En weekend till überromantiska Brügge, staden som är en medeltidsvecka i sig med trånga små gränder, kullersten, kanaler, svanpark och läskiga gotiska kyrktorn. Där man frotterar sig med chokladknarkare, öltorskar, pommes frites-älskare, mussel-experter och våffelidkare.

Kan det vara något för en matnörd? Tja, så här var min helg i denna belgiska stad:

Helgens huvudevent var Kook eet, en matfestival i stil med Taste of eller Smaka på Stockholm. Ett 20-tal krogar, och flera med Michelinstjärnor, fanns på plats. Välordnat och prisvänligt – de flesta rätter kostade runt €4 och var i storlek av en mellanrätt. Ovan den bästa från 3-stjärniga De Karmeliet där festivalens beskyddare Geert van der Hecke basar. Gillar när alla – oavsett plånbok – kan få testa stjärnmat!

Det är omöjligt att inte äta choklad i Brygge. Det finns chokladbutiker i var och vartannat gathörn. Just denna ask är ätbar hela den, alltså även locket. Jag frågade chokladmakaren på Sukerbuyc, stans äldsta chokladeria, om han aldrig tröttnade på choklad och han sa nej för han äter ju det varje dag. Många chokladknarkare i denna stad. Misstänker att det försörjer en hel arsenal av tandläkare.

Pommes-frites kan man få till allt. Överallt.

Och på nattkvisten går man till pommes-shoppen på stora torget och köar upp för en rejäl portion till. Tillbehör är en slags färdig-mayo i samma konsistens som vaniljsås och som smakar flytande gummi (ketchup är att rekommendera). Men för några ynka euro räddade denna min hunger efter en misslyckad 3-rätters (hos Patrick de Vos) som innehöll bland annat makrill och ål. Ryser vid tanken.

Ölen flödar ur kranarna i Brygge. Världsmedia rapporterar om hur 3 kilometers pipelines med öl ska korsas genom staden. Belgarna själva skrattar åt mig när jag frågar. Mja, att det ska börja byggas redan nästa år stämmer inte riktigt. Projektet är knappt genomförbart enligt the locals. Men ändå. Bra idé i en stad där det är svårt att komma fram med lastbil i trånga, ständigt enkelriktade gränder. 

Våffla noveau.

Kocken Peter Lonneville på Téte Pressée rockar till den gamla sockerstinna belgiska våfflan och skapar den i briocheform med salta pålägg. Lonneville jobbar nose-to-tail seriöst och försöker att ha noll waste på sitt ställe. Imponerande!

Och så. Alla dessa läskiga svanar. (Självklart är chokladsvanen Brygges egna landmärke i chokladvärlden). Här har de gjort en take-over av en park och de är överallt i kanalen där turistbåtarna forsar fram.

Jag frågade en guide om de hade attackerat någon turist gång men hon visste inte. Däremot hade en av hästarna som jobbar runt turister med sina vagnar i stan en gång skenat ner i kanalen.

TA DIG HIT & TA DIG RUNT: Tåg från Bryssel, cirka 1, 20h. I Brygge knallar man till fots – dock ej högklackat eftersom det är kullersten överallt. Se upp för aggressiva cyklister som plingar hysteriskt: ”Värre än i Köpenhamn” enligt en dansk vän.

Från Sydamerika till Kalkstenshawaii. Jag maxade mitt Buenos Aires-rus med att åka till Gotland.

Att åka hit är för mig att komma hem. Nu har det i och för sig varit mitt hem, men ändå. Jag tror inte att det går att få större utlandskänsla på mindre än en timma från Stockholm (förutsatt att du flyger från Bromma).

Gotland är som bäst tidig höst när säsongen planar ut och vädret är som bäst och nu när våren kommer. För en matnörd är det ren och skär lycka när ramslöken frodas. Jag och mina kompisar begav oss ut längsmed Kärleksstigen norr om Visby i höjd med lasarettet. I var och varannan dunge hängde ramslökplockare medan hurtiga löpare kryssade förbi.

Ramslöken ser ut som ett tulpanblad, smakar som en örtigare vitlök och är ett guld som smaksättning. I söndags skapade vi en ramslökmeny. Jag gjorde en soppa med ramslök, schalotten, champinjon, ruccola, en släng vit Bourgogne, grädde och toppad med västerbottenost och bacon.

Matlag 2 kreerade en fläskstek som preppade med ramslök och fyllningen av gotländsk salsiccia-korv som sedan bands ihop. Därtill serverades en potatisgratäng som bakats med ramslökspesto däri. Lagom till desserten var vi marinerade i ramslök och stekte därför croissanter med jordgubbskompott och glass – utan någon som helst lök.

Och det här var alltså bara en halv dag av 4 på öjn. Utförligare rapport kommer!

HITTA RAMSLÖKEN PÅ ÖJN:

Två säkra kort är 1.) Längs med Kärleksstigen vid S:t Görans ruin (utanför Norderport). 2.) Åk väg 140 tills du kommer i höjd med Leva Kungslador (cirka 3 km utanför Söderport). Spetsa nosen och hitta en bra ramslöksdunge. Bonus! En av öns bästa fikor intas med fördel på Leva.

I Recoleta, en av stans finare stadsdelar, ligger en kombinerad blomster- och vinbutik. Här bland alla blommor och flaskor jobbar vackra Fleur (hon blev inte anställd för sitt namns skull), en aspirerande skådis som hälsar gäster välkomna med minst en komplimang.

De invigda går rakt mot dörren som ser ut att leda in till ett frysrum och vandrar ner i källaren. Här ligger en gömd juvel: en av världens 50 bästa barer enligt prestigefyllda www.worlds50bestbars.com. Det är mörkt och kallt av AC på hårdvarv men cocktailsen här kan värma minsta drinkvurmande själ. Stället är specialiserade på gin, och gör såklart sin egen tonic. Deras egenproducerade gin, Príncipe de los Apóstoles, görs i Mendoza. Bakom drycken står hyllade bartendern Renato “Tato” Giovannoni.  En av ingredienserna är ”mate”, teet som argentinarna sippar på i sugrör minst en gång om dagen, och eukalyptus, mynta samt grapefrukt. Gin på en helt ny nivå!

Menyn består av tapas och några större raciones, huvudrätter. Vi åt en god zuccini-sallad med ost, gjorde missbedömningen med en skaldjursplatå av musslor (skalade!), knivmusslor, räkor och havskräftor (också skalade!) med en mayo och bröd. Därefter testade vi överfrittad svamp med för lite sälta och smak överhuvudtaget samt avslutningsvis en ugnsvarm ost med karamelliserade nötter.

Slutsats: det är spriten man kommer hit för!

HITTA HIT: Aires de Bares Arroyo 872, Retiro, www.floreriaatlantico.com.ar.

OCKSÅ TESTAT: Stans första vinbar

Det är becksvart och folktomt. Kanske för att vi fortfarande inte anammat det lokala tidsperspektivet: ingen går ut på krogen innan 21.00. Inte ens en söndag. Nåväl.

Inne på Gran Bar Danzon har majoriteten av personalen någon slags piercing och sofforna är så låga att de påminner om sängar. Matsalen är populär, och det sägs att en av stans bästa sushi-menyer finns här. Vi år lax-nigiri och norimaki-rullar med lax och avokado och tyckte att det var helt okej. Men återigen, kom inte hit för maten. Det är vinet som är grejen. Danzon är stans första vinbar och har största utbudet per glas. Även deras cocktails, sprungna från en bardisk som upptar halva lokalen, är i toppklass.

Men kom inte innan 23.00 – på någon dag i veckan!

HITTA HIT: Libertad 1161, www.granbardanzon.com.ar