Tre nya pliktpoäng är inspelade. Joachim Löws Tyskland är ohotad etta i VM-kvalgruppen. För tillfället tycks det tyska landslaget bara ha ett problem: de är för bra. Det låter kanske inte som ett problem, men i kombination med att det här nya och unga landslaget saknar förmågan att stänga matcher blir det ibland problematiskt. Som i 4-4-matchen mot Sverige.

Tyskland är så bra att de kan gå ut och avgöra matchen redan i första halvlek. 3-0 i går, 3-0 mot Sverige. Då händer något i omklädningsrummet i halvtid. Vi får se ett annat Tyskland i andra halvlek, ett lag som slappnar av lite väl mycket. I Berlin resulterade det i 4-4. En besvikelse. I går resulterade det i att Kazakstan tilläts göra mål på Tyskland – de kunde dock inte hota och utmana på allvar. Men där har Joachim Löw något att fundera på, vad saknas för att spelarna ska vara på topp i 90 minuter?

Nåväl. Det var njutbart att se hur de tyska underbarnen (Reus, Götze, Özil, Gündogan) snurrade upp Kazakstans handbollsförsvar. Faktum är att den offensiva kvartetten hade så roligt att Thomas Müller lämnades utanför – han hängde inte alls med i svängarna. Det säger en hel del om den offensiva virvelvind som drog fram i Nürnberg. Tyskland hade två bollar i stolpen innan Marco Reus öppnade målskyttet. Minuter senare fick vi se en fantastisk soloraid signerad Philipp Lahm – han serverade Mario Götze och plötsligt stod det 2-0 till Tyskland.

Efter en halvtimme skickade Mesut Özil in en boll i straffområdet och där drog Ilkay Gündogan till och gjorde därmed sitt första landslagsmål. Det tyska anfallsspelet i första halvlek var som hämtat ur skolboken.

Andra halvlek började med att Manuel Neuer personifierade lagets koncentrationssvårigheter – han slarvade betänkligt på Lahms bakåtpass och Greuther Fürth-spelaren Heinrich Schmitdgal kunde ta bollen och rulla in reduceringen. En bjudning.

Tyskland stabiliserade spelet men saknade frenesin från första halvlek, vilket trots allt är fullt förståeligt då det vankas viktiga liga- och CL-matcher. Med ett par minuter kvar av matchen fastställde Marco Reus slutresultatet till 4-1. De tre pliktpoängen var i säkert förvar.

De fyra målen gjordes alltså av Borussia Dortmund-spelare. Som jag var inne på redan inför matchen är inte Kazakstan den värdemätare som Tyskland behöver, men det är helt klart så att konkurrensen har tätnat i landslaget. Vad ska Joachim Löw göra med Mario Götze och Ilkay Gündogan?

Visst är det ett lyxproblem, men fortfarande ett problem. Efter EM har Marco Reus tagit över Lukas Podolskis startplats, men det är först nu som Götze och Gündogan på allvar knackar på dörren. Båda spelarna var med i Polen/Ukraina, men Götze hade varit skadad i ett halvår och Gündogan hade precis gjort sin första säsong på toppnivå. De var inga riktiga alternativ då.

Nu är det annorlunda. Mario Götze är ett geni som rimligtvis inte kan hållas utanför en tysk startelva. Men vem plockar man bort – Özil, Müller, Reus eller Klose?

Angående Ilkay Gündogan är det framför allt Joachim Löw själv som öppnar för startelvan. Mittfältarens insats var lysande i går – men det var Kazakstan som stod för motståndet. Det var dock längesedan som en spelare hyllats så mycket och ofta av Löw. I skrivande stund är Bastian Schweinsteiger och Sami Khedira givna i startelvan – och det med all rätt. Men jag tror att den gode Löw redan nu har ångest, han bara väntar på att Gündogan ska stå med två fötter i startelvan i stället för en – men vem ska bort då? Det var ett tag sedan förbundskaptenen hade så här stora konkurrensproblem och det ska bli intressant att följa utvecklingen.

Ett kanske större problem är dock Manuel Neuer. Världens bästa målvakt i FC Schalke 04, en av många riktigt bra tyska målvakter i Bayern München. Visserligen har han gjort färre misstag den här säsongen, men han utstrålar inte alls den pondus och klass som han gjorde i Schalke. Missförstå mig inte, Manuel Neuer är en fantastisk målvakt, men inte lika oövervinnlig som förr.

Det här skriver jag inte på grund av misstaget i går, det är snarare en känsla som har gnagt på mig ett tag. Han missar fler höjdbollar, gör fler misstag och färre monsterräddningar. En Neuer i gammalt gott slag hade inte låtit Sverige göra fyra mål på Tyskland. Han hade inte misslyckats med sin fotteknik och bjudit Kazakstan på ett mål.

I Joachim Löws ögon är Manuel Neuer ohotad etta i landslaget – jag tillhör inte den skaran längre.

Vad tycker ni? Ska Neuer förbli landslagets nummer ett?

***

På tal om Manuel Neuer och en sämre andra halvlek: det som skedde i Nürnberg i går var givetvis inte okej. Missnöjda burop spriddes över arenan när Tyskland inte körde på för fullt i offensiven och det hela kulminerade när Neuer bjöd på baklängesmålet. Efter det buades landslagsmålvakten ut varje gång han hade bollen, ironiska applåder ekade när han fick iväg bollarna.

En tråkig utveckling som antagligen hänger ihop med förbundets envisa prispolitik. De ”riktiga” supportrarna har inte råd att se landslagets matcher, i stället fylls arenorna av en publik som vill bjudas på underhållning och mål – får den inte det vänder den sig mot laget.

/Wingren