendoza. Bakom drycken står hyllade bartendern Renato “Tato” Giovannoni.  En av ingredienserna är ”mate”, teet som argentinarna sippar på i sugrör minst en gång om dagen, och eukalyptus, mynta samt grapefrukt. Gin på en helt ny nivå!

Menyn består av tapas och några större raciones, huvudrätter. Vi åt en god zuccini-sallad med ost, gjorde missbedömningen med en skaldjursplatå av musslor (skalade!), knivmusslor, räkor och havskräftor (också skalade!) med en mayo och bröd. Därefter testade vi överfrittad svamp med för lite sälta och smak överhuvudtaget samt avslutningsvis en ugnsvarm ost med karamelliserade nötter.

Slutsats: det är spriten man kommer hit för!

HITTA HIT: Aires de Bares Arroyo 872, Retiro, www.floreriaatlantico.com.ar.

OCKSÅ TESTAT: Stans första vinbar

Det är becksvart och folktomt. Kanske för att vi fortfarande inte anammat det lokala tidsperspektivet: ingen går ut på krogen innan 21.00. Inte ens en söndag. Nåväl.

Inne på Gran Bar Danzon har majoriteten av personalen någon slags piercing och sofforna är så låga att de påminner om sängar. Matsalen är populär, och det sägs att en av stans bästa sushi-menyer finns här. Vi år lax-nigiri och norimaki-rullar med lax och avokado och tyckte att det var helt okej. Men återigen, kom inte hit för maten. Det är vinet som är grejen. Danzon är stans första vinbar och har största utbudet per glas. Även deras cocktails, sprungna från en bardisk som upptar halva lokalen, är i toppklass.

Men kom inte innan 23.00 – på någon dag i veckan!

HITTA HIT: Libertad 1161, www.granbardanzon.com.ar