VECKANS SKIVOR

Destruction ”Spiritual genocide” (Nuclear Blast/ADA/Warner)

Vid en respektabel ålder på 30 år är det dags att bygga bo, sansa ner ungdomliga utsvävningar och se över hur pensionssparandet kan tänkas te sig. Det tycks emellertid inte, likt i Weil am Rhein-gruppens fall, vara läge att mixtra med en väl fungerande formel. Vilket innebär att den så här tre decennier efter formationen under namnet Knight Of Demon, 1600-talsborgerligt bliver vid sin läst. Därmed inte sagt att tolfe fullängdaren är en komplett poänglös skapelse, snarare en trygg garanti om ett konstant tillstånd i en föränderlig tillvaro. Ett tillstånd som når ren karnevalsnivå i retrohyllande ”Legacy of the past” – gästad av Tankards Andreas ”Gerre” Geremia och Sodoms Tom ”Angelripper” Such – där det friskt droppas låttitlar med såväl Obituary, Judas Priest och Metallica som Slayer och VoiVod.

Dr Living Dead ”Radioactive intervention” (High Roller/Playground)

Mera retrothrash blir det här – fast under helt motsatta förutsättningar. Den Uppsalagrundade combon har efter hårt giggande, där de bland annat handplockades av undertecknad som uppvärmningsakt på Slayers Unholy Alliance-vända för fyra år sedan, ett par demoinspelningar och en fullängdare släppt förra året mutat in sin frontposition som Sveriges främsta nu mosh-konstellation. Stilen, såväl visuellt som när det kommer till själva soundet, är som hämtad från en tidslucka där det ständigt är 1987, Suicidal Tendencies sjunger om skateboards likt besatta på ”Join the army” och Excel är snarare aktuella som ett nytt och spännande band än en obskyr patchprydnad på en svindyr designerjacka som puckade r’n’b-stjärnor bär likt en chic acessoar. Ett givet tips för dig som under senare år har gått igång på retromoshaholics i stil med Municipal Waste, Evile och Bonded By Blood.

Rage Against The Machine ”Rage Against The Machine XX” (Epic/Sony)

Här fortsätter vi på jubileumsspåret – genom att uppmärksamma att det just i år är två decennier sedan Los Angeles-gruppen släppte sitt revolutionerande debutverk. Det är en skiva som jag förutsätter att du redan äger. Om inte – gör om och gör rätt. Kanske genom att lägga vantarna på denna utökade utgåva, där originalgiven (superb nog i sig) kompletteras med en rad demospår och liveupptagningar. Fortfarande osäker på köp? Här kan du streamlyssna på skivan.

Gamma Ray ”Skeletons & majesties – live” (Ear/Playground)

Det krävs ingen större detaljkunskap om Kai Hansen och hans muntra gäng för att förstå vad denna konsertupptagning består av. Här får du en matig dubbelgiv av det slag jag gav då gruppen i somras besökte Sweden Rock (läs recension här) med fanfavoriter och sällan serverat hurtighetsgodis ur arkiven. Och den är inspelad i Schweiz. Hörde du det? Schweiz! Och släpps dessutom, förutom i dubbel-cd-utförande, som dvd som utökas med en kortare dokumentär om gruppen samt intervjuer. Extra bonus: Hansens gamle Helloween-medarbetare och nutida kollega i Unisonic, Michael Kiske, avger gästsång i ”Time to break free”, ”A while in dream land” samt ”Future world”. Sehr gut.

Veckans konserter

Opeth (KB, Malmö, 29/11)

Det finns så mycket att värdesätta och dyrka. Från Mikael Åkerfeldts vänligt visionära sviter till kompositioner, till Martin Méndez smeksamma basvaggande eller Martin Axrots tekniska briljans. Så är det alltid med Opeth, och även om förra skivan ”Heritage” fick gruppens mest navelskådande anhängare att sparka bakut över avsaknaden på growl är varje gång de bestämmer sig att nöta svensk scen en ursäkt för fest. Extra klang och jubel kommer det emellertid att bli med start på söndag och  fram till den 5 december. I en kvartett specialkonserter, solidariskt fördelade mellan Neferititi i Göteborg och Södra Teatern i Stockholm, tonar kvintetten nämligen ner på den elektriska laddningen och aviserar akustiska spelningar. Exklusivt om något.

The Casualties (L’Orient, Linköping, 30/11)

Gillar du tyngdlagstrotsande frisyrer? Jeans blekta i konstiga mönster och ett sound som endast marginellt har uppdaterats sedan The Exploited gastade ”fuck the system” för 30-talet år sedan? Då är fredagens begivenhet i den östgötska residensstaden något extra just för dig. För första gången sedan Augustibuller 2007 bjuder nämligen Los Angeles största tvåtaktsromantiker upp till pogodans för att fira att senaste albumet ”Resistance” är en ganska så oborstat trevlig skapelse. På scen står även Din Skvef och Blood. Mer info om giget och biljettinformation hittar du här.

Nifelheim + Morbus Chron (Debaser Slussen, Stockholm, 30/11)

I hela fyra år har klubben Blod & Svärd gjort sitt bästa för att göra huvudstaden lite ondare. Ett jubileum vi gärna kan fira – och det med två av landets tuffaste akter på scen. Huvudnamnet behöver kanske ingen närmare presentation – tillsammans med andra elakingar med förflutet i exempelvis Entombed, Necrophobic och Dismember rasslar de kända hårdrocksbröderna Erik och Pelle Gustavsson rasande effektiv blackthrash så att spikarna ryker. Och att de denna kväll har finbesök av Century Media-aktuella Morbus Chron gör knappast evenemanget mindre obligatoriskt.

Det finns många sätt att dra sitt strå till stacken. Vissa av oss försöker uppmärksamma förhållanden som är mindre behagliga genom det skriva ordet, andra försöker sig på mer handgripliga insatser.

Till den senare kategorin sällar sig Sveriges metalkungar i In Flames.

Under sin just nu pågående USA-turné (finalen äger rum den 16 december i Seattle) har kvintetten nämligen ett något annorlunda turnésällskap – nämligen en björn. Ja, en riktig jävla björn. Dock i uppstoppad form.

Nallen, som inhandlades i San Antonio och som enligt uppgift härstammar från Sibirien, är döpt till GlennAntonio och nöter inte vägbanor tillsammans med göteborgarna av någon dekorativ anledning, utan planen är i stället att jätten ska auktioneras bort bland fansen till förmån för Barncancerfonden.

Intresserade spekulanter kan lägga ett bud på gruppens Facebooksida, även om det emellertid kan bli en kostsam historia. Speciellt då personen som just i detta nu leder har aviserat vilja att pytsa in 1 000 dollar (strax under 7 000 kronor) i välgörenhetsauktionen.

Huruvida bandets egen Björn (med efternamnet Gelotte) ingår i potten är emellertid osäkert.

Som ni kanske märker, och eventuellt struntar fullkomligt i, har fredagstraditionen bytt namn.

Och detta efter ett vaket påpekande från en läsare som uppmärksammade det motsägelsefulla i att inom den avhandlade genren brista ut i en lovsång – bara för att det är fredag. Konsekvens är viktigt, även i detta forum.

Därför blir det från och med detta en försiktig modifikation av banderollen. En bokstav byts ut och vad förkortningen står för … ja, det kan ni nog relativt enkelt gissa er till.

Tänkte även ta tillfället i akt och förklara veckans något sparsmakade uppdateringstakt. Det är helt enkelt så att den dagliga verksamheten, med jobb främst mot nyhetsdelen av Aftonbladets verksamhet, har fått stå i fokus. Detta inför en kommande uppdatering av arbetsredskapen vilket i sin tur har inneburit att jag i onsdags fick en ny datorlösning med dit hörande inkörningsproblem, plus att hela gårdagen ägnades åt kurs.

Därför har bloggandet fått stå tillbaka. Av den enkla anledningen åt att jag gör det här av intresse och en inneboende nödvändighet – och inte plockar ut någon extra lön för det heller. Vilket i sin tur får som konsekvensen att jag försöker göra så lite som möjligt utanför arbetstid. Detta kan låta snålt i överkant, men jag anser att det som berikar Aftonbladets varumärke och läsarnas upplevelse också ska få kosta pengar för beställaren. Kort sagt – jag jobbar inte gratis för ett företag som gör hundratals miljoner kronor i vinst varje år.

Men nog om detta just nu. Och i stället över till det väsentliga; nämligen veckans nya videoklipp. Denna blandning av sött, surt och salt som fyller godispåsen varje fredag och som tycks vara en ganska så uppskattad uppvärmning inför helgen.

Den här veckan kan vi med fördel spana in nykådade bullar från The Sword, Angelus Apatrida, Great White, All That Remains, Turbonegro, Hellyeah, Fulgora och Coheed And Cambria.

Och som extra bonus är det bara att oroas eller roas av ett proffsfilmat klipp med Nightwish (med vikariesångerskan Floor Jansen), en ganska poänglös videotrailer för kommande Kreator-videon ”Civilizations collapse”, en låtpresentation av Nuclear Blasts fynd Free Fall samt mitt egenhändigt filmade klipp från Parkway Drives spelning på Debaser Medis i onsdags.

Det får räcka för den här veckan. En rörig sådan, i en mediebransch i ständig förändringssnurr.

Kom ihåg – snart är det jul.

Upprördheten i så kallade sociala medier, den parallellvärld som ibland kan te sig verkligare än verkliga livet, har varit stor sedan Sverigeaktuelle r’n’b-stjärnan fastnat på bild iförd en väldigt nitprydd och väldekorerad skinnpaj.

Inte nog med att karln alltså har en udda vana att låta sin ilska och frustration gå ut över sina flickvänner (2009 dömdes han till fem års villkorlig dom för att ha mosat Rihanna ganska så rejält) – han verkar även vara ett punk- och metalfan.

Nåja. Att 23-åringen visar sig på bild med ett plagg prytt av logotyper från såväl The Exploited som Excel (obskyrt värre), Cro-Mags och Municipal Waste har nog inte så mycket med musikaliska böjelser att göra. Mera rimligt är då att kraftkarlen bär jackan som en chic accessoar snarare än att han drar igång ”Hitler’s in the charts again”, ”World peace” eller ”Sadistic magician” när det vankas fredagsmys.

Hutlöst dyr är plagget i alla fall. Det är nämligen en specialtillverkad kreation från DNA Fashion Design och även om den just nu aktuella modellen inte finns med på företagets hemsida så går en likande – med moderiktig DRI-målning på ryggen – loss på hutlösa 5 300 dollar. Det vill säga runt 37 000 kronor. För en jävla punkjacka.

I vilket fall, även om Brown hade de ädlaste av motiv att föra in punk och hardcoremetal i Los Angeles hippaste kretsar (bilden ovan är tagen på nattklubben Tru Hollywood) så är det inget som imponerar på ett av de exponerade banden.

Municipal Waste svarar nämligen så här, via sitt Twitterkonto:

Vilket ungefär kan sammanfattas med att Richmondgruppen låter hälsa att Brown kan bära deras namn bäst han vill – de tycker fortfarande att han är en jävla tomte.

När det gäller att skynda långsamt har thrashgiganterna nästan gjort en försiktig och sansad framåtrörelse till sitt adelsmärke.

Vilket innebär att kvartetten, mer än fyra år efter att senaste fullängdaren släpptes, fortfarande mest funderar på att göra en ny skiva. En framtida platta som kommer någon gång. Kanske. Eller 2014, om den senaste prognosen kan tänkas stämma.

(Här kanske ska påpekas att jag vägrar räkna in ”Lulu” i ekvationen, en skiva så usel att det sticker i fingertopparna bara jag skriver dess namn)

Det betyder emellertid inte att Metallica är en inaktiv trupp. Så klart inte. Den spelar lite här och där när andan faller på.

Och så släpper den live-dvd:er – inom kort den tredje som dokumenterar samma turné. Titulerad ”Quebec magnetic” är det en upptagning som sammanställer två kvällar 2009 i den östkanadensiska staden – och dessutom den första utgåva som gruppen släpper i helt egen regi efter att dess kontrakt med Warner Music Group har gått ut.

Så långt är egentligen allt frid och fröjd. Om det inte hade varit för att metalgiganterna tidigare i höst, och även då i Kanada, har filmat sina första konserter i 3D. En rulle som verkligen är något att uppleva, inte bara för formatet utan för att det då användes en upphottad show med sönderfallande ”…And justice for all”-staty och annan visuell prakt, som gjord för storformat och djupperspektiv.

Men – det som släpps nu är alltså en tre år gammal upptagning. Från en turné som redan har presenterats genom ”Français pour une noit” samt ”Orgullo, pasion y gloria: Tres noches en la ciudad en Mexico” (båda släppta 2009). Därtill kan även läggas thrash-dokumentet ”The big four: Live from Sofia” (2010), vilket gör att marknaden egentligen inte är speciellt svältfödd med utgåvor av det slag som är på väg nästa månad från Metallica.

Nåväl. Jag kommer så klart att köpa även ”Quebec magnetic”. Måhända under aningen grymtande former och med viss motvilja i kroppen. För nog skulle man vilja att allt i Metallicas värld inte skulle ta sån förbannad tid. Att de i stället för att, till synes, halvhjärtat ägna sig åt tjogtalet projekt på en och samma gång verkligen gick in för att fokusera energin och uppmärksamheten så att produkterna blev färre, men i stället desto mer exklusiva och genomarbetade.

I alla fall. Så här ser låtlistan ut på kommande köp-dvd:n:

1. That was just your life
2. The end of the line
3. The four horsemen
4. The shortest straw
5. One
6. Broken, beat & scarred
7. My apocalypse
8. Sad but true
9. Welcome home (Sanitarium)
10. The Judas kiss
11. The day that never comes
12. Master of puppets
13. Battery
14. Nothing else matters
15. Enter sandman
16. Killing time
17. Whiplash
18. Seek & destroy

Bonuslåtar:
19. For whom the bell tolls
20. Holier than thou
21. Cyanide
22. Turn the page
23. All nightmare long
24. Damage, inc.
25. Breadfan
26. Phantom lord

VECKANS SKIVOR

I Am War ”Outlive you all” (Razor & Tie/Border)

Jag har tidigare uppmärksammat detta sidoprojekt på denna plats, vilket gör själva påpekandet att vi här hittar Brendan Schieppati (Bleeding Through) samt Alex Varkatzas (Atreyu) en smula onödigt. Nu är det emellertid dags för Sverigelansering av bicepsduons förstlingsverk, varför en påminnelse är på sin plats. Inte för att ”Outlive you all” egentligen är en oumbärlig utgåva, det som här erbjuds är thrashbiffig metalcore med mer kraft än egentlig finess. Snarare är det musik som gör sig bättre vid en rejäl mjölksyreuttömning på gymmet än en testund i favoritfåtöljen. Svettigt!

Iron Maiden ”The number of the beast”/”Piece of mind” (EMI)

Jag tror att det finns få berömmande adjektiv som inte har använts för att beskriva dessa klassiska album. Och äger du dem inte redan, i en eller annan version, har du troligtvis gjort en stor felnavigation på den elektroniska motorvägen. Lik förbannat, att Bruce Dickinsons två första skivor med metalgiganterna nu nysläpps i 180 grams bildvinylutgåvor är ytterst notervärt. Speciellt då dessa skivor alltjämt hör till Iron Maidens absoluta toppskikt – med för evigt klassiska spår som ”Hallowed be thy name”, ”The trooper”, ”Flight of Icarus”, ”The prisoner” och ”Where eagles dare” som absoluta toppnummer.

Led Zeppelin: Celebration day (Rhino/Atlantic/Warner)

Återigen en påminnelse om storverk som tidigare har haussats i detta forum. Nära nog fem år efter firandet i sig, som hölls den 10 december 2007 i London, släpper legendarerna sin förträffliga dokumentation av denna exklusiva engångsföreteelse. Särskild begärlig är utgåvan med såväl ljudspåret i cd-format samt själva monsterkonserten på lyxig bluray. Är den bara en tiondel så välljudande som den bioaktuella versionen kommer ditt hemmabiosystem att få glädjefnatt över de välkallibrerade tonbyggena.

Bad Brains: ”Into the future” (Megaforce/Border)

Även i en så pass spräcklig scen som den tidiga hardcorerörelsen i den amerikanska huvudstaden i början av 1980-talet var kvartetten ett väldigt udda inslag. Inte bara för att medlemmarna var svarta, utan även för att dess musikaliska yttring hämtade influenser lika mycket från reggae som punkrock. ”Into the future” är gruppens första skiva sedan 30-årsfirandet ”Build a nation” (2007) och självklart grupptypiskt udda, från lightmetallisk hardcore i exempelvis ”Popcorn” till rökig dub i ”Jah love”. Summan är inte oäven, men Bad Brains-novisen hänvisas hellre till samlingen ”Banned in DC: Bad Brains greatest riffs” från 2003 för att begripa dess revolutionerande rötter.

Motionless In White: ”Infamous” (Fearless/Pias/Border)

Dags för album nummer två från den dystopiskt imagedrivna metalcoregruppen från Scanton, Pennsylvania. Och denna gång har man sökt svenskt stöd för att sticka ut i en genre där profilering är livsnödvändig. Inte nog med att Tim Skold (ex-Marilyn Manson) har kranat ljud och styrt upp produktion på fem av låtarna, i ”Puppets 2 (The rain)” lånar även Soilworks Björn ”Speed” Strid ut sin strupe. En grupp att hålla ögon och öron på, även om ”Infamous” inte är någon större sensation.

VECKANS KONSERTER

Thin Lizzy (Sala Folkets Park, 20/11)

Grundförutsättningarna har ältats både fram och tillbaka här av mig, varför de i komprimerad form ser ut ungefär så här: Legendarisk grupp spelar på sista versen inför ett aviserat namnbyte nästa år. Den spelar, av väldigt naturliga skäl, utan sin mest kände och bidragande medlem Phil Lynott och sången handhas i stället av Rick Warwick från The Almighty. Och det här ska i och med den nära förestående nylanseringen också bli dess sista Sverigeframträdanden under nämnd flagg, vilket gör framträdandet i Sala och det i Linköping på lördag till på förhand klassiska. I alla fall i bred bemärkelse.

Parkway Drive (Debaser Medis, Stockholm 21/11)

Den välartade kvintetten från New South Wales är ett exempel på scenens internationalisering under 2000-talet – och tillika fanbärare för den australiska metalcorescenen. På de tio år som har gått sedan formationen i Byron Bay har den sakta men säkert jobbat sig uppåt i takt med att skivorna har blivit mer dynamiskt utmanande och – inte minst – bättre. Tidigare i höst släpptes fjärdegiven ”Atlas”, en skiva som är väl värd de undertecknad gav den i Aftonbladets diverse kanaler. Därför ska det bli extra spännande att undersöka hur väl de nya styckena ”Wild eyes” och ”Dark days” fungerar bredvid inövade fanfavoriter likt ”Sleepwalker” och ”Idols and anchors”, vilket även kan göras på Trädgårn i Göteborg på torsdag.

Aura Noir (Nalen, Stockholm 23/11)

Gruppens sida på Wikipedia lägger stor vikt vid att norrmännen är influerade av Slayer, Sodom och Kreator – samt att deras texter fokuserar på ilska, hädelse och död. Inte den mest orginella påverkandekombon, med andra ord. Men låt inte detta hindra dig från att ta notis om dess existens, för det som brister när det gäller pionjärskap vägs upp av en rasande svärtad illviljeattack – och rullstolsburne Carl-Michael ”Aggressor” Eide som stenhård gitarrist. Senaste skivan heter ”Out to die” och släpptes tidigare i år.

Tänk vad snabbt tiden kan gå.

På sitt sätt är det svindlande att det just i dag är tio veckor sedan jag startade den här fredagstraditionen. Vilket är förvånande i sig. Alltså, inte att tiden har gått utan att jag har lyckats få ihop tvåsiffrigt utan att tröttna på vägen och startat med någon annan kortlivad följetong.

Därför ska jag för en gångs skull inte vara långrandig. Utan i stället fira jubileumet under TGIF-banderoll med att gå direkt på det centrala. Nämligen veckans nyjästa videodegar.

Och på så sätt har ju del 46 av 52 varit ovanligt stjärnsprakande. Vilket innebär att vi just denna fredag kan spana in snuttar med nyligen Sverigeaktuella Devin Townsend Project, The 69 Eyes, Bullet For My Valentine, Destruction, Cadaveria, Hatesphere, Heartist och Drowning Pool.

Bland bonussnuttarna hittar vi dessutom Led Zeppelins ”Black dog” från utmärkta ”Celebration day”-rullen, ytterligare ett klipp från Hammerfalls Dalhalla-föreställning, ett av de färska spåren på Cryptopsys nya samlingsutgåva, en snutt från spelet ”Call of duty: Black ops II” där Avenged Sevenfold medverkar samt en repris på Hatebreeds nya textvideo.

Ett matigt jubileum, med andra ord. Som får signalera att det är dags att packa ihop verksamheten för den här veckan.

Och, kom ihåg – snart är det jul.

http://www.youtube.com/watch?v=xuWgUmDZ-_Q

Man kan ju verkligen säga att den tyska metallabeln har ökat på sitt internationella kapital just i dag. Kontrakten tycks ha flugit över halva jorden, vilket har gjort att det just efter att värvningen av australiska Deez Nuts blivit offentlig presenteras ännu en akt i stallet:

Svenska black metal-kungarna i Watain.

Vilket innebär att gruppen ytterligare accelererar sitt avancemang inom branschen. Och bara ett par månader efter att deras förlagskontrakt med BMG Chrystalis Scandinavia (mer om detta här) blivit offentliggjort också kan se sig handplockade till ett av scenens mest respekterade skivbolag.

– Century Media är grymt peppade på att jobba med Watain, hälsar bolagets Europachef Antje Lange.

– Den här gruppen har allt: karisma, en benhård önskan att erövra världen och en trovärdighet som är ovanlig i dag. Detta och deras kreativitet och musikaliska genomslagskraft kommer att ta dem till toppen.

USA-chefen Don Robertson:

– Det finns få grupper som påminner mig om känslan jag som tonåring fick av Slayer, Venom och Mercyful Fate. Watain är en av dessa och jag ser fram emot att få vara en del av deras växande karriär.

Trions femte album är planerad att släppas första halvåret 2013. Den ännu namnlösa skivan följer upp genrebändande ”Lawless darkness” från 2010 och föregångaren ”Sworn to the dark” (2007), båda presenterade via Season Of Mist.

Här kan du lyssna på gruppens samlade verk – även innehållande fullängdarna ”Rabid death’s curse” (2000) och ”Casus Luciferi” (2003) samt mastiga livedokumentet ”Opus diaboli” (2012).

Tanken var att det dödsmelodiska Göteborgsgänget inom kort skulle packa väskorna för en omfattande vända runt om i Europa tillsammans med bland andra Keep Of Kalessin och Warbringer.

Så blir det emellertid inte. Med mindre än en vecka kvar till planerat avstamp i holländska Haag bekräftar bandet nu att hela schabraket är inställt. Anledningen till detta sägs vara att arrangören inte har lyckats lämna de garantier som gruppen kräver.

”Beroende på avsaknaden av pålitlig information och uselt promotionarbete har biljettförsäljningen varit förbluffande låg. Vi kan inte kasta oss ut på en månadslång turné med fem band bara för att mötas av stängda spelställen eller utan att veta att allt som behövs för gigen är uppstyrt”, skriver bandet i ett uttalande.

”Vi förstår att många är besvikna och det är vi också. Var förvissade om att vår bokningsagent har gjort sitt yttersta för att rädda turnén, men den bistra verkligheten är att vi inte hade något annat val än att ställa in. Vi är djupt ledsna över situationen.”

Svenska fans behöver emellertid inte bryta ihop riktigt än. Via Facebook informerar trummisen Anders Jivarp mig att det fortfarande finns möjlighet att de planerade spelningarna i Malmö den 17 december och i Stockholm kvällen efter verkligen blir av.

– Eventuellt gör vi några av gigen. Vi får se, skriver han.

Mer om detta när det blir bekräftat med andra ord.

Dark Tranquillitys senaste utgåva är ep:n ”Zero distance” som släpptes i mars via Century Media. Den går att lyssna på här.

Det handlar uppenbarligen mycket om nötter i dag.

Från de som befinner sig i Robb Flynns så kallade godispåse, till ett gäng som så sent som i måndags kunde tillskansa sig skamliga 11,2 procent i väljarstöd i en opinionsundersökning gjord av Aftonbladet/United Minds.

I detta sammanhang har nu Century Media känt sig tvingade att avge sitt bidrag – genom att presentera att de precis har slutit band med australiska rapcorecombon Deez Nuts.

Det innebär att gruppens tredjefullängdare titulerad ”Bout it” kommer nå världens skivköpare via det tyska storbolaget, och det så tidigt som under första kvartalet nästa år. Gruppen, som bildades efter att frontfiguren JJ Peters tidigare grupp I Killed The Prom Queen lade ner verksamheten 2008, har tidigare släppt skivor via bland andra Stomp Entertainment och Mediaskare och kommer även att fira tredjeverket med en omfattande Europaturné tillsammans med bland andra The Ghost Inside och Stray From The Path – som faktiskt ämnar besöka Sverige.

Den 29 januari nästa år korkar den partyglada gruppen upp på N3 i Trollhättan, medan Huset i Huddinge får besök två dagar senare.

Här kan du lyssna på gruppens skivor på Spotify.