Det har varit ganska så tyst om den finska hjärta och smärta-truppen efter releasen av ”Screamworks: Love in theory and practice” för snart två och ett halvt år sedan. Vi har berikats med ett besök på festivalen Pier Pressure sommaren 2010 (en halvljummen konsert jag recenserade men vars anmälning aldrig letade sig ut på nätet. Därför – faksimil nedan). Det har blivit ett remixalster kallat ”SWRMXS”, där materialet från nämnda album omtolkades av dansanta reglagefantomer som Tiësto, Houratron och Diamond Cut.

Och därtill … inte så mycket mer.

På mer än två år.

Under trädosäsongen har gruppen bland annat hunnit säga upp samarbetet med (fått sparken av) skivbolaget Sire/Warner och påbörjat arbetet på det som ska bli deras åttonde album, för tillfället döpt till ”Tears on tape”. Men resultatet av detta lär ju dröja. Typ till nästa år, om inte längre. Varför HIM nu i stället presenterar ännu en samlingsskiva med till stora delar redan släppt material.

”XX – Two decades in love metal” firar mycket riktigt att det är 20 år sedan formationen i Helsingfors. Skivan, som exponerar 20 spår, bjuder även på en småmysig ny låt titulerad ”Strange world” men är i övrigt ungefär lika trist och icketillförande som dylika arkivrensningar brukar vara.

Låt gå för att det bjuds på så kallade radioversioner (snark…) av bland andra ”The funeral of hearts”, ”In joy and sorrow” och ”When love in death embrace” – av skivans repertoar finns alltså 19 spår tidigare tillgängliga, varav 12 av dessa (i en eller annan version) redan presenteras på 2004 års ”And love said no…”.

Det skriker ju inte oumbärlighet om den här utgåvan, minst sagt.

Jag framför inte detta för att jag på något sätt avskyr HIM, om nu någon skulle få för sig det. Tvärtom är jag väldigt förtjust i deras romantiska depprockstrofer, så till den milda grad att jag faktiskt länge har haft allvarliga tankar på att tatuera in ett heartagram någonstans på kroppen.

Något fyrverkerignistrande jubileum är det ju ändå inte. Något som får mig att ana skivbolagsprodukt,  tvång och existensupplysning.

Må så vara. Här är i alla fall låtuppställningen på ”XX – Two decades in love metal”:

1. Strange world

2. Join me (In death)

3. Heartkiller

4. Wings of a butterfly

5. The kiss of dawn (radio edit)

6. The funeral of hearts (radio edit)

7. Right here in my arms (radio edit)

8. Pretending

9. Buried alive by love (radio edit)

10. Gone with the sin

11. Your sweet six six six

12. The sacrament (radio edit)

13. Wicked game

14. Killing loneliness

15. Bleed well (radio edit)

16. In joy and sorrow (radio edit)

17. Poison girl

18. Scared to death

19. When love and death embrace (radio edit)

20. Heartache every moment

Den 31 oktober finns kollektionen i handeln via Sony music.

Att kalla gruppens genombrott med andraskivan ”Hisingen blues” förra året för omfattande torde vara en underdrift.

Det blev P3 Guld-pris. Det blev en Grammis. Det blev förbandsgig till självaste Iron Maiden inför ett knökat Ullevi. Och det blev, ta mig tusan, till och med en egen öl, kallad Hisingen Brew.

Uppföljarnerverna då? Jo, de kan tyckas rätt så stabila.

Om ungefär en och en halv månad släpps ”Lights out”, men redan i slutet av september föregås skivan av singeln ”Goliath”.

Surt att vänta så länge?

Lugn. Redan nu har det släppts en så kallad ”lyric video”, det nya svarta på Youtube, där det går att lyssna på åstadkommandet.

Själv har jag hånglat upp det kommande fullängdssläppet i streamad version i snart en veckas tid – och längtar ständigt till nästa tungrullarstund. Så vanebildande är faktiskt ”Lights out”.

Ni andra, se till att bunkra upp med läppbalsam och mintpastiller redan nu.

Det sydafrikanska mangelprogrammet ”MK Ondergrond” må vara en eterryttare bland många andra – med en rolig bonus.

Inte nog med att programmet i sig bygger på animerade inslag, även de artister som intervjuas förevigas i tecknad form.

En av dessa är Opeths flinke gitarrist Fredrik ”Kulle” Åkesson, som fick se sig själv som seriefigur efter en intervju på årets upplaga av Wacken-festivalen.

Hur det kan te sig ser ni nedan.

Bland andra artister som har genomgått samma makeover hittar vi Napalm Deaths Mark ”Barney” Greenway (video), Alex Lopez från Suicide Silence (video), Dave McClain från Machine Head (video), Henry Rollins (video) samt In Flames resliga bastorn Peter Iwers (video).

Mer info om programmet som sådant hittar ni här.

Fem fräcka låtar från kommande skivor

THOUGHTS LIKE HAMMERS (Enslaved)
En åra, ett bredsvärd – och en förkrossande träffsäker postblacksnyting som vare sig skyr sludge eller prog.

http://www.youtube.com/watch?v=fJ1TAuPHH7A

MISFORTUNE TELLER (Down)
Den så kallade violetta ep:n, först ut i en tänkt kvartett, är skramligt lo-fi. Oborstad likt en potatis direkt ur jorden, bombastiskt som en gryningsräd och lika åbäkig som en gaffeltruck.

BETWEEN BELIAL AND SATAN (Satan’s Wrath)
Metal Blades senaste fynd bjuder på arkeologmangel som förenar death, black och thrash på ett sätt som smakar Possessed. Satans gott, det.

LOVELESS (Vision Of Disorder)
En påminnelse om att antika moshmetalcoredogmer à la ”Imprint” låter minst lika studsvärdigt i återförenad prakt. Comebackalbumet släpps den 21/9. Väl värt att vänta på.

GONE SOVEREIGN (Stone Sour)
Noll postgrunge och i stället desto mer dubbelkaggesmatter. Corey Taylors/Jim Roots vänsterprassel tydliggör att en uppåtgående kvalitetskurva då rakt inte tycks brytas å det närmaste.

Bonusspår för bloggen:

VIKING DEATH MARCH (Billy Talent)
Så som det skulle te sig om Green Day fick för sig att tolka ett tidigt Manowar-stycke. Fast med en text som önskar förmedla något tankeväckande.

I samband med avrundningen av årets tillställning aviserade de nya arrangörerna FKP Scorpio en flytt av festivalen inför 2013.

Helgen den 1–3 augusti bedömdes som perfekt, med följande motivering från festivalgeneralen Gunnar Lagerman:

– Med flytten av datum så kommer det öppna upp och förenkla vårt bokningsarbete, och även rent logistiskt ligga mer lämpligt i tid för vår organisation som genomför flera andra festivaler runt om i Europa.

Det där med ”andra festivaler i Europa” skulle sedemera visa sig i stället vara en nackdel, eftersom metaltillställningen i Gävle därmed skulle krocka med tyska Wacken (som redan i detta nu har presenterat exempelvis Anthrax, Arch Enemy och Sabaton) – och protesterna lät därmed inte vänta på sig.

Därför har FKP Scorpio nu omvärderat det tidigare beslutet. Och flyttar evenemanget ännu en gång, en vecka framåt i tiden.

”Efter att ha analyserat vår genomförda publikundersökning ligger vi nu i startgroparna för arbetet med nästa års Getaway Rock Festival. Många kloka synpunkter har framförts från våra besökare, och vi är lyhörda inför dessa kommentarer och förslag.

Det var t.ex. många som reagerade kraftfullt på planen att flytta Getaway Rock Festival 2013 till datumen 1–3 augusti. Vi har därför diskuterat detta och beslutat att undvika den helgen, och kommer istället arrangera nästa års GRF mellan datumen 8–10 augusti”, skriver pressansvarige Ami Mörén i ett mejl.

Så kan det, så att säga, gå. Och med tanke på att arrangemanget inte heller i år blev någon dundersuccé (det talades om 12 000 besökare, oklart exakt vad denna siffra grundade sig på) gör ledningen säkert helt rätt i att lyssna på vad fansen verkligen tycker.

En lineup likt årets – toppad av Manowar (betyg: :+:), Yngwie Malmsteen (betyg: :+:) och därtill inte så mycket mer att hänga i dragplåstergranen – är ju inte riktigt tillräcklig.

Det vet du. Det vet jag. Och det vet FKP Scorpio. Därför ska det intressant att se vad de lyckas presentera till den kommande upplagan.

Nästa fredag är det dags för det väldigt uppskattade retrogänget från Los Angeles att släppa sitt tredje album ”Head down”.

En ytterst fin skiva i sin helhet. Organisk och väldigt sjuttiotalsljudande. Lätt i klass med de hyllade föregångarna ”Before the fire” (2009) och ”Pressure & time” (2011).

Innan nämnda alster når skivbutikerna kan gruppens anhängare – och ni är många, det märktes på Sweden Rock i somras – värma upp med videon till öppningsspåret ”Keep on swinging”, som går att granska närmare nedan.

Kvartetten är även aktuell med ett par Sverigegig senare i höst. Den 15 oktober står den på Tyrols scen i Stockholm, medan Trädgårn i Göteborg får besök den 20 samma månad.

Tycker du att ett extra läckert framfört Angus Young-stick är skönare än samlag? Att samspelet mellan Cliff Williams och Phil Rudd är lika värdigt en akademisk uppsats som Eurokrisens mekanismer?

Jo, vi är allt några sådana här i Sverige. Vilket om något tyder på såväl snille som smak.

Och just därför är den 3 november ett datum som kan te sig likt en alldeles nyöppnad ”highway to hell” – med fri hastighet, gratis bensin och ”whole lotta Rosie”.

Då anordnar nämligen den snart 40-årsfirande gruppens svenska intresseförening ACDCmachine.com (länk) ett hyllningsevent på H62 på Hornsgatan, nära Mariatorget i Stockholm.

Arrangörerna lovar en kåtriffande utställning där Sveriges främsta samlare ställer ut sina prylar – samt liveunderhållning via högst lyssningsvärda spanska bandet ’77 samt Sundsvalls Jetbone.

Mer info via hemsidan som det länkas till ovan eller på Facebook.

Biljetterna släpps den 10 september via Eventim.

http://www.youtube.com/watch?v=0Sq7VfI5X90

Har egentligen inte mycket att gnöla om i dag.

Det mesta rullar liksom bara på. Utan attför många farthinder som skumpar till det hela.

Därför – kolla i stället in några mer eller mindre nypresenterade videor på Youtube. En knippe försmaker från kommande utgåvor med bland andra Stone Sour, Enslaved, Vision Of Disorder, Evocation, Exodus-kände Steve ”Zetro” Souzas nya band Hatriot, Metallica, As I Lay Dying, Satan’s Wrath, The 69 Eyes, Hooded Menace, Antropomorphia, Danko Jones, Pig Destroyer och Down.

Sämre tisdagsunderhållning kan man ju hänge sig åt. Även med byxor och tröja på.

http://www.youtube.com/watch?v=mlDaxd_48zQ

Sommarmånaderna anses ofta vara rena öken när det gäller skivutgivning. Dels för att vettigt folk (det vill säga sådana som inte är som jag) helst tycks ägna lediga dagar åt att gräva efter ny musik i kvalmiga butiker, dels för att livemarknaden suger ut de flesta slantarna under denna årstid.

Men det ges ändå ut en hel del alster – som i sin tur sedermera offentliggörs även via Spotify.

Och då är jag framme. Ännu en gång. Och slänger in ett aktuellt stycke i min återkommande månadsplaylist.

Denna gång blev det inte mindre än 89 låtar och strax över 6 timmars musik. Med allt från dundermangel med Nile och Grave, via tradmetal med Kobra And The Lotus och Doro till redig rawk signerad Hellyeah och Biohazard/Hells Angels-anknytna Attika 7. Och därtill hela två smyglyssningar från Green Days kommande albumtrippel. Bland mycket annat.

Du hittar den här.

Trevlig rockhelg, vet jag.

Snart är det dags för New Jersey-ensemblen att avtäcka den första delen i ett ambitiöst konceptverk som ska sträcka sig över två fullspäckade album.

Först ut: ”The afterman: Ascension” som släpps den 8 oktober via V2/Cooperative.

Uppföljarduon till 2010 års ”Year of the black rainbow” utspelar sig – som brukligt är – i gruppens egna fantasiverklighet Heaven’s Fence och kretsar runt figuren Sirius Amory, en vetenskapsman som upptäcker ”en energi som kan förena universums 78 planeter”.

Snurrigt värre, kan tyckas. Men skivan i sig är ändå musikaliskt svindlande nog att kittla gillandenerven, även utan den extra dimension som själva ramstoryn säkerligen tillför.

Ett första smakprov, i form av videon till låten ”Domino the desitute”, går att spana in nedan i väntan på helheten.

Andra installationen i sagan, ”The afterman: Descension”, är planerad till februari nästa år.