Borussia Dortmunds tränare Jürgen Klopp menade att segern påminde om Robin Hood. Han menade så klart att Dortmund stal från de rika. Han menade att hans lag anföll med pilar. Han var glad, han var nöjd. Inte så konstigt.

En dag efter Bayern Münchens överkörning går Borussia Dortmund ut och kör över Real Madrid. Inte tal om någon övningskörning här inte – José Mourinhos lag pulveriserades. Mats Hummels bjöd på ett bortamål, Roman Weidenfeller gjorde ett par sköna räddningar. I övrigt var det här Dortmunds kväll – och det var tysk fotbolls vecka. Bayern München segrade med 4-0 mot Barcelona, Borussia Dortmund segrade med 4-1 mot Real Madrid.

Visst. Som vanligt i fotboll är ingenting klart, den tjocka damen har inte sjungit än. Men det ser bra ut för de tyska storlagen mot de spanska. Och oavsett hur returmötena slutar så har FC Bayern och BVB gjort något alldeles fantastiskt. Något historiskt.

Och Herreminjäklafotbollsgud så bra de gjorde det. I München, i Dortmund. Det var utklassningar utan dess like, en maktdemonstration. Jag skakar. Jag hade aldrig trott att jag skulle få uppleva den här dagen. Just nu står vi toppen av det högsta fotbollsberget och blickar ner, lider med killarna som fumlar efter den rätta vägen med sina guider. Ingenting kan ändra på det här. Tysk fotboll har visat upp sig från sin bästa sida.

Kollega Erik Niva har skrivit en bra text om Dortmunds insats, om den fullkomligt galna stämningen på Westfalenstadion. Han undrar varför någon spelare skulle vilja spela någon annanstans. Jag menar att Mario Götze har fått sitt straff – en kväll som denna får han aldrig uppleva igen. Uppgifter i Tyskland gör gällande att matchhjälten, Robert Lewandowski med fyra mål, är klar för Bayern München. Det sägs att även försvarsgeneralen Mats Hummels hamnar där. I kväll spelar det ingen roll, men om det är sant är det en smäll i ansiktet på Dortmund. Nej, inte en smäll, en spark i kronjuvelerna. Och när du inte kan kvida mer landar dessutom en spottloska i ansiktet på dig. Det kan vara slutet för Borussia Dortmund och fortsättningen på en fantastisk framtid för Bayern München. Men efter 8-1 mot Spanien spelar det ingen roll. Här och nu regerar tysk fotboll, här och nu firar ett helt land stora fotbollsframgångar. Framtiden må ha något att säga till om, men inte den här veckan.

Året är 2013. Matcherna spelades 22/4 och 23/4. Historiska datum från och med nu. Kvällarna då tysk fotboll ställde sig upp och vrålade.

Först fick vi se en helt otrolig uppvisning i München. Ett hemmalag som inte släppte till något, ett hemmalag som hade kniven i högst hugg – de skulle såra. Och som de sårade Barcelona. God natt.

I kväll kunde vi ana onåd. Hur skulle Dortmund reagera på Mario Götzes övergång till FC Bayern? Götze vem? Omständigheter vadå? Publiken bar fram sitt lag, laget bar fram sin publik. Ett misstag i slutet av första halvlek sabbade stämningen. 1-1. Skulle Borussia Dortmund falla nu, var det över? Glöm det. I andra halvlek gick laget ut med samma självförtroende som i första, det fanns en beslutsamhet: vi ska visa omvärlden. 2-1 Lewandowski. 3-1 Lewandowski. 4-1 Lewandowski. Vad hände? Vad i hela fridens namn hände? Den gula besten släpptes ut ur katakomberna under Westfalenstadion. Den förgjorde allt i sin väg.

En oförglömlig kväll, en oförglömlig vecka. Bayern München har jobbat sig till det här under så lång tid, det här erkännandet. Nu har de fått det, de står på toppen. Borussia Dortmund har inte njutit av samma stabilitet, klubbens existens har varit hotad. Smart sanering och en Jürgen Klopp senare så står de här, än en gång i det europeiska rampljuset. Inte så mycket pengar, men mycket vilja – en finalplats i Champions League är nära. Korvförsäljarna i London börjar redan nu gnugga händerna – här ska det säljas Bratwurst!

/Wingren