Hemma i Stockholm igen. Då reser jag från stans bästa tallrikar istället.

Folk frågar mig dagligen om krogtips: ”Var ska vi äta ikväll? Vad är hetast just nu?”. Och så försöker jag matcha efter plånbok, sällskap, dag, kökspreferenser och så vidare. Men här är min helt subjektiva lista – utan inbördes rankning – var jag helst äter just nu. Smaklig spis!

– SHIBUMI. Jag är helt frälst i Sayan Isakssons izakaya, speciellt i deras egna tofu som en japansk tjej gör custom made till huset. Efter att jag nyligen lyckades slinka in och knipa sista dropplatsen i baren bestämde jag mig: Jag ska börja göra egen tofu! (Återkommer i ärendet). Åt också de goda gyozaknytena med wagye-kött och en härligt isad aubergine. Drinkhantverket är magiskt därtill.

– NOOK. För att maten är fräsch och välbalanserad och det inte kostar två tusen spänn för en helkväll. Man bejöver inte välja och krångla så himla mycket heller – välj mellan två menyer om 300 eller 400 kronor vardera. Boom. Klart! På tallriken: Norden möter en touch av Korea. Bonus: pork buns som jag tänker alldeles för ofta på, men äter för sällan.

– CORNER CLUB med mat från THE FLYING ELK. För att det helt enkelt är en av stans bästa cocktailbarer. För att Johan och Oskar här också älskar campari. För att man kan äta gott från TFL i baren. Och för att det finns andra barer så som Tweed på krypavstånd att fortsätta till.

– EKSTEDT. Jag har ätit här en gång för några veckor sedan, men jag önskar att jag var stammis. Förmodligen stans mest prisvärda fine dining med meny under 1000 kronor! Blev löjligt förtjust i en pizza med foie gras och tryffel och en superdessert på socca (sydfransk kikärtspannkaka) med hallon. Och då gillar jag inte ens efterrätt.

– ADAM & ALBIN. Poppupp-restaurang som håller öppet en helg i månaden ungefär. Rockar stans absolut bästa råbiff på sin bestående meny och varvar med nya rätter varje gång. Därför blir man (tyvärr) aldrig trött på att äta i denna matstudio. Nu har Adam och Albin dessutom öppnat upp för nudellunch, vilket enligt de som varit är är en klar hit.

– Deville. Har av slumpen hamnat här runt tre gånger i år och varje gång blivit knockad av hur bra mat, vin och service den här kvarterskrogen levererar år efter år. Åt ruggigt god côte du boeuf med vitlökssmör sist. Mer sånt!

– Rolfs Kök. På samma tema. En kvarterskrog som alltid levererar. Har börjat lyxluncha här alldeles för ofta. Köket serverar soppa på maten vilket är himla trevligt. Och gott. Och som gör att man vill stanna alldeles för länge.

– Nytorget 6. För att man alltid möts med ett leende. För att maten inte är komplicerad alls men alltid vällagad. Och det är jämt fullt med folk. Helst sitter jag i baren och äter. Steak tartar med grillsmak är favorit just nu.

– Matbaren. Det var alldeles för länge sen jag var här sist. Får bli julklapp till mig själv i år. Här föräter jag mig alltid så jag ber att få ta med kaffegodiset hem och är lycklig som ett barn på julafton när jag hittar Dahlgrens egna snickers och madeileinekakor dan därpå.

– Gastrologik/ Speceriet. Det var på tok alldeles för länge jag åt på Gastrologik – också prisvärd fine dining. Varenda gång har jag varit nöjd med deras enkla, estetiska mat där råvaran verkligen får vara i fokus. Mer ofta har det blivit bakfickan Speceriet som inte kostar skjortan men som alltid serverar grym vällagad mat. Dela gärna med sällskapet, ego-ätare lever kortare har jag hört …

Här sker min nästa middag: Lilla Ego. Definitivt. Snart har de haft öppet ett år och jag har inte varit där. Det är nästan så att jag inte vågar skriva ut detta. Kanske måste förbi Oaxen Slip också, det var säkert ett år sedan sist. Och en lunch på Spritmuseum, drack ett mycket gott kallpressat te där i våras.

Jag är i Madrid över helgen. Stadsdelen Malasaña närmare bestämt. Här ligger gamla bodegons där folk äter tapas över disk och står med ölglas på gatan, sida vid sida bredvid trendhak fulla av cyklande hipsters. Idag lördag vaknar stadsdelen sent efter nattens fest. Nu börjar vermut-barerna fyllas med glada gubbar, unga par och familjer. Ett glas vermut och soda kostar knappa €2. På torget Plaza dos Mayos är det loppis medan butikerna håller stängt under sedvanlig siesta mellan 14-17.

Jag tar en caña y tapa, öl och tapas, som sig bör. Madrid är en stad som lever på dryck och små munsbitar.

Nästan alla mina resor börjar vid en bardisk. Det går att googla och läsa guideböcker i all evighet men det är här jag skaffar mig den riktiga kollen om dit jag rest. Bartenders är mina bästa reseledare. De har superkoll på området, har kunskap om andra ställens konkurrensvärde och vet var de bästa efterfesterna sker. Till att börja med.

I våras i Buenos Aires blev jag golvad. Av baren på bilden ovan. På Floreria Atlantico hängde jag och mitt resesällskap jämnt och jag förstår varför nu när jag ser att stället, som brygger sin egen gin på örtteet maté, landar på plats nummer 39 på nypublicerade listan över världens 50 bästa barer. Etta blev hajpade The Artesian i London, för tredje året i rad.

Och ljuvliga bar Nomad, så som jag tjatat om det där hotellet i New York – också listat! Men lite förvånande, på ett positivt sätt: Hemingway Bar i Prag landar på plats nummer 24. Baren där jag trillade in och förtrollades av de galna serveringarna; drinkar kom i thékoppar, gömda i gamla böcker och flödade genom absinthfontäner. Det blev sent, det blev glatt och det vinglades på kullerstenen hemåt.

World’s 50 best bars listas årligen. Svenska barer har lyst med sin frånvaro de senaste åren, men förra året fanns köpenhamnska Ruby med på plats nummer 22.

Så. Vem har varit på någon av världens bästa barer? Läs listan nedan!

/Den törstiga resenären

1. The Artesian (London)

2. Dead Rabbit (New York)

3. Nightjar (London)

4. Attaboy (New York)

5. Employees Only (New York)

6. Canon (Seattle)

7. Baxter Inn (Sydney)

8. American Bar, Savoy (London)

9. High Five (Tokyo)

10. 28 Hong Kong Street (Singapore)

11. Connaught Bar (London)

12. Happiness Forgets (London)

13. The Aviary (Chicago)

14. Nomad Bar, Nomad Hotel (New York)

15. Nottingham Forrest (Milan)

16. Smuggler’s Cove (San Francisco)

17. Candelaria (Paris)

18. PDT (New York)

19. Bulletin Place (Sydney)

20. White Lyan (London)

21. Buck & Breck (Berlin)

22. Broken Shaker (Miami)

23. 69 Colebrooke Row (London)

24. Hemingway Bar (Prague)

25. Le Lion Bar de Paris (Hamburg)

26. Door 74 (Amsterdam)

27. Three Dots and a Dash (Chicago)

28. The Jerry Thomas Speakeasy (Rome)

29. Chainaya Tea & Cocktails (Moscow)

30. Everleigh (Melbourne)

31. Eau de Vie (Sydney)

32. Bramble (Edinburgh)

33. Trick Dog (San Francisco)

34. Dry Martini (Barcelona)

35. Clover Club (New York)

36. Drink (Boston)

37. Black Pearl (Australia)

38. Schumann’s (Munich)

39. Floreria Atlantico (Buenos Aires)

40. Star Bar, Ginza (Tokyo)

41. Delicatessen (Moscow)

42. Quinary (Hong Kong)

43. Cure (New Orleans)

44. Tales and Spirits (Amsterdam)

45. Maison Premiere (New York)

46. La Capilla (Mexico)

47. Limantour (Mexico City)

48. Shady Pines (Sydney)

49. Callooh Callay (London)

50. Williams and Graham (Denver)

En weekend till überromantiska Brügge, staden som är en medeltidsvecka i sig med trånga små gränder, kullersten, kanaler, svanpark och läskiga gotiska kyrktorn. Där man frotterar sig med chokladknarkare, öltorskar, pommes frites-älskare, mussel-experter och våffelidkare.

Kan det vara något för en matnörd? Tja, så här var min helg i denna belgiska stad:

Helgens huvudevent var Kook eet, en matfestival i stil med Taste of eller Smaka på Stockholm. Ett 20-tal krogar, och flera med Michelinstjärnor, fanns på plats. Välordnat och prisvänligt – de flesta rätter kostade runt €4 och var i storlek av en mellanrätt. Ovan den bästa från 3-stjärniga De Karmeliet där festivalens beskyddare Geert van der Hecke basar. Gillar när alla – oavsett plånbok – kan få testa stjärnmat!

Det är omöjligt att inte äta choklad i Brygge. Det finns chokladbutiker i var och vartannat gathörn. Just denna ask är ätbar hela den, alltså även locket. Jag frågade chokladmakaren på Sukerbuyc, stans äldsta chokladeria, om han aldrig tröttnade på choklad och han sa nej för han äter ju det varje dag. Många chokladknarkare i denna stad. Misstänker att det försörjer en hel arsenal av tandläkare.

Pommes-frites kan man få till allt. Överallt.

Och på nattkvisten går man till pommes-shoppen på stora torget och köar upp för en rejäl portion till. Tillbehör är en slags färdig-mayo i samma konsistens som vaniljsås och som smakar flytande gummi (ketchup är att rekommendera). Men för några ynka euro räddade denna min hunger efter en misslyckad 3-rätters (hos Patrick de Vos) som innehöll bland annat makrill och ål. Ryser vid tanken.

Ölen flödar ur kranarna i Brygge. Världsmedia rapporterar om hur 3 kilometers pipelines med öl ska korsas genom staden. Belgarna själva skrattar åt mig när jag frågar. Mja, att det ska börja byggas redan nästa år stämmer inte riktigt. Projektet är knappt genomförbart enligt the locals. Men ändå. Bra idé i en stad där det är svårt att komma fram med lastbil i trånga, ständigt enkelriktade gränder. 

Våffla noveau.

Kocken Peter Lonneville på Téte Pressée rockar till den gamla sockerstinna belgiska våfflan och skapar den i briocheform med salta pålägg. Lonneville jobbar nose-to-tail seriöst och försöker att ha noll waste på sitt ställe. Imponerande!

Och så. Alla dessa läskiga svanar. (Självklart är chokladsvanen Brygges egna landmärke i chokladvärlden). Här har de gjort en take-over av en park och de är överallt i kanalen där turistbåtarna forsar fram.

Jag frågade en guide om de hade attackerat någon turist gång men hon visste inte. Däremot hade en av hästarna som jobbar runt turister med sina vagnar i stan en gång skenat ner i kanalen.

TA DIG HIT & TA DIG RUNT: Tåg från Bryssel, cirka 1, 20h. I Brygge knallar man till fots – dock ej högklackat eftersom det är kullersten överallt. Se upp för aggressiva cyklister som plingar hysteriskt: ”Värre än i Köpenhamn” enligt en dansk vän.

Så då är jag i Belgien, och Brügge närmare bestämt – staden där 80% av alla gator är enkelriktade. Jag är här för att utforska det kulinariska utbudet och jag har redan fått tips om: pommes frites-muséet, ölmuséet, chokladmuséet – och jag tror banns mig det fanns ett musselmuseum också. Kanske ett sånt tillägnat belgiska våfflor, också?

Men jag är inte helt ute och cyklar. Den belgiska gastronomin är on the rising. Kolla bara på krogen In der Wulf som är en av dem alla snackar om just nu.

Det är sju år sen jag var här sist. Då vägrade jag in i det sista: Jag tycket stan var på tok för pittoresk (och därmed turistig i min bok). Men då fann jag bland de bästa i skoshopping-väg jag sett. Billigare än Italien fast lika hantverksmässigt och trendigare än Paris.

Nu: ut på stan!

Jag älskar Balearernas kärlek till råvaror: mycket grönt, fisk, skaljdur och så den gräddiga hemmagjorda mozzarella burratan. Här är 10 restaurangfavoriter på ön.

Pastis. Öns bästa krog. Pyttelitet ställe, fransk mat med finess. Ägs av dansösen Gisele och hennes man. Carrer d’Avicenna 2.

Bambuddha Bar. Asiatisk mat av svajig kvalité. Hit går du snarare för drinkarna och för att dansa på bordet under högsäsong. Carretera de San Juan, km8. 5

Sa Trinxa, på stranden Ses Salines. Anspråkslös strandrestaurang med tillhörande house-dj. Missa inte marulkscevichen!

La Paloma. I byn San Lorenc ligger ljuvliga stället som drivs av en italiensk familj. Du äter i trädgården. Tokfullt kafé dagtid, men middag är att föredra. C/ Can Pou 4.

Can Guimo. Är Paloma fullt åk tre kilometer söderut och hamna på vegovänliga fiket med egen trädgård.

Gran Hotel Ibiza. Öns mesta lyxhotell och den bästa frukostbuffén som håller öppet till sen på eftermiddagen. Säkert 6 olika färskpressade juicer! Passeig de Joan Carles I, 17.

Sands. En av stranden Playa den Bossa bättre ställen med bra sallader och trevlig service. Missa inte egna klädbutiken som fångar alla lyxhippies shoppinghjärtan.

Sansara. Vällagad lite enklare mat med texmex-vibb över disk eller bordservering med lokala rätter. Ofta lajvkonserter. Carretera Santa Eulalia-San Carlos km 9,3.

La Bodega. Enkel tapaskrog med härlig stämning och överkomliga priser. Öppet till runt 03 . Carrer Bisbe Torres Mayans, 2

Juan y Andrea. Lill-ön Formenteras bästa restaurang. Meny med fokus på fisk och skaldjur. Ligger på Playa Illetas.

Ibiza fejdar i minnet nu. Hösten knackar på dörren i Stockholm, men det är en utdragen knackning. Där nere börjar säsongen också lida mot sitt slut. Det är egentligen nu det är som härligast att åka ner: fortfarande varmt och beachväder men mycket lugnare tempo.

Under helgen har de flesta slutfesterna på nattklubbarna gått av stapeln. Det är nämligen bara för klubbarna som en hel del turister – ja, de är i en egen sfär och dygnsrytm – kommer hit. De glassiga nattklubbsresenärerna bor i Ibiza stad och åker taxi till de stora klubbarna: Amnesia, Pacha, Space och alla deras namne. Här spelar svenska Avicii (den dj som drar absolut flest folk) och Ingrosso/ Axwell. Under vår vecka uppträdde Kylie Minouge bara några dagar efter att Madonna ska ha landat på ön.

För klubbturisterna är detta superseriöst. Jag fick höra om ett indiskt klubb-kid som grät floder under förra årets slutkväll på Ushuïa – han skulle ju inte få se David Guetta igen på ett år. Och det gäller att pricka rätt. Alla dagar i veckan på alla klubbar är öronmärkta en dj. Pacha? Tja, en av världens mest kända ställen kan vara dött som i graven om ett stort namn spelar på en annan klubb. Dessutom kostar inträdena runt €50 och barerna håller skyhöga priser så det gäller att plugga på för att inte gå bet.

Men det är också till att vara kvällspigg eller inne på det där med illegala substanser. Knappt någon anländer någonstans innan klockan 02 på natten. Klubbarna stänger sällan tidigare är 08. Med lokalbefolkningen innebär det parallella liv. Folk går till sina kontorsjobb när kidsen stapplar hem i platåskor och glowsticks i hand.

Charterparty-kulturen spirar i San Antonio, en stad på Ibiza som tagits över av unga, mestadels britter, men en aldrig sinande törst för alkohol. Paradise Hotel är klassat som en SVT:s julkalender i jämförelse. Är du en dag över 21 kommer du inte att fatta något. Alls.

Ändå verkar de jag träffar på Ibiza tycka att klubbkulturen är en bra grej. Den göder pengar till ön. Många lägger dock nostalgiskt till ”fast det var bättre förr” och pratar om svunna strandpartyn innan nattklubbskomplexen med tak och air condition kom till.

Själv väljer jag stranden med solnedgång och en bonfire, any day.

Ibiza. Där strandlivet är lika befriande som hippiekulturen. Här solar alla topless, röker braj och badar till gungande deep house. Förra veckan hängde jag på min favorit-playa Ses Salinas och den remsa som utgör platsen nedanför strandkrogen Sa Trinxa. Stället har funnits i över 35 år och drivs av en dj som ibland själv gör ett pass i båset. Maten är ljuvlig – mycket grönt och fisk även om en och annan burgare (toppad med stekt ägg – suspekt!) säljs.

Ses Salinas är helt klart den mest avslappnade stranden, tja, till och med så att stela nordbor droppar bikiniöverdelen  och ger sig hän. Här hänger klubbkidsen och sover bort sin bakfylla lagom tills att det blir dags för en vit sangria på sena eftermiddagen. Nattklubbarnas promotors tävlar i knasigast kostym när de säljer in dagens klubbar. Försäljare kränger hårband med fjädrar, indiska tyger och kall läsk.

På strandremsan Platya d’en Bossa är det inte lika tätt mellan handdukarna och fler barnfamiljer – även om jag ansattes att bli påsåld en partykryssning med spritbuffé ut till Formentera för €40. En holländsk snubbe försökte ihärdigt att övertala till inköp av dessa båtbiljetter och droppade att om vi verkligen inte vill åka på den så kunde han fixa ”andra” saker också.

Vi hann även med att åka till hippiestranden Benirras som på söndagarna översvämmas av bongotrummande låtsatsindianer, hippies och annat löst badfolk. Det är knivigt att ta sig hit, bil är ett måste. Eftersom att stranden ligger inramat som i en egen vig omgärdad av klippformationer så är solnedgången magnifik.

GOTLÄNDSK SOMMARNATT. Nej, jag pratar inte om den där 90-talsdrinken (gin, Cointreau, grenadine och apelsinjuice – mja, det var väl ingen höjdare direkt…). För två veckor sedan var jag på öjn igen och romantiserade loss bland kalksten, ringmur och sköna restauranger.

Extrem-pittoreska Hotel Stelor i Västergarn var adressen när tre Göteborgskrogar (Bhoga, Upper House och Pigalle) reppade ute på den gotländska landsbygden. Stelor i sig, trots läget invid väg nummer  140 (tjugo minuter söder om Visby), ligger på en plats i en naturskön vagga med omgärdande fårhagar och fält.

Det lilla hotellet är en designdröm med rum fyllda av vackra gamla antika möbler och ny, modern konst. Här på restaurangens uteplats under en ljum sommarkväll då ytterkläder var överflödiga lagades mat på råvaror från gotländska gårdar som kockarna spenderat två dagar med att handplocka. Det skulle bli 9 rätter men det freestajlades så i köket att det var fler än 15 innan kvällen var slut en bra bit efter klockan 01.00.

Vi knockades redan vid  de inledande snacksen: en bresaolalindad morot hade aldrig smakat så mycket söt, karotenstinn rotfrukt. En annan favorit var rätten med nypotät och dillmajonnäs, räkpulver, råräkor och krondill. Liksom piggvar med grillad zucchini och dill. Det bakades ljuvligt tunnbröd på plats och kronan på verket var en enorm sockerkaka som serverades runt 01-strecket när man inte trodde att det fanns plats för ens en smula mer… För vinerna, bara naturviner, stod Bhogas restaurangchef Mikael Nypelius, en kille som kan omvända minsta vintraditionalist till naturvinsvän.

För att summera: När Gotland och Göteborg möts så blir det fyrverkeri!

FLER härliga gastroutflykter på Gotland:

– Djupvik. Fint beläget hotell med få rum – topnotch-design ut i fingerspetsarna. Kändisfavorit under sommaren, härlig och undangömd retreat-pärla under hösten. Helgbrunchen är superpoppis. www.djupvikhotel.com

– Krakas Krog. Underbar sommarkrog som brukar toppnoteras som öns bästa av White Guide. Nära, gotländska smaker. www.krakas.se

– Lilla Bjers. Ekokrog som pysslar med närodlat deluxe på en nästintill självförsörjande bondgård. http://lillabjers.se

Duktiga Göteborgs-kocken Frida Ronge.

En rätt från hennes krog vRÅ.

En taco-favorit i NY: La Esquina.

Vällagat, kryddstarkt – och kladdigt!

Lobster Roll. Bästa streetfood-maten.

Alltid matmässig fullträff: Spotted Pig.

Den här vyn. (Tänk om den gick att äta med sked!).

NORDISK TAKE-OVER står på menyn i New York i september. Mellan 12-20 september arrangerar matmagasinet Honest Cooking festivalen NORTH. 

Några av de heta kocknamnen är Frida Ronge  (vRå, Göteborg), Marcus Jernmark (Aquavit, NY), Fredrik Berselius (Aska, NY – just nu utan fysisk lokal), Roberth Sundell  (Pläj, San Francisco) och Ulrika Bengtsson (känd från Kockarnas Kamp i TV4).

Bland annat kommer Frida att få representera Sverige i en popupkrog i SoHo på där nya kockar kommer in varje dag och arbetar utifrån ett specifikt tema. Onsdagen den 17 september presenterar hon det bästa svenska Västkusten har att erbjuda i matväg.

New Yorkarna ska även få testa stekt strömming och renskav när nordisk streetfood presenteras på Brooklyn Brewery i Williamsburg. Hur jänkarna, vana vin tacos från La Esquina och hummerrulle för en 5-dollars, kommer att anamma detta återstår att se.

Själv hade jag gett mycket för att få frossa NORTH-festivalen varvat med några NY-favoriter (så som Spotted Pig, tryffel- och ankleverstuffade kycklingen på  hotellet The NoMad och vadsomhelst hos Mads Räfslund på Acme) MEN som det ser ut just nu så blir jag hemma i Stockholm… Och äter gammal skåpmat … som Lilla Egos nya rätter och någon slatt hos Linje Tios nya vinbar Las Bodega.

Smaklig spis, New Yorkers!