Det är inte över förrän det feta damen sjunger. I Gelsenkirchen stod hon och sminkade sig, gjorde sig redo. Ta ton fick hon aldrig göra.

I går var hon i München, färdigsminkad. Hon lurade i katakomberna i Allianz Arena och värmde upp rösten, övertygad om att få sjunga. Till sist fick hon det också, även om det blev ett onödigt nervöst väntande.

Inför matcherna poängterade jag att de tyska lagen behövde göra jobbet – det lyckades vare sig Schalke 04 eller Bayern München med. Men FC Bayern tog sig vidare ändå och nu ringer antagligen ett x antal väckarklockor nere i södra Tyskland. Det här var antagligen precis vad klubben behövde.

Vi har nu följande lag kvar i turneringen: Bayern München, Borussia Dortmund, Galatasaray, Malaga, Real Madrid, Juventus, PSG och Barcelona.

Klart det är värt att uppmärksamma att två tyska lag är kvar i turneringen – men mest uppseendeväckande är trots allt det faktum att kvartsfinalerna spelas utan engelska klubbar.

För första gången sedan säsongen 1995/96 har samtliga engelska lag sagt adjö innan kvartsfinalerna i Champions League. Håller fotbollens världskarta på att målas om? Delvis. Tyska Bundesliga är ett utmärkt exempel på en liga som ”har kommit ikapp”. Premier League är utsatt för mer konkurrens i dag. Eleganta spanska lag är en nagel i ögat på de engelska klubbarna, nyrika PSG och återuppväckta Juventus likaså. Bundesliga hyllas av Sepp Blatter som världens bästa liga sett till seriositet. Det är inte för inte som många engelsmän blickar med avund mot Tyskland; atmosfären på arenorna, de inhemska ungdomarna och den sunda ekonomin.

I Premier League lider klubbarna av den goda ekonomin (rika ägare). Lönerna har skjutit i höjden och helt plötsligt kostar en medelmåttig spelare syndigt mycket. Världsspelare har i princip blivit obetalbara. Problemet är att den naturliga strukturen har försvunnit i takt med att alla klubbar spenderar monstruösa summor: bottenlagen krigar om samma spelare som topplagen i andra ligor. Näringskedjan är bruten. Klubbarna har enorma skuldberg, men ingen bryr sig riktigt. Trots de enorma utgifterna har ändå den sportsliga nivån sjunkit eftersom att de kannibaliserar på varandra.

Men England och Premier League kommer att lära av sina misstag – det har de gjort förr. Till nästa säsong kommer Premier League-klubbarna dessutom dela på 1,9 miljarder euro i tv-intäkter. En svindlande summa. Precis som under mitten av 1990-talet ska de bara lära sig att spendera pengarna på ett smartare sätt. Det kan inte fortsätta på samma galna sätt. Ni som har följt bloggen vet vad jag tycker om oligark- och schejkklubbar, så jag låter ämnet vara. Det här är trots allt en blogg om tysk fotboll, jag ville bara delge min syn på Premier League-syndromet.

***

FC Schalke 04 led kanske av någon Revierderby-baksmälla. Koncentrationen var som bortblåst och Galatasaray tilläts riva upp sår i Schalke-försvaret. Det var egentligen en ganska jämn match som hemmalaget skänkte bort till ett hårt kämpande Galatasaray. Det var också bortalaget som skapade flest och bäst chanser inledningsvis, men till sist var det ändå Schalke 04 som fick en drömstart på matchen när Neustädter kunde skjuta in bollen i öppet mål. 1-0 efter 17 minuter och drömstarten var ett faktum.

I en intensiv och känslofylld match fick jag känslan av att Schalke skulle behöva göra fler mål – och rätt fick jag. Försvarsspelet som såg så fint ut mot Borussia Dortmund släppte till på tok för många chanser. Före detta Schalke-spelaren Altintop fick en fri yta utanför straffområdet och kunde dra på en kanon som letade sig in i mål. 1-1 i matchen och 2-2 totalt.

Bara minuter senare slarvade Schalke på mittfältet och bollen studsade till sist fram till målskytten Yilmaz som elegant la in bollen i mål. Drömstarten hade förvandlats till en mardrömsstart för Schalke.

I andra halvlek var hemmalaget bättre och mer fokuserat. De brände en del chanser, men Bastos gjorde också 2-2 efter 63 minuter. Det behövdes dock ett mål till, och till skillnad från helgens fina anfallsspel saknades ro och idéer. Schalke satsade på många inlägg, men lille Pukki är knappast någon Huntelaar. De försökte verkligen skapa de där heta chanserna, men det blev aldrig riktigt hett.

I stället fixade Umut Bulut slutresultatet i den 95 matchminuten. Galatasaray hade kämpat sig vidare till en kvartsfinal, Schalke spelade bort sig själva. Klaas-Jan Huntelaar blev till sist ett stort avbräck då de kungsblå satsade på höjdbollar, och dålig koncentration i första halvlek kostade mycket. Det går även att diskutera domare Erikssons insats, det fattades en del märkliga beslut. Schalke kan känna sig berövat på en eller två straffar, men även Galatasaray hade stundtals otur med domaren. Så låt oss inte fokusera på vad som kunde ha varit.

Bittert för Jens Keller och spelarna, men kanske kan de nu fokusera på att behålla fjärdeplatsen i Bundesliga.

***

En rasande Uli Hoeneß fick se sitt FC Bayern München förlora med 0-2 mot Arsenal hemma på Allianz Arena. Tack vare 3-1-vinsten i London tog sig de tyska rekordmästarna vidare. Så här i efterhand är det nästan svårt att förstå hur det gick till. Några spelare halkade och några tappade stundtals fokus – plötsligt var matchen förlorad.

Bayern München hade fler avslut, mer bollinnehav, bättre passningskvot, ett säkrare försvarsspel och fler vunna närkamper. Sett över 90 minuter kontrollerade de matchen väldigt bra. Men Arsenal försvarade sig bättre än i London och Bayern-spelarnas attityd var sämre. Det kändes lite uppenbart att spelarna redan trodde att det här var klart. Avsluten höll inte högsta klass, den sista passningen satt inte som en smäck och när Arsenal väl lyckades skapa farligheter saknades den absoluta viljan att freda målet.

Jag tror dock att det var nyttigt för FC Bayern att göra en lite sämre match och förlora, än att göra en lite sämre match och vinna. Det här laget mår inte bra av för mycket självförtroende. Nu fick de se vad som händer när insatsen inte är hundraprocentig. Vi kan prata om att Bastian Schweinsteiger, Jerome Boateng, Holger Badstuber och Franck Ribéry saknades, men då bör vi också nämna att Arsenal saknade flera tongivande spelare. De vann ändå, och de vann för att de ville vinna.

Nu har väckarklockan ringt – och den gjorde det vid helt rätt tillfälle. Bayern München är klart för kvartsfinal och vet att de kan slå vilket lag som helst, men de har också insett att de inte kan göra det hur som helst.

Grattis till Bayern München och Borussia Dortmund.

***

VfB Stuttgart spelar inför tomma läktare mot Lazio i Rom i kväll. En match som inte känns riktigt het. Ingen publik och ett formsvagt Stuttgart som måste vända på ett 0-2-underläge. Målskytten Vedad Ibisevic är tillbaka, hoppet står till honom.

Men, mina vänner, det är inte över förrän den feta damen sjunger. Hon är dock på plats i Rom och värmer upp stämbanden i detta nu.

/Wingren