Klicka här för hoppfulla nyheter!

 

För ett tag sedan ringde en kompis och berättade om en knölig och jobbig hemtenta hon var mitt uppe och som bara kändes stressig, dum och tråkig. Klassisk tentaångest med andra ord. Jag var i krokarna så jag mötte upp henne för att få henne på bättre tankar (och känslor). Har ju själv suttit där rätt många gånger och lärt mig den hårda vägen att det är sjukt mycket svårare och jobbigare att skriva tenta när det känns blääää istället för yeaaaaah! Vet inte om en tenta nånsin kan kännas helt yeahhhh men jag tänkte iaf hjälpa henne att komma lite mer åt det hållet.

Vi satt och snackade en stund och sen gick vi och åt yoghurtglass, och jag insåg att vi var mitt uppe i en hel hög av lyckostrategier. Till att börja med att vi sågs – få saker kan ju höja humöret som att träffa en vän. Dessutom njöt vi massor av glassen, och förmågan att njuta är såklart en förutsättning för välbefinnande (att äta  glass och att verkligen njuta av den är däremot inte alltid samma sak…)

Min vän praktiserade dessutom två andra lyckostrategier genom att bjuda mig på glassen. Studier visar ju att vi mår bättre av att lägga pengar på andra än på oss själva, och hennes generositet var dessutom en klockren random act of kindness som är en av mina favoritvägar till vardagslycka.

Hur det gick med tentan? Jag messade och frågade senare på kvällen. Det hade gått fint.

Jag har insett att jag kommer inte vara toklycklig varje dag, eller ha perfekt ordning på goda vanor och rutiner. Ibland kommer det skita sig. Det är okej. Det ingår i livet.

Men jag har alltid alltid möjligheten att hoppa på tåget igen, fortsätta där jag tappade och prova en gång till. Och det är egentligen allt jag behöver. Som en bonus kommer det bli lättare varje gång jag gör det.

För det är ju helt orealistiskt att vara lycklig jämt, aldrig missa ett träningspass eller en tacksamhetsövning och aldrig någonsin hamna i konflikter och missförstånd. Livet funkar inte så, ibland kommer det vara jobbigt och bli annorlunda än du tänkt dig. Kan du se det som helt naturligt istället för ett problem kommer du må bättre och det blir dessutom mycket lättare att komma upp på banan igen.

Du sparar massor av energi på att sluta anklaga dig själv för att du är människa. Energi som du istället kan lägga på saker som får dig att må bra.

Att veta vad du ska göra och att faktiskt göra det är två helt olika saker. Kunskap utan handling ger inte så himla mycket. Vi vet ju det. Ändå är det så svårt att få tummen ur ibland. Och det får konsekvenser.

Forskning visar att förmågan till självkontroll i stor utsträckning påverkar ditt liv. Om du kan styra dina handlingar så de matchar dina kunskaper och värderingar kommer dina val vara betydligt sundare och mer långsiktiga. Med andra ord, om du kan tillämpa den kunskap du har om lyckoforskning och positiv psykologi praktiskt kommer du må betydligt bättre än om du ha kunskapen utan att göra det du vet.

Det fina är att forskning visar att självkontroll inte är något du har eller saknar utan en förmåga som du kan träna upp likt en muskel. Varje gång du håller ut lite länge än du skulle vilja blir det lite lättare nästa gång. Själv övar jag bland annat genom att vänta ut de där sista sekunderna när jag värmer min mat i micron, eller genom att hålla plankan två sekunder extra på gymmet. Det handlar inte om att just de där sekunderna är extremt viktiga, utan om att stärka min förmåga att styra mina handlingar så att jag kan ge det där lilla extra i andra sammanhang när det verkligen gör skillnad.

Klicka på bilden för att läsa en artikel jag skrivit om hur du kan träna upp din självkontroll.

Förra veckan gjorde jag research till en artikel åt Wellness om att bli kompis med sommarkroppen. Till artikeln intervjuade jag Ata Ghaderi som forskar på kroppsuppfattning vis Karolinska Institutet och är en av författarna till boken Lev med din kropp. Samtalet med Ata var fantastiskt intressant och givande och jag kan varmt rekommendera både hans bok och min artikel som du hittar i Wellnesstidningen senare under sommaren.

Till dess kan du läsa en artikel jag skrivit på samma tema i senaste numret av tidningen ShapeUp.

Föreläsaren, författaren och lyckoexperten Shawn Achor pratar lycka med Oprah WInfrey i detta jättefina lilla klipp som gjorde mig alldeles varm och glad.

En påminnelse om att vara tacksam för det du får uppleva och sprida det vidare till andra.

Min mamma brukar klokt säga att det räcker inte med att kunna styra, man måste kunna trampa också. När det gällde mina musikaldrömmar, som jag skrev om igår, fick jag trampa mig upp för många och långa uppförsbackar. Det var förstås väldigt jobbigt många gånger, men i efterhand är jag otroligt tacksam för det. Framför allt för att jag numera har full tillit till min förmåga att anstränga mig för att nå mina mål, helt enkelt för jag övat väldigt mycket på det.

Ibland blir jag ledsen  människor som aldrig haft möjligheten att kämpa för något de vill när jag ser hur otroligt handfallna när känner sig inför utmaningar. Funkar det inte direkt tror de att det inte är någon idé och ger upp. Tänk vad de går miste om mycket, kanske främst känslan av att klara något nytt och överkomma utmaningar!

Förmågan att jobba mot dina mål, genomföra dina ambitioner och förverkliga din potential är dessutom starkt förknippat med lycka och välbefinnande. Det som får dig att må bra är inte i första hand att nå målen utan att sträva efter sådant som känns viktigt och meningsfullt för dig. Lyckliga människor och optimister är betydligt bättre än andra på detta, men det är en färdighet som du kan öva upp.

Häromdagen hittade jag ett intressant (och behagligt långt, 6 min) TED-talk med rubriken ”The key to success? Grit” av Angela Lee Duckworth, som exakt matchade mina tankar om detta.

Hennes forskning om vad som skapar framgång visar tydligt att förmågan att jobba för att nå dina mål (grit) är viktigare än sådant som intelligens, ekonomisk bakgrund och talang! 

I slutet av sitt TED-talk nämner hon Carol Dweck och hennes växande mindset som jag bloggat om tidigare, som den bästa strategi hon känner till för att utveckla den förmågan.

”Grit is usually unrelated, or even inversely related to measures of talent.” Angela Lee Duckworth

När jag var 16 år såg jag musikalen Kristina från Duvemåla för första gången och blev närmast besatt. Efter att ha nördat ner mig totalt på musikalen bestämde jag mig för att bli musikalartist. Mina förutsättningar var inte optimala. Jag hade inte någon speciell begåvning för sång eller teater, men en enorm vilja och passion. Min ”begåvning” låg i min envishet, och i min förmåga att lära mig saker.

Så jag började ta sånglektioner. Det lät inte särskilt bra i början men det brydde jag mig inte om. Jag var inte där för att jag kunde sjunga utan för att jag inte kunde. Så jag övade och övade och övade. Tog fler sånglektioner, gick musikalutbildningar, tvingade mig igenom skolkonserter där både rösten och knäna darrade hysteriskt. Övade ännu mer. Och till slut lärde jag mig förstås att sjunga.

Samtidigt som jag övade som en galning för att lära mig sjunga var jag omgiven av klasskompisar som ”bara kunde”. Begåvade människor med talang. Som inte övade i timmar varje dag, helt enkelt för att det inte behövdes. Det var naturligtvis ganska provocerande för mig, men efter ett tag började något hända. Jag började komma ikapp! Vilket förstås var frustrerande för dem som alltid varit bäst utan ansträngning men som inte hade en aning om hur man gör för att bli bättre.

Det kommer alltid finnas människor som har lätt för saker du kämpar med. Och det kommer alltid finnas människor som kämpar med saker du har lätt för. Det spelar ingen roll. Andra människors förutsättningar har ingenting med dig att göra. Dina förutsättningar och dina drömmar är dina. Vill du göra något – go for it! Om du inte redan kan har du alla möjligheter att lära dig!

När jag sitter i coachingsamtal med klienter finns där alltid en längtan efter förändring. En vilja att skapa något bättre, att må bättre eller få något att fungera bättre.

Viljan och längtan  tar sig ibland uttryck genom uttalanden som ”jag måste skärpa mig”, ”jag ska ta mig i kragen” eller ”jag ska försöka bli bättre”. Men vad betyder det?

Men hur vet du att du ”skärpt” dig? Hur gör man när man tar sig i kragen? Hur mycket ansträngning kräver ett försök?

Om du vill ha en förändring behöver du veta exakt vad du ska göra för att skapa den förändringen. ”Jag ska försöka ta hand om mig och vara lite mer positiv” säger absolut ingenting och det är väldigt svårt att veta när du nått ditt mål. ”Jag ska skriva tacksamhetsdagbok tre kvällar i veckan och fika med en kompis gång i veckan” är konkret och tydligt. Det enda som kvarstår är att göra det, och du slipper lägga mer energi på att fundera mer på vad som ska göras.

Nästa gång du kommer på dig själv med att säga att du ska skärpa dig eller försöka med något, testa detta istället:

Steg 1: Bestäm supertydligt exakt vad du ska göra.

Steg 2: Gör det.

Jag skrev tidigare under våren om Richard Wiseman och hans forskning på vad som ger människor tur och otur. Nu skriver jag en artikel om det och fördjupar mig ytterligare i ämnet, och slås av de jättetydliga parallellerna mellan tur och lycka. Wiseman undersökte vad som skiljer personer som uppfattar sig själva som tursamma respektive otursförföljda åt och upptäckte flera saker.

Bland annat är tursamma människor mer extroverta. De pratar med fler människor, har lätt för att ta kontakt med främlingar och håller kontakten med nya och gamla vänner. Att goda relationer är en av de viktigaste faktorerna för lyckokänslor känner du förstås till vid det här laget om du följt bloggen ett tag.

Det visade sig också att tursamma personer ser helt annorlunda på sig själva, livet och saker som händer. De har en optimistisk syn livet och förväntar sig att råka ut för bra saker – vilket de också gör, eller kanske snarare uppfattar att de gör! I olika experiment försattes personer mer tur respektive otur i identiska situationer – som slutade helt olika! De tursamma personerna plockade upp sedeln som planterats ut för dem medan de med otur gick rakt förbi den. Personer med tur började prata med personer i sin omgivning – och fick en värdefull kontakt som kunde hjälpa dem i arbetslivet, en ny vän eller blev kära, medan personer med ”otur” satt tysta för sig själva.

En annan viktig gemensam nämnare för tursamma personer är att de är avslappnade nog för att uppmärksamma och fånga de möjligheter som finns i deras vardag. Istället för att grubbla, se problem överallt eller vara så krampaktigt målfokuserade att de går miste om möjligheter som de inte väntat sig, förväntar de sig att bra saker kommer hända och är tillräckligt avslappnade och samtidigt uppmärksamma för att fånga chansen när den kommer. Vilket går helt i linje med broaden and build-teorin som förklarar sambandet mellan positiva känslor och hjärnans förmåga att se möjligheter.

De ser också på vilket sätt saker kunde varit värre och är tacksamma för sin tur i situationer där andra klagar på sin otur och att det inte är bättre.

Det är därmed inte särskilt konstigt att personer med tur också mådde bättre och var lyckligare än andra.

”Your thoughts create the luck in your life!” Richard Wiseman