Det är den centrala frågan, det är nationens krav. Det är inte Joachim Löws krav. Men spelarna vet vad som förväntas av dem, spelarna vet att de måste leverera nu när det verkligen gäller. Det är EM-guld som nationen och medborgarna vill ha. En press som jag inte tror passar Tyskland särskilt bra. Landslagsspelarna har blivit mer rutinerade, skickligare och proffsigare jämfört med VM 2010 – men då var man inte favoriter. Tvärtom. Tyskland var ett ungt lag som skulle sakna Michael Ballack, en nation som skulle åka på stryk mot England eller Argentina. Då spelade Tyskland rollen som underdogs, nu spelar Tyskland rollen som favoriter.

Den här gången frågar sig inte alla om laget klarar sig utan skadade Ballack, tyvärr. Jag tror att det var en bidragande faktor, killarna ville visa att ”vi kan visst det”. Nu är den heta debatten intern istället, och det har väl knappast gynnat många lag i fotbollshistorien. Frågan som experterna och ”amatörtyckarna” ställer sig nu är om det är rätt att peta spelarna från de tyska dubbelvinnarna. Det har varit en het potatis och hur mycket det märks inom laget är det ingen som vet. Hur är stämningen i Joachim Löws trupp egentligen?

Om försvaret håller och matchbilden ser bra ut mot Portugal så kommer den debatten att dö ut, åtminstone för tillfället. Så låt oss hoppas på en finfin insats. Men det som sänker guldchanserna allra mest är att Tyskland inte är Tyskland längre. Landslaget har gått från att vara en fotbollsmaskin som alltid lyckas vinna till ett landslag som ska spela attraktivast fotboll i världen. Tyskland ska spela ett snabbt anfallsspel, bjuda på vackra mål och sätta spelet före resultatet. Det är svårare att vinna turneringar då. Ännu svårare när Löw uttryckligen inte vill fokusera på försvarsspel. Och Tyskland har verkligen en strålande offensiv men en mer tveksam defensiv. Ett gruppspel kan man dansa sig igenom, men inte en semifinal. Där har Tyskland stupat många gånger.

Missförstå mig inte. Jag har länge varit less på inskränkta människor som målar upp Tyskland som en grå, bullrig och stor fotbollsmaskin. Och jag älskar den tyska spelstilen där man värdesätter snabba anfall och en frejdig offensiv. Men fotboll har alltid handlat om att kunna försvara sig, det förändras inte bara för att man kan spela en härlig anfallsfotboll. Men Joachim Löw tycks tro det. 2010 trodde han inte det, då präglades Tyskland av reaktionsfotboll. Smart, effektivt och säkert. Men inget eget spel egentligen. Joachim Löw vill ha ett eget spel, ett alldeles eget. Nu vill han se sitt Tyskland spela aktionsfotboll, och det är den här spelbestämmande filosofin som har uppstått på bekostnad av defensiven. Många gånger är det inget problem – men när man tycker att en ytterback ska klara av Cristiano Ronaldo själv medan mittfältaren tar det lugnt, då är man ute på tunn is.

Så kan Tyskland vinna detta EM då? Klart att de kan. Joachim Löw förfogar över det kanske starkaste laget i hela turneringen. Mesut Özil, Sami Khedira, Miroslav Klose och Per Mertesacker har prövat lyckan i andra ligor sen VM och Bayern-spelarna har blivit äldre och klokare. Allting ska egentligen vara bättre än för två år sedan. Om Tyskland kommer in rätt i det här mästerskapet kan det bli en enkel, fartfylld och roliga resa mot final och guld. Om Tyskland å andra sidan visa upp de brister som vi alla oroar oss för kan det bli en total genomklappning, en genomklappning som kommer att genomsyras av en frätande debatt i media.

Klart att Tyskland kan spela hem ett efterlängtat guld – men min känsla är att Löw är ute på tunn is.

Gårdagens två matcher föll mig i smaken, det lovar gott inför fortsättningen. Det var fotboll där snabba omställningar, precisa genomskärare och överbelastade kanter premierades. En spelstil som dessutom borde passa Tyskland alldeles utmärkt. Gårdagens bänkspelare, inhopparna, spelade en betydande roll. Kanske är det ett sånt mästerskap i år? Kanske är turneringen skräddarsydd för Tyskland trots allt? Joachim Löws bänk är nämligen löjligt stark.

Låt oss ta en titt på några av Tyskland troliga bänkspelare:

Mats Hummels
Bundesligas bäste mittback. En kille som förfogar över alla kvaliteter man kan önska sig, fylld av självförtroende efter Dortmunds lysande säsong. Sorteras ut av Löw och får nöja sig med en bänkplats, vilket säkerligen beror på internationell oerfarenhet. I rättvisans har vare sig Hummels eller Dortmund gjort bra resultat i Europa.

Lars Bender
Löw har ett trumfkort på bänken i Bender. När Tyskland har transformerats till en offensiv kraft hamnar en kille som Bender på bänken istället. Ett utmärkt, löpstarkt och stenhårt alternativ att slänga in när man behöver vinna mittfältet eller stänga ner matcher. Springer mycket, biter spelarna på vaderna och tar sig fram som ett lokomotiv på plan. Den typen av spelare som Uli Hoeneß saknade i CL-finalen.

Toni Kroos
Bayern Münchens unga, men ändå rutinerade, spelgeni. Kan spela på det centrala mittfältet intill Schweinsteiger eller Khedira, men går lika bra att slänga in på det offensiva mittfältet. Har en passningsfot av världsklass. Väldigt nära startelvan men blir ett lite väl riskabelt alternativ om han spelar på bekostnad av Khedira. 22-åring med 120 Bundesliga-matcher och 26 insatser i europeiska klubblagsturneringar. Ordinarie i FC Bayern.

Mario Götze
Tyskland störste talang de senaste åren, en av de största talangerna vi någonsin har sett i Tyskland. Är i ordinarie i det lag som vunnit Bundesliga två år i rad. Har vunnit två Fritz Walter-guldmedaljer och även blivit första tyska spelaren att vinna Golden Boy – utmärkelsen som Europas största talang alltså. Teknisk, bra blick för spelet, oberäknelig. Varit skadad länge men får en viktig roll som joker.

André Schürrle
Var fantastisk i Mainz men fick en tung tid när han kom till Bayer Leverkusen. En stigande formkurva i samband med att Hyypiä och Lewandowski tog över klubben. Hans främsta vapen är snabbheten och han påminner egentligen om Arjen Robben. Schürrle älskar att bryta in från sin kant för att söka avslut. Jobbig att möta. 14 matcher i landslaget, varav åtta som inhoppare, ändå har han gjort sju mål som mittfältare.

Marco Reus
Hela Bundesligas bäste spelare enligt många, och det är svårt att argumentera emot. 18 ligamål och elva assist för uppstickarlaget Mönchengladbach. Kan spela på alla fyra offensiva positioner i laget, har ett härligt driv mot mål, bra avslut och en fin teknik. Löw kan tänka sig att utnyttja Reus rörlighet som ensam anfallare mot lag som backar hem.

Mario Gomez / Miroslav Klose
Oavsett vem det blir så behöver jag inte ödsla många ord på någon motivering. Antingen sitter här en Bundesliga-anfallare som har gjort 127 mål på 215 ligamatcher och som är ordinarie i Bayern München. Annars sitter Lazio-anfallaren som alltid imponerar och som snart har raderat Gerd Müllers målrekord i landslaget. Kvalitet.

Det här måste väl vara den starkaste bänken ett tyskt landslag någonsin har haft? Det är förstås alltid svårt att rangordna sånt, men en löjligt bra bänk är det i alla fall. Garanterat bäst i EM, vågar jag påstå. Då har jag ändå inte nämnt att spelare som Marcel Schemlzer och Ilkay Gündogan från de tyska mästarna sitter och trycker någonstans, eller galne målvakten Tim Wiese, eller varför inte Schalkes försvarsledare Benedikt Höwedes.

Joachim Löw har ett fantastiskt kvalitativt lag att arbeta med. Om han spelar sina kort rätt kan det här bli en riktig fest.

Just det ja, fotbollsmagasinet Kicker tror på följande startelva ikväll:

Neuer,
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Gomez

Dagen vi har väntat på är här – det nya, fräcka och offensivt explosiva tyska landslaget kliver in i EM-turneringen. Nu kör vi!

/Wingren