Det var en ruggig novemberdag förra året och i Köpenhamn regnade det vertikalt vid saluhallarna i dublett, Torvehallerne, på Israels plads. Hade man inte dubbla regnjackor, ett stormkök i armhålan och fiskarstövlar ville man inte hänga utanför – det var en sak som var säker.

Ändå ringlade kön till en av utomhusbodarna. Här stod Rosie Sanchez, vida omskriven ex pastry chef på Noma och numer ägare till Nordens mest omtalade tacostånd, med jackan uppdragen till nästippen. Och langade ut tacos i parti och minut.

När hon öppnade här förra sommaren blev det en succé utav dess like. Visst spridde förre chefen, en av världens mest kända kockar, René Redzepi lite stjärnglans när han kavlade upp ärmarna och hoppade in för att hjälpa köket som stod under högtryck, men det här är Rosios ställe. Allt är hemlagat, tortillasarna bakas på majsmjöl från Mexikos bästa streetfood-stad Oaxaca – och nu äntligen växer imperiet.

På adress Slagtboderne 8 i foodiestinna Ködbyen har hon nämligen precis nyligen öppnat upp ett ställe nummer två – inomhus! Givet stopp för tacotajm when in Copenhagen.

–>MER INFO.

Ok, fellow gastro travellers! Håll i er. Dags att börja att stalka finkrogarnas bordssläpp, hänga på väntlistor och hooka upp med era mesta matnördskompisar.

Igår delade Guide Michelin ut sina åtråvärda stjärnor under ett evenemang som hölls på lyxhotellet D’Angleterre i Köpenhamn (för övrigt danska huvudstadens bästa brunch med ostron, kanapéer och skumpa). Det blev ett susande stjärnregn, kanske främst över Danmark. Norden fick två 3-stjärniga restauranger: Geranium i Köpenhamn och Maemo i Oslo. (Den senare har en dansk köksmästare och en svensk delägare by the way). Men. Vi är ändå alla gladast över att ödmjuka Magnus Nilsson på Fäviken tilldelades 2 stjärnor.

Sverige fick totalt fem nya 1-stjärniga krogar: Daniel Berlin i Tranås, Sushi Sho i Stockholm, Hotel Borgholm på Öland, PM & Vänner i Växjö och Upper House i Göteborg. Det medan Danmark seglade in på fyra nya. Extra glad för duktiga Paul Cunningham vars Henne Kirkeby Kro äntligen prisades. (Tips! Värt att söka fram det avsnittet av Niklas Mat när han hälsar på). Annan kuriosa: När jag kollade igår hade Sushi Sho fortfarande bara telefonbokning till sina 15 platser (retro! men ändå coolt!).

Sammantaget kan man säga att Guide Michelin diggade den svenska landsbygden och upptog flera nya stjärnor utanför storstäderna. Jag har hört många jubla högt åt att Karin Fransson, som ju är en riktig legend, prisades med en stjärna. Dessutom hade Sverige inga strykningar i år, vilket ju må vara var köksmästares värsta mardröm. Våra grannländer tappade två 1-stjärnor och några BiB Gourmand. Kanske står Sverige på en mer stabil matgrund?

Så. Vart jag ska äta i år? Det återstå hur många vakor jag gör vid bokningssläppen runt midnatt i månadsskiften under våren.

HELA LISTAN: Nordens bästa restauranger

3 stjärnor:

Geranium, Köpenhamn

Maemo, Oslo

2 stjärnor: 

AOC, Köpenhamn

Noma, Köpenhamn

Frantzén, Stockholm

Mathias Dahlgren-Matsalen, Stockholm

Oaxen Krog, Stockholm

Fäviken Magasinet, Järpen (NY!)

1 stjärna:

Köpenhamn: Clou, Den Røde Cottage, Era Ora, formel B, Grønbech och Churchill, Kadeau, Kiin Kiin, Kokkeriet, Kong Hans Kælder (NY!), Marchal, Relae, Søllerød Kro och Studio at The Standard.

Övriga Danmark: Frederikshøj, Gastromé och Substans (alla Århus), Kadeau (Bornholm), Henne Kirkeby Kro (Henne) och Frederiksminde (Praestö).

Helsingfors: Ask, Chef & Sommelier, Demo och Olo.

Oslo: Fauna, Kontrast (NY!) och Statholdergaarden.

Stavanger: RE-NAA

Stockholm: Ekstedt, Esperanto, Gastrologik, Mathias Dahlgren-Matbaren, Operakällaren, Sushi Sho (NY!) och Volt.

Göteborg: Bhoga, Koka, Sjömagasinet, SK Mat & Människor, Thörnströms Kök, 28+ och Upper House (NY!).

Malmö: Ambiance à Vindåkra, Bloom in the Park och Vollmers.

Övriga Sverige (alla NYA!): Hotell Borgholm (Öland), Daniel Berlin (Tranås) och PM & Vänner (Växjö).

Jo, du läste rätt.

Det är (självklart) reseföretaget Spies som gjort den här reklamfilmen – där föräldrar uppmanas att bjuda sina barn på aktiva semestrar för sex och sport och sedermera barnbarn.

(Parantes här: charterbolaget Spies startades alltså av miljardären Simon Spies som byggde ett rymdskeppsliknande hus i Nynäshamns skärgård dit han dagligen flög in en kopia av Berlingske tidning i privatplan och sprätte omkring som en manschauvinist i största allmänhet.)

Vad filmen heter? ”Do it for Mum”, och förra reklamfilmen från 2014 hette: ”Do it for Denmark”. Här ställde man sig frågan: ”Kan sex rädda Danmarks framtid”?

Så vad är Spies agenda med dessa filmer? Jo, det föds så få barn i Danmark och därigenom är välfärden på väg out of the window,  så lite solsemester är DET som kan få igång danskarna på lite ligga. (…)

Åh. Här tycker jag synd om Danmarks invånare som ska hjärntvättas med denna smörja. Javisst, det är ironi. Men vad skapar sådan här reklam för klimat i längden? Och vad ska folk utomlands nu tro om danskarna? Att de är ett folk som lever i helt känslolösa relationer? Är det här bra pr för Danmark vars gastronomi gjutit grund för The New Nordic Kitchen?

För sitt eget lands skull borde alla danska par och tindrande singlar inklusive deras föräldrar bojkotta Spies och stanna hemma. Kanske boosta sin egen besöksnäring med en het kärleksstinn lyxmiddag ute på restaurang? En inkörsport till mången barnbarn.

För Danmarks skull.

DET VÅRAS FÖR WEEKENDS. I april blir jag otålig. Vår, sommar, please start! Så då ser jag till att skippa försäsongens snuva – och drar iväg över helgen istället.  Självklart väljer jag stad sett till tallrikens innehåll. Det blir total sommarfeeling och skaldjur med iskallt vitt vin i Nice. Det blir långa dagar med sött te, snacks och shopping på Grand Bazaar i Istanbul. Och så vill jag ändå till världens mesta krogpuls i New York. Nya bardiskar, foodtrucks och finedining – jag laddar upp med dricksdollars.

New York. En av världens mesta krogstäder. Dollarn rusar uppåt men restaurangnotorna har än inte nått svensk höjd.

Nice. På ytan elegant och tjusig – som gästerna på en riktig finmiddag. Efter några minuter är glamouren avdammad, det röks som bara den och krogkulturen är inte alls sådär stift som i Paris.

Lissabon. I skuggan av Spaniens kulinariska muskler – med potential att ta revansch på sin granne. Portugals huvudstad bjuder på skaldjurfest, portvin och sena drinknätter på gatan i Barrio Alto.

Istanbul. En eklektisk buffé av Europas fönster mot Asien. Vattenpipor, arrangerade diskar där man själv väljer sin råvara och

Köpenhamn. Vårt närmaste kontinenten. Där spriten och ölen flödar, där gastronomin tas på högsta allvar och där världens mest kända krog ligger. Min förälskelse med staden verkar svårbotad.

Ögonbrynshöjare? Mja. Det var väl egentligen ingen som ropade ”Ääääntligen” i nobelsk stil när White Guide, ofta kallat Nordens svar på Guide Michelin-guiden, lät Noma bli nummer ett.

Igen och igen prisas den köpenhamnska finkrogen med köksmästare René Redzepi i spetsen. Kanske var det en extra bra välkommen-hem-present sedan restaurangen med hela sitt team gästspelat i Japan under våren.

Sådant som finkrogar gör nuförtiden. Hur ska man annars kunna avancera? För Magnus Nilsson, Fäviken, som kammade hem Årets (svenska) Bästa Restaurang enligt White Guide är det samma sak. Han har nu bommat igen för att söka ny inspiration – bland annat ska en ur personalen åka till ett finskt katolsk kloster.

Tillbaka till Danmark. Förutom Noma gick det väldigt bra för Uformel (lillasysterkrog till en av mina favoriter; 1-stjärniga Formel B). Samma restaurang har även Årets Rising Star-kock i köket. Jag gillar Uformels mat, den håller rena, raka smaker och vackra lägg – även om inredningen är lite för mycket (inte så oformell) nattklubb för min smak.

Kadeau fick pris för sin Bornholms-restaurang som menymässigt minner mycket om den i stan som i sin tur vann Årets Vinupplevelse. Kadeau har hållt hög kurs sedan föra Michelinstjärnan för två år sedan. Tallrikarna är supersnygga, aldrig överarbetade och stämningen anspråkslös för att vara finkrog. Även om just den vajben stämmer in på många av de bättre krogarna i Köpenhamn.

Att Baest blev Årets Innovatör är inga konstigheter. Som jag har tjatat om det stället! (Även om det dock viskats lite om att trycket varit lite väl hårt på stället så att servicestandarden inte varit lika mycket slå-sig-ner-och-snicksnacka-med-gästerna – det som vi ju älskar).

Vad mer? Jo, Søllerød Kro är ju en tokklassiker. Traditionell finkrog som påminner om Ulla Winbladhs lantliga feel mixat med tjusiga tallrikar á la Mathias Dahlgrens Matsalen. Typ.  De prisades för sin vinlista.

Själv ska jag kolla in italienska antipastistället Osteria 16, Årets feel-good-upplevelse, när jag landar i Köben igen om en månad. Det har också varit en himla massa surr kring smörrebrödshaket Öl & Bröd. Det är alltså (känns ju nästan självskrivet) mikrobryggarna på Mikkellers egna ställe. 

Kolla in alla vinnarna nedan;

Vinnarna av White Guide Danmarks priser 2015

• Årets bästa restaurang – Noma
• Årets bästa nya restaurang – Uformel
• Årets innovatör – Bæst
• Årets värt en resa – Kadeau Bornholm
• Årets vinupplevelse – Kadeau København
• Årets serviceupplevelse – Kong Hans Kælde
• Årets feel good-upplevelse – Klassisk 65
• Årets prisvärda – Osteria 16
• Årets vinlista – Søllerød Kro
• Årets Rising Star – Frederik Alexander Rudkjøbing, Uformel

//Stay hungry. Stay thirsty. //

Jag var i Köpenhamn i mitten av december. Igen! Jamen, det är ju svårt att hinna med för att det öppnar så mycket nya coola ställen. Att Köpenhamn har flera renodlade naturvinsbarer men noll kändisviner i butikerna säger allt. Här tar man gastronomin på allvar. Eller så är det precis det man inte gör, mer avslappnad och prisvärd dining sammantaget går inte att hitta i andra skandinaviska storstäder.

Restaurang Bror ägs av svensken Victor Wågman och britten Sam Nutter. De jobbade båda på Noma förut där Victor var kökschef  innan de för drygt ett år sedan slog upp portarna till krogen Bror. Där har man jobbat mycket med udda detaljer på menyn, så som torskkinder, och råvaror i säsong.

Nu har stället fått ett syskon som öppnat ett halvt kvarter bort. Lillebror är ett kafé och bageri där man kan slinka in på ett glas vin och ett wienerbröd. Här är ljudnivån hög och rutorna så immiga att det rinner fukt när konstfacksklädda köpenhamnare tar långlunch. Toppentrevlig service och inte särskilt dyrt. Vi åt soppa, drack vin, tog ett bakverk och en kaffe för en dryg dansk hundring.

Vi testade fler nya ställen av kulinarisk syskonkkärlek. Finkrogen AOC med en stjärna i Guide Michelin har fått sällskap av No2, en bättre lillasysterkrog med höga ambitioner i köket. Här delade vi på ett gäng mellanrätter, varav råbiffen ovan var en, och längtade lite till sommaren då stället ska ha en fin uteservering och grym utsikt. En slätvar med svamp och musselsås var outstanding. Salladen med havskräfta och rökt potatis överraskade. Picklat päron med timjanglass och vit choklad till dessert hade härliga smaker (mitt middagssällskap höll hårt i sin cheesecake så jag antar att den rockade den med).

Servicen var något tafatt även om allt var förlåtet när den bildsköne bartendern istället för ett glas calvados på desserten erbjöd en provning av danska päron- och äppeldestillat. Jag ville fria lagom till att jags skulle fylla i dricksen. I övrigt var maten oerhört prisvärd, totalnotan landade på knappa 1400 danska för mat och dryck.

För er som ska åka till Köpenhamn 2015 och vill äta gott – här är några andra bra (nyöppnade) ställen:

U-formel: Krögarna bakom Michelinprisade Formel B:s nya ställe. Danska, bondska smaker i eleganta upplägg. Alla rätter kostar 110 kronor. (Personligen föredrar jag Formel B, även om det är ett lugnare ställe med mer andaktsfull service).

Baest: Italienskt-danskt ställe som jag tokhyllade i detta inlägg. 

Amass: Innan stället ens hade öppnat 2013 var hajpen total. Ta en kock från The Fat Duck (3-stjärnig krog på engelska landsbygden som drivs av Heston Blumenthaal) och släng in en naturskön avskild plats i Köpenhamn samt stora tankar om odling. Den här finkrogen har knockat de flesta av de jag känner som varit där.

Årets matupplevelse, Stockholm: Adam & Albins matsudio. Varenda besök. Öppet sisådär en helg i månaden och ofta huggsexa om borden. På den föränderliga menyn stå stans bästa råbiff stadig. Att de här två kockarna nu börjat med nudellunch är en skänk från ovan. Mitt nyårslöfte blir att gå hit ännu fler gånger 2015.

Årets souvenir: Solbrännan från en vecka på Ibiza i september. Synd bara att den enkom ville fästa på benen och att jag redan efter två veckor hemma hade fått ett härligt höstglåmigt fejs.

Årets matsouvenir: Salt från Ibiza. Jag är beroende.

Årets nya matmarknad: Streetfood Copenhagen på Parirœn. En föredetta industrilokal i det som ska bli nya hippa Köpenhamn (några minuter bort från Christiania) blev i somras hem åt ett 25-tal foodtrucks, barer, grillkvällar, konstinstallationer och stans bästa dricka-öl-i-solen-häng. Här finns allt från brasiliansk grill, en mexare, gourmetkorv och fish n’ chips deluxe.

Årets barhäng, Stockholm: Det får bli Corner Club, av alla häftiga top-of-the-line-bardiskar. Varför? Jo, för att borta bra men hemma bäst. Oskar och Johan välkomnar sina gäster som om de vore familjemedlemmar och blandar skräddarsydda cocktails.

Årets barhäng, internationellt: Floreria Atlantico, Buenos Aires. En lönnbar bakom en dörr i en blomsterbutik. Så genialt, så trevligt, så gott. Med egen gin med smak av örteet mate.

Bästa weekend: Köpenhamn. Det har blivit två resor dit i år och kommer säkert bli ännu fler 2015. Bara för att det är Nordens, tja kanske till och med Europas, bästa krogstad.

Bästa hotellet: Estancia Vik, Uruguay. Dyrt med sydamerikanska mått mätt men man får en häst med på hotellnotan. Och en av Uruguays bästa kockar som lagar utsökt mat på gårdens egna råvaror.

Årets stadsdel: Malasaña, Madrid. För det vibrerande tempot, människorna och vermutbarerna. Det går att åka till Madrid och inte lämna dessa kvarter. 

Nya korvkrogen som matchar varmkorv med champagne.

Krogen som kränger Fernet-shots för en tia.

Och svenska kockens ställe med både frittade testiklar och torskhuvud på menyn.

Ja, allt detta – totalt 25 stekheta matnördstips – går att hitta i senaste numret av Aftonbladet Resa. Mitt och fotograf Pär Olssons kulinariska reportage till stan finns nu i handeln. Spring och köp!

Hungern drev mig över till Danmark. Japp, jag var i Köpenhamn förra helgen – igen.

Förr brukade jag muttra över att det knappt skiljer några Michelin-stjärnor oss åt, men nu vet jag att det handlar om mer än bara det. Köpenhamn andas krogkultur, på samma sätt som Storbritannien är ett land fostrat i pubkultur. De köpenhamnska krogbesökarna är lite skönare än hemma och berusningen är mer befriande. Även de som arbetar med service har en mer avslappnad still.

Till exempel: Dörrvakterna synar dig inte med kritisk blick i dörren och låter dig vänta trots att det knappt är halvfullt. De säger inte att du är för full (när de egentligen menar att du har för fula kläder). Servicen är varm och inbjudande; sällan snobbig och exkluderande.

Att äta ute är en social företeelse. Även män i grupp kan tänka sig att umgås över en middag. Att dela på maten är inga konstigheter, det snarare uppmanas till och eftersom många restauranger praktiserar en mellanrättsfilosofi så funkar det fint.

Eftersom det är en  något mer liberal hållning på krogen (utan att vara urspårad) genomsyrar det också stämningen. Skandinaviens New York tänker jag när servisen rör sig som en löpeld i lokalerna på Fiskebar i Ködbyen. Lite som Pastis var när det fanns i Meatpacking District, faktiskt.

Dessutom älskar jag eko-tänket. Var och varannan krog här kör med eko-viner eller naturviner och det finns barer och krogar som bara väljer den typen av vin. Precis som det finns tjusiga och anspråkslösa vinbutiker att botanisera i. Och visst är den danska kronan dyr, men tänk när man kan sjunka ner utanför de nyombyggda saluhallarna Torvehallerne med ett glas kava för 35 DK? Eller ta ett järn på klubben för en tia?

Ge mig krogliv i Köpenhamn any day före upptsräckta, uppnäsade Stockholm. Och om det gick hade jag skickat vår huvudstads krogkultur på research i Danmark. Den hade kunnat sova på en madrass i Västerbro, fyllehångla på klubb i Ködbyen (där alla som demokratiskt köar kommer in) och lägga de sista pengarna på en hållkäften-middag på Fiskebar.

Mer om min Köpenhamnhelg kommer ni att kunna läsa i Aftonbladet Resa i sommar.

Precis nyöppnat är Papiroen, ett streetfood-magasin med parkerade foodtrucks och matstånd. Stället hade premiär nu i påskhelgen och ligger bredvid det nya Operahuset och arkitektskolan. En bro från Nyhavn är på väg att byggas vilket gör stället lite mer lättåtkomligt.

Än har Copenhagen Street Food lite att leva upp till, fler aktörer är på väg in men när jag var på plats i lördags fanns stenugnsgrillad pizza, kyckling-stånd, grillhus, barer och ett stånd med olika laxspecialiteter. Pizzan såldes hel och gick loss på 50-65 DK, vilket måste väl anses som oerhört prisvärt.  Den jag testade var frasigt tunn med mustig tomatsås, oliver och sardeller. En kallrökt lax från annat ställe var något dyr (75 DK) men oerhört smakrik och kom med ramslök, sallad och citron.

Utanför Papiroens byggnad, precis bredvid en året runt-skridsobana finns långbord och små träsoffor att lapa sol, dricka vin och testäta i. Till sommaren lär stället var ett av stans hetaste, väl värt en utflykt – precis så som saluhallarna Torvehallerne; och enligt dagstidningen Berlingske så är detta nya ”fattigmannens Torvehallerne”.

HITTA HIT: Papirøen, Trangravsvej 14. Öppet (just nu): dagligen 12.00-18.00, lördagar tills 20.00. Stället ligger 5 minuters gångväg från Christiana och bredvid nya Operahuset.