Inför en glatt sjungande publik på Allianz Arena segrade Bayern München med 2-1 mot Real Madrid. Tungt att släppa in ett bortamål givetvis, men starkt att vinna. Starkt att spela bättre fotboll än spanjorerna. Starkt att radera ut Cristiano Ronaldo. Jag lyfter på hatten för Bayern.

Inför mötet poängterade jag att Bayerns defensiva arbete måste vara fokuserat och hålla världsklass. Och det fungerade riktigt bra under stora delar av matchen. Visst blev det lite oroligt ibland, och agerandet vid 1-1-målet var inte särskilt lysande. Men sett över 90 minuter, sett till världsklasspelarna som stod för motståndet, så fungerade det riktigt jäkla bra.

Luiz Gustavo visade samma härliga takter som från första säsongen med Hoffenheim. En krigare, en bollvinnare, en tuff fan. Var det någon som såg till Ronaldo? Knappt. Philipp Lahm höjde sig ett par nivåer, precis som man vill att en riktigt ledare ska göra när säsongen verkligen brinner till. Unge David Alaba gjorde en strålande match, en mogen match.

Franck Ribéry var en virvelvind som hela tiden ställde till med oreda. Han sprang, rev, slet, passade och sköt. Ett mål gjorde han också.

Men snälla Franck Ribéry, du är en fantastisk fotbollsspelare, men du bara måste sluta lägga dig vid minsta beröring. Igår var det enbart pinsamt. Inte kul att se.

Bastian Schweinsteiger har inte fått upp ångan ännu, förhoppningsvis har han kommit lite längre om en vecka när det är dags för returmötet. Han såg förvånad ut när han blev utbytt, men det var modigt och helt rätt gjort av Jupp Heynckes. Thomas Müller förändrade matchbilden när han kom in. Bayern blev hetare, farligare och fick längre anfall med fler ytor. Arjen Robben mår onekligen bra av att ha en rörlig Müller vid sidan om sig, i stället för orörlige Toni Kroos. Bra noterat och agerat Jupp – där slog du José på fingrarna.

Jerome Boateng gjorde en av sina bättre matcher och Holger Badstuber likaså. De hängde med när Real försökte sätta igång sin snabba offensiv. Det var inte perfekt alltid, men hur ska det kunna vara det i en semifinal mot Real Madrid?

Och så Mario Gomez. Denne Mario Gomez. Han förtjänar allt beröm i världen för sin insats. Inte bara för att han gjorde det där viktiga 2-1-målet när matchen nästan var slut. Hans närvaro i straffområdet var så dominant, så magnifik och så hotfull igår. Han gav aldrig upp. Som en stridsvagn forcerade han barriärerna. Madrid-spelarna måste ha känt sig stressade hela tiden, och det är väldigt viktigt. Aldrig någon vila, aldrig få slappna av. Och Gomez fick betalt, ibland är världen rättvis trots allt.

Han har nu gjort tolv mål i Champions League. 40 mål på 46 tävlingsmatcher den här säsongen. Mäkta imponerande. Sen kan man säga vad man vill om de chanser han bränner samt de plattmatcher han gör.

Lionel Messi står på otroliga 14 mål den här säsongen i CL. Det blir en liten kamp mellan Gomez och Messi. Ett normalt år ska dock tolv mål räcka för att vinna skytteligan i Champions League.

Domaren Howard Webb förtjänar också en eloge. En tuff, ful, tempostark och viljekraftig match höll han i schack. Väldigt viktigt och väldigt starkt gjort. Kul.

Det går att hylla Bayern München för flera olika saker i dag. Jag hoppas att spelarna tar med sig det, men att fötterna stannar på jorden. Det här var blott ett hemmamöte mot Real Madrid som man vann med 2-1. Det kommer att bli en helt annan match i Spanien. Men utgångsläget kunde givetvis varit sämre.

Thomas Müllers ord får avsluta detta inlägg – jag hoppas att hans lagkamrater känner samma sak. Vare sig mer eller mindre. Bayern är inte bäst än, men man kan spela riktigt bra fotboll – även mot upphaussade Real Madrid.

”Alla såg att vi kan hänga med på den här nivån. Med 2-1 här i München har vi skaffat oss ett bra utgångsläge inför returen i Madrid, det är genomförbart. Det står dock även klart att det kommer att blåsa en annan vind på Bernabeu”.

/Wingren

Först och främst ska jag säga att jag ska iväg på en liten minisemester. Det kommer kännas konstigt att vara delvis avskärmad från fotbollen och allt som händer i Tyskland. Det hör inte till vanligheterna då mitt liv i absurd stor utsträckning kretsar kring tysk fotboll. Det här innebär också, förstås, att ni får räkna med en lägre uppdateringsfrekvens och kortare inlägg den här veckan. Nu är jag förvisso helt övertygad om att ni klarar er ändå.

Champions League för Bayern München i kväll. På torsdag är det Europa League för Hannover 96 och Schalke 04. Tre matcher med tyska lag alltså. Det vore en framgång om två kan ta sig vidare.

Bayern München har en bekväm 2-0-ledning inför mötet med Olympique Marseille. Dessutom spelar rekordmästarna från södra Tyskland på hemmaplan. Bayern är en makt på Allianz Arena. Det kommer att bli löjligt svårt för ett uppgivet Marseille att uträtta något. Men det är kanske också just det här som öppnar för en skräll.

Det viskas om att Jupp Heynckes kommer att vila en handfull spelare, för att slippa avstängningar inför en eventuell semifinal och för att skona killarna från för hög belastning. Jag vet inte om det är rätt väg att gå, det kan sända fel signaler till laget. Även om jag förstår varför Heynckes vill göra så här. Marseille är trots allt inget skitlag, och nu är Steve Mandanda tillbaka i mål efter sin avstängning. München kan således inte räkna med att bli bjudna på mål. Marseille har inget att förlora men en ypperlig chans att faktiskt ”rädda säsong” och stå för en ordentlig skräll.

Som jag tidigare var inne på dock: Bayern München på Allianz Arena ska inte tappa ett 2-0-överläge. Det ska inte finnas på kartan. Men om inte inställning stämmer och Marseille får ett tidigt mål, ja, då kan det trots allt bli ängsligt. Räkna med att fransmännen kommer att spela respektlöst och med full fart framåt. Kan Bayerns försvar hålla ut så borde den här matchbilden dock passa Bayern som är ruskigt starka i omställningsspelet.

Det ska inte bli några problem det här – men det gäller att spelarna inte är alldeles för självsäkra.

Bayern München lär dock ro hem det här, och då väntar en tuff men otroligt spännande semifinal mot Real Madrid. Ett avancemang skulle även öppna upp dörren för Mario Gomez – Bayerns skyttekung.

En tysk spelare har aldrig någonsin blivit Champions Leagues skyttekung. Mario Gomez står på helt otroliga elva mål. Problemet är att en viss liten argentinare har gjort tolv mål. Att vinna skytteligan lär med andra ord bli väldigt svårt – men ingen kan beröva Gomez på hans hittills elva mål. Man kan klaga på hans teknik och hans närvaro i matcher, men han är verkligen en målskytt av allra högsta klass. 37 mål på 41 tävlingsmatcher den här säsongen säger väl allt.

***

På torsdag har Schalke 04 ett omöjligt uppdrag framför sig – men även Schalke har en målskytt av världsklass i Klaas-Jan Huntelaar. Även han har varit alldeles lysande den här säsongen. Lars Unnerstall är tillbaka i Schalke-målet efter skadeuppehållet. Men räcker det för att vända på 1-4? Jag tror tyvärr inte det. I så fall krävs ett mirakel. Men precis som Schalke-supportern Brink kommenterade här för någon dag sedan: laget från Gelsenkirchen har stått för mirakel förr. Man ska aldrig säga aldrig. Det vet exempelvis Inter om.

Det hade varit den perfekta skalpen för självförtroendet. Att slå ut Bilbao, laget som hela Europa plötsligt har blivit förälskade i, när det egentligen såg helt omöjligt ut.

Större chans har dock Hannover 96 som länge höll 1-1 nere i Spanien mot Atletico Madrid. Strax före slutet släppte Mirko Slomkas killar tyvärr in ytterligare ett mål. Men en 1-2-förlust på bortaplan är ingen katastrof. Det där bortamålet kan visa sig bli så otroligt viktigt. Hannover visade så sent som i söndags hur bra laget är. Borussia Mönchengladbach förlorade och hade väldigt svårt att skapa några riktigt heta chanser mot ett Hannover som försvarar sig otroligt bra som lag. Det är inte kul, eller lätt, att möta Hannover. Ännu värre är det på tyskarnas hemmaplan där man ännu är obesegrade. Mame Biram Diouf har verkligen visat sig nyttig och nu när Moa Abdellaoue har lite problem med målskyttet så har nyförvärvet klivit fram.

Försvaret är helt i sin ordning och offensivt är man påhittiga och flexibla med spelare som Schlaudraff, Rausch, Ya Konan, Stindl, Diouf och Abdellaoue. Fler kan nämnas, givetvis. För Hannover ser det bra ut helt enkelt.

Vad säger ni? Bayern och Hannover tar sig vidare. Schalke får tacka för den här gången?

/Wingren

…Är en positivare rubrik än vad inlägget är. Men det är också lite sant, det kan vi inte komma ifrån. Bayern München gör ingen stormatch mot ett ganska svagt och desarmerat Marseille – men man vinner ändå med 2-0. Bayern München hade väldigt få skott på mål, hade svårt att komma till riktigt heta lägen, men man gjorde ändå alldeles tillräckligt med mål. Det är en storhet och det är en förmåga som ytterst få lag besitter. Det är bara att lyfta på hatten för rekordmästarna från Tyskland.

Olympique Marseille borde dock ha gjort något mål. Vi fick bevittna varför Manuel Neuer värvades för stora pengar, vi fick se Marseille-spelare agera som nervösa tonåringar i skottlägena och vi fick se en hemsk målvakt i Andrade. Men trots att Marseille knappast förtjänar nämnvärt med beröm så hotade man ändå Bayern München på fasta situationer och med farliga långbollar.

Vi fick helt enkelt se det som jag har argumenterat för i ett år nu – Bayerns försvar håller inte på långa vägar internationell klass. Laget har ganska lätt för att freda sig på ett bra sätt när man möter lag som vill bygga upp sitt offensiva spel på ett lugnare och långsammare sätt, men när man möter lag som vill kontra snabbt eller utmana försvararna så lyser det igenom. Det är inte på topp. Det är svårt att på allvar såga ett försvar som har släppt in så få mål, men det passar inte ett mäktigt storlag som Bayern München. Och det märks – framför allt när Bayern inte får dominera spelet fullt ut.

Bayern hade tur när Mario Gomez gjorde 0-1 i den här matchen. Philipp Lahm fick bollen på armen och borde, i ärlighetens namn, fått en frispark mot sig. Det fick han inte. Spelet gick vidare. Arjen Robben bjöd på lite av sin världsklass och serverade Mario Gomez som…sköt rakt på målvakten. Elinton Andrade heter Marseilles tredjemålvakt – han släppte in bollen. Förstemålvakten Steve Mandanda är som bekant avstängd. En brutal målvaktstavla.
Det var för övrigt Gomez elfte mål i Champions League den här säsongen. Messi står på tolv.

När Marseille åter tryckte på för ett mål var det i stället Bayern som gjorde mål. Thomas Müller serverade Arjen Robben på ett ljuvligt sätt och holländaren knorrade – patenterat – in 0-2 i den här bortamatchen. Den här gången kan vi knappast lasta Andrade. Det här var bara världsklass.

På tal om Andrade dock. Hur i hel*ete kan en klubb som Marseille ha en sån kille som tredjemålvakt? Det är så pinsamt och under all kritik. Jag kände mig för tusan förnedrad när jag såg honom. Jag var trots allt målvakt en gång i tiden – och jag hade ta mig tusan gjort det där lika bra.

Matthias Sammer var en fantastisk fotbollsspelare – och jag väljer att citera honom:

”Andrade är tredjemålvakt i Marseille. I en tysk klubb hade han inte ens varit 13:e-målvakt”.

Den gode Sammer har ju rätt. Andrade bjöd München på den här segern.

Med detta sagt så ska Bayern München hyllas för vad klubben trots allt är. En mästarklubb, ett storlag. Spelarna går ut och gör jobbet i Frankrike och tar med sig en 2-0-vinst hem till Tyskland. Det är naturligtvis helt fantastiskt. Så typiskt Bayern, så typiskt ett storlag.

Bayern spelade säkert, gjorde sina mål och avfärdade trots allt Marseille relativt enkelt i sammanhanget. Så gör ett storlag. Tack för det, Bayern.

Vi fick även se Bastian Schweinsteiger i 20 minuter. Ett viktigt och vackert ögonblick.

/Wingren