På något viss är det smärtsamt logiskt. Efter 41 år i Werder Bremen tackar Thomas Schaaf, 52, för sig. Samtidigt fyller Bundesliga 50 år. Werder Bremen och ligan tar steget in i framtiden.

Thomas Schaaf är inte bara en Werder Bremen-legendar – han är en fotbollslegendar. Det görs inte längre fotbollsmänniskor av samma virke. 41 år i en och samma klubb. Från ungdomslagen till proffslaget, både som spelare och tränare. Stora framgångar, tunga perioder. Thomas Schaaf har varit med på hela resan. Han är Werder Bremen, han är en del av tysk fotboll. Det kommer kännas konstigt att inte se den där karakteristiska mustaschen vid sidlinjen. Hans torra men ändå härliga humor, hans sätt att bära fotbollsfanan högt. Du kommer att saknas, Thomas.

På sätt och vis var Thomas Schaaf den tidens Jürgen Klopp. Även om Klopp var FSV Mainz 05 trogen i evigheter så är det dock inte det jag syftar på. Jag tänker mer på hur Thomas Schaaf injicerade nytt liv i Werder Bremen och i tysk fotboll. Efter 263 Bundesliga-matcher lade försvaren skorna på hyllan.

Under Schaafs tid som spelare i Werder Bremen firade laget stora framgångar. Otto Rehhagel satt på bänken och drog i trådarna. Schaaf och gänget blev tyska mästare två gånger, de vann DFB-Pokal två gånger och de var ofta med i den absoluta ligatoppen. Rehhagel lämnade lämnade ett tomrum efter sig.

Thomas Schaaf stod för en offensiv och härlig fotboll med ungdomslagen i Werder Bremen. Säsongen 1998/1999 var proffslaget ett lag i spillror. En viss Felix Magath hade stora problem på tränarbänken. Han fick avgå, klubbledningen kände sig tvingad att agera för att rädda säsongen.

Men vem skulle ta över laget? Det blev en intern och spännande lösning: Thomas Schaaf. Han räddade Werder Bremen från nedflyttning och inledde en lång era som tränare. Han pratade gärna om att fotbollen måste vara attraktiv, supportrarna måste bjudas på något. Hans speciella humor och enkla sätt gjorde honom till en eftertraktad person, journalisterna ville alltid ta ett snack med Thomas Schaaf. Nu vet vi också vilken framgångssaga det blev. Som tränare tog han klubben till Uefa Cup-final, en Bundesliga-titel och tre finalvinster i DFB-Pokal. Han bjöd supportrarna och Tyskland på många oförglömliga nätter ute i Europa, han lyfte fram spelare som Mesut Özil, Miroslav Klose, Ailton och Johan Micoud.

Thomas Schaaf och Werder Bremen. Werder Bremen och Thomas Schaaf. En älskvärd kombination. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att Thomas Schaaf är borta, att han inte längre kommer att stå på den grön-vita fotbollsscenen. Alex Raack, en helt vanligt Bremen-supporter, uttrycker sig väldigt passande i ett avskedsbrev till Thomas Schaaf:

”Du är inte längre Werder Bremens tränare. På något sätt var det väntat, men i mina öron låter det som om att min mamma skulle säga: ’Min son, jag är inte längre din mamma.’ Surrealistiskt, överraskande, fruktansvärt, fel”, skriver han.

Jag håller med. Jag är inte ett dugg förvånad över att Schaaf får lämna sin post. Mediokra nyförvärv har pressat klubben neråt i tabellen, de senaste säsongerna har mer handlat om överlevnad än någonting annat. Och även om personalpolitiken har varit bristfällig så är sanningen att Thomas Schaaf inte har lyckats få läget under kontroll. Han har inte lyckats styra upp ett blödande försvar, han har heller inte lyckats få offensiven att blixtra till som förr. Klaus Allofs lämnade skutan för VfL Wolfsburg – nu var en naturlig tidpunkt att även friställa herr Schaaf.

Men hur rätt och vettigt beslutet än är så känns det bara fel. Thomas Schaaf, mannen med mustaschen, en fotbollslegendar. En grön-vit trotjänare.

Borta. Han får inte ens säga tack och hej i morgon, han lämnade sin post med omedelbar verkan den 15 maj. Troligtvis ville han ha det så. Men vi fick inte ens säga tack.

Här och nu: tack för allt du har givit fotbollen Thomas Schaaf. Ett stort jävla tack!

P.S Även Jupp Heynckes har bestämt sig för att lägga tränarpärmen på hyllan efter den här säsongen. Men han har fortfarande en ligamatch och två finaler kvar att genomföra.

***

Knutarna det brinner i

Sista omgången av Bundesliga säsongen 2012/2013 är här. Tråkigt. Exalterande. Härligt. Deppigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som någon sjöng i en ganska tråkig låt. Men så är det.

Bayern München kan göra en suverän säsong ännu mer suverän, men det finns faktiskt en hel del matcher som betyder allt eller inget. Låt oss ta en titt på dem först.

4. Schalke 04, 52p, 56:49
—
5. SC Freiburg, 51p, 44:38
6. Eintracht Frankfurt, 50p, 47:44
—
7. Hamburger SV, 48p, 42:52
8. Borussia Mönchengladbach, 47p, 42:45
Gladbach måste alltså vinna och ta igen sex mål i målskillnad, inte särskilt troligt.

15. Fortuna Düsseldorf, 30p, 39:54
—
16. FC Augsburg, 30p, 30:50
—
17. TSG Hoffenheim, 28p, 40:66

Framgår det vad utsnittet av tabellen vill ha sagt? Schalke ligger alltså just nu på kvalplatsen till Champions League, Freiburg och Frankfurt innehar de två EL-platserna. Fortuna Düsseldorf befinner sig på säker mark och FC Augsburg ligger på kvalplatsen. Så, där har ni förutsättningarna inför rysaromgången.

Bundesliga omgång 34:
Lägg gärna märke till att blott två matcher är betydelselösa den här helgen (även om prestige och lite mer tv-pengar alltid är något att kämpa för).

Lördag 15:30

SC Freiburg – Schalke 04
Omgångens stormatch – och vem hade inför säsongen trott att lilla SC Freiburg skulle kunna ta en plats i Champions League? Inför omgången tillhör dock platsen Schalke 04, och så vill tränare Jens Keller att det ska förbli. För gästernas del räcker det med en poäng för att säkra den där ack så viktiga platsen. Men se upp! Freiburg har absolut ingenting att förlora, de har bara allt att vinna. Det är alltså Schalke som har pressen på sig, och det är Schalke som har det lite virrigare försvaret.

Hamburger SV – Bayer Leverkusen
HSV har åkt berg- och dalbana hela säsongen, men nu står de här och knackar på dörren till Europa i sista omgången. De behöver vinna samtidigt som Frankfurt förlorar. Det lär dock inte bli någon enkel uppgift. Leverkusen har förvisso inget kvar att spela för, men Stefan Kießling leder skytteligan med ett mål och vill säkerligen vinna den – det har fått Leverkusen att spela fin fotboll tidigare. Matchen blir även Sascha Lewandowskis sista, efter säsongen återvänder han till klubbens ungdomslag.

Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg
”Från första till 33:e omgången har vi legat mellan plats två och sex. För oss räcker det med oavgjort. Det vore bittert om vi missade Europa”, säger klubbchefen Heribert Bruchhagen. Frankfurt har gjort en makalös säsong som nykomlingar i Bundesliga – och de har till och med chansen att snuva både Schalke och Freiburg på CL-biljetten. Men först och främst gäller det att försvara sjätteplatsen mot ett Wolfsburg som har blivit allt bättre sedan Dieter Hecking tog över.

FC Augsburg – Greuther Fürth
Augsburg ligger på kvalplatsen men har chansen att ta sig förbi Düsseldorf. Och Augsburg spelar en mer avslappnad fotboll än bottenkonkurrenterna, de ser ut att trivas med pressen efter att tidigare ha varit uträknade. Fürth är dock inget enkelt motstånd, även om tabellen säger annorlunda. Jumbolaget ligger elva i bortatabellen och har vunnit de två senaste bortamatcherna – och hållit nollan samtidigt. ”Fürth blir brutalt svårt. Den som tror att det här ska gå av bara farten, har ingen aning”, säger tränare Weinzierl.

Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf
Hannover och Mirko Slomka är inne i en ganska tung period. Blott en vinst på de senaste sex matcherna och Europa League är utom räckhåll. Lagets största problem har varit spelet på bortaplan, så lite på att de vill bjuda sina trogna supportrar på en sista vinst för säsongen. Fortuna är i allra högsta grad inblandat i bottenstriden och ligger bara ovanför strecket tack vare en bättre målskillnad. Spelet har varit något sämre under våren, men fortfarande ganska bra, det stora problemet har varit oförmågan att spela hem poängen. Tre poäng på de senaste tolv matcherna är inte bra nog. Högerbacken Levels saknas på grund av avstängning.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Dortmund har CL-finalen i tankarna då andraplatsen redan är säkrad, Robert Lewandowski vill dock ta sig förbi Kießling i skytteligan (23 respektive 24 mål gjorda). Jürgen Klopp njuter av att de åtminstone har tagit ett rekord: ingen spelare har dragit på sig fem kort och därmed blivit avstängd. TSG Hoffenheim har betydligt mycket mer att spela för och kommer förstås att ge allt, en vinst samtidigt som Fortuna eller Augsburg förlorar resulterar i en kvalplats, de kan till och med landa på säker mark efter omgången. Dortmund fruktar hårt spel.

Borussia Mönchengladbach – Bayern München
En klassiker mellan Gladbach och FC Bayern – det finns väl knappast någon mer lämplig scen för Jupp Heynckes att tacka för sig? Det var här allting började, och det blir här allting slutar (förutom finalerna då). Över 1000 matcher som spelare och tränare i Bundesliga för Heynckes, frågan är om det slutar med poäng eller ej? Gladbach har en teoretisk chans att nå Europa-spel men då måste ett antal under ske. På Lucien Favre låter det i alla fall som att vi får se svenske Branimir Hrgota från start. Härligt.

VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Matchen mellan Mainz och Stuttgart handlar mest om prestige och vilket lag som kanske kan klättra lite i tabellen och därmed få en aning mer tv-pengar. Mainz hamnade i en lång svacka efter en stark höst och vill givetvis avsluta på ett värdigt sätt, Stuttgart har förhoppningsvis som mål att vässa formen inför DFB-Pokal-finalen mot Bayern München om två veckor.

1. FC Nürnberg – Werder Bremen
Efter 14 år på tränarbänken är Schaaf-eran över. Det här blir Bremens första match utan trotjänaren. Werder Bremen vill ha en nystart – och de kommer de att få, frågan är förstås hur den kommer att se ut. Båda lagen vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt, det är allt matchen handlar om. Och det är början på en ny tid.

***

Jag har lite landslagstrupper att delge er också. Jag ber om ursäkt för att bloggen har vilat hela veckan.

Joachim Löw reser på en betydelselös USA-turné med sitt b-betonade manskap. Matcher mot Ecuador (29 maj) och mot USA (2 juni). Datum som alltså krockar med Champions League och DFB-Pokal. Vi får dock ett tillfälle att studera några nya ansikten i det tyska landslaget. Sjukt nog så lämnas Stefan Kießling utanför igen (nu vill han visserligen inte bli inbjuden längre).

Så här ser truppen ut:

Målvakter:
René Adler, Hamburger SV
Ron-Robert Zieler, Hannover 96
Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach

Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV
Andreas Beck, TSG Hoffenheim
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Marcell Jansen, Hamburger SV
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburger SV
Philipp Wollscheid, Bayer Leverkusen

Mittfältare:
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Julian Draxler, Schalke 04
Kevin Großkreutz, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Aaron Hunt, Werder Bremen
Nicolai Müller, FSV Mainz 05
Roman Neustädter, Schalke 04
Lukas Podolski, Arsenal
Stefan Reinartz, Bayer Leverkusen
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen

Anfallare:
Max Kruse, SC Freiburg
Miroslav Klose, Lazio

Men det är inte bara Löws manskap som håller igång. U 21-landslaget spelar mycket viktigare matcher. U 21-EM i Israel pågår mellan den 5 till 18 juni. Inga större frågetecken i truppen förutom petningen av Moritz Leitner. Det är dock kul att leka med följande tanke: hur kunde landslagstruppen sett ut om de bästa var med? Tänk ett U 21-lag med spelare som Götze, Draxler och ter Stegen. Nåja.

Rainer Adrions trupp ser ut som följer (två ska dock bort innan turneringen startar):

Målvakter:
Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Oliver Baumann, SC Freiburg
Timo Horn, 1. FC Köln

Försvarare:
Tony Jantschke, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Jung, Eintracht Frankfurt
Oliver Sorg, SC Freiburg
Jan Kirchhoff, FSV Mainz 05
Matthias Ginter, SC Freiburg
Sead Kolasinac, Schalke 04
Stefan Thesker, TSG Hoffenheim
Shkodran Mustafi, Genoa
Lasse Sobiech, Greuther Fürth

Mittfältare:
Tolgay Arslan, Hamburger SV
Patrick Funk, St. Pauli
Patrick Herrmann, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Rudy, TSG Hoffenheim
Emre Can, Bayern München
Sebastian Rode, Eintracht Frankfurt
Christoph Moritz, Schalke 04
Lewis Holtby, Tottenham
Christian Clemens, 1. FC Köln

Anfallare:
Pierre-Michel Lasogga, Hertha Berlin
Kevin Volland, TSG Hoffenheim
Peniel Mlapa, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Polter, 1. FC Nürnberg

Vad ger ni Adrions lag för chanser i sommar?

/Wingren