Arg, frustrerad, ledsen? Att trasha hotellrum är ett gammalt beprövat rockstjärnetrick. Men i Argie finns ett ställe öppet för alla som saknar både rockband och hotellboende.

På The Break Club betalar man 100-500 pesos, beroende på vad för pryl man ska ha sönder, och sen kör man loss. Efteråt finns ett relax-rum där man kan ta igen sig. Saxat från hemsidan:

”We give you the proper protection, a baseball bat, and the freedom to break everything you find in your way in our rage room. When you’re done, you chill in a sofa with some music, you catch some air, and go back to life…”

Kolla in det här klippet och märk väl den sobra musiksättningen.

Tydligen är The Break Club populärt hos män på svensexa (”om du inte vill gå på strippklubb, till exempel”, enligt ägaren).

HITTA HIT: http://thebreakclub.com/voy/

5 x skäl till att Palermo är hippare än Brooklyn/ Stockholm

Den utdragna kärleksaffären mellan Stockholm och Brooklyn har en sydamerikansk älskarinna som lurar under Argentinas ändlösa skyar. Alla Södermalmsbor och Williamsburg-emigranter borde rikta blicken mot stadsdelen Palermo i Buenos Aires.

1. Istället för ”roof tops” där man har partyn och alla dricker öl ur burk så toppas husen i Palermo av en swimmingpool. Perfekt för såväl heta sommardagar som ljumna nätters fester. Utsikten är lika storslagen. Drycken serveras med fördel ur glas. 

2. Folk cyklar överallt, och det går bra året runt. Du behöver inte heller någon svindyr fixie-cykel utan det fungerar utmärkt med vilket skrot som helst. Här är cyklandet ett behagligt transportmedel, tätt följt av roller blades, inte en alltför utstuderad livsstil.

3. I Palermo finns ingen mikrobryggd öl så långt ögat kan nå. Däremot kan du spendera en god stund hos el chino, livsmedelsbutikerna med generösa öppetider ofta drivna av kineser, med att välja mellan rader av Malbec och Cabernet Sauvignon. En flaska silkeslent rödtjut för en tjugolapp till pizza slicen? Javisst.

4. Nattdjur på vift i Hornstull en tisdag? Det är bara att vända hemåt vid 01.00. I Baires har man med lite tur ätit klart sin middag då. Och barerna håller öppet till sent. Vid 05.00 på morgonen är det fortfarande folk ute. Dagarna och nätterna är helt enkelt längre här.

5. Surdegs- och hälsobrödsfantaster göre sig icke besvär. Bakverk (och glass) säljs kilovis. Här bakar man krispiga croissanter, medialunas, och smörstinna bröd som man gärna toppar med lite extra dulce de leche, den populära kolasåsen som säkert försörjer många tandläkare – men som göra porteños lyckliga i själen. Perfekt till morgonkaffet på terrassen eller uteserveringen.

Fast det kanske allra härligaste med Palermo är den inkluderande vajben, leendena och skratten. Här  vill faktiskt ingen veta var du köpt din tröja (eller sotarmössa, vintage-manpurse i skinn samt taco-sås). 

FAKTA: Palermo är den största barrion, stadsdelen, i Buenos Aires innerstad. I sin tur delas områden in i till exempel Palermo Soho, Hollywood eller Nuevo. Här  ligger flera av de hetaste barerna just nu.

Lokal alkoholkultur är intressant som fenomen. Du kanske tror att Argentina är ett vinland i första hand – men där tar du fel.

Det finns en drink alla i Argentina dricker. Och du behöver inte vara en skillad bartender för att blanda den. Fernet con Coca, alltså Fernet och cocacola,  är den vanligaste barbeställningen du kan göra. Argentinarna älskar den italienska spritdrycken SÅ mycket att Fernet utgör 70% av landets totala alkoholkonsumtion. Enligt uppgift säljs cirka 45 miljoner liter Fernet här – av 50 miljoner  totalt globalt.

Till och med på de just nu stekheta speakery-barerna i Palermo Soho görs beställningen mitt bland millimeterprecisa cocktails från den amerikanska förbudstiden. I en vanlig mataffär finns minst tre sorters lokal Fernet-variant att välja mellan, och på de större ställena snackar vi hyllmeter.

Så glöm vinregionen Mendoza, här är Fernet mer frekvent än en Malbec.

Inte bara Fernet är populärt utan den italienska aperitifen Campari syns här och var. Till och med på svartklubben i ett ockuperat hus som vi råkade hamna på sprang argentinska hiphoppare runt och sippade Campari-tonic.

En drink som alltså förenar Baires underground-kids och röka-under-fläkten-mammor från Bromma.

Uruguay bjuder på ett frodigt grönt naturlandskap med horder av hästar, får och kossor. De jag träffat tycker att det är urhärligt att bo på landet och här finns många argentinare som lämnat ett simmigt Buenos Aires till fördel för den mer ”tranquilo” grannen i öst.

På två hotell vi bott på här har det ingått häst. Att åka till landet för att ta en ridtur, äta middag och sova över på en estancia är den urbana sydamerikanens lyxiga 4H-gård för vuxna. Det är att åka till en plats där tiden står still.

På Estancia Vik bor man ståndsmässigt i rum som är större än en innerstadstvåa i Stockholm. Här, in the middle of Uruguay-nowwhere, finns snabb wifi-uppkoppling, vinkällare och ängsliga amerikanska turister som gäster.

Vi tog en ridtur på westernsätt med långa stigbyglar och fårskinnsfluffade sadlar i solnedgången. Agustin Leone (bilden ovan) red som en kosack och smackade sin häst i galopp på en halv sekund genom estancians boskap. Jag och min skimmer Simon försökte haka på. Ridturen ingår i hotellnattens nota, och fenomenet är ett stort helgnöje även i Argentina: landethäng med egen häst är grejen här.

HITTA HIT: Ratta en hyrbil från Punta del Este (flyg från Buenos Aires för cirka en tusenlapp, eller kör från Montevideo c:a 160 km) mot José Ignacio och vänd väster i byns rondell.  http://www.vikhotels.com/en/hotel-estancia-vik-jose-ignacio-uruguay.html

Sunkhak, hål-i-väggen och pizzakedjor som håller öppet 24 timmar om dygnet håller förvånansvärt hög lägsta-nivå. I natt åt vi asbra pizza från Kentucky i Palermo klockan 03.00. Nybakade empanadas, piroger, finns till försäljning lite varstans och de lokala croissanterna, media lunas, är to die for.

Häromdagen var vi i San Telmos historiska kvarter hos stolta krögarinnan Gracie (ovan med sin man Eduardo) och åt bland det bästa jag ätit i pastaväg – sorrentinos, fyllda med skinka och ost och parmesan i mängder. Hos Gracie specialiserar de sig på lokala rätten milanesa, panerad schnitzel, och det var förvånansvärt gott trots all avsaknad av färg på tallriken. Till kaffet bjöds det på hallongrottor.

Ibland kostar de där vita dukarna och matsilvret lite mer än vad deras ställen smakar, så att säga.

HITTA HIT: Casa del Virrey, Venezuela 489 (hörnet Bolivar).

Hyllad, helgonifierad och hatad. Politikern och skådespelerskan Evita Peróns liv är spektakulärt – och ändå så kort – hon blev bara 33 år gammal. Hon mumifierades efter sin död (hennes man hostade upp 100 000 dollar för att hon skulle ”leva vidare” så som Lenin och Stalin), liket kidnappades och misshandlades. Varför? Hur? Räkna inte med att få svar på detta eller en djupare förståelse för Evita privat. Ändå är muséet till Evita Peróns ära en upplevelse.

Man får frossa i hennes eleganta dräkter, tjusiga hattar och andra extravaganta modeaccessoarer. Det visas en rad svartvita filmklipp (textade på engelska) från hennes politiska karriär och det är fascinerande att se flimriga svartvita delar ur hennes brandtal inför folkmassor så stora att man knappast tror att det är sant.

Man vallas mellan rum som visar hur mycket hon gjort för de fattiga, barnen och de äldre. Hennes feministiska kamp är imponerande och var avgörande för kvinnlig rösträtt i Argentina. Copyn är tokhyllande, klichéartad och helt utan nyanser. Men ändå. Evitas livsöde: från fattig barndom till presidenthustru, vice president och ikon på nolltid.

Dock måste man googla för att fylla igen luckorna efteråt. För Museo Evita ger besökaren fler frågor än svar.

Det var militärdiktaturen som efterföljde Evitas man som gömde undan hennes kropp för att inte skapa skiftningar i politiken. Hon låg begravd under falskt namn i Milano. Vem som sedan misshandlade liket är oklart men även hennes mans händer ska ha huggits av efter hans död. Först på 70-talet begravdes Evitas kropp i Buenos Aires.

HITTA HIT: Lafinur 2988, Buenos Aires (entré 30 pesos). www.museoevita.org

KOLLA IN: Presentshoppens lustiga merchandise. Vinglas med Evita, vinflaskor med Evita på etiketten, glasunderlägg, handväskor och gudvetvad. Och såklart: muggar för maté, detta te som argentinarna älskar.

Cash is king i Argentina. För porteños är ekonomin ett vakuum som tvingar dem att stanna i landet eftersom deras valuta är lika svajig som tangodansen är eldig. Den ”blå dollarn”, växelkursen som förvandlar dollars till pesos, är de stålarna man vill leva på här. Den kursen ligger just nu på cirka 10, 60 men bara förra veckan var den uppe och nosade på 11 (läs mer HÄR). Inne i city står män och kvinnor och tävlar om att ropa ”Cambio!” högst för att locka till sig växelsugna turister. Man ska dock vara försiktig, dett är en legal gråzon och det finns både risk för att bli lurad och rånad.

För svensken är den enklaste matematiken: tar du ut pengar i en vanlig bankomat är pesosen värd strax under kronan (1 kr = 1,23), men med den blå dollarn kan du sätta likatecken mellan peso och US-dollar.

Huruvida Argentina är dyrt eller billigt beror alltså på vad du betalar i.

Men ekonomin skrämmer inte de vi möter. Här är man van. Man äter sin biff på favorit-parrillan, ordnar barbecues på söndagarna så hela stan täcks av grill-os, kör bil snabbt och helst utan bälte, äter långluncher med stora glas av Malbec, lyssnar högt på fotbollsmatcher på radio varsom och går på barer som stänger först i gryningen (det sägs att om man inte är ett nattdjur kan man lika gärna strunta i Baires).

Idag beger vi oss mot Evita-muséet i Palermo. Denna ikon som bara blev 33 år gammal. En fattigmansflicka förklädd till Sydamerikas Jackie O, vars lik var försvunnet i 16 år…

I Recoleta, en av stans finare stadsdelar, ligger en kombinerad blomster- och vinbutik. Här bland alla blommor och flaskor jobbar vackra Fleur (hon blev inte anställd för sitt namns skull), en aspirerande skådis som hälsar gäster välkomna med minst en komplimang.

De invigda går rakt mot dörren som ser ut att leda in till ett frysrum och vandrar ner i källaren. Här ligger en gömd juvel: en av världens 50 bästa barer enligt prestigefyllda www.worlds50bestbars.com. Det är mörkt och kallt av AC på hårdvarv men cocktailsen här kan värma minsta drinkvurmande själ. Stället är specialiserade på gin, och gör såklart sin egen tonic. Deras egenproducerade gin, Príncipe de los Apóstoles, görs i Mendoza. Bakom drycken står hyllade bartendern Renato “Tato” Giovannoni.  En av ingredienserna är ”mate”, teet som argentinarna sippar på i sugrör minst en gång om dagen, och eukalyptus, mynta samt grapefrukt. Gin på en helt ny nivå!

Menyn består av tapas och några större raciones, huvudrätter. Vi åt en god zuccini-sallad med ost, gjorde missbedömningen med en skaldjursplatå av musslor (skalade!), knivmusslor, räkor och havskräftor (också skalade!) med en mayo och bröd. Därefter testade vi överfrittad svamp med för lite sälta och smak överhuvudtaget samt avslutningsvis en ugnsvarm ost med karamelliserade nötter.

Slutsats: det är spriten man kommer hit för!

HITTA HIT: Aires de Bares Arroyo 872, Retiro, www.floreriaatlantico.com.ar.

OCKSÅ TESTAT: Stans första vinbar

Det är becksvart och folktomt. Kanske för att vi fortfarande inte anammat det lokala tidsperspektivet: ingen går ut på krogen innan 21.00. Inte ens en söndag. Nåväl.

Inne på Gran Bar Danzon har majoriteten av personalen någon slags piercing och sofforna är så låga att de påminner om sängar. Matsalen är populär, och det sägs att en av stans bästa sushi-menyer finns här. Vi år lax-nigiri och norimaki-rullar med lax och avokado och tyckte att det var helt okej. Men återigen, kom inte hit för maten. Det är vinet som är grejen. Danzon är stans första vinbar och har största utbudet per glas. Även deras cocktails, sprungna från en bardisk som upptar halva lokalen, är i toppklass.

Men kom inte innan 23.00 – på någon dag i veckan!

HITTA HIT: Libertad 1161, www.granbardanzon.com.ar

Buenos Aires bör nog vara en vegetarians mardröm vid första anblick. Min första måltid här i stan bestod självklart av kött. För argentinarna är kossorna här heliga – på ett annat sätt än Indien, men ändå. Det ligger enklare köttkrogar, parillas, i var och vartannat gathörn. Bra för the locals som enligt statistiken äter 1,2 kilo nötkött i veckan. 

Härmed har jakten på Buenos Aires bästa köttkrog börjat.

Mitt första köttsliga rendezvous  skedde på Don Julio, en härligt stimmig krog med skinndukar på borden och hyllmeter av rödvinsflaskor i trendiga stadsdelen Palermo. På trottoaren utanför krogen stod porteños, Buenos Aires-bor, lite överallt och sippade på cava, det var familjer med mormödrar, farmödrar och små barn som fick leka fritt mellan kyparnas ben – utan att det en höjdes ett ögonbryn. Det finns en härlig restaurangkultur här som är så … levande.

Vi började med husets chorizo, korvbitar toppade med mozzarella och soltorkad röd tomat. Korven var nygjord, inte för hårt mald och mild i smaken. Därefter ”thick sirloin steak” – ryggbiff med sallad (de flesta beställde chips-liknande pommes frites med hål i) och köttet var precis sådär mört som alla säger.

Hela stället var inramat av hyllmeter vinflaskor nedklottrade med hyllningar. Gäster som avslutat en flaska här får en penna i handen och så blir ”deras” flaska del av inredningen.

HITTA HIT: Don Julio, Guatemala 4691 and Gurruchaga, Palermo Soho

BONUS –  TRENDIG KÖTTKROG I OMRÅDET:

Hemligt och hajpat. La Cabrera, döpt efter gatan de två ställena ligger på i Palermo är inte en traditionell parilla utan mer en trendigt köttkrog. Beställ Bife de Chorizo och ta en taxi hem. Portionerna är mest som alltid här väl tilltagna.  La Cabrera och La Cabrera Norte, 5099 och 5127 Cabrera St., Palermo, http://www.parrillalacabrera.com.ar

Klockan 06:30 vaknade jag av att lägenheten färgades knallrosa och orange av soluppgången. Så fort jag hunnit ut på balkongen med kameran hade färgspelet löst upp i ett blekrosa skimmer. Efter att ha lyssnat in att stan ska vakna sitter jag nu på ett café och gör lokal frukost i form av media luna (frasig söt croissant), kaffe och det lilla glaset bubbelvatten man får till.

Efter denna söta start känns som vadsomhelst kan hända!