Arkiv för tagg stuttgart

- Sida 1 av 11

Rutinuppdrag mot Färöarna – Löw förlänger?

av Pierre Wingren, reporter

Tyskland besegrade Österrike utan några större problem. Miroslav Klose tangerade äntligen Gerd Müllers målrekord. Philipp Lahm gjorde sin 100:e landskamp. Manuel Neuer fick hålla nollan. Toni Kroos och Thomas Müller noterades för de andra målen i 3-0-vinsten.

Österrike kom aldrig upp i den nivå som jag hade förväntat mig inför matchen. Den där euforiska energin saknades bland spelarna. Samtidigt gjorde Tyskland en bättre match utan boll än vad Joachim Löws landslag har gjort på sistone. De attackerade tidigare, pressade intensivare och försökte stänga till ytorna i ett tidigt skede. Backlinjen lämnades inte ensam under 90 minuter. Ett steg framåt för Tyskland, ett steg bakåt för Österrike.

Tre välförtjänta poäng till Tyskland. Gruppledare. VM-biljetten kan säkras vid en vinst mot Färöarna i morgon, om Sverige samtidigt förlorar mot Kazakstan. Oavsett vågar jag påstå att Tyskland är klart för VM i Brasilien 2014. Ingen större skräll. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att det tyska landslaget befinner sig på önskad nivå.

Miroslav Klose har jagat det där målet i snart ett år. I sin 129:e landskamp höll han sig fram och stötte in det förlösande 1-0-målet. Det var hans 68:e mål i den tyska landslagströjan. Jag kan bara lyfta på min hatt. Och jag gläds med Klose – i mina ögon en av tidernas främste fotbollsspelare. Sympatisk, atletisk, smart och målfarlig. En man som går att lita på i vått och torrt. Jobbar för laget, bryr sig om gruppen. Tänker på sina medspelare och sina motståndare. Spetskvaliteter i världsklass. En utpräglad målskytt. En giftkobra som är omöjlig att hata.

”Det betyder mycket för mig. Och jag är glad att det äntligen blir lite lugnare så att jag kan koncentrera mig på det väsentliga: göra mål, utan press”, säger han.

Miroslav Klose, 35. Vilken sjujäkla fotbollsspelare.

Toni Kroos dundrade in ett snyggt långskott till 2-0. I slutet av matchen rullade Tyskland en fantastisk fotboll och till sist kunde Thomas Müller snubbla in 3-0-målet.

Det var ingen perfekt match, men likväl ett steg framåt för landslaget. Det såg mer ut som ett lag.

Mats Hummels fick nöja sig med en bänkplats då Joachim Löw i stället gav Jerome Boateng och Per Mertesacker förtroendet. Jag var inte särskilt förvånad med tanke på Hummels något svagare form. Dessutom är inte Löw så förtjust i Dortmund-spelarens offensiva styrkor. Hur som helst väntar en intressant konkurrenssituation i backlinjen då Mertesacker och Boateng gjorde det bra mot Österrike. ”Jag är ett stort fan av honom”, säger Löw efter matchen och förtydligar att det tyska landslaget inte har ett givet mittbackspar ännu.

I morgon väntar så Färöarna. Ett rutinuppdrag för Tyskland. Det är ingen promenad i parken att spela borta på den där konstgräsplanen – men all annat än en tysk vinst är uteslutet.

Det återstår att se hur Joachim Löw väljer att formera sitt lag. Får Mats Hummels chansen på nytt? Får Marcel Schmelzer fortsatt förtroende som vänsterback, eller testar Löw att spela med Benedikt Höwedes (som gjorde det mycket bra i andra halvlek mot Österrike)? Ska Mario Gomez få visa upp sig i landslaget igen?

Rimligtvis borde vi få se lite rotation. Dels för att spelarna ska få lite vila innan de engelska veckorna, dels för att de andra killarna borde få chansen att visa upp sig.

Klockan 20:45 är det avspark i Torshavn.

***

Joachim Löw har ofta stått i min skottlinje. Jag är inte nöjd med hur han behandlar spelartruppen, det andas inte professionalitet. Jag är inte nöjd med hans stundtals märkliga och envisa laguttagningar.

Jag hade dock kunnat leva med ovanstående om Joachim Löw bara hade haft modet att tro på sin egen fotboll när det verkligen gäller. Givetvis tycker jag att Löw har gjort mycket gott för det här landslaget, men man ska inte heller glömma att han förfogar över det kanske bästa spelarmaterialet någonsin. Konkurrensen är dock tuff och ingen kan begära ett säkert EM- eller VM-guld. Tyskland ska dock vara med och fajtas om de finaste titlarna – och det har landslaget faktiskt gjort på papperet. Tyskland har hela tiden varit nära, och det är just här vi finner problemet.

När det har dragit ihop sig till semifinaler i de stora turneringarna så har Löw börjat stirra på motståndarna i stället. Han har försökt att eliminera deras styrkor i stället för att använda sitt eget lags styrkor. Det har slutat med bittra och svidande förluster.

Tyskland har extremt bra spelare, dessutom spelare med olika styrkor. Varför kan vi aldrig få se ett tyskt landslag som spelar sin egen fotboll genom en hel turnering? Det har gjort att jag tvekar ordentligt, är Joachim Löw verkligen rätt man för detta Tyskland?

Det här är anledningen till att jag inte alls kan njuta av nyheterna som florerar i tysk press – Joachim Löw ser ut att få förlängt till 2016. Varför? När det mesta dessutom tyder på att det nya kontraktet innehåller en frigörelseklausul efter VM 2014 så förstår jag det hela ännu mindre. En eventuell tränardiskussion kommer att blossa upp lika intensivt trots ett kontrakt till 2016 (särskilt då om klausulen existerar).

Jag förstår inte brådskan som förbundet handlar med. Låt landslaget spela den där turneringen i Brasilien först.

***

Avslutningsvis vill jag passa på att gratulera VfB Stuttgart på 120-årsdagen.

/Wingren

”Det viktigaste är att man vinner”

av Pierre Wingren, reporter

Nyss hemkommen från en fantastisk vecka i Tyskland. Blott en dag senare väntar nästa godbit på mig: Tyskland spelar mot Österrike inför ett fullsatt Allianz Arena i München. Jag klagar inte.

Det hände en hel del under de sista dagarna av transferperioden, det var lite halvlurigt för mig att hänga med och nog blev jag förvånad när jag såg Mesut Özil hylla Wenger i en tv-sändning. Landslagets nummer tio låter nöjd med övergången från Real Madrid till Arsenal. Det är han inte, det kan jag aldrig tro. Hela Özil-affären blev dessutom ett fullgott exempel på fotbollens floskler. En vecka innan övergången talade Özil om hur bra han trivs i Madrid, att han vill spela ut sitt kontrakt och helst av allt förlänga det.

Han hade inga tankar på en flytt. ”Det vill jag med all tydlighet dementera”. Nog tror jag på Özil. Jag tror att han ville stanna kvar, att han ville kämpa till sig en plats i ett av världens bästa klubblag. Klart han ville. Men nog måste han ha vetat något, känt av något? Givetvis.

Veckan senare var allting världens-bäste-Wengers förtjänst. Klart att Özil ville till Arsenal. Han kände inget förtroende från Ancelotti.

Mesut Özil, 24, är nu den dyraste tyska spelaren någonsin. Förhoppningsvis kan han bära på den lasten utan att få problem. Om Premier League och Arsenal är det ultimata stället för Özil låter jag vara osagt, det ska bli spännande att följa honom. Det är en fantastiskt smart fotbollsspelare.

Även inom Bundesliga hände det ett och annat. Pierre-Michel Lasogga lånades ut från Hertha Berlin till Hamburger SV. Thorsten Fink och Oliver Kreuzer sökte desperat efter en ny anfallare och fick honom till sist. Hamburger SV fick också spela bort lite ångest när de avfärdade Eintracht Braunschweig med 4-0 inför hemmapubliken.

Schalke 04 och Jens Keller lyckades, med Julian Draxlers hjälp, ta sig vidare till CL-gruppspelet. Men ingen inom klubben var nöjd, rädslan för en total kollaps var relativt överhängande. Sportchefen Horst Heldt valde att agera och lånade in utsorterade Dennis Aogo från HSV. Något dygn senare så kunde han även stolt presentera Kevin-Prince Boateng. En slitstark mittfältare med en tuff spelstil, en flexibel kille. Ett ack så viktigt nyförvärv. Nu finns det ledargestalter i laget som kan ta tag i de olika lagdelarna när det behövs, de kan avlasta Jens Keller. Schalke har en riktigt stark trupp och med Boateng från start var de det bättre laget mot Bayer Leverkusen i 2-0-vinsten.

1. FC Köln vill tillbaka till Bundesliga. När Patrick Helmes blev tillgänglig slog de till. Anfallaren lämnar VfL Wolfsburg för sin gamla klubb. Om han håller sig frisk blir han en oerhört nyttig förstärkning. En underskattad spelare, som dock har lidit av stora skadeproblem på sistone. Spännande.

VfB Stuttgart sparkade Bruno Labbadia och ersatte honom med Thomas Schneider. Det räckte in för att avancera till Europa League-gruppspelet, men det räckte till en sjujäkla uppvisning mot TSG Hoffenheim. 6-2 slutade den matchen. Wow. Vilken väg har Stuttgart växlat in på?

Werder Bremen åkte på en ny förlust när Borussia Mönchengladbach segrade med 4-1. Gladbach ser välbalanserat och bra ut, Werder Bremen är fortfarande ett vilt kort. Ytterbacken Santiago Garcia har hämtats in för att ge Robin Dutt ytterligare alternativ.

1. FC Nürnberg har inte riktigt hittat rätt in i säsongen. Det har sett bra ut under stora delar av matcherna, men det vill sig inte riktigt. Der Club förlorade helt rättvist med 0-1 mot FC Augsburg. Innan transferfönstret stängde hämtade de in Makoto Hasebe från Wolfsburg. En klok värvning då luckan efter mittfältaren Timmy Simons har varit uppenbar.

SC Freiburg förstärkte med en ”typisk Freiburg-spelare” – Vladimir Darida. VfB Stuttgart sålde mittbacksgeneralen Serdar Tasci och hämtade in Karim Haggui från Hannover 96.

Stressiga dagar för vissa sportchefer, men vansinnet är långt ifrån så intensivt som i England. Tack för det.

Det hände förstås en hel annat innan fönstret slog igen. Här följer ett axplock:

Joseph Akpala från Werder Bremen till Kardemir Karabükspor
Roman Hubnik från Hertha Berlin till Viktoria Pilsen
Johan Audel från VfB Stuttgart till FC Nantes
Ferhan Hasani från VfL Wolfsburg till Bröndby IF
Paul Scharner surnade på HSV och till sist löstes kontraktet upp
Mu Kanazaki från 1. FC Nürnberg till Portimonense SC
Tolga Cigerci från VfL Wolfsburg till Hertha Berlin
Per Ciljan Skjelbred från Hamburger SV till Hertha Berlin
Tranquillo Barnetta från Schalke 04 till Eintracht Frankfurt
Marko Arnautovic från Werder Bremen till Stoke City
Jeong-Ho Hong från Jeju United till FC Augsburg

Resultaten från omgång 4:

SC Freiburg – Bayern München 1-1
Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen 4-1
Hannover 96 – 1. FSV Mainz 05 4-1
VfL Wolfsburg – Hertha Berlin 2-0
1. FC Nürnberg – FC Augsburg 0-1
Hamburger SV – Eintracht Braunschweig 4-0
Schalke 04 – Bayer Leverkusen 2-0
VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim 6-2
Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund 1-2

***

Tyskland mot Österrike i morgon alltså. Jag har länge hävdat att Österrike är ett underskattat landslag i Sverige, ett lag med en klok tränare och många Bundesliga-spelare. För svensk del vore en tysk vinst något bra, för Tyskland likaså. Men Joachim Löw har länge brottats med ett stort problem: försvarsspelet. På de senaste tre matcherna har det tyska landslaget släppt in nio mål. Det är inte okej.

I mina ögon har Joachim Löw litat för mycket på sin backlinje. Nu menar jag inte att backlinjen är dålig, snarare att Löw tror att fyra spelare ska kunna stå för allt defensivt ansvar. Det går inte i dagens fotboll. Det hela började med VM i Sydafrika. Mertesacker och Friedrich lyckades på något magiskt sätt att rensa undan de flesta hoten, sedan dess har Löw förväntat sig att det ska kunna se ut så. Det går förstås inte. Hela laget måste delta i försvarsspelet och där måste Löw hitta rätt medicin. Han har spelare i sin trupp som är kloka och bra nog för att göra det, men om direktiven är otydliga kan det ibland se ut som en oinspirerad hönsgård.

Jag vill se ett Tyskland som spelar som ett lag under 90 minuter i morgon. Jag vill se framsteg. Om så inte blir fallet är inte de där tre poängen så säkra, även om Tyskland givetvis är stora favoriter. Och det med all rätt.

För en spelare blir matchen extra speciell, och även han vill givetvis undvika ett fiasko i morgon. Philipp Lahm, 29, kommer att spela sin 100:e landskamp i morgon. I München. På hemmaplan mot Österrike i ett VM-kval. Så givetvis vill även han att försvarsspelet ser bättre ut, att backlinjen får den hjälp som behövs.

Världens bästa ytterback, i mångas ögon, debuterade i landslaget under Rudi Völlers ledning. Det var den 18 februari 2004, Tyskland vann med 2-1 mot Kroatien. Sedan dess har han varit en given startspelare i ett tyskt landslag. Alla som har haft med Lahm att göra hyllar honom och har försökt klona honom utan framgång.

”Det viktigaste är naturligtvis att man vinner. Min 100:e landskamp är en härlig tillfällighet”, säger han på presskonferensen.

Bastian Schweinsteiger och Lars Bender saknas på grund av skada. Klart möjligt att Sami Khedira och Toni Kroos tar hand om de centrala mittfältspositionerna.

Matchen börjar klockan 20:45 och går att se på Viasat Fotboll.

/Wingren

Bundesliga omgång 4

av Pierre Wingren, reporter

Hur ofta har jag bett om ursäkt här på bloggen den senaste tiden? Det känns som att jag gör det i nästan varje inlägg – men snart är jag tillbaka på fullaste allvar. Champions League-bibeln är lämnad och just nu njuter jag av den semester som jag aldrig hade i somras. En veckas vila behövs. Det gör gott.

I skrivande stund sitter jag hos några bekanta i Hamburg. Datorn är uppskattningsvis från 1995 och när jag ska skriva bokstaven ”å” måste jag klistra in den manuellt. Så snälla, ha överseende med detta korta inlägg.

I går var jag och njöt av en konsert med Die Toten Hosen, så mig går det ingen nöd på. Jag hoppas också att ni faktiskt klarar er ganska bra.

Efter den här semesterveckan så lovar jag att inte be om ursäkt i varje inlägg. Då kör jag på full fart igen.

***

VfB Stuttgart hade hoppats på en positiv reaktion när de sparkade Bruno Labbadia, den kan givetvis fortfarande komma, men i går gick det inget vidare. Stuttgart fick bara 2-2 hemma mot Rijeka och missar därmed Europa League. En klar missräkning och ordentlig besvikelse.

Det gick bättre för Armin Vehs Eintracht Frankfurt. De vann även hemmamatchen mot Qarabag Agdam (2-1) och är därmed klart för Europa League. Grattis, Frankfurt.

***

Champions League-grupperna har lottats och jag lovar att gå igenom dem mer noggrant när jag är tillbaka i Sverige. Klart är redan nu att inget tyskt lag får en drömresa till åttondelsfinalerna, det är tuffa grupper, men de verkar också kunna bli ytterst underhållande.

Grupp A
Manchester United
Sjachtar Donetsk
Bayer Leverkusen
Real Sociedad

Grupp D
Bayern München
Manchester City
ZSKA Moskva
Viktoria Plzen

Grupp E
Chelsea
Schalke 04
FC Basel
Steaua Bukarest

Grupp F
Arsenal
Olympique Marseille
Borussia Dortmund
Napoli

En riktigt härlig fotbollshöst väntar.

***

Det händer en hel del i fotbolls-Tyskland. Efter kvalframgången har Schalke gjort klart med Dennis Aogo från Hamburg (han ingick inte längre i Finks planer efter Mallorca-resan). Dessutom tycks Kevin-Prince Boateng bli klar i skrivande stund. Två smarta och bra förstärkningar där Schalke kan behöva lite extra bredd. Ett centralt mittfält med Jermaine Jones och Boateng hade varit…stenhårt.

Bayer Leverkusen ser ut att plocka tillbaka Eren Derdiyok från TSG Hoffenheim. Anfallaren har haft en tuff tid där, men är fortfarande ung och är i grund och botten en duktig anfallare. Bra förstärkning. Om affären går igenom ser det även ut som att talangfullek Milik lånas ut från Leverkusen till FC Augsburg. Även det känns helt logiskt.

Glädjande nyheter för Franck Ribéry: FC Bayerns offensive mittfältare korades äntligen som årets fotbollsspelare i Europa. Vansinnigt välförtjänt med tanke på vilken fin säsong han gjorde med trippelvinnarna. Grattis, Franck.

Werder Bremen har fått ordning på försvarsspelet under Robin Dutt och vill nu förstärka den lagdelen. Santiago Garcia befinner sig just nu i Bremen och han vill till klubben, men Fifa måste ta ett beslut i frågan innan affären går igenom. På lördag väntas domen trilla in.

***

Bayern München ska spela supercupen mot Chelsea i helgen och mötte därför SC Freiburg i tisdags. En match som slutade 1-1. Det gör helgens omgång ytterst intressant: orkar något av topplagen utnyttja situationen?

En absolut toppmatch bjuds vi på när Schalke 04 tar emot Bayer Leverkusen. Det kommer att bli en härlig fajt mellan två förmodade topplag, även om Schalke har inlett bra mycket svagare än Leverkusen.

Borussia Dortmund spelar borta mot Eintracht Frankfurt och har tillsammans med Leverkusen och 1. FSV Mainz 05 (möter Hannover 96 borta) chansen att ligga på tolv poäng när omgången är över.

En härligt underhållande och spännande omgång väntar på oss.

Bundesliga omgång 4

Lördag 15:30

Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen
Hannover 96 – 1. FSV Mainz 05
VfL Wolfsburg – Hertha Berlin
1. FC Nürnberg – FC Augsburg
Hamburger SV – Eintracht Braunschweig

Lördag 18:30

Schalke 04 – Bayer Leverkusen

Söndag 15:30

VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim

Söndag 17:30

Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund

/Wingren

Labbadia får sparken efter en röd omgång

av Pierre Wingren, reporter

Åtta röda kort delades ut den här omgången – ett nytt Bundesliga-rekord. Det åttonde kortet visades upp i går när Tobias Welz halade fram det ut fickan och skickade Stuttgarts Ibrahima Traoré till en för tidig dusch. Beslutet var dock helt felaktigt. Faktum kvarstår dock att omgången blev rekord-röd.

Den där matchen med det där kortet kan också ha varit startskottet till ett annat beslut. Stuttgarts tränare Bruno Labbadia sparkades i dag. Klubben har förlorat tre raka matcher i Bundesliga, de kryssade sig till den sista Europa League-kvalomgången där de förlorade på bortaplan mot Rijeka. Inga segrar ännu – blott i DFB-Pokal där laget lyckades besegra BFC Dynamo med 2-0. Det håller givetvis inte, det är inte bra nog.

Bruno Labbadia tog över VfB Stuttgart säsongen 2010/11, då hade redan Christian Gross och Jens Keller fått sparken. Han räddade klubben den säsongen. Förra säsongen var inte på något sätt bra, Stuttgart hamnade efter i ligan och hade problem i Europa League. De tog sig dock till en oerhört viktig DFB-Pokal-final (som de förlorade mot FC Bayern). Då var Bruno Labbadias prestationer fortfarande i ordning. Inte imponerande, men helt okej.

Sportchefen Fredi Bobic bestämde sig alltså för att gå den trevliga och fina vägen – han satsade på kontinuitet med Labbadia. Saker och ting är dock annorlunda den här säsongen, det förvånar mig inte att tränaren får sparken efter bara tre matcher. Klubben har gjort bra investeringar i spelartruppen. Bredden är bättre och spetsen är minst lika spetsig. Nu krävdes det andra resultat av herr Labbadia, förväntningar som tränaren inte har lyckats svara på.

Spelet har sett segt och ängsligt ut. Det offensiva hotet är för litet, de defensiva riktlinjerna för svaga. Efter 1-2-förlusten mot FC Augsburg fick det räcka, Labbadia får gå.

Tajmingen då? Det kommer trots allt ett landslagsuppehåll snart, det kanske hade varit bättre att vänta till dess? Nja. Bruno Labbadia har inte levt upp till förväntningarna och kraven, på torsdag har de en oerhört viktig kvalmatch mot Rijeka (en match Stuttgart ska vinna). Nu hoppas förstås Fredi Bobic att laget tar ett kliv framåt med en ny tränare, en vinst mot Rijeka skulle dessutom förbättra läget inför den viktiga ligamatchen mot TSG Hoffenheim. Det var rätt att handla nu.

Bruno Labbadia har faktiskt bara tagit 1,41 poäng per match med Stuttgart (89 stycken). Tränare som Gross (1,77), Babbel (1,66) och Veh (1,63) tog faktiskt fler poäng med laget. Och tanken var att det här skulle bli Stuttgarts säsong, klubben skulle äntligen beblanda sig i striden om Europa-platser.

Det har också kommunicerats tydligt från spelare och ledning. Vad hette personen som inte ville prata om hur mycket bättre Stuttgart skulle bli i år? Just det, Bruno Labbadia. Tråkigt, men det var dags.

Klubben presenterar en ny tränare senare i eftermiddag. De hetaste namnen just nu är ex-spelare som Thomas Schneider (tränar klubbens U17-lag), Zvonimir Soldo och Krassimir Balakov.

***

Hela Nürnberg höll andan när Per Nilsson haltade ut efter 35 minuter mot FC Bayern München. På söndag kom dock goda nyheter: skadan är inte så allvarlig och Pelle ska förhoppningsvis kunna spela redan på lördag mot FC Augsburg.

Bundesliga omgång 3

Borussia Dortmund – Werder Bremen 1-0
Tredje matchen, tredje seger för Klopps gäng. Det var en match som hemmalaget dominerade totalt, men effektiviteten framför mål var inte den bästa. Bara Marco Reus hade fler skott än hela Bremen. Efter första halvlek stod det 0-0, Blaszczykowski hade träffat ribban, men även Arnautovic var faktiskt nära i sista minuten. I andra halvlek fortsatte BVB som tidigare och bombarderade Bremens mål, men det var bara Lewandowski som kunde lägga in bollen i öppet mål efter en pass från Reus. Det blev inga fler mål, nyförvärvet di Santo hade bortalagets enda chans. Välförtjänt seger för Klopps gäng.

Bayern München – 1. FC Nürnberg 2-0
Derby mot der Club för mästarna, Mario Götze med i startelvan för första gången. Men det blev sannerligen inget fyrverkeri. Neuer och FC Bayern kunde andas ut när Ginczeks vansinniga skott träffade ribban. Hemmalaget fick sen en straff som absolut inte var straff (en del märkliga domslut denna helg), men poetisk rättvisa trädde i kraft när Alaba brände den. I andra halvlek såg Bayern ut som i första – de dominerade spelet med sina kortpassningar. Men det var först när Müller och Kroos var på planen i stället för Götze och Thiago som offensiven verkligen kom i gång. Ribéry och Robben nätade. Välförtjänt seger.

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach 4-2
En härlig match, trots det massiva ösregnet i början, som till sist blev ett kvitto på hur starkt Leverkusen är. Kiessling gjorde 1-0 på straff, sen serverade han Sam till 2-0. Gladbach hade bollinnehav och försökte svara, men lyckades inte. I andra halvlek kom dock två mål som två blixtar från en klar himmel – Stranzl och Arango hette målskyttarna och Leno i mål såg inte toppen ut. Leverkusen skulle dock inte ge upp, Sam och Castro svarade för ytterligare två mål. Trevlig fajt som Hyypiäs lag vann välförtjänt.

Hannover 96 – Schalke 04 2-1
Schalke kunde inte visa någon snygg reaktion på det svaga 1-1-resultatet mot PAOK. Hannover var det bättre laget i matchen och inte blev det bättre då Benedikt Höwedes blev utvisad efter en nödbroms på Diouf. Huszti satte straffen. Diouf gjorde också 2-0 i första halvlek. I andra såg Schalke bättre ut och Szalai gjorde plötsligt reduceringsmålet. Bortalaget jagade mer och nu var även Huszti utvisad efter en hög spark. Szalai borde ha gjort mål men brände läget. Senare såg Fuchs sitt andra gula och visades ut, Hannover lyckades försvara ledningen.

TSG Hoffenheim – SC Freiburg 3-3
Ännu en galen lördagsmatch. En vansinnigt underhållande match slutade till sist 3-3. Salihovic gjorde mål på straff i början av matchen, men visades också ut direkt efter då han örfilade Schuster. Sorg kvitterade, Volland visade dock sin klass och gjorde 2-1. Guedé gjorde sedan 2-2, dock visades Coquelins ut efter två gula kort, det kändes felaktigt men nu var det tio mot tio. Streich blev sur och hamnade på läktaren – vi är fortfarande i första halvlek bara. I andra halvlek tog Freiburg ledningen, men Strobls fina skott kvitterade matchen igen. Puh.

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg 2-0
Vad har Dortmund, Bayern, Leverkusen och Mainz gemensamt? Jovisst, de har vunnit samtliga tre matcher den här säsongen. En tät match spelades mellan lagen och Choupo-Moting hette mannen som lyckades knäcka nollan och göra 1-0 till Mainz. I början av andra halvlek fick Luiz Gustavo titta på ett gult kort – det hade han gjort en gång tidigare också. Rött. Müller, som har fått en fin start på säsongen, kunde avsluta en kontring till 2-0.

Hertha Berlin – Hamburger SV 1-0
Thorsten Fink är en annan tränare som ligger pyrt till. Efter 1-5-förlusten mot Hoffenheim försökte HSV krympa ytorna och hålla nollan. Det svaret har vi sett Fink ge förr, vilket ytterligare förstärker intrycket: har du en idé, Fink? I vilket fall som helst gjorde Hamburg det bra under en lång tid, men ytorna blev allt större mot slutet av matchen och när kreatören Ronny kom in gick det inte längre – Ramos sköt in 1-0 och jublet var totalt. Fortsatt tungt för Bundesliga-dinosaurien HSV, glatt och trevligt i huvudstaden.

Eintracht Braunschweig – Eintracht Frankfurt 0-2
Tillsammans med Stuttgart är Braunschweig det enda laget som inte har tagit någon poäng ännu. Frankfurt vann dock helt välförtjänt och tog en viktig seger. Precis som jag trodde inför säsongen är likheterna mellan Braunschweig och Fürth slående. Bra insats, fin vilja, bra spel men ingen giftighet framför mål. Nu är Kumbela förvisso tillbaka, men det syntes att han behöver mer tid. Små försvarsmisstag gjorde att ett spelmässigt överlägset Frankfurt tog de tre poängen.

FC Augsburg – VfB Stuttgart 2-1
I dag fick Bruno Labbadia sparken, i går förlorade hans Stuttgart mot ett bättre FC Augsburg. Altintop gjorde sitt första mål för sin nya klubb efter bara sex minuter, Callsen-Bracker fick stå helt fri och nicka in 2-0 en halvtimme senare. Maxim gjordes ner i straffområdet och Ibisevic satte straffen till 2-1. Närmare än så kom aldrig Stuttgart. I 70:e minuten visades Traoré ut (av okänd anledning, löjligt kort), då försvårades poängjakten ytterligare.

/Wingren

Trubbel på läktaren när S04 kryssade

av Pierre Wingren, reporter

Måstematchen mot Huub Stevens PAOK Thessaloniki borde ha slutat annorlunda. Och vissa scener borde inte ha utspelats.

Jens Keller satsade på Joel Matip och Benedikt Höwedes i mittlåset, Marco Höger fick en ny chans intill Jermaine Jones på det centrala mittfältet. Den största skrällen i startelvan hette Max Meyer. Den ytterst begåvade tonåringen fick chansen som central offensiv mittfältare och Julian Draxler flyttades ut till vänster.

Den första halvleken var ett steg framåt jämfört med ligamatcherna. Schalke dominerade spelet och PAOK såg uddlösa ut. Men hemmalaget hade svårt att skapa farliga chanser av allt bollinnehav. Trots det lyckades till sist Farfan placera in det förlösande 1-0-målet efter drygt 30 minuter. Skulle resultatet rinna iväg nu?

Icke.

Släkten är alltid värst. Huub Stevens beordrade sina spelare att vara mer aktiva i andra halvlek, ta för sig lite mer. Samtidigt föll Schalke tillbaka in i gamla ovanor och släppte greppet om matchen. Följaktligen kunde Miroslav Stoch göra 1-1 efter 73 minuter. 1-1 slutade också matchen. Inget bra resultat för Schalke, även om det inte är någon förlust. Det blir en tuff bortamatch och spelet bara måste bli bättre.

När Stoch gjorde sitt 1-1-mål började stadion i Gelsenkirchen att fyllas av burop. Var det supportrarna som hade tröttnat på sitt lag? Nej. Det var polisen som stod i rampljuset.

Jag brukar ligga lågt i de här diskussionerna. Men jag måste kommentera gårdagens händelser. Det var förödande.

Med en kvart kvar av matchen stormade cirka 100 poliser in på Nordkurve där många ultras håller till. De slogs med batonger och doserade ut rikligt med tårgas. Obekräftade uppgifter gör gällande att en kvinna vårdas på intensivvårdsavdelningen i dag.

Det var en massiv insats som drabbade många oskyldiga och oförstående människor. Det var en insats som hindrade vårdarna från att ta hand om de som behövde hjälp. Även vårdarna fick sig en dusch av tårgasen.

Varför skedde denna stora, och i Tyskland ovanliga, aktion?

En makedonsk flagga, modell äldre (1992-1995, med Vergina-solen), syntes i Nordkurve. PAOK-fansen på andra sidan arenan tog illa vid sig av flaggan och hotade med att ”anfalla” Nordkurve. Polisen valde då att storma läktaren för att få tag på flaggan. De stormade alltså läktaren för att beskydda fansen och undvika kravaller. Det gick så där.

Polisen i Nordkurve
Polisen i Nordkurve

Flaggan har synts i Nordkurve förr. Det är en hyllning till Skopje Ultras som Schalke-ultras har ett vänskapsband till. Polisen motiverade sitt ingripande med att det var ”hets mot folkgrupp”.

När polisens taleskvinna i en radiointervju sedan säger att hon ”inte kan svara på hur den är det”, så blir det hela väldigt surrealistiskt.

Men även om vi nu bestämmer oss för att flaggan skulle ha tagits ner – så är polisinsatsen så överdriven att det inte är försvarbart. I PAOK-klacken hade några människor tidigare under matchen bränt bengaler och fyrat av knallskott. Uppenbarligen är en flagga värre. Det kan aldrig vara rätt.

Direkt efter matchen fördömde klubben polisens agerande. Och det med all rätt.

Efter den här incidenten (samt den i Dortmund i söndags) är jag rädd för att relationen mellan supportrar (framför allt ultras) och polisen i NRW är förstörd. Jag vågar inte tänka på vad det här leder till.

Här är en länk till rörliga bilder.

***

I kväll spelar VfB Stuttgart och Eintracht Frankfurt två viktiga bortamatcher. Bruno Labbadias Stuttgart har åkt till Kroatien för att möta Rijeka, Armin Vehs Frankfurt befinner sig i Azerbajdzjan för att ta sig an Qarabag Agdam. Nu gäller det att hitta spelet och fixa en plats i Europa League.

/Wingren

Stor genomgång – så slutar Bundesliga 2013/14

av Pierre Wingren, reporter

Årets hetaste fotbollsfest står för dörren. Ja, okej då, det blir även nästa års hetaste fotbollsfest för att vara korrekt. På fredag slår Bundesliga åter upp portarna när de regerande mästarna Bayern München tar sig an Borussia Mönchengladbach. Äntligen är det dags igen.

Tysk fotboll och Bundesliga har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Borussia Dortmund och Bayern München hyllades stort efter sagoäventyret i Champions League. Jürgen Klopp har blivit en eftertraktad och älskad ikon. Supportrarna har fått mycket positiv uppmärksamhet och framför allt många engelsmän har börjat titta mot Tyskland med stor avund. Bundesliga har gått en annan riktning än de andra toppligorna i Europa. Det är fint. Härligt. Så har det dock varit länge.

När de tyska lagen plötsligt började skörda framgång i Europa hände något. Nu var det inte bara de fullsatta arenorna, de högljudda supportrarna och de medlemsägda klubbarna som lockade. Nej, titta, det gick ta mig fan att lyckas på absolut toppnivå också.

Och spelet sen. Det fartfyllda, riviga och intensiva spelet. Matcher i ett rasande tempo, med en drivkraft att vinna. Man blir svettig bara av titta på det.

Visst är det trevligt att Bundesliga tas på större allvar ute i världen.

Det allra bästa är dock att bara få följa den som alltid förr. Ryckas med av klubbarna och alla berättelser, fotbollsgalenskapen bland supportrarna och den stora dramatiken. Bratwurst, öl, ett gäng vänner och en stor betongklump till arena räcker för att göra helgen komplett. Det är så du genomlider vardagen.

Den här säsongen ser ut att bli mer spännande än någonsin. Pep Guardiola gör entré i tysk fotboll och Bayern München, Dortmund påbörjar livet utan Götze och i Schalke 04 hittar vi ett otroligt intressant projekt. Bayer Leverkusen har också något riktigt spännande på gång och i Mönchengladbach kokar det.

Bundesliga är en av de jämnaste ligorna, det är också anledningen till att så få lag lyckas etablera sig i Europa. Du kan göra en bra säsong och hamna femma, året därpå kan du göra en lika bra säsong men hamna elva. Det är det som är så lockande. Men det är också det som gör ett säsongstips närmast omöjligt. I mina ögon har nästan alla 18 lag det som krävs för en Europa-plats och de har alla gjort mycket bra och spännande affärer i sommar.

Jag vågar definitivt räkna bort nyuppflyttade Eintracht Braunschweig, de har inte vad som krävs. Bayern München är den andra klubben som alltid är enkel att placera i en tabell. Men i övrigt? Tja, ni får helt enkelt läsa min laggenomgång nedanför.

En otroligt härlig säsong väntar på oss – det är jag övertygad om. Årets upplaga av Bundesliga känns hetare och mer intressant än på länge.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 1
Resultat köp/försäljningar: -38,5 miljoner euro

In: Thiago Alcantara (FC Barcelona), Jan Kirchhoff (1. FSV Mainz 05), Mario Götze (Borussia Dortmund), Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, åter från lån).

Ut: Emre Can (Bayer Leverkusen), Mario Gomez (Fiorentina), Anatoliy Tymoshchuk (Zenit St. Petersburg), Nils Petersen (Werder Bremen), Maximilian Riedmüller (Holstein Kiel).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? FC Bayern gör precis vad de känner för. De är på den där toppen av näringskedjan och kan välja och vraka bland världens spelare, och de behöver inte sälja någon som de vill ha kvar. Jag förstår varför Gomez ville lämna och det är snyggt agerat att lyssna till spelarens önskemål – trots det anser jag att Bayern München har begått ett stort misstag i den här affären.

I övrigt har truppen givetvis blivit ännu bättre. Mario Götze är en av Europas hetaste spelare och Thiago har potential att bli det. Två superbt bra värvningar, även om behovet kan ifrågasättas.

Kirchhoff kan spela som mittback och som defensiv mittfältare, en bra spelare just nu men det finns en hel del utvecklingspotential i honom. En jättebra spelartrupp har blivit ännu bättre. Nu är det upp till Pep att få ihop laget.

Motivering: Pep Guardiola. Pep Guardiola. Mario Götze. Thiago Alcantara. Pep Guardiola. Att stå still är att gå baklänges, utveckling kräver förändring. Bayern München nöjer sig inte med att ha vunnit trippeln en säsong – de vill befästa sina plats som nummer ett i världen. Därför valde man att agera när Pep Guardiola blev tillgänglig, därför valde man att investera stora pengar i Götze och Thiago. Laget ska bli ännu bättre. Och chansen är faktiskt stor att Bayern München blir första klubb att försvara Champions League-titeln. Chansen är väldigt stor att de också försvarar de inhemska titlarna (förutom Supercupen då).

Men det finns också en risk att det här går snett. Det här blir Pep Guardiolas första uppdrag som tränare utanför Barcelona. Han arbetar med ett lag som har enorma krav på sig, han jobbar nu i en liga där även de mindre lagen kan sticka upp och straffa ordentligt genom typiskt tyska omställningar. Han har en fantastiskt stor och kvalitativ spelartrupp med många stjärnor, stjärnor som kan bli griniga om de inte får spela. Nog finns det en risk med Pep Guardiola – hur passar hans filosofi ens in i Tyskland?

Å andra sidan är den här spelartruppen så vansinnigt bra och inte alls känslig för skador. Rimligtvis ska det inte gå att missa förstaplatsen. En svajig start kan förstås sätta några käppar i hjulen. FC Bayern har en mittfältsuppsättning av absoluta världsklass, de har en världsmålvakt och de har två av världens bästa ytterbackar i Alaba och Lahm. De har en härförare på mitten i Schweinsteiger, stenhårda bollvinnare i Dante och Martinez. De har fart, teknik, målfarlighet och kreativitet i överflöd i Götze, Thiago, Müller, Robben, Ribéry, Shaqiri, Mandzukic och Kroos.

Det här laget är på papperet ett av de starkaste jag någonsin har skådat. Det borde vara omöjligt att misslyckas.

Vi kommer att få se ett FC Bayern som vill hålla mer i bollen, jobba med sidledspassningar och sedan blixtra till. Ett FC Bayern som antagligen spelar med en så kallad falsk nia i många matcher. Det gäller dock att Uli Hoeneß-affären inte får det att storma i klubben, att Pep snabbt når resultat och att den nya fotbollen går hem hos supportrarna. Annars kommer BVB vara där och hugga som en giftkobra, dra fram som en getingsvärm.

Om Pep är ödmjuk inför uppgiften, om han får spelarna med sig – då är Bayern München fortsatt världens bästa lag.

Håll ögonen på: Robben, Ribéry och Müller. Det är främst de här tre spelarna som tycks ha blivit bättre av Peps nya spelidé. Positionsbyten, läckerheter och briljanta passningar kombinerat med mängder av mål. En offensiv trio som kan sätta skräck i de flesta försvaren. Och så ska ju den där Götze in i det hela också.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 2
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Henrich Mchitarjan (Sjachtar Donetsk), Pierre-Emerick Aubameyang (AS St. Etienne), Sokratis (Werder Bremen), Hendrik Bonmann (RW Essen).

Ut: Marvin Bakalorz (Eintracht Frankfurt), Lasse Sobiech (Hamburger SV), Leonardo Bittencourt (Hannover 96), Moritz Leitner (VfB Stuttgart, lån), Julian Koch (1. FSV Mainz 05), Daniel Ginczek (1. FC Nürnberg), Felipe Santana (FC Schalke 04), Mario Götze (FC Bayern München), Patrick Owomoyela (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Borussia Dortmund förkunnade ordentliga investeringar – det var innan Götze såldes. Med andra ord har de inte investerat så våldsamt, snarare täckt upp positionen och breddat truppen med Aubameyang. Hel rätt agerat och absolut nödvändigt. Det är två affärer som kommer att göra Dortmund till ett starkare och mer svårläst lag.

Sokratis ersätter Santana rakt av men höjer kvaliteten. Dessutom kan den löjligt tuffa greken spela högerback, vilket blir nödvändigt då Lukasz Piszczek saknas hela hösten.

Tappet av Mario Götze smärtar klubben, men inte så mycket spelmässigt tack vare fina nyförvärv. Leitner, Koch, Bittencourt och Sobiech får chansen att visa upp sig i andra Bundesliga-lag. Bra, klokt och lugnt agerat på transfermarknaden av Dortmund även om en ytterback saknas.

Ytterligare en talang för den offensiva lagdelen kan vara på ingång.

Motivering: Näst bäst i ligan, näst bäst i Europa. Borussia Dortmund spelade en utomordentligt bra säsong och visade att Jürgen Klopps fotboll visst det fungerar mot internationellt motstånd. I ligan led dock spelarna av ett klassiskt Bayern-syndrom: efter några titlar var det inte längre lika roligt att spela mot Fortuna Düsseldorf i ligan efter att ha mött Manchester City i Champions League. Misstagen blev fler, de släppte in billiga mål och ofta saknades den där absoluta insatsviljan som Klopps fotboll kräver. Det problemet kommer inte att finnas den här säsongen. Den totala hungern har återvänt och med all sannolikhet blivit större efter Mario Götze-affären.

Borussia Dortmund ska ta en andraplats och rimligtvis kunna hota Bayern München om Pep Guardiola har lite problem inledningsvis. Det givna målet är förstås att ta en direktplats till Champions League.

Bredden i truppen har blivit bättre på nästan samtliga positioner. Ytterligare en kvalitetsspelare till anfallet och en ytterback hade behövts för att på allvar kunna utmana om ligatiteln och gå långt i Champions League. Det är åtminstone känslan.

Klopp och Dortmund vill gå tillbaka ett steg och åter hitta det där vansinniga presspelet med vindsnabba omställningar. Laget släppte in för många mål och gjorde för få kontringsmål förra säsongen. BVB klarar av det mesta förutom skador på Lewandowski eller ytterbackarna. Julian Schieber håller inte måttet och det är oklart hur väl Aubameyang passar in som ensam anfallare i detta Dortmund – som kantspelare kommer han dock berika kontringsspelet. Nuri Sahin är pånyttfödd, mittbackar finns det gott om, Weidenfeller håller hög klass i mål och de offensiva mittfältarna är riktigt bra. Lägg därtill att talanger som Jonas Hofmann och Marvin Ducksch lurar i vassen, i backlinjen får vi kanske se Marian Sarr få sina första Bundesliga-minuter. En Hummels-liknande 18-åring.

Tappet av Mario Götze kommer inte att smärta så mycket spelmässigt, tvärtom tror jag att Mchitarjan kommer att göra det bättre. Men affären smärtar på ett helt annat plan. En Dortmund-fostrad spelare har lämnat för den största ligarivalen. Och sätter han gjorde det på var inte snyggt. Bilden av klubben har rubbats. Lewandowski är på väg ut och Santana hamnade i Schalke. Echte Liebe?

Trots det är Dortmund ett av Europas klart bästa lag och de ska inte ha några problem i Bundesliga. Ett frågetecken kvarstår dock: hur presterar Robert Lewandowski efter turbulensen?

Håll ögonen på: Henrich Mchitarjan, 24. Offensiv mittfältare som har tagit över Götzes nummer tio. Har redan tokhyllats av lagkamraterna och ledarna i Dortmund. En kille som täcker stora ytor men som också har offensiva toppkvaliteter. Påminner mer om Kagawa än Götze – vilket passar Dortmund som handen i handsken. 25 ligamål för Sjachtar förra säsongen och jag tror vi får se en hel del fotbollsgodis.

3. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 8
Resultat köp/försäljningar: -5,9 miljoner euro

In: Raffael (Dynamo Kiev), Christoph Kramer (Bayer Leverkusen, lån), Max Kruse (SC Freiburg).

Ut: Matthias Zimmermann (SV Sandhausen, lån), Matthew Leckie (FSV Frankfurt), Mike Hanke (SC Freiburg), Igor de Camargo (1899 Hoffenheim), Niklas Dams (FC Servette Genf), Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Alexander Ring (HJK Helsingfors, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det har inte hänt så mycket, truppen har finjusterats till det bättre. Det här blir tredje gången Favre arbetar tillsammans med den offensive mittfältaren Raffael. Christoph Kramer har redan imponerat under försäsongen och blir ett viktigt tillskott till det centrala mittfältet – en spelare som verkligen trivs med bollen. Sist men inte minst har klubben värvat den nyblivne landslagsspelaren Max Kruse. En spelare som kan agera anfallare eller offensiv mittfältare, har ett härligt avslut och rör sig över stora ytor.

Det här är värvningar som Mönchengladbach behövde. De saknade rörlighet i anfallet förra säsongen. Luuk de Jong lär få mer att jobba med och kan således göra fler mål. Inga tunga tapp då Cigerci ersätts av Kramer, jag tror dock att Hanke kommer att saknas när laget behöver en murbräcka. Bra jobbat.

Motivering: Den lilla skrällen i säsongsprognosen. Om Borussia Mönchengladbach fixar den här tredjeplatsen så har de lyckats riktigt bra. Jag får en känsla av att det är möjligt. Det var så rätt av sportchefen Max Eberl att hålla fast vid tränaren Lucien Favre när orosvindarna blåste förra säsongen. Många klubbar hade antagligen sparkat tränaren och hoppats på ett snabbt resultat. Gladbach tänker långsiktigt – och det med all rätt. Favre är en tränare som älskar detaljer, en kille som kan säga åt en spelare att ta emot bollen en centimeter längre in på högerfoten och helt plötsligt växer spelaren ut till en stjärna. Han är en tränare som kan få ett lag att försvara sig superbt och spela effektiv anfallsfotboll.

Den förra säsongen blev dock övermäktig för Favre och Gladbach. Marco Reus, Dante och Roman Neustädter lämnade. Tre nyckelspelare från tre lagdelar. De värvade till synes bra ersättare, men det blev ett för stort projekt. Laget åkte på en tung start i samband med kvalförlusten mot Dynamo Kiev i CL-kvalet, Europa League stal sedan fokus och laget hann aldrig växa ihop.

Nu är en ny säsong här. En säsong utan enorma krav, en säsong utan spel i Europa. Mönchengladbach har gjort nödvändiga förstärkningar och får antagligen fart på den lite statiska offensiven. Fjolårets nyförvärv har fått en säsong på sig att komma in i klubben och Bundesliga. Lucien Favre är fortfarande en mycket bra tränare.

Om Dominguez och Stranzl bildar ett bra mittbackspar har Gladbach alla förutsättningar att lyckas. Marc-André ter Stegen är en mycket duktig målvakt, de centrala mittfältarna kan kontrollera spelet och det finns fart på kanterna. Luuk de Jong gör fler mål än förra säsongen och i Max Kruse har de fått in en lovande och målfarlig spelare.

Vi ska inte heller glömma bort hur duktiga Gladbach är på att fostra talanger. Räkna med ett par spelare som får sitt genombrott i år.

Håll ögonen på: Mahmoud Dahoud, 17. Häh, vem? Defensiv mittfältare som jag hoppas får en del speltid den här säsongen. Han kommer inte att vara lagets stjärna, men när han spelar vill jag att ni tittar noga. Syrien-födde Dahoud spelar trots sina ålder oerhört moget och klokt, har en bra översikt och har definitivt potential att slå igenom i Bundesliga. Grymt spännande spelare.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 24,6
Placering 2012/13: 4
Resultat köp/försäljningar: -11,4 miljoner euro

In: Leon Goretzka (VfL Bochum), Adam Szalai (1. FSV Mainz 05), Christian Clemens (1. FC Köln), Felipe Santana (Borussia Dortmund), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, åter från lån), Anthony Annan (Osasuna, åter från lån), Philipp Hofmann (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Michel Bastos (Olympique Lyon, lån avslutat), Philipp Hofmann (FC Ingolstadt, lån), Sergio Escudero (FC Getafe), Jose Manuel Jurado (Spartak Moskva), Christoph Moritz (FSV Mainz 05), Christoph Metzelder (karriärsslut), Raffael (Dynamo Kiev, lån avslutat), Ibrahim Afellay (FC Barcelona, lån avslutat), Ciprian Marica (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag har även Schalke gjort det mycket bra i sommar. Det viktigaste sportchefen Horst Heldt har gjort är att värva Adam Szalai från Mainz. Äntligen får Huntelaar avlastning i anfallet. Vi vet att Szalai är god för tio eller fler mål på en säsong och att han har mycket kvar att utveckla. Skador har stört den ungerske anfallaren, nu är han redo att ta nästa steg på karriärstegen.

Goretzka är en av landets hetaste mittfältstalanger, Clemens har gjort det bra i Köln och Santana är en mittback av hög klass (om han struntar i att bjuda på plattmatcher som han stundtals gjorde förra säsongen). Schalke har även lyckats bli av med några Magath-spelare.

Tappet av Bastos smärtar inte då brasilianaren aldrig riktigt kom till rätta – nu har klubben i stället chansen att göra ytterligare en genomtänkt och bra värvning.

Motivering: Ett Schalke som känns mer spännande än på länge. Och hade det inte varit för tränaren Jens Keller, som jag fortfarande är tveksam till, hade jag placerat klubben ovanför Mönchengladbach. Kanske till och med ovanför Borussia Dortmund. Det här är ett lag med sprängkraft och en otrolig potential, ett lag som har skaffat bredd på tidigare utsatta positioner. Ett lag som kan gå från bra till fantastiskt tack vare en bra säsongsstart.

Talanger som Max Meyer, Leon Goretzka, Christian Clemens, Sead Kolasinac och Joel Matip har så mycket i sig, de kan nå absoluta toppnivå. De är dock inte där än, och det är där Jens Keller kommer in i bilden. Han är otroligt framgångsrik som ungdomstränare, men på seniornivå har det sett lite svajigare ut. Spelidén tycks inte vara solklar, den absoluta vinnargenen verkar saknas och den sista, men ack så viktiga, taktiska förståelsen. Jag kan ha fel, Keller kan mycket väl ha anpassat sig och utvecklat sig. Men han är den främsta anledningen till Schalkes fjärdeplats, givetvis tror jag också att Champions League-äventyret spelar in och gör att Schalke stundtals bjuder på svagare insatser.

Det är ju det här med svagare insatser. Schalke har länge varit ett topplag, ett lag som kan slå vilket motstånd som helst. Men de har aldrig varit tillräckligt konstanta. Nu har de fått behålla sitt fina lag från fjolåret, Julian Draxler har tagit ett jättekliv och Jupp Heynckes assisterande tränare Peter Hermann har hämtats in. Kan detta vara medicinen som Keller och Schalke behöver?

Vidare är det en sak som talar emot det här laget: målvakterna. De har tre bra målvakter i Fährmann, Hildebrand och Unnerstall. Men de har ingen målvakt som för nuvarande hör hemma i ett topplag. Det kan kosta poäng.

Här finns dock det som behövs för att lyckas den här säsongen, det gäller bara att de får ut maximalt av spelarna.

Håll ögonen på: Julian Draxler, 19. Den offensive mittfältaren har länge visat sin finfina talang, men när Lewis Holtby försvann i vintras och Draxler fick flytta in centralt så exploderade han. Han har nu tagit flera kliv framåt tack vare sitt nyvunna självförtroende. En kille som kan göra otroliga saker med en fotboll.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 3
Resultat köp/försäljningar: +13,4 miljoner euro

In: Emre Can (Bayern München), Roberto Hilbert (Besiktas Istanbul), Emir Spahic (FC Sevilla), Giulio Donati (Inter), Heung Min Son (Hamburger SV), Andres Palop (FC Sevilla), Robbie Kruse (Fortuna Düsseldorf), Konstantinos Stafylidis (PAOK Saloniki).

Ut: Andre Schürrle (FC Chelsea), Michal Kadlec (Fenerbahce), Daniel Carvajal (Real Madrid), Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach, lån), Michael Rensing (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Hertha BSC), Daniel Schwaab (VfB Stuttgart), Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn), Manuel Friedrich (klubb ej klar), Carlinhos (Desportiva Brasil Porto Feliz), Junior Fernandes (Dinamo Zagreb, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: André Schürrle är ingen förluster som svider nämnvärt, han tog aldrig på sig den rollen i laget som klubben hade önskat. Nu fick de i stället en ordentlig summa pengar som de har investerat klokt i Son och Kruse. Att Carvajal däremot försvinner efter bara en säsong är jobbigt, här har Leverkusen värvat modigt och spännande för att ersätta honom och också förstärka bredden på ytterbackspositionerna. Hilbert kommer in som ett rutinerat alternativ.

Emre Can är givetvis ett spännande namn för mittfältet och kanske kan han få sitt stora genombrott i Leverkusen, om inte annat blir han en bra reserv. Mittbacken Emir Spahic blir en välkommen förstärkning. Ser bra ut, och Leverkusen vill förstärka ytterligare.

Motivering: Bayer Leverkusen har etablerat sig i ligans toppskikt och spelat i Europa i åtta säsonger av de senaste tio. Klubbens mål är att ta en Champions League-plats den här säsongen, vilket är allt annat än omöjligt. Jag är dock osäker på om de räcker hela vägen. Det blir antagligen en tuff kamp mellan Schalke, Gladbach, Wolfsburg och eventuellt Dortmund. Det finns bra spelare på samtliga positioner i det här laget och Sami Hyypiä har bevisat att han kan det här med ledarskap.

Men ändå är det något som inte stämmer. Försvaret är bra, men håller inte högsta Bundesliga-nivå individuellt. Stefan Kießling är en fantastisk anfallare och pålitlig målskytt, men bredden på denna position är inte optimal. Det centrala mittfältet med spelare som Lars Bender, Simon Rolfes, Stefan Reinartz, Jens Hegeler och nu också Emre Can håller en otroligt hög klass. I Levin Öztunali har Leverkusen värvat Uwe Seelers barnbarn, en 17-årig stortalang. När vi kikar på de offensivare delarna av mittfältet börjar dock orosklockorna att ringa. Tappet av André Schürrle smärtar inte då Heung-Min Son och Robbie Kruse ersätter honom. Sam, Castro och Bellarabi är trevliga och nyttiga spelare precis som nyförvärven, men känslan är att de inte håller den höga klass som Leverkusen behöver.

En trupp med många bra spelare, men jag ser det inte räcka hela vägen då Leverkusen dessutom ska spela i Champions League. Det blir tufft att nå de där CL-platserna.

Bayer Leverkusen bjuder på många unga och spännande spelare dock. Om en handfull av dessa kan ta steget och bli Bundesliga-bra så ser det plötsligt mycket bättre ut. Den starkaste lagdelen är helt klart det centrala mittfältet.

Vi ska inte heller glömma att det här blir Sami Hyypiäs första säsong som ensamt ansvarig för laget. Tidigare hade han Sascha Lewandowski vid sina sida, men han har tagit klivet ner till ungdomsverksamheten igen. Om det blir en positiv eller negativ effekt återstår att se.

Leverkusen kommer att beblanda sig med topplagen och säkert pendla lite upp och ner, när vi summerar säsongen tror jag dock att de får nöja sig med en Europa League-plats på grund av för svag offensiv bredd och ingen försvarare som gör anspråk på att vara bäst i landet.

Håll ögonen på: Lars Bender, 24. Tvillingbrodern Sven slog först igenom i Bundesliga, men sedan dess har Lars varit den bättre av dem två. Central mittfältare som inte räds någon närkamp, som alltid ger allt och som dessutom har en förmåga att skapa farligheter. En vinnare.

6. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,8
Placering 2012/13: 11
Resultat köp/försäljningar: -5,4 miljoner euro

In: Timm Klose (1. FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, åter från lån), Max Grün (SpVgg Greuther Fürth), Daniel Caligiuri (SC Freiburg), Stefan Kutschke (RB Leipzig), Felipe Lopes (VfB Stuttgart, åter från lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, åter från lån), Giovanni Sio (FC Sochaux, åter från lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, åter från lån), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg, åter från lån), Patrick Ochs (TSG Hoffenheim, åter från lån), Akaki Gogia (FC St. Paui, åter från lån), Tolga Cigerci (Borussia Mönchengladbach, åter från lån).

Ut: Junior Malanda (SV Zulte Waregem, lån), Ibrahim Sissoko (AS St. Etienne, lån), Emanuel Pogatetz (1. FC Nürnberg), Mateusz Klich (PEC Zwolle), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Michael Schulze (Energie Cottbus), Vaclav Pilar (SC Freiburg, lån), Yohandry Orozco (Deportivo Tachira FC), Sebastian Polter (1. FSV Mainz 05), Marwin Hitz (FC Augsburg), Thomas Kahlenberg (klubb ej klar), Sotirios Kyriakos (klubb ej klar), Alexander Madlung (klubb ej klar), Simon Kjaer (OSC Lille), Kevin Pannewitz (klubb ej klar), Fagner (Vasco da Gama, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En ovanligt lugn sommar med Wolfsburg-mått mätt. Visst har det återvänt mängder med spelare och visst har mängder med spelare lämnat klubben. Precis som det ska vara dock. Arbetet med att skapa en sammansvetsad och balanserad trupp har kommit en bra bit och det är nödvändigt.

Samtidigt har Allofs och Hecking agerat smart och plockat in en trevlig mittback i form av Timm Klose, schweizaren har gjort det riktigt bra i Nürnberg och kommer garanterat att ta en startplats intill Naldo. Även Caligiuri är ett genomtänkt och smart köp som berikar truppen. Klokt och bra.

Den sista pusselbiten i det här bygget tycks heta Luiz Gustavo – och jag kan förstå varför de vill ha en defensiv mittfältare av hög Bundesliga-klass. Lyckas Wolfsburg lösa honom ser det lovande ut.

Motivering: Nu ska det väl ändå gå vägen? Nog tusan borde det här laget fixa en Europa-plats. Dieter Hecking känns som helt rätt man för VfL Wolfsburg så till vida att han satsar på en sammansvetsat lag med moral, i stället för viljelösa stjärnor. Det behövs i den här klubben. Det har varit alldeles för många felbeslut, ogenomtänkta värvningar och kortsiktigt tänkande. Med sportchefen Klaus Allofs och tränare Hecking känns den tiden som bortblåst, även om truppen fortfarande är obehagligt stor.

Naldo får en ny lekkamrat i Timm Klose och det kan mycket väl bli ett av ligans bästa mittbackspar. Mittfältet ser fint ut och i nyförvärvet Daniel Caligiuri får de in en riktig lagspelare som säkert kan spela en betydande roll över 34 matcher. Ett stort gäng spelare har kommit tillbaka från framgångsrika låneperioder och kommer att sätta press på de givna spelarna i startelvan.

Här finns spännande talanger i Maximilian Arnold, Tolga Cigerci, Robin Knoche med flera. Här finns etablerade proffs som Naldo, Marcel Schäfer, Diego, Ivica Olic och Patrick Helmes. Här finns spelare redo att explodera i Ivan Perisic, Ja-Cheol Koo, Vieirinha, Bas Dost och Ricardo Rodriguez. Vi ska inte heller glömma bort rävar som Jan Polak och Makoto Hasebe. En finfin målvakt i Diego Benaglio. Det ser bra ut.

Den här truppen har länge saknat en långsiktig strategi och rätt vägledning, jag tror att de har fått det nu. Nu är det dags att utmana toppen av Bundesliga. En målskytt av rang (som har bevisat sig) saknas i mitt tycke, Bas Dost är dock en spännande spelare som borde kunna leverera fler mål. Och en Patrick Helmes ska aldrig räknas ut, även om han har en tung försäsong bakom sig.

Truppen är bred och det finns kvalitet över allt. Jag är inte så säker på att det räcker hela vägen till Champions League den här säsongen dock. Dieter Hecking behöver mer tid att anpassa sig till den nya nivån, spelarna behöver mer tid att anpassa sig till den Hecking och det nya tänket. En nyckel blir också att Diego faktiskt spelar konstant på Bremen-nivå den här säsongen.

Håll ögonen på: Diego? Nae, tråkigt. Håll i stället ögonen på 25-årige Daniel Caligiuri som säkerligen får inleda säsongen på bänken. Jag tror dock att han blir en viktig kugge i det här laget. Vänstermittfältaren har en fantastisk inställning till den här sporten, vill vinna varje boll och alltid skapa farligheter.

7. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 12
Resultat köp/försäljningar: -2,9 miljoner euro

In: Moritz Leitner (Borussia Dortmund, lån), Mohammed Abdellaoue (Hannover 96), Sercan Sararer (SpVgg Greuther Fürth), Marco Rojas (Melbourne Victory), Konstantin Rausch (Hannover 96), Thorsten Kirschbaum (Energie Cottbus), Daniel Schwaab (Bayer Leverkusen), Patrick Funk (FC St. Pauli, åter från lån).

Ut: Tamas Hajnal (FC Ingolstadt), Raphael Holzhauser (FC Augsburg, lån), Shinji Okazaki (1. FSV Mainz 05), Federico Macheda (Manchester United, lån avslutat), Felipe Lopes (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Tim Hoogland (FC Schalke, lån avslutat), Marc Ziegler (karriärsslut), Mamadou Bah (klubb ej klar), Konstantin Fuhry (Hannover 96), Kevin Stöger (1. FC Kaiserslautern, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Fantastiskt bra. Jag har varit lyrisk hela sommaren. Stuttgart har spetsat och breddat truppen ordentligt – och det till en minimal kostnad, helt i linje med klubbens ekonomiska förutsättningar. Leitner ska stå för kreativitet och offensivt hot på det centrala mittfältet, Abdellaoue är god för mål och kan avlasta Ibisevic, Rojas beskrivs som Australiens Messi, Rausch är en flexibel vänsterlöpare, Schwaab blir ett trevligt alternativ till backlinjen och Sararer besitter stor talang som yttermittfältare. Wow, ärligt talat.

Spelarförlusterna svider dessutom inte. Lysande agerat, Stuttgart.

Motivering: Bruno Labbadia vill inte erkänna det – men alla andra i Stuttgart är överens: nu är det dags, nu finns tillräcklig kvalitet här. VfB Stuttgart ska åter klättra upp från gråzonen och utmana de större lagen. Vi talar givetvis inte om en ligatitel eller ens en Champions League-plats. En Europa League-plats i tabellen bör dock vara målet, men konkurrensen är mördande och i samband med troligt Europa-spel tror jag inte att Stuttgart orkar gå hela vägen i Bundesliga. Jag tror dock att det blir en trevligare säsong.

Jag måste alltid sätta ett litet frågetecken bakom Labbadias namn, han tycks aldrig hålla ut en hel säsong med sina klubbar. Men nu har han genomlevt tunga perioder med Stuttgart och förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Han har ett bättre material att jobba med nu, den tidigare tunna truppen har blivit mycket bredare och den genomgående kvaliteten har höjts. Bara det faktum att Ibisevic äntligen har fått konkurrens igen bådar gott.

Det här laget är bra nog att fixa hamna på den övre halvan. Redan förra säsongen visade vinterköpet Maxim hur viktigt det är med kreativitet och rörlighet på små ytor, något som laget kan bygga vidare på nu. En notorisk målskytt finns i truppen och en duktig målvakt. Ledargestalter i backlinjen och en härlig nyckelspelare i Gentner på mitten. Truppen börjar kännas komplett och bjuder dessutom på stor utvecklingspotential på flertalet positioner. Det ska bli mycket roligt att följa det här VfB Stuttgart den här säsongen.

Håll ögonen på: Alexandru Maxim, 23. Rumänsk offensiv mittfältare som kom till Stuttgart i vintras. Det tog ett tag för honom att hitta sin plats i laget och vänja sig vid tysk fotboll, men sedan blev han en absolut nyckel för Stuttgarts anfallsspel. Gillar små ytor, bjuder på tekniska läckerheter och är ett ständigt hot när han har bollen.

8. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,1
Placering 2012/13: 9
Resultat köp/försäljningar: -3,6 miljoner euro

In: Leonardo Bittencourt (Borussia Dortmund), Edgar Prib (SpVgg Greuther Fürth), Salif Sane (AS Nancy-Lorraine), Florian Ballas (1. FC Nürnberg), Christopher Avevor (FC St. Pauli, åter från lån), Konstantin Fuhry (VfB Stuttgart).

Ut: Sergio da Silva Pinto (UD Levante), Daniel Royer (Austria Wien), Mohammed Abdellaoue (VfB Stuttgart), Mario Eggimann (FC Union Berlin), Konstantin Rausch (VfB Stuttgart), Niko Gießelmann (SpVgg Greuther Fürth), Johan Djourou (Arsenal, lån avslutat), Samuel Radlinger (Rapid Wien, lån), Sofian Chahed (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Pinto, Eggimann, Abdellaoue, Rausch och Chahed har länge känts typiskt Hannover, typiskt för det nya Europa-Hannover. Nu lämnar de klubben och truppen byggs om. Det behövdes för att åter ruska liv i laget som såg lite stelt ut förra säsongen. Stortalangen Bittencourt har fin teknik och en härlig fart, tanken är att han ska sätta eld i baken på de offensiva mittfältarna. Prib blir en ny Rausch, men dessutom mer mångsidig. Ballas och Sané förstärker den utsatta mittbackspositionen.

Dufner och Slomka kan vara nöjda med vad de har uträttat hittills. Men ytterligare ett par spelare lär tillkomma innan fönstret stänger. Ser bra ut.

Motivering: Vi kommer att få se ett bättre Hannover den här säsongen – men frågan är hur långt det räcker? Mirko Slomka har präglat det här laget på tre sätt: ett kompakt försvar, ett offensivt mod och efter bollvinst har spelarna tio sekunder på sig innan tränaren vill att bollen går mot motståndarnas mål. Förra säsongen var det framför allt försvarsspelet som var under all kritik. De släppte in alldeles för många mål och backlinjen förändrades ofta.

Nu har nye sportchefen Dirk Dufner hämtat in ett monster i luftrummet i Salif Sané. Frågan är givetvis vem som bildar mittbackspar med honom. Bortsett från det ser resten av laget bra ut, trots ombyggnaden av spelartruppen. Huszti är äntligen skadefri och kommer att bära det här laget långt. Bittencourt och Prib kommer också att tillföra ny energi till laget.

Sedan tidigare vet vi att Hannover alltid kan göra mål, mycket tack vare Diouf och Huszti som är riktigt vassa. Mittfältet kämpar och fördelar boll. Nu är det bara backlinjen som ska se stabil ut igen.

Till skillnad från de två tidigare säsongerna ”slipper” Hannover Europa League och kan fokusera fullt ut på Bundesliga. Det gör laget gott. Om Leon Andreasen dessutom kan hålla sig skadefri och hitta formen igen så har klubben ett utmärkt ”nyförvärv” i dansken.

En fartfylld och spännande säsong väntar, det gäller bara att pussla ihop försvarsspelet först.

Håll ögonen på: Szabolcs Huszti. Vem kunde tro att vänstermittfältaren Huszti skulle bli lika bra som han var innan han lämnade Hannover? Inte jag. I Zenit St. Petersburg lyckades han aldrig riktigt, men på 21 matcher för Hannover gjorde han nio mål och elva assist förra säsongen. Nu är 30-åringen redo att åter sätta skräck i Bundesliga.

9. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24
Placering 2012/13: 10
Resultat köp/försäljningar: +2 miljoner euro

In: Josip Drmic (FC Zürich), Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Mariusz Stepinski (Widzew Lodz), Daniel Ginczek (Borussia Dortmund), Martin Angha (Arsenal), Nick Weber (Borussia Dortmund U19), Almog Cohen (Hapoel Tel Aviv, åter från lån), Philipp Klement (Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Almong Cohen (FC Ingolstadt), Timm Klose (VfL Wolfsburg), Julian Wießmeier (SV Wehen Wiesbaden, lån), Timmy Simons (FC Brügge), Manuel Zeitz (SC Paderborn, lån), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Wilson Kamavuaka (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Drmic och Ginczek kommer att berika Nürnbergs offensiv på en gång, Stepinski och Weber kommer att få tid på sig för att bli alternativ i framtiden. Tanken är att Pogatetz ska bli en ledargestalt i backlinjen tillsammans med Nilsson. Angha är en högerback för framtiden.

Tappen av Timm Klose och Timmy Simons kan komma att betyda mycket, men samtidigt har Nürnberg investerat pengarna på ett smart sätt. Spännande och bra agerat på transfermarknaden.

Motivering: Om jag hade haft lite mer mod hade jag placerat Nürnberg högre upp och därmed utsett der Club till säsongens stora överraskning. Men plats nio hade minsann inte varit fy skam det heller. Jag är lite osäker på hur laget hanterar förlusten av nyckelspelarna Klose och Simmons, samtidigt är jag helt övertygad om att det här kan bli en fin säsong för Nürnberg.

Michael Wiesinger tog över laget i vintras när Dieter Hecking drog till Wolfsburg – han visade omgående ett starkt ledarskap och petade även fixstjärnan Kiyotake då han visade för lite motivation på träningarna. Känslan under fjolåret var att grundspelet satt, att försvaret klarade sig bra och att viljan fanns där. Kunnandet. Men framåt såg det alldeles för tunt ut med orörliga och inte så målfarliga anfallare i Pekhart och Polter. Lagets bäste målskytt hette Pelle Nilsson – den svenske mittbacken gjorde fem mål. Om någon hade kunnat berika spelet i och alldeles omkring straffområdet så hade Nürnberg hamnat högre upp.

Nu har klubben hämtat in två riktigt talangfulla anfallare. Dortmunds Daniel Ginczek var på lån i St. Pauli och gjorde 18 mål, Stepinski spås en lysande framtid. Dessutom tillkommer yttermittfältaren Drmic som gjort det mycket bra i Zürich och lovordats av ingen mindre än Ottmar Hitzfeld.

Jag tror på det här laget. Grunderna finns sedan tidigare och nu har den offensiva avdelningen berikats. Många i truppen är löpstarka och tuffa, i Kiyotake finns en lysande passningsfot. Vi ska också hålla lite extra koll på 20-årige Sebastian Gärtner, en central mittfältare med overklig fysik. Han kan ta det där viktiga klivet den här säsongen.

Nu är det upp till Wiesinger att göra ett vinnande lag av den här spännande truppen.

Håll ögonen på: Daniel Ginczek, 22. Anfallaren fick aldrig chansen i Borussia Dortmund och gjorde det ganska bra i VfL Bochum för två år sedan. Förra säsongen lånades han ut till St. Pauli, laget hade det tufft i 2. Bundesliga men Ginczek öste in mål. Kan bli en av överraskningarna den här säsongen.

10. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 24,3
Placering 2012/13: 6
Resultat köp/försäljningar: -3,1 miljoner euro

In: Marvin Bakalorz (Borussia Dortmund), Joselu (1899 Hoffenheim, lån), Stephan Schröck (1899 Hoffenheim), Marco Russ (VfL Wolfsburg), Felix Wiedwald (MSV Duisburg), Johannes Flum (SC Freiburg), Jan Rosenthal (SC Freiburg).

Ut: Martin Amedick (SC Paderborn), Vadim Demidov (klubb ej klar), Olivier Occean (1. FC Kaiserslautern, lån), Karim Matmour (1. FC Kaiserslautern), Julian Dudda (Werder Bremen II), Oka Nikolov (Philadelphia Union), Heiko Butscher (VfL Bochum).

Kommentar på transferaktiviteter: Frankfurt har värvat riktigt bra i sommar och också höjt lönebudgeten ordentligt. Veh har fått en betydligt bredare trupp, men också en högre klass på bänkspelarna. Klubben vill dock ha tag på ytterligare en duktig anfallare innan fönstret stänger. Om de lyckas med det ser truppen oförskämt bra ut med tanke på att de spelade i 2. Bundesliga så sent som säsongen 2011/12.

Inga tunga spelarförluster, klokt att låna ut Occean till andraligan. Nostalgiskt smärtar det förstås att Nikolov lämnar klubben efter 20 års målvaktsspel.

Sammanfattningsvis en riktigt bra sommar som blir komplett när anfallaren presenteras. En trupp som kan räcka till mer.

Motivering: En tuff uppgift väntar. Eintracht Frankfurt var fjolårets överraskningslag och fixade en Europa-plats som färska nykomlingar. Känslan är att det kan ha gått för snabbt. Laget ska nu dansa på tre bröllop och förväntningarna från omgivningen har ökat. Vi ska inte heller glömma bort att överrasknings- och underskattningsfaktorn har blåst bort.

Armin Veh har dock fått sitt Frankfurt att spela en härlig och underhållande fotboll. Han har själv sagt att Frankfurt är ”Dortmunds lillebror”. Han vill se mycket rörelse, ordentlig press och snabba omställningar. Det blir tufft i Europa League för Frankfurt och troligtvis ännu tuffare i ligan då Hannover, Stuttgart, Mönchengladbach och Nürnberg har lovande lagbyggen och kan fokusera fullt ut på Bundesliga.

Truppen har förstärkts och breddats, spelarmässigt bör Frankfurt klara av en hel del. Men jag är fortfarande inte helt övertygad när jag tittar på backlinjen, det gäller verkligen att hela laget orkar spela lika energiskt som förra säsongen. I Kevin Trapp har de dock en utomordentligt bra målvakt och ett fint alternativ i Felix Wiedwald.

Spännande mittfältstalangen Marc Stendera skadade sig dessvärre under försäsongen och blir borta i ett halvår. Tråkigt, men det bör inte påverka klubbens resultat nämnvärt. Om Veh lyckas skola in de nya spelarna och få tag i en anfallare som garanterar 10-15 mål på en säsong ska det här kunna bli en rolig, spännande och trygg resa.

Håll ögonen på: Jag hyllade Alex Meier för ett år sedan och hade gärna gjort det igen, men det känns lite fantasilöst. Låt oss i stället titta lite extra på den offensive mittfältaren Takashi Inui. Han gjorde sin första Bundesliga-säsong för ett år sedan och växte direkt med uppgiften. Snabb, teknisk och ettrig spelare som gärna söker vägen mot mål med hjälp av sina trevliga en-mot-en-egenskaper. Gör mål själv och hittar sina lagkamrater bra, men behöver skaffa sig en lite bättre överblick och spelförståelse. Ett spännande namn som med sina 25 år har mycket potential kvar.

11. Hamburger SV
Truppens snittålder: 25
Placering 2012/13: 7
Resultat köp/försäljningar: +7,1 miljoner euro

In: Lasse Sobiech (Borussia Dortmund), Johan Djourou (Arsenal, lån), Jacques Zoua (FC Basel), Hakan Calhanoglu (Karlsruher SC, åter från lån), Kerem Demirbay (Borussia Dortmund), Paul Scharner (Wigan Athletic, åter från lån), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Jacopo Sala (Hellas Verona), Heung Min Son (Bayer 04 Leverkusen), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån avslutat), Marcus Berg (Panathinaikos).

Kommentar på transferaktiviteter: Nye sportchefen Oliver Kreuzer hämtades in från Karlsruher SC – något som behövdes efter Frank Arnesens mindre framgångsrika satsningar och filosofi. Kreuzer är också mycket glad över att han sålde Calhanoglu till just HSV och Arnesen i vintras.

I sommar har klubben gjort klart med det stora mittbackslöftet Lasse Sobiech, han får också sällskap av Arsenal-lånet Djourou. Två förstärkningar som Hamburg verkligen behövde göra, försvaret måste se bättre ut den här säsongen. Demirbay hade en framträdande roll i det Dortmund II som klarade sig kvar i 3. Liga. En smart central mittfältare som blir ett bra alternativ till de ordinarie spelarna på positionen. Sala och Berg är två spelare man ville bli av med, Son smärtar givetvis mer, men HSV mår bra av pengarna de fick in.

Det finns ytterligare några oönskade spelare i truppen och om Kreuzer kan bli av med dem blir sommarens agerande klart godkänt.

Motivering: Hamburg och Bremen. Två jättar från norra Tyskland. På dekis. Hade det inte varit för den individuella kvalitet som finns i truppen så hade jag trott på kval eller nedflyttning. Men Adler, van der Vaart, Badelj, Rudnevs, Jansen med flera hade haft en startplats i flera Bundesliga-lag, och de kommer inte att tillåta en sådan katastrofsäsong.

Men Thorsten Finks Hamburg har sällan sett ut som ett lag. De har sällan sett ut som ett lag med en tydlig spelidé. Runt klubben viner orosvindar sedan några år tillbaka och det blir aldrig riktigt lugnt. Försvarsspelet var svagt förra säsongen, där har man dock agerat inför den här säsongen och förstärkt på ett bra sätt.

Badelj, Jircek och van der Vaart ska rimligtvis kunna styra ett mittfält på ett mycket bra sätt, Rudnevs är ett monster i straffområdet och i Aogo samt Beister finns pålitliga yttrar. Ändå så är det något som inte stämmer. Det slarvas, saker ser svårare ut än vad de är och många poäng försvinner ut i tomma intet.

Är Thorsten Fink rätt man för detta HSV? Jag har inte sett de tendenserna än i varje fall. Truppen kan utmana om Europa-platserna, men jag ser det inte hända.

Spännande ungdomar som Calhanoglu, Demirbay, Sobiech, Tah och Zoua blir spännande att följa. Nye sportchefen Oliver Kreuzer känner som ett mycket friskare alternativ än Frank Arnesen. Återvänder lugnet till HSV snart?

Håll ögonen på: Milan Badelj. Central mittfältare som definitivt var en anledning till att Hamburg slutade sjua i tabellen. Spelar med ett härlig lugn, fin översikt och en ordentlig närvaro på mittfältet. Hjälten i skuggan av van der Vaart – vad kan han uträtta den här säsongen?

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 5
Resultat köp/försäljningar: +8,3 miljoner euro

In: Francis Coquelin (Arsenal, lån), Gelson Fernandes (Sporting Lissabon), Christopher Jullien (AJ Auxerre), Vaclav Pilar (VfL Wolfsburg, lån), Mike Hanke (Borussia Mönchengladbach), Nicolas Höfler (Erzgebirge Aue, åter från lån), Erich Sautner (Hallescher FC, åter från lån), Felix Klaus (SpVgg Greuther Fürth), Admir Mehmedi (Dynamo Kiew, lån).

Ut: Denis Perger (SV Wehen Wiesbaden, lån), Beg Ferati (FC Sion), Erik Jendrisek (Energie Cottbus), Simon Brandstetter (Rot-Weiß Erfurt), Cedric Makiadi (Werder Bremen), Max Kruse (Borussia Mönchengladbach), Daniel Caligiuri (VfL Wolfsburg), Johannes Flum (Eintracht Frankfurt), Jan Rosenthal (Eintracht Frankfurt), Ivan Santini (NK Zadar, lån avslutat), Ezequiel Calvente (Real Betis Sevilla, lån avslutat), Marc Lais (SV Sandhausen, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? Det var ett omöjligt uppdrag och sett till de förutsättningarna har Freiburg givetvis gjort det bra. Viktiga och bra spelare lämnade klubben till ordentliga reapriser och Freiburg har valt den förnuftiga vägen och tänkt på framtiden. Samtidigt innebär det att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna. Spännande namn har dock anslutit och om de bara kan hitta in i spelet och få ut all potential ser det ganska bra ut. Pilar, Hanke, Fernandes och Mehmedi är spelare som måste slå in.

Freiburgs ungdomsarbete ska aldrig underskattas och vi lär få se några nya, spännande spelare slå sig in i Bundesliga.

Motivering: Christian Streich. Vilken fantastisk tränare. En härlig typ. Duktig. Bygger sammansvetsade lag. Det skulle egentligen inte förvåna mig om han lyckas trotsa alla odds med detta Freiburg och parera äventyret i Europa med en hygglig tabellplacering i Bundesliga. Rimligtvis ska det dock inte gå.

Det är inte konstigt att lilla Freiburg jobbar med utköpsklausuler, men det blev riktigt jobbigt den här sommaren efter lagets succésäsong. Mängder med nyckelspelare och inspelade killar lämnade klubben. Freiburg visade upp en lysande försvarsfotboll, stor vilja och ett smart spel förra säsongen. Kan de verkligen få till det med så många nya spelare, på så kort varsel? Inte ens Streich borde klara av det.

Det blir en rolig säsong för Freiburg som spelar i Europa för första gången sedan 2001, men det kommer också att bli jobbigt. En äkta utmaning. Om de kan fixa min tippade tolfte plats kan samtliga i klubben känna sig nöjda.

Nyförvärvet Mike Hanke får ta ett stort ansvar, kantlöparen Schmid blir löjligt viktig precis som lagkaptenen Julian Schuster. Backlinjen är intakt och i Ginter har de en spelare som kan blomma ut och bli en riktig nyckel. Men hur mycket orkar Freiburg? Hur lång tid tar det innan nyförvärven känner sig hemma?

Ett äventyr och en stor utmaning.

Håll ögonen på: Jonathan Schmid, 23, fick sitt stora genombrott förra säsongen. Nu blir han extremt viktig för Freiburg. Högerspringare som spelar med mycket hjärta, men också fin finess. Elva mål och sex assist förra säsongen, en kille som aldrig ger upp.

13. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 16
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Anthony Modeste (Girondins Bordeaux), Tarik Elyounoussi (Rosenborg), Knowledge Musona (FC Augsburg, åter från lån), Joseph-Claude Gyau (FC St. Pauli, åter från lån), Edson Braafheid (Twente Enschede, åter från lån), Kevin Akpoguma (Karlsuher SC), Tobias Strobl (1. FC Köln, åter från lån).

Ut: Igor de Camargo (Standard Lüttich), Luis Advincula (Associacaqo Atletica Ponte Preta, lån), Joselu (Eintracht Frankfurt, lån), Stephan Schröck (Eintracht Frankfurt), Daniel Williams (FC Reading), Chris (klubb ej klar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat), Heurelho Gomes (Tottenham, lån avslutat), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Sandro Wieser (SV Josko Ried, lån), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs, lån), Denis Thomalla (RB Leipzig), Filip Malbasic (Partizan Belgrad, lån), Michael Gregoritsch (FC St. Pauli, lån), Alexander Junior Ponce Pardo (Alianza Lima, lån), Afriyie Acquah (FC Parma, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En viss utrensning av överflödiga och opassande spelare har påbörjats. De egna talangerna kommer få mer utrymme den här säsongen, men där det behövs har Hoffenheim valt att förstärka externt. Modeste gjorde ordentligt med mål i Bordeaux och behövs helt klart i laget då Derdiyok och Joselu inte alls lyckades förra säsongen. Elyounoussi en spännande vänsterytter som passar in i klubben.

Akpoguma är en riktigt spännande talang som kan spela mittback, ytterback och yttermittfältare. Blott 18 år gammal och hämtades in från Karlsruher SC. Bra handlat av Hoffenheim.

Motivering: Att TSG Hoffenheim klarade sig kvar är ett mindre under – laget var fullständigt uselt nästan hela säsongen. Först när Markus Gisdol tog över laget med några veckor kvar av säsongen kom vändningen och Hoffenheim höll sig kvar.

Nu tror jag faktiskt att det här laget lyfter igen och lämnar den direkta bottenstriden. Gisdol vill ta tillbaka klubben till de moderna rötterna där det satsas mer på de egna talangerna. Det gör gott för den bleka lagandan. Dessutom är den här truppen spetsad med kvalitet. Den offensive mittfältaren Firmino lär få sitt stora genombrott i år och överraska många motståndare, Modeste bör kunna gör de där målen och i Volland har Hoffenheim en av de mest spännande tyska talangerna.

Målvakten Casteels är för svag, men de får nog mindre att göra den här säsongen tack vare ett starkare och mer samspelt lag. Friska vindar blåser i Hoffenheim. Nyckelordet för klubben stavas entusiasm – och den tycks ha återvänt.

Håll ögonen på: Kevin Volland i all ära – men den här säsongen kommer att tillhöra brassen Roberto Firmino. 21-åringen har en strålande försäsong i bagaget och har visat prov på sina kvaliteter förr. Med nye tränaren Gisdol tycks han dock ha hittat sin roll, ställt sig i ledet och ser trygg ut. Målfarlig, rörlig, teknisk och passningsskicklig offensiv mittfältare.

14. Werder Bremen
Truppen snittålder: 23,8
Placering 2012/13: 14
Resultat köp/försäljningar: +1,5 miljoner euro

In: Luca Caldirola (Inter), Cedric Makiadi (SC Freiburg), Nils Petersen (FC Bayern München), Denni Avdic (PEC Zwolle, åter från lån).

Ut: Denni Avdic (AZ Alkmaar), Sokratis (Borussia Dortmund), Kevin De Bruyne (Chelsea, lån avslutat), Christian Vander (karriärsslut).

Kommentar på transferaktiviteter: Werder Bremen måste hushålla med resurserna och det märks på spelarmarknaden. Petersen gjorde många viktiga mål för laget och har nu köpts loss från FC Bayern. Makiadi känner Dutt från deras gemensamma tid i Freiburg och kommer att berika laget med sitt stora slit och sin härliga spelstil. Caldirola ett spännande namn, men kan han verkligen ersätta Sokratis som avstyrde många faror förra säsongen?

Bremen hade behövt ytterligare en anfallare med viss kvalitet samt en offensiv mittfältare som kan axla Kevin de Bruynes roll.

Motivering: Ett nytt kapitel. En ny start. En ny tränare (Robin Dutt). Gamla problem. Werder Bremen släppte in 66 mål förra säsongen – klart underkänt. Efter väldigt många år med Thomas Schaaf som tränare valde klubben till sist att börja på ny kula, men försäsongen skvallrar om att problemen kvarstår. Mielitz håller inte riktigt Bundesliga-format i målet och lagets främste mittback, Sokratis, har ersatts av U 21-landslagsmannen Luca Caldirola från Italien. Det ser virrigt ut i de defensiva linjerna och offensivt har Bremen problem. Petersen är god för 10-15 mål även den här säsongen, men Kevin de Bruyne har återvänt till Chelsea och Bremen saknar konstant kreativitet.

Robin Dutt kan nog, om han får tid till det, få det här laget att spela en stabilare och säkrare fotboll. Hade det inte varit för spelare som Ekici, Hunt, Petersen, Makiadi, Fritz och eventuellt Arnautovic så hade Bundesliga-kontraktet varit i stor fara. Nu bör den individuella kvaliteten, och känslan av nystart under Dutt, räcka för att rädda säsongen. Men Werder Bremen är långt från de forna glansdagarna. En tuff uppgift för hela klubben väntar – men hur länge har de tålamod?

Det verkar vila någon slags förbannelse över Bremen-spelarna. För här har egentligen funnits tillräckligt bra spelare för stabila mittenplaceringar de senaste åren, men det har aldrig riktigt klickat. Viktigt att sätta försvarsspelet så snart som möjligt och börja därifrån.

Håll ögonen på: Zlatko Junuzovic. Den 25-årige österrikaren växte faktiskt ganska ordentligt under krissäsongen. En offensiv mittfältare som är viktig för Bremens centrala spel, visade upp en härlig inställning när det behövdes som mest. Kan han ta nästa steg och styra detta Bremen?

15. FSV Mainz 05
Truppen snittålder: 26,6
Placering 2012/13: 13
Resultat köp/försäljningar: +6 miljoner euro

In: Joo-Ho Park (FC Basel), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Shinji Okazaki (VfB Stuttgart), Julian Koch (Borussia Dortmund), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg), Johannes Geis (SpVgg Greuther Fürth), Christoph Moritz (FC Schalke 04), Malik Fathi (1860 München, åter från lån)

Ut: Anthony Ujah (1. FC Köln), Deniz Yilmaz (Elazigspor), Adam Szalai (Schalke 04), Marcel Risse (1. FC Köln), Jan Kirchhoff (FC Bayern München), Andreas Ivanschitz (UD Levante), Radoslav Zabavnik (SV Sandhausen), Ivan Klasnic (klubb ej klar), Marco Caligiuri (Eintracht Braunschweig).

Kommentar på transferaktiviteter: Szalai och Kirchhoff är svidande förluster på olika sätt. Szalai var en målgarant, Kirchhoff en mångsidig och ung spelare för defensiven. Ivanschitz lämnar och så gjorde även Polanski i vintras. Det blir alltså ett nytt Mainz, ett Mainz med en offensiv som inte känns imponerande. Trevliga nyförvärv i Koch, Geis och Moritz – ett gäng defensiva spelartyper som kan ta stora kliv. Okazaki passar som handen i handsken på en kant, men räcker det verkligen med Schahin och Polter som nyförvärv till anfallspositionen?

Motivering: Sorry Thomas Tuchel och Mainz, jag tror inte på det här. Försvaret börjar bli gammal och en ny offensiv ska spelas in. Jag flikar dock med glädje in att Mainz alltid är ett lag som kan överraska positivt under Tuchels ledning, och kanske sitter jag här med en dumstrut när säsongen är slut. Jag har dock svårt att se något annat än bottenkamp för Mainz den här säsongen.

Lagets bäste målskytt, Szalai, återfinns nu i Schalke. Han var osynlig i ett gäng matcher, men laget och motståndarna visste att han kunde slå till när som helst. Han har inte ersatts på ett adekvat sätt, i mina ögon börjar Mainz likna fjolårets Nürnberg: ett stabilt och trevligt lag som kommer falla på för få mål. Mainz kommer att springa, pressa, kontra och vara allmänt jobbiga att möta – men jag tror inte att det räcker så långt den här gången.

Baumgartlinger och Müller får viktiga roller på mittfältet i det här nybyggda Mainz. Okazaki kommer att passa in bra, men saknar ett visst mått av effektivitet. Bra målvakter och ett rutinerat, men aningen gammalt, försvar.

Håll ögonen på: Nicolai Müller, 25. Jag får en känsla av att den offensive mittfältaren får sitt riktiga genombrott den här säsongen. Han bidrog med fart, vilja och målfarlighet redan förra säsongen, men nu är det verkligen upp till honom att ta ansvar för det offensiva spelet.

16. Hertha Berlin
Truppen snittålder: 26,1
Placering 2012/13: 1 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -1 miljon euro

In: Alexander Baumjohann (1. FC Kaiserslautern), Johannes van den Bergh (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Bayer Leverkusen), Sebastian Langkamp (FC Augsburg), Fanol Perdedaj (Lyngby BK, åter från lån).

Ut: Marvin Knoll (SV Sandhausen), Daniel Beichler (Sturm Graz), Marco Djuricin (Sturm Graz), Felix Bastians (VfL Bochum, lån), Alfredo Morales (FC Ingolstadt).

Kommentar på transferaktiviteter: Inga tunga tapp vilket givetvis är det viktigaste. Nyförvärven är helt okej, Hertha har valt att inte ta sig ekonomiskt vatten över huvudet men har ändå lyckats skapa en trupp med riktigt fin bredd. Langkamp är en duktig mittback som säkert kan ta en startplats intill Brooks. Hosogai en viktig mittfältskrigare och jag är säker på att Baumjohann kommer få mycket speltid på det offensiva mittfältet. Ganska bra, men jag sätter inget kaffe i halsen.

Motivering: Tanken är att Hertha äntligen ska etablera sig i Bundesliga efter ett misslyckat försök för två år sedan. Inför den säsongen var jag ganska optimistisk och såg en problemfri säsong framför mig. När soppan med Babbel och sportchef Preetz hade blåst över fanns bara ett lag i spillror kvar. Det ”nya Hertha” känns dock fräscht och de spelade en oförskämt bra säsong i 2. Bundesliga. Precis som andra lag som är nere och vänder så håller truppen en bättre kvalitet än uppstickare som Fürth och Braunschweig.

Publiken, arenan och klubben hör hemma i Bundesliga – men det blir nog via kval de klarar sig kvar. Jos Luhukay är en duktig tränare, truppen är bred och det finns spännande spelare. Men hur klarar Thomas Kraft sig i Bundesliga när han får mer att göra? Hur klarar Ronny av tempot, och vem regisserar annars spelet? Baumjohann? Håller mittfältet för de många påfrestningarna?

Hertha kommer nog att klara sig kvar i Bundesliga på något sätt, men det blir verkligen ingen promenad i parken.

Håll ögonen på: Ronny – av flera anledningar. Den offensive mittfältaren är helt briljant i sina bästa stunder, och han hade många såna stunder i 2. Bundesliga. 18 mål och 14 assist. Men hur blir det med tempot i Bundesliga? Och hur står det till med den fysiska formen som ska ha varit under all kritik när han kom tillbaka från Brasilien? Vilken Ronny får vi se den här säsongen?

17. FC Augsburg
Truppen snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 15
Resultat köp/försäljningar: +/- 0

In: Raphael Holzhauser (VfB Stuttgart, lån), Panagiotis Vlachodimos (Olympiakos, lån), Halil Altintop (Trabzonspor), Mathias Fetsch (Kickers Offenbach), Marwin Hitz (VfL Wolfsburg).

Ut: Sebastian Langkamp (Hertha BSC), Stephan Hain (1860 München), Ja-Cheol Koo (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dong-Won Ji (FC Sunderland, lån avslutat), Knowledge Musona (TSG 1899 Hoffenheim, lån avslutat), Simon Jentzsch (klubb ej klar), Marco Thiede (SV Sandhausen), Torsten Oehrl (Eintracht Braunschweig), Milan Petrzela (Viktoria Pilsen), Somen Tchoyi (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Tunga tapp i form av Langkamp, Koo och Ji. Klubben jobbar med en fin och respektabel filosofi och vägrar att skriva minus i bokslutet. Känslan är dock att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna riktigt.

Altintop blir en viktig pjäs med sin rutin, och det blir kul att återse honom i Bundesliga. Holzhauser och Vlachodimos lånas in och förstärker mittfältet. Lite tunt och en uppenbar risk för ett lite väl orörligt anfallsspel.

Motivering: FC Augsburg har gjort det omöjliga möjligt två säsonger i rad. Först var det Jos Luhukay som lyckades rädda kvar klubben i Bundesliga, förra säsongen var det Markus Weinzierl som helt plötsligt fick liv i laget under våren. Men går det verkligen att undvika ödet även den här säsongen?

Sydkoreanerna Dong-Won Ji och Ja-Cheol Koo var löjligt inblandade i Augsburgs pånyttfödelse under våren men de saknas nu. Visserligen har många spelare i truppen skaffat sig mer rutin och kyla, men om inte Bremen, Mainz och Hamburg floppar mer än väntat kan jag inte se hur Augsburg skulle kunna undvika ödet.

Målet är givetvis att klara sig kvar i Bundesliga och med lite flyt är det möjligt. Och på tal om mål: målvakten Alexander Manninger har potentialen att rädda kvar klubben på egen hand.

Håll ögonen på: Sascha Mölders. Jag tjatar ofta om Augsburgs 28-årige anfallare, men låt mig göra det igen. Mölders har en spelstil som få anfallare har i Europas toppligor. Han är robust, tar hur mycket stryk som helst, kämpar som en idiot och ser ofta lite klumpig ut. Men han lyckas med mycket – och han är enormt viktig för det här laget. En drömspelare att ha i truppen. Tio mål förra säsongen.

18. Eintracht Braunschweig
Truppen snittålder: 26,5
Placering 2012/13: 2 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -0,9 miljoner euro

In: Simeon Jackson (Norwich City), Jan Hochscheidt (Erzgebirge Aue), Marco Caligiuri (1. FSV Mainz 05), Omar Elabdellaoui (Manchester City), Jan Washausen (Kickers Offenbach, åter från lån), Torsten Oehrl (FC Augsburg), Timo Perthel (MSV Duisburg).

Ut: Oliver Petersch (Arminia Bielefeld), Chengdong Zhang (CD Mafra, lån avslutat), Pierre Merkel (Hallescher FC), Randy Edwini-Bonsu (klubb ej klar), Raffael Korte (1. FC Saarbrücken, lån), Emre Turan (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Ligans minsta lönebudget, ligans minsta övergångsbudget. Kreativitet, tur och noggrannhet krävs. Tränare Torsten Lieberknecht vill gärna ha in ett par spelare till innan fönstret stänger. Braunschweig har försökt fynda i Holland men affärerna har inte gått igenom. Hochscheidt och Perthel stod för trevliga insatser i andraligan förra säsongen, Caligiuri och Oehrl har med sig Bundesliga-rutin.

Helt okej med tanke på förutsättningarna, men Braunschweigs aktiviteter får inte konkurrensen att svettas.

Motivering: Äntligen tillbaka i Bundesliga, senast klubben spelade i det tyska finrummet var säsongen 1984/85. Dessvärre blir det ingen långvarig vistelse för Braunschweig, som var den första klubben med tröjsponsor i Tyskland (Jägermeister).
Det andas Greuther Fürth om det här laget. Jag gick bet förra säsongen när jag trodde att ett samspelt gäng, med stor framgång i 2. Bundesliga, skulle kunna överleva en säsong i Bundesliga. Braunschweig har inte så mycket pengar att investera, men har å andra sidan fått behålla sin trupp som gjorde det så bra förra säsongen.

Känslan är dock att rutinen är för dålig och högstanivån för låg. Nyförvärven kommer att tillföra en del till ett Braunschweig som var defensivt skickliga förra säsongen, på topp har de härlig anfallare i Domi Kumbela, men kongolesen har missat hela försäsongen på grund av en skada.

Braunschweig kommer få börja om i 2. Bundesliga om ett år, men de kommer säkert vinna några hjärtan på vägen.

Håll ögonen på: Ermin Bicakcic. Den 23-årige mittbacken spelade en dominant höstsäsong när lagets försvar var svårforcerat. Skön spelstil med utvecklingspotential.

Den stora frågan är: vad tror ni om Bundesliga 2013/14?

/Wingren

Säsongsbetyg lag för lag – del två

av Pierre Wingren, reporter

Summeringen av denna fantastiska säsong fortsätter. I dag tar vi en titt på mittenlagen. Del ett av säsongsbetygen kan ni läsa här.

12. VfB Stuttgart
Betyg: 4,5
Kommentar: Bruno Labbadias lag var överlag en besvikelse i Bundesliga, men i DFB-Pokal räckte det nästan hela vägen (efter stor kamp mot slutet förlorade Stuttgart med 2-3 mot FC Bayern i finalen). Det går att finna flertalet förklaringar till klubbens svaga säsong i ligan, men det är otvivelaktigt en underkänd tabellplacering.

Stuttgart är under ombyggnad och truppen är relativt tunn på grund av de stränga ekonomiska ramarna. Spelarmaterialet borde dock ha resulterat i fler fina insatser. Belastningen var dock intensiv med Europa League, DFB-Pokal och Bundesliga. Allt för ofta visade laget upp en taktisk svaghet som resulterade i billiga baklängesmål, offensivt låg den största styrkan i fina kontringar genom Harnik och Traoré. Christian Gentner växte ut till en tvättäkta ledare för laget på mitten. Vedad Ibisevic gjorde sina mål. En okej säsong som lämnade mer att önska helt enkelt.

11. VfL Wolfsburg
Betyg: 5
Kommentar: Likt Stuttgart vill Wolfsburg återvända till toppen av tabellen – men det finns en väsentlig skillnad mellan klubbarna. Wolfsburg har pengar. En stor jäkla hög med pengar. Felix Magath fick än en gång en hel sommar på sig att shoppa och hittade åtta nya spelare – ännu fler återvände till klubben efter utgångna låneavtal. En stor och dyr trupp och en gammal mästartränare, målet var tydligt inför säsongen: Wolfsburg skulle fixa en Champions League-plats.

Efter åtta matcher hade Wolfsburg gjort två mål och tagit två poäng. Diego tyckte att det var Felix Magaths fel. Det tyckte till sist ledningen också. Lorenz-Günther Köstner lyftes upp från ungdomsverksamheten och lyckades få spelarna att känna fotbollsglädje igen. Under Köstner fördubblades poängskörden per match (1,3 i stället för 0,6) och lagom till vintern låg Wolfsburg på en säker plats i tabellen och Leverkusen hade slagits ut i DFB-Pokal.

Rimligtvis borde Köstner fått chansen att leda laget under våren – men icke. Klaus Allofs lämnade Bremen efter 14 år för att i stället sköta spakarna i Wolfsburg. Han bestämde sig för att köpa loss Dieter Hecking från Nürnberg. Spelet såg bättre och bättre ut under vårsäsongen och laget plockade ungefär lika många poäng per match som under Köstners ledning. Någon Europa-plats blev det dock inte. Ett för svagt hemmaspel och otur i cuplottningen (FC Bayern) satte stopp för planerna.

Dieter Hecking och Klaus Allofs har mycket arbete framför sig, men känslan är att Wolfsburg är på rätt väg.

10. 1. FC Nürnberg
Betyg: 3
Kommentar: Säsongen kan egentligen summeras på följande sätt: svenske mittbacken Per Nilsson gjorde en bra säsong och vann den interna skytteligan med sina sex mål. Det var precis där skon klämde. Nürnberg spelade en bra säsong, stundtals riktigt bra, men laget var alldeles för svagt på sista tredjedelen. Det gjordes alldeles för få spelmål och anfallarna utgjorde inte något större hot.

Defensivt såg det oftast förträffligt ut. Timm Klose och Per Nilsson bildade ett utomordentligt mittlås och Philipp Wollscheid saknades aldrig. På mittfältet hjälpte Timmy Simons till och städade undan många anfall.

En säsong som der Club kan vara mycket nöjda med, de ligger inte på tiondeplats i löneligan utan borde återfunnits i del ett. Lite extra beröm är på sin plats då Dieter Hecking köptes ut från sitt tränarkontrakt och han ersattes under vintern av Michael Wiesinger – en internlösning som sannerligen fungerade.

Derbyförlusten mot Greuther Fürth och cupförlusten mot TSV Havelse i augusti är de två stora negativa utropstecknen.

9. Hannover 96
Betyg: 4
Kommentar: Hannover drömde om att få spela i Europa för tredje gången i rad – men den här säsongen räckte det inte hela vägen. Hannover har gjort en imponerande resa från nedflyttningshotad klubb 2010 till en ”övre-halvan-klubb”. Men kanske börjar verkligheten komma ikapp, poängskörden under Mirko Slomka blir magrare för varje säsong (60, 48 och nu 45). Men det är fortfarande helt klart godkänt för Hannover 96. De gör ett gott arbete.

Säsongen kunde säkerligen ha gått bättre om inte skadeproblemen lurat bakom varje hörn. Den tyngsta spelarförlusten kom efter 23 omgångar när poängmaskinen Szabolcs Huszti skadade sig och missade resten av säsongen. Men Slomka hade också ständiga skadeproblem i försvaret och på en ledargestalt som Lars Stindl på mitten. Försvårande omständigheter, helt klart (särskilt då Hannover också spelade med dubbelbelasting i Europa League).

Den största svagheten låg dock i bortaspelet. Hannover var ett av säsongens sämsta bortalag och det går inte om man vill spela i Europa. Personligen känner jag att Slomka ville spela lite öppnare fotboll än förr, och det kostade många bortapoäng.

Hannovers säsong är dock klart godkänd, de har presterat vad man kan förvänta sig. Problemet är att omgivningen börjar kräva mer.

8. Borussia Mönchengladbach
Betyg: 3,5
Kommentar: Förutsättningarna till en högre tabellplacering fanns där – men då hade allt behövt klaffa från start. Det gjorde det inte. Dante saknades smärtsamt mycket i Lucien Favres tidigare så stabila försvar, Roman Neustädter saknades på mitten och Marco Reus briljans återfanns i Dortmund. Nyförvärven, som kostade en hel del kosing, slog aldrig in som förväntat. Ingen av de nya spelarna lyckades axla nyckelrollerna som företrädarna haft. Då blev också spelet lidande.

Borussia Mönchengladbach gjorde en helt okej säsong, snäppet bättre än godkänt. Det är trots allt inte enkelt att få ett så nytt lag att fungera, men ledningen visade tålamod med Favre och lät tränaren fortsätta med sitt projekt. Sakteliga började en bättre defensiv att visa sitt ansikte samtidigt som de äldre och rutinerade spelarna klev in i handlingen. Givetvis hade Gladbach tagit sikte på en Europa-plats även till nästa säsong, men man visade åtminstone att laget håller för att konkurrera om de åtråvärda platserna. Ett steg i rätt riktning trots allt.

7. Hamburger SV
Betyg: 3
Kommentar: Om någon frågar mig hur det kommer sig att HSV nästan tog en Europa-plats så har jag inget svar. Det känns egentligen overkligt. När jag tänker tillbaka på Hamburgs säsong (som är den enda klubben som har spelat samtliga Bundesliga-säsonger) så tänker jag på förlusten mot Karlsruher i första cupomgången, jag tänker på ett gäng storförluster i ligan och jag tänker på ett lag utan kontinuitet i prestationerna. Fruktansvärda försvarsmisstag och en stundtals usel offensiv. Men…trots allt kom det här laget sjua i Bundesliga.

Då måste tränare Fink ändå ha gjort något rätt. Och då börjar jag tänka på vinsterna mot Dortmund, Adlers många kanonmatcher och Son samt Rudnevs 12 mål var. Jag tänker på van der Vaart och Badeljs betydelse för laget när de väl anslöt till truppen och jag tänker på Jansens härliga inställning.

Det vore lite väl överdrivet att påstå att HSV har gjort en supersäsong, men de har faktiskt gjort en bra säsong. Om de bara kan undvika plattmatcherna till nästa säsong så kan det bli ännu bättre.

/Wingren

FC Bayern jagar trippeln

av Pierre Wingren, reporter

Jupp Heynckes avslutar sin sejour som Bayern-tränare i morgon. Den sista tävlingsmatchen är inte vilken som helst – det vankas final i DFB-Pokal och VfB Stuttgart står för motståndet. Bayern München har joggat hem Bundesliga och efter en intensiv match mot Borussia Dortmund blev de också Champions League-mästare för ungefär en vecka sedan. Om Bayern München vinner finalen i Berlin i morgon så har de säkrat den stora trippeln – som första klubben i Tyskland.

Givetvis är rekordmästarna från södra Tyskland stora favoriter, det är inte ens någon som tror att ”cupens egna lagar och regler” kan påverka resultatet. Det går inte heller att påstå att VfB Stuttgart har lyckats särskilt bra mot FC Bayern i Bundesliga den här säsongen.

Karl-Heinz Rummenigge drog till med inte allt för sympatiskt uttalande när laget firade CL-titeln, han sa att ”vi har goda chanser mot Stuttgart även om vi har 1,8 promille i kroppen”. Några sådana alkoholmängder finns absolut inte i spelarnas kroppar, men laget får klara sig utan skadade Toni Kroos och Holger Badstuber. Dessutom saknas tre landslagsuttagna spelare: Dante, Luiz Gustavo och Emre Can. Jag kan tycka att det är lite svinaktigt av det brasilianska fotbollsförbundet att beröva spelarna på en magisk afton i Berlin – och en mer eller mindre storslagen fest i München på söndag.

Men om 1,8 promille inte hade skapat något problem så ska inte heller avsaknaden av vissa spelare skapa några större problem. FC Bayerns trupp är imponerande och det finns gott om spelare som håller världsklass. Motivationen att vinna är också stor efter 2-5-förlusten mot Borussia Dortmund för ett år sedan – och framför allt chansen till den historiska trippeln. Som lite extra grädde på moset vill förstås spelarna vinna för sin tränare Jupp Heynckes.

”Jag vet hur det är att vinna där. Därför är jag också väldigt motiverad. Det är alltid en underbar kväll i Berlin, något särskilt speciellt. Atmosfären, stadion. Vi kommer göra allt för att vinna pokalen”, säger Bastian Schweinsteiger.

Bayern München har minst sagt vunnit DFB-Pokal förr – 15 gånger för att vara exakt.

Men varning, FC Bayern: det kan komma att göra ordentligt ont på lördag!

VfB Stuttgart slutade tolva i ligan, inte riktigt vad de hade förväntat sig. En alldeles för tunn spelartrupp har kostat poäng och Bruno Labbadia har haft svårt att hitta ett riktigt fungerande spel. Försvaret har läckt och framåt har det producerats för lite mål. Men klubben har redan säkrat det viktigaste: tack vare finalplatsen får de chansen att kvala till Europa League nästa säsong. Och det är viktigt för Stuttgart.

Men nu när de ändå är i Berlin vill de förstås vinna finalen. De vill göra det som inget annat lag har mäktat med den här säsongen: snuva Bayern München på en titel.

VfB Stuttgart har varit hela Bundesligas fulaste lag. Sju röda kort och 71 gula kort. På lördag kommer spelarna att vara extra motiverade – och det kommer garanterat att göra ont på Bayern-spelarna.

”Ska vi ta oss an topplagen som HSV gjorde i 2-9-matchen i München och låta oss slaktas?”, frågar sig Bruno Labbadia.

Nej, det kommer de förstås inte att göra. En cupkväll i Berlin är något alldeles speciellt och Stuttgart-spelarna kommer givetvis att bjuda på så mycket kamp de bara kan. Frågan är hur långt det räcker mot ett fantastiskt välspelande Bayern München?

Jag hoppas och tror att en storslagen fotbollskväll avslutar en fantastisk säsong. Vilket år.

Troliga startelvor:

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, van Buyten, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

VfB Stuttgart:
Ulreich
Sakai, Tasci, Niedermeier, Molinaro
Gentner, Boka
Harnik, Traoré
Maxim
Ibisevic

Matchstart: 20:00.

Grattis Sverige: Viasat Fotboll sänder årets final.

/Wingren

Gomez gjorde reklam – Stuttgart klart för Europa

av Pierre Wingren, reporter

Bayern München får möta VfB Stuttgart i finalen av DFB-Pokal. Känslan är att matchen egentligen inte behöver spelas – hur ska Stuttgart kunna rå på det här FC Bayern? Men Bruno Labbadia och hans gossar sitter ändå i en komfortabel situation. När finalen spelas i Berlin har de inget att förlora – och de har redan fått en kvalplats till Europa League.

I tisdags bjöd VfL Wolfsburg på en fin insats borta på Allianz Arena. Hemmalaget Bayern München fick faktiskt vissa problem med ett kämpande Wolfsburg. Manuel Neuer behövde till och med rädda några bollar och dessutom släppa in en Diego-kanon. Trots den tappra insatsen var det dock uppenbart för alla som såg matchen att Bayern München var både en och två klasser bättre.

Xherdan Shaqiri stod för en pigg insats och det märktes inte ens att Franck Ribéry saknades på grund av avstängning. Mario Mandzukic och Arjen Robben gjorde 2-0 i första halvlek och strax innan slutet kom Diegos kvittering. Skulle det bli match av det här?

Nej, det skulle det inte. Shaqiri gjorde 3-1 fem minuter in i andra halvlek och Wolfsburg hade förtvivlat svårt att skapa riktigt heta målchanser. Så fort Bayern München vann bollen hände det något, det skapades målchanser och bortalaget hängde inte med i svängarna.

Sett över 90 minuter var matchen egentligen jämnare än vad slutresultatet vittnar om. Men det betyder inte att Wolfsburg egentligen var nära att skrälla. När Mario Gomez kom in med 13 minuter kvar av matchen valde han att utnyttja den tiden till lite egenreklam.

80:e matchminuten: Mario Gomez gör mål.
83:e matchminuten: Mario Gomez gör mål.
86:e matchminuten: just det, Mario Gomez gör mål.

Man kan säga vad man vill om Mario Gomez – men han är en tillgång för vilket lag som helst. Visst, han deltar inte lika mycket i spelet och han står inte för ett gediget hemjobb. Han försvinner ur många viktiga matcher. Men han är att lita på sett till en hel säsong med ligaspel, cupspel och spel i Europa. Han är fantastisk på att producera mål och efter tisdagens uppvisning har han höjt sitt värde – externt och internt.

När semifinalen var över kunde vi alltså konstatera att Bayern München hade kört över VfL Wolfsburg med 6-1. Rekordmästarna klart för final i Berlin.

Gårdagens match spelades mellan VfB Stuttgart och SC Freiburg. Hemmalaget tog tag i taktpinnen direkt och det dröjde inte länge innan Boka hade gjort 1-0 för Stuttgart. En gammal klyscha skvallrar om att ett lag är som mest sårbart precis när de ha gjort mål – Freiburg utnyttjade detta när Rosenthal rullade in 1-1 bakom Ulreich i mål.

Det syntes dock att VfB Stuttgart, som har genomlidit en tung säsong, ville mer än Freiburg. Kunde mer än Freiburg, orkade mer än Freiburg. Efter en halvtimme nickade Harnik in slutresultatet 2-1.

SC Freiburg försökte komma in i matchen och skapade en del lägen, de borde kanske även ha fått en straff med sig. Men i går var Stuttgart ett nummer för stort och ett antal brända lägen höll nere resultatet. Nu är Stuttgart finalklart och dessutom klart för kval till Europa League, en viktig bedrift med andra ord. Christian Streich och hans lilla sportklubb föll med flaggan i topp på alla sätt och vis. Och de har fortfarande chansen att uträtta något stort i Bundesliga då de ligger femma.

Två trevliga semifinaler och två rättvisa vinnare. Jag nöjer mig så.

/Wingren

Frankfurt förlorade – men klättrade i tabellen

av Pierre Wingren, reporter

20 poäng är mycket, särskilt när man leder ligan med så mycket och det bara är åtta omgångar (24 poäng) kvar. Tio poäng är ganska mycket, särskilt för ett lag som har ryckt lite och tagit grepp om andraplatsen. Sex poäng är helt okej när man håller en lite högre nivå än 15 andra lag. Men nio poäng är ta mig fan ingenting ibland – om man ligger fyra som nykomling, till exempel.

Det är alltså Bayern München som leder överlägset, Borussia Dortmund som er ut att kunna spela hem den där andraplatsen och Bayer Leverkusen trivs ganska bra på plats tre i tabellen. Det är ändå tre klubbar som spelar på en annan nivå än konkurrensen. Framför tycks långvariga kollapser vara något som de lagen kan undvika. På ungefär samma sätt är Greuther Fürth och TSG Hoffenheim notoriskt dåliga. Bottenkonkurrenten FC Augsburg sjuder av liv jämfört med Fürth och Hoffenheim – det är också anledningen till att de sakta men säkert klättrar mot säker mark. Kanske kan de börja strida med Fortuna Düsseldorf om den där säkra platsen, efter helgens omgång skiljer det bara fem poäng. Det i sin tur betyder förstås att Werder Bremen och VfL Wolfsburg kan bli indraget i en överlevnadskamp.

Det som dock är smått fantastiskt med tabellkonstellationen den här säsongen är att Werder Bremen, på 14:e plats, lika gärna kan avsluta säsongen som fyra. Fjärdeplatsen är givetvis åtråvärd, en kvalplats till Champions League är lockande för vilket lag som helst. Eintracht Frankfurt har länge prenumererat på den där platsen, men också utmanats av lag som Schalke, SC Freiburg och Hamburger SV. Nu är läget mer bisarrt än tidigare under säsongen.

När en säsong inleds brukar det ta ett tag innan ”tabellen sätter sig”. Galet nog så har inte någon tabell satt sig trots att vi har spelat 26 omgångar. När Eintracht Frankfurt laddade upp inför söndagens match mot VfB Stuttgart fick de se Schalke 04 gå och förlora på lördagen – med hela 0-3 mot 1. FC Nürnberg. Det innebar att Armin Vehs nykomlingar klättrade i tabellen, de tog över fjärdeplatsen igen. Anledningen: Schalke hade plötsligt en sämre målskillnad.

I går förlorade Eintracht Frankfurt mot ett VfB Stuttgart med krisstämpel. Det sammanfattar läget i tabellen ganska väl. Inget lag är dåligt nog för att bli avhängt i den här klungan, inget lag är bra nog för att ta kontroll. Schalke förlorade mot Nürnberg, Hamburg förlorade mot Augsburg, Mainz kryssade mot Hoffenheim och Wolfsburg delade på poängen med Düsseldorf. Så här har det sett ut hela säsongen.

Frankfurt har alltså bara nio poäng ner till Bremen på plats 14. Det som kittlar är just att alla slår alla, samtidigt bör vi räkna med att något eller några lag faktiskt kommer in i en formtopp. Då kan den här tabellen snabbt kastas om. I det här fallet är inte nio poäng någonting. Ett annat bra exempel är Borussia Mönchengladbach som i omgång 20 förlorade mot Nürnberg, spelade oavgjort mot Leverkusen därefter och sen förlorade man mot Hamburger SV. Lucien Favres lag hade svårt att skapa målchanser och det patenterade försvarsspelet var som bortblåst. Hur skulle det här sluta?

Sen spelade Gladbach oavgjort mot Dortmund och Bremen, De gick och vann mot Frankfurt och nu senast Hannover 96. Som på beställning är depressionen bortblåst och den där sista Champions League-platsen är bara ett poäng bort.

Det är galet och ni kan bara tänka er vilket tillstånd supportrarna runt om i Tyskland befinner sig i. De kan inte vara säkra på någonting, de kan drömma om det mesta. Allt de vet, allt jag vet, är att varje match räknas. Det är inte ofta vi blir bortskämda med det när säsongen närmar sig sitt slut, det brukar finnas en ”nedre halva” som inte har någon större chans till något alls. Glöm det.

Nio poäng har aldrig varit så här lite.

Ni får tabellen också (utan målskillnad, utförlig tabell hittar ni här):

1. Bayern München 69p
2. Borussia Dortmund 49p
3. Bayer Leverkusen 45p

4. Eintracht Frankfurt 39p

5. Schalke 04 39p
6. FSV Mainz 05 38p

7. Borussia Mönchengladbach 38p
8. Hamburger SV 38p
9. SC Freiburg 36p
10. Hannover 96 34p
11. 1. FC Nürnberg 34p
12. VfB Stuttgart 32p
13. VfL Wolfsburg 31p
14. Werder Bremen 30p
15. Fortuna Düsseldorf 29p

16. FC Augsburg 24p

17. TSG Hoffenheim 20p
18. Greuther Fürth 15p

Jag känner att jag måste ge er ett exempel till på hur löjligt oförutsägbart det är. Ni ser Stuttgart va? 32 poäng och ändå häng på Europa-platserna. Och ni ser Frankurt? 39 poäng och ligger på kvalplatsen till Champions League.

Då ber jag er att titta på följande resultat:

VfB Stuttgart – 2013 – 9 matcher (inledde våren som nia)
6 förluster, 1 oavgjord och 2 vinster

Eintracht Frankfurt – 2013 – 9 matcher (inledde våren som fyra)
4 förluster, 3 oavgjorda och 2 vinster

I ett normalt slutskede av säsongen borde något eller några lag har utnyttjat detta och tagit över Europa-platserna och hakat av några lag på nedre halvan. Men Frankfurt ligger fortfarande fyra i tabellen och Stuttgart har goda chanser att nå en Europa-plats. Ett getingbo. Något säger mig att vi kommer att bjudas på stor dramatik den här våren.

Resultat omgång 26

VfL Wolfsburg – Fortuna Düsseldorf 1-1
1. FC Nürnberg – Schalke 04 3-0
Borussia Dortmund – SC Freiburg 5-1
TSG Hoffenheim – FSV Mainz 05 0-0
Hamburger SV – FC Augsburg 0-1
Werder Bremen – Greuther Fürth 2-2
Bayer Leverkusen – Bayern München 1-2
Eintracht Frankfurt – VfB Stuttgart 1-2
Borussia Mönchengladbach – Hannover 96 1-0

***

Joachim Löw och Tyskland får klara sig utan Lars Bender, Sven Bender och Toni Kroos som stannar hemma på grund av skador och sjukdomar. Sin vana trogen så har inte Löw kallat in några ersättare för spelarna. Återstår att se om den gode förbundskaptenen väljer att efternominera någon innan matcherna mot Kazakstan den 22 och 26 mars. Själv kan jag tycka att någon yngre förmåga kunde fått chansen att visa upp sig i landslagssammanhang.

***

Dieter Hecking lämnade 1. FC Nürnberg för VfL Wolfsburg i vintras. Tillsammans med sportchefen Klaus Allofs skulle han för Wolfsburg till nya och stabila höjder. Det vore orättvist att skriva ett facit redan nu, det mesta handlar trots allt om att rädda säsongen. Spelet har inte blivit särskilt mycket bättre och inte heller mer konstant. Vi kan dock se att det finns tydligare taktiska riktlinjer och en annan laganda, en bättre laganda. Det kan bli bra, men 1-1-matchen mot Fortuna Düsseldorf var en bekräftelse på att mycket jobb återstår.

Michael Wiesinger, 40, tog över Nürnberg när Hecking lämnade. Han har fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Bara en förlust på nio matcher för den nye tränaren och en smakfull 3-0-seger mot Schalke senast. ”Min målsättning är att förbli tränare i Bundesliga, helst i 1. FC Nürnberg förstås”, säger Wiesinger. Framtiden är dock osäker och klubben vill ta sig en funderare i lugn och ro.

Jag kan förstå det, det är trots allt svårt att veta hur mycket Wiesinger profiterar på Dieter Heckings tidigare arbete. Men han har bevisat att han är smart nog att utnyttja de förutsättningar som finns – och han har visat ett starkt ledarskap när han bänkade poängspelaren Kiyotake då japanen hade tränat för dåligt.

Oavsett, Michael Wiesinger förtjänar lite beröm, jag lyfter på min digitala hatt.

***

Nuri Sahin är tillbaka. Vi minns väl hur mittfältaren dominerade matcherna när Borussia Dortmund vann ligan 2011. Tiden i Real Madrid och Liverpool var en besvikelse för 24-åringen. Han återvände till Jürgen Klopps famn i vintras och nu börjar han äntligen likna sitt gamla jag. SC Freiburg tog rättvist ledningen i lördagens match, men efter ungefär 40 minuter kom Dortmund in i matchen. Tre mål innan halvtid och saken var biff. Nuri Sahin och Robert Lewandowski imponerade mest och den turkiske mittfältaren krönte insatsen med två mål och ett assist. Dortmund, och Bundesliga, har fått tillbaka en artist av världsklass.

***

Och Mario Gomez då, vilket mål han gör, en spelare som Gomez går aldrig ur tiden. Okej, Pep?

***

Det blev 280 mållösa Bundesliga-minuter för Hamburgs svenske anfallare Marcus Berg, 26, den här säsongen. Han höftopererades i helgen och HSV räknar med att svensken är borta i tre månader – därmed är Bergs säsong över utan att egentligen ha börjat. Tråkigt, så klart. Enligt HSV gick operationen bra.

/Wingren

Sida 1 av 11
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB