Arkiv för tagg restaurang

- Sida 1 av 1

Insidertips: Så känner du igen en bra restaurang

av Anna Norström
Ett Kalmar-tips! Kallskänken på Postgatan.
Ett Kalmar-tips! Kallskänken på Esplanaden 33.

Det har väl hänt oss alla. Man är i en okänd stad, är hungrig och haffar ett hak som ser okej ut. Och sen sitter man där med en tallrik fylld av halvfabrikat, burkbea en favorit i svenska småstäder, och äter snällt för att inte verka otrevlig.

Just nu befinner jag i Kalmar helt utan krogkoll, till exempel. Efter att ha gråtit ut i sociala medier så har jag fått tips, nästan, nog för en veckas matintag. Och! Jag har hittat en bra frukt & grönt i form av Nilsson & Lindbloms, alltid bra. Men om man inte kan göra gedigen research eller konsultera sociala medier då? Och om man befinner sig utanför radar av vad som Guide Michelin, 50 Best ellr White Guide har ok-stämplat?

Ta till denna matnördsmarkör:

  1. Kolla in klientelet. Vilka är de andra gästerna? Verkar de ha koll? Tja, då kanske det är värt att kolla in menyn. Är du i ett exotiskt land och krogen är full av västerländska expats? Då lär inte matupplevelsen bli särskilt autentisk.
  2. Gör en riskanalys över sammanhang kontra platsen. Var befinner du dig? I San Sebastian eller Biarritz – då är det mindre chans att äta dåligt. Här finns det mindre utrymme att välja fel. På en mindre utvecklad turistort dit bara charter går? Välj med omsorg.
  3. Studera menyn! Alldeles för stora och breda menyer betyder att man vill please too many. Det är bättre att hitta Ölands bästa kroppkake-place, istället för ett som serverar pizza, kebab – och kroppkakor (därför gör upp med sällskapet så ni har någorlunda samma matinriktning).
  4. Kolla in ställets logga, menyns typsnitt, eventuella skyltar, piff, dekor i lokalen. Verkar stället ha en röd tråd och är det väl omhändertaget? Då finns det kärlek bakom. Annars: säg hejdå.
  5. Det låter jättekonstigt att man ska kolla toaletten, ja, jag fattar det. Men tro att Michelin-inspektörerna lägger ett öga vid just detta. En restaurang är ju en helhet – och en sunkig badrumsupplevelse är aldrig en hit.
  6. Kolla möblemanget. Är utemöblerna rangliga lättmetallsvarianter som varenda annan uteservering har – tänk igen.
  7. Bemötandet. Får du ett hej och ett leende inom 5 sekunder så är du med 50% säkerhet på ett bra ställe, ett sådant där man SER gästen.
  8. Tjuvspana in tallrikarna. Ser det gott ut? Mycket möjligt att det är det också.

Det är inte okej att vara naken på restaurang!

av Anna Norström
En magisk påklädd solnedgång från Gotland.
En magisk påklädd solnedgång från Gotland.

VISBY. Almedalsveckan har lidit mot sitt slut. Många företagare här nere pustar ut. Ändå saknar man någon slags politisk korrekthet – när det kommer till kläder på restaurang.

Värmeböljan sköljer in över oss. Folk droppar paltorna. Lite för lättvindigt kan jag tycka. De senaste dagarna har jag varit på tre restauranger där folk väljer att hänga i bar överkropp. Häromdan åt jag lunch bredvid en tjej i bikini.

Kan vi snälla komma överens om att man tar på sig när man äter ute? Jag är emot klädkoder som är så vanligt på klubbar utomlands (skjorta, kavaj eller inga jympaskor). Astöntigt. Men jag vill inte sitta och äta middag bland nakna människor.

Och när vi är på säsongsorter, så som Gotland, ja jag fattar att man vill bo i sin bikini – men spara den till stranden! Att gå runt i en stad i bikini är inte okej.

Överlevnadsguide till Paris snobbiga service

av Anna Norström
Parisisk service är inte alltid en favorit.
Parisisk service är inte alltid en favorit. Foto: Anna Norström

PARIS. Jag var i den franska huvudstaden i helgen. Det var ljummet vårväder sådär så man kunde ha klänning utan strumpbyxor och hänga på uteserveringar tills sent utan att behöva noja över kommande förkylningar. Adressen för helgen var Marais: De gamla bohemiska konstnärskvarteren där alla hus har balkonger i i snirkligt smide och blomväxter som fullständigt väller ut över dem.

Miljön var 10 av 10. Men när det kommer till min största hobby, restaurangandet, så blir jag alltid lite kallsvettig i Paris. Speciellt i själva beställningsfasen på krogen. Jag kan ta mig in, bänka mig vid bardisk eller bord, men sedan händer det något. Tunghäfta. Jag råkar prata spanska istället för franska. Ler. Ser snäll ut (sånt som går hem i motsvarande situation i Sverige).

De parisiska servitörerna svischar förbi – håller näsan högt i vädret, med proppfulla brickor, en tandpetarburk eller block och penna i högsta hugg. De sneglar inte ens åt mitt håll, blicken är fokuserad i periferin och de bär allt som om det vore värt en miljon dollars. Sedan drämmer de ned maten, drycken eller notan på bordet framför gästen, och vänder på klacken i samma ögonblick. Att de ska möta någons blick – glöm det.

Jag skulle säga att tumregel för en Paris-krog är att man får vänta minst 20 minuter på att få beställa. (Om du inte är local och stammis såklart). Så när du väl får den där sekunden service, kyparen har sett dig och ser på dig som ett frågetecken, då gäller det att vara beredd. Strunt i om du sett menyn eller inte – du MÅSTE SÄGA NÅGOT för annars är du längst bak i nästa 20-minuterskarusell.

Första kvällen går jag på ljuvliga vinbaren Les Dauphins (intill hyllade Chateubriand där Niklas Ekstedt var i senaste säsongen av Niklas Mat). Det är hetsigt i servisen, lokalen är inte helfull och jag har hamnat i nolläget. Så när jag bjuds en sekundlucka från servitören, är jag liksom helt paralyserad. Jag är törstig. Vill vara trevlig. Ler för mycket. Kyparen är strax en nanosekund bort om jag inte skärper mig…

Så, vad gör jag? Reflex. Jag pekar på paret på andra sidan paren som sänkt ett vackert orangeskiftande vin (vars druva jag inte kan skönja) och bara: ”Det vinet vill vi ha. Finns det på glas?”. Jag hyperventilerar inombords innan svaret (inte för att jag egentligen hinner det): ”No, only bottle. €68, you want it?”. Hell yes, att vi tar den buteljen.

ÖVERLEVNADSGUIDE TILL PARISISK SERVICE för turister

1. Var inte för långsam. Prata lika rappt som servitörerna. Verka veta vad du vill. Gör du inte det – hitta på och vik inte undan med blicken.

2. Kom aldrig till en bar törstig. 

3. Plugga in mat– och vinglosor. Det kommer ta dubbelt så lång tid att beställa om kyparen måste dubbelkolla saker.

4. Le ändå. Kill them with love. Men spara detta grepp tills efter initial kontakt så har det maximal effekt.

5. Drick och ät mycket. Dricksa. Beröm maten. De är ändå mestadels stolta över sin produkt.

6. Försök att bara beställa av ”din” servitör. Många bistroer verkar ha röriga system med sina stationer och det blir lätt upp-och-ner.

7. När en servitör missat din beställning för sjunde gången – och försökt påminna sig själv nu i 30 minuter, säg till dig själv om att du är på semester och att du äger din egen tid. Det här var ingen quick drink (det finns ingen sådan i Paris) det här var en terapistund.

OBS! Helt andra serviceförhållningar gäller på andra ställen i Frankrike. Men det får vi ta en annan gång.

 

Krogkoll: Visbys kulinariska guldkorn

av Anna Norström
IMG_9814imageimageimageimage 

Gotland är Sveriges mest krogtäta kommun. Även nu off season så har många stället öppet. Klientelet är ett annat nu och barerna domineras av högskolestudenter som skrapar tior ur fickorna för att få ihop till ölen. 

Ändå är det fantastiskt hur krogarna kan få ha sådan dynamisk miljö – året om.

Här är min topplista, 5 krogar med krypavstånd från varandra (mellan Stora torget och Wallers plats):

1. På hippa Surfers med mat från Sichuan, är det fullbokat i matsalen på helgerna – i november så som under Almedalsveckan. Ett dansgolv kan vibrera en tisdag mitt i februari och några av landets mest namnkunniga dj:s kan hoppa in i båset under sommaren (här är jag några kryddmått partisk visserligen, då jag för ett par år sedan var med och drev den här krogen. Så sent som förra lördagen var jag dj här). Beställ in ett gäng rätter och dela med sällskapet, missa för allt i världen inte: räkbollarna, bang bang (ångat kycklingbröst i sås på rostade sesamfrön) och pilgrimsmusslorna med svarta jästa bönor. I baren styr Tim upp dig med öns bästa Bloody Mary med soya och ingefära. Se upp för sichuanpepparn i dekoren bara! Den har en bedövande effekt. Västra Kyrkogatan 1.

2Jag äter nästan alltid på fisk- och skaldjurkrogen Bakfickan, ett stammishak som jag delar med Lars Norén. Sist förra helgen beställde jag ljuvliga musslor med ramslök och testade även en superfin ravioli med havskräfta. Kolla in dagens fisk och du är hemma. Sista söndagen varje månad samlas locals och krogpersonal här för klubben Surf n’ Turf med utklädningstema. För om det är något man gillar på Gotland så är det maskerad. Stora Torget 1.

3. Ett säkert kort i den franska rockärmen är Bolaget, inhyst i det gamla Systembolaget som låg här. Maten är fransk på gotländska råvaror, personalen charmigt personlig i sin service så till sin grad att en tallrik pommes frites kan serveras ”royale” på platå med ketchup, mayo OCH bearnaise – just för att de känner för det. Uteserveringen på sommaren garanterar en bränna och har du tur är champagnebussen parkerad bredvid dig. Stora Torget 6.

4.krogen Wallers kan vad som helst hända. Sommartid har de en av stans skönaste terrasser, perfekt för drinkhäng. Utnämnd till en av landets bästa köttkrogar och med gotländska styckdetaljer som en självklarhet. Har även en charkdisk från vilken det går att få med sig ett och annat hem. Wallersplats 2.

5. Creperiet, precis mittemot Wallers, flödar den torra franska cidern och ur de varma järnen kommer rykande frasiga gallettes och crêpes. Det här är förmodligen av stans bästa lunchställen, men har även öppet kväll, med skön porlande musik och idel glad personal, gärna i tvärrandigt. Här behöver du aldrig vara rädd för att inte bli mätt.  Wallers plats.

Bakom konceptet står bland annat Susanne Liljenberg, entrepenör som även driver Leva Kungslador och i sommar öppnar öns skönaste hippiekrog i Burgsvik. Coola Susanne har just lanserat sin blogg ”Ett enklare liv”. 

Alla sköna krogar på landet, så som Krakas Krog, avslöjar jag nästa gång. 

BONUS: Överlevarens guide till Gotland. 

Försök inte prata gotländska om du inte har en helt otrolig dialektal förmåga. Fastlänningar som säger ”Råma” om orten ”Roma” finns alldeles för många av. Fråga absolut inte: ”vad gör ni här på vintern?”. Och klättra för allt i världen inte på Ringmuren (det är olagligt).

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Raluca Dintica och Edit Lindblad
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB