1-1. Förlängning, Robben tar en straff. Lägger den givetvis i målvaktens vänstra hörn. Lika givetvis vet Cech om det här. Han räddar. Finalen ska avgöras på straffar. Tyskarna förlorar, engelsmännen vinner. Bara det är historia.

Vi fick se ett FC Bayern som inte är vinnare. Ett FC Bayern som sjukt nog är förlorare. Ett rikt Chelsea som spelar destruktivt, ett Bayern som inte sätter sina chanser. Ett Bayern som inte ser ut som ett hemmalag. Ett Chelsea som spelade med vilja och hjärta – och som helt välförtjänt tog hand om pokalen.

Bayern München var det bättre laget matchen igenom. Tyskarna ville mest, spelade mest fotboll. Men Chelsea var smartare än Bayern, slugare. Helt enkelt skickligare på det de gjorde just den här kvällen. Bayern höll tillbaka lite, det kändes. Det var inte samma offensiv som vanligt, det var inte den här röd-vita bisvärmen som flög fram. Bayern var fega. Man vågade inte vinna på Allianz Arena.

Chelsea var smarta. De visste att destruktiv fotboll skulle vinna över det vackra. Okej, lugn nu alla, jag inser också att ett gediget försvarsspel kräver väldigt mycket. Jag ser till och med Chelsea som värdiga vinnare av Champions League. Men vackert och underhållande, det är det väl ändå inte? Om Bayern också skulle spelat så defensivt och destruktivt som Chelsea – hur rolig hade fotbollen varit då? Tar vi inte död på det vi älskar med den här cynismen i spelet?

Men som sagt – hatten av till Chelsea. Det var smart, det var kyligt, det var rutinerat och det var effektivt. Bayern skickade fram Arjen Robben (som gjorde en värdelös match) till straffpunkten, Thomas Müller byttes ut och Mario Gomez brände som aldrig förr. Inget stämde, inget beslut var det rätta.

Samtidigt gör det här ont i mitt fotbollshjärta. Chelseas spelare och Di Matteo förtjänade det här, verkligen. Men projektet ”Chelsea” är som en kniv i mitt hjärta. Orden jag behöver skriva är sylvassa och de genomborrar mig. Miljardprojektet Chelsea, ett ohälsosamt jävla spektakel, tar en titel från ett Bayern som trots allt har jobbat för sin framgång och goda ekonomi. Jag vill inte leva i en sån här fotbollsvärld, jag vill inte att mina framtida barn växer upp i en fotbollsvärld där pengar köper all framgång. Jag tycker inte att det är rätt. Jag tycker att det är ett hån mot alla fotbollsklubbar som vill göra något på egen hand. Genom hårt arbete. Ska det vara så här? Är det så här vi vill ha det? Är det verkligen det? På riktigt? Det kan det bara inte vara. För att inte tala om Manchester City som köpte en Premier League-titel. Det är rent ut sagt åt helvete. Jag kommer aldrig att förlika mig med tanken.

Å andra sidan är inte Bayern några änglar. Man har försvagat sina konkurrenter och levt i en helt annan värld än sina konkurrenter. Pengarna har styrt Bayerns framgång i flera årtionden. Men, och det här tycker jag är så viktigt, Bayern har gjort sig förtjänt av sina pengar. Långsiktigt och hårt arbete har banat väg för framgången. Det är en stor skillnad. Om någon rik klubb hade vunnit finalen i kväll – och för all del varit rikare än Bayern – inte fasen hade jag brytt mig om det ifall pengarna hade varit välförtjänta.

Inte för att jag är förälskad i den här synen på fotboll, men ty den kampen har jag gett upp för längesen. Pengar styr fotbollen i dag, i stor utsträckning. Men låt det åtminstone vara välförtjänta pengar, låt pengarna komma från en klubb som åtminstone går runt på egen hand.

Nog vet jag är fotbollen är kommersiell och att vårt samhälle är kapitalistiskt. Men kan vi inte nöja oss med loger, barntillverkade tröjor och sponsorer som avskedar folk? Måste vi dessutom tillsätta mer skit?

Om matchen i övrigt..vad ska man säga? Det var två fega lag, inte värdig en Champions League-final. Men det var ett piggare Bayern, ett Bayern som ville mer. Men också ett smartare och effektivare Chelsea. Ett Chelsea som avgjorde på straffar. Ett Chelsea som gjorde allt för att vina. Och en generation Bayern-spelare som är förlorare.

Vissa saker tror jag dock att alla visste. Alla förutom Jupp Heynckes och spelarna på plan. Alla visste att Thomas Müller borde fått stanna kvar på plan, alla visste att Arjen Robben skulle bränna straffen han fick ta. Alla visste, åtminstone just i nuvarande form, att Arjen Robben inte är nyttig för ett lag. Som han brände, den gode Arjen. Det var smärtsamt.

Chelsea förtjänade verkligen den här titeln, och jag glädjs med de härliga gamlingarna i Chelsea. Det här var deras kväll.

Men kan man verkligen glädjas över det här?

/Wingren