Om bara några timmar smäller det rejält, och det bokstavligen talat, på Ramón Sánchez Pizjuán i Sevilla. Det är äntligen dags för säsongens första derby mellan stadsantagonisterna Sevilla och Real Betis. Ett derby som hade ett uppehåll på några år då Betis låg och harvade i Segundan. Nu är dessbättre ordningen återställd, och som läget ser ut just nu lär vi inte behöva oroa oss för att gå mista om ett par Sevilla-derbyn även nästa säsong.

Som vanligt inför derbyn, eller stora matcher i allmänhet, snackas de upp väldigt mycket av såväl spelare, ledare och gamla profiler. Sevilla-derbyt är naturligtvis inget undantag, och även om det inte uppmärksammats särskilt mycket i Sverige genom åren, är det i Spanien en av de tveklöst största matcherna. Jag skulle nog påstå att enbart el Clásico är större.

Barcelonas högerback Dani Alves, som spelade i Sevilla åren 2002-08, gick i veckan ut och sade att ”det är svårare och fysiskt tuffare att spela ett Sevilla-derby än ett el Clásico”. Det är något som borde ge lite perspektiv på hur stor match ”el derbi” faktiskt är.

Förra säsongens derbykung var Beñat. I mötet på Benito Villamarín (som slutade 1-1) gjorde han Real Betis enda mål. Detta på frispark. I matchen på Ramón Sánchez Pizjuán blev han stor matchhjälte med sina två med i de grönvitas 2-1-seger. Båda målen naturligtvis inprickade via frisparkar – varav segermålet slogs in med bara sekunder kvar att spela.

Räkna med att Sevilla både lär hålla ett och två extra ögon på Beñat, men också lär försöka undvika frisparkar strax utanför straffområdet. Fast visst längtar man, som neutral åskådare, till att få höra suset på arenan när Beñat lägger fram bollen och stegar upp för att skjuta. Jag kan garantera att en och annan Sevilla-supporter skulle hålla andan, och kanske även titta bort, just då.