Arkiv för kategori Zaragoza

- Sida 1 av 2

Säsongsbetyg lag för lag – del 4

av Adam Pinthorp

Säsongen är över och klubbarna börjar summera sina prestationer och samtidigt förbereda sig inför nästa säsong. Här följer mina betyg för varje lag sett över hur de presterat under säsongen bedömt utifrån förväntningar och förutsättningar. Jag går lag för lag enligt bokstavsordning.

Betygsskalan ser ut enligt följande:
1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Optimalt

Real Sociedad – betyg 5/5
Efter att ha klarat det svåra andraåret sedan comebacken skulle nu Real Sociedad ta sats mot högre höjder till årets säsong. Men vem hade kunnat tro att det skulle sluta med en fjärdeplats och Champions League-kval till nästa säsong? La Real överträffade sina egna förväntningar och hela vårsäsongen kan bara applåderas.

Sevilla – betyg 2/5
Det ville sig inte den här gången heller för Sevilla, som halkat ner från att vara ett stabilt topplag till att prenumerera på en plats i mitten av tabellen. Trots säsongens nionde plats kan man faktiskt få en gratisbiljett till höstens Europa League då Málaga är avstängda och Rayo inte fått någon Europa-licens av det spanska förbundet.

Valencia – betyg 1/5
Skulle jag betygsätta hur det sett ut spelmässigt under våren skulle det bli ett högt sådant. Som helhet blir det däremot annorlunda. Valencia vill täta avståndet till Real Madrid och Barcelona – inte halka efter ännu mer. Framför allt vill man fortsätta spela Champions League-fotboll varje säsong, något man till hösten inte kommer få chansen till, mycket tack vare Mauricio Pellegrinos katastrofala månader som Valencia-tränare i höstas. Los Ché har gjort en undermålig säsong med tanke på vad man hade för ambitioner förra sommaren.

Valladolid – betyg 4/5
Miroslav Djukic manskap har stått för en enastående säsong. Man gick upp ifjol som sista lag efter ett tufft kval, och hade ett på pappret sämre lag än många andra lag. Ändå har man inte varit i närheten av en bottenstrid, utan snarare varit närmare att blanda sig in i striden om Europa.

Zaragoza – betyg 1/5
När ett lag kapitulerar på det sättet som Zaragoza gjort efter nyår kan man inte gå ett annat betyg än underkänt. I höstas var man stabila, och det såg ut att för en gångs skull bli en trygg säsong för Zaragoza. Men en nästan imponerande svag vårsäsong senare och laget slutet till sist som jumbo.

Tidigare delar:

Säsongssummering lag för lag, del 1.
Säsongssummering lag för lag, del 2.
Säsongssummering lag för lag, del 3.

Säsongesbetyg lag för lag – del 3

Det firas i San Sebastián och Vigo

av Adam Pinthorp

Wow, vilken avslutning vi fick igår. Tårar, mycket tårar, forcerade ner för spanjorernas kinder runt om i landet igår. För en del var det glädjetårar, men för en klar majoritet raka motsatsen.

För att istället göra flera långa historier tänkte jag i ett par korta meningar konstatera vad i huvudsak som hände igår kväll. Real Sociedad knep Champions League-platsen före Valencia, medan Zaragoza, Deportivo och Mallorca får spela nästa säsong i Segundan då Celta Vigo var det lag som klarade nytt kontrakt.

Här nedan kommer några rader om varje enskild match.

Real Madrid – Osasuna 4-2

En match som inte betydde särskilt mycket för något av lagen. José Mourinho närvarade som Realtränare för sista gången på Santiago Bernabéu, och tackades av med blandade reaktioner.

Barcelona – Málaga 4-1

Katalanerna knallade hem tre poäng i säsongens sista match, och spräckte därmed drömgränsen på 100 poäng. Det som ändå får rubrikerna från matchen är att Éric Abidal fick hoppa in sista kvarten och gjorde sin sista match på Camp Nou som Barcelona-spelare. Fransmannen möttes, förstås, av stående ovationer och det blev jubel så fort Abidal rörde bollen. Hos Málaga tackades även Manuel Pellegrini av på ett vackert sätt efter sina insatser som tränare i klubben.

Celta Vigo – Espanyol 1-0

Ett lag med allt att spela för, ett lag som redan visste vart de skulle hålla hus nästa säsong. Och hur många pårtföljer med pengar som Celta Vigos bottenkonkurrenter än kunde tänkas skicka till Espanyol så kunde inte Barcelona-laget rubba de ljusblåa. Celta vann matchen med 1-0, efter att stjärnan Iago Aspas precis som så många gånger förr spelat en huvudroll, och fixade nytt kontrakt i ligan.

Deportivo La Coruña – Real Sociedad 0-1

Deportivo hade allt i sina egna händer. Så länge man bara vann mot Real Sociedad fanns det inget lag i bottenstriden som kunde komma i kapp. Det enda problemet? CL-jagande Real Sociedad. Baskerna visade att man är ett bättre lag på i stort sett alla positioner och vann med uddamålet. Samtidigt som La Real säkrade den sista CL-platsen skickade man också tillbaka Deportivo till Segundan. Som om degraderingen inte var tragskt nog för alla Depor-fantaster tog publiken på Riazor också farväl av Juan Carlos Valerón.

Granada – Getafe 2-0

Två lag som i jämförelse som kunde spela ganska avslappnat i säsongens sista match. Granada vann med 2-0, och såg till att få en stabil säsongsplacering.

Levante – Real Betis 1-1

Redan Europa-klara Real Betis mot ett Levante utan att spela för blev inte så högintressant. Det blev i alla fall två mål, ett åt vardera håll.

Mallorca – Valladolid 4-2

Det var inte långt borta för Mallorca, det bör kännas till. Till skillnad från såväl Deportivo och Real Zaragoza vann Mallorca pliktskyldigt sin match, men då Celta Vigo gjorde detsamma mot Espanyol spelade det mindre roll. Mallorca spelar i Segundan nästa säsong, men slapp i alla fall sluta säsongen som ligajumbo.

Rayo Vallecano – Athletic Club 2-2

En match med intensitet, men som i praktiken aldrig betydde särskilt mycket. Rayo, som slutade åtta i tabellen, borde fått en Europa-plats med på grund av ekonomiska skäl fick man ingen licens av förbundet. Från matchen i säg bör väl tilläggas att Rayos fantastiske Piti gjorde mål nummer 18 för säsongen – ett makalöst facit.

Sevilla – Valencia 4-3

För att göra en lång historia kort: Álvaro Negredo sänkte Valencia. Sevilla-anfallaren gjorde lagets samtliga mål när man roffade åt sig samtliga poäng hemma på Ramón Sánchez Pizjuán. Utöver att skjuta Sevilla till en Europa-plats, gjorde Negredo även livet surt för Valencia, som missade Champions League-platsen. Mycket talar för att båda Unai Emery och Ernesto Valverde gjorde sina sista matcher som tränare för Sevilla respektive Valencia igår.

Real Zaragoza – Atlético Madrid 1-3

När Helder Postiga kvitterade för Real Zaragoza i 89:e minuten höll La Romareda andan och hoppades på en sista anstormning, ett sista anfall, ett sista andetag. Nej, det är bara katten som har nio liv – den här gången gick det inte vägen för Zaragoza. Istället för att få till en slutforcering gjorde Atlético genom Diego Costa både ett och två mål till.

Just nu ska jag bara andas in det här, och ta det lugnt för en kväll. Den närmaste tiden kommer sedan ett gäng säsongssummeringar och annat smått och gott. Och för den som inte fått nog av den spanska fotbollen håller Segundan fortfarande på, där vi så småningom också har ett kval att vänta på i kampen om den sista La Liga-platsen.

Bottenstriden: alla förutsättningar inför den sista omgången

av Adam Pinthorp

På lördag spelas den sista omgången för den här säsongen i La Liga. Det är fortfarande öppet kring Europa-platser, men det råder inga tvivel om vart störst fokus riktas inför avslutningsspurten: bottenstriden. Fyra lag inom två poäng kämpar om en sista plats i högsta divisionen. Här kommer alla förutsättningar.

Gemensamt för alla fyra lag som kämpar i botten, vilka är Deportivo La Coruña, Celta Vigo, Real Zaragoza samt Mallorca, är att samtliga spelas på hemmaplan i den sista omgången. Det kommer med andra ord bli tårar på fyra arenor spanska arenor på lördag, men bara en har plats för glädjetårar.

Så här ser tabelläget ut just nu:

17. Deportivo La Coruña 35 poäng
————
18. Celta Vigo 34 poäng
19. Real Zaragoza 34 poäng
20. Mallorca 33 poäng

Vi börjar med laget på plats 17, som också har klart bäst förutsättningar för att klara sig kvar och är det enda laget som har precis allt i sina egna händer. Deportivo spelar hemma mot Champions League-jagande Real Sociedad. En på förhand otroligt tuff match, varför ett fullsatt Riazor måste göra sitt yttersta för att stå bakom sitt lag. Eftersom det i Spanien räknas inbördes statistik före målskillnad, kan de övriga mötena med de andra bottenkonkurrenterna tidigare under säsongen bli helt avgörande. Nedan följer den inbördes statistiken kontra konkurrenterna för Deportivo.

Deportivo – Mallorca totalt 4-2 (3-2 borta, 1-0 hemma)
Deportivo – Celta totalt 4-2 (3-1 hemma, 1-1 borta)
Deportivo – Zaragoza totalt 6-7 (3-5 borta, 3-2 hemma)

För att Deportivo skall fixa nytt kontrakt krävs att något av följande inträffar:
* Att man slår Real Sociedad – då kan inget lag komma i kapp poängmässigt och A Coruña-klubben spelar La Liga-fotboll även nästa säsong. Detsamma gäller förstås om konkurrenterna förlorar sina matcher.
* Att man tar en poäng mot Sociedad, samtidigt som varken Celta Vigo eller Zaragoza vinner sina respektive matcher.
* Att man förlorar sin match, men att samtidigt både Zaragoza och Mallorca förlorar sina matcher, och att Celta tar max en poäng.

För ett par månader sedan var Celta uträknade av många, men Vigo-klubben har ryckt upp sig mot slutet. 2-1-segern hemma mot Zaragoza, 1-0-vinsten borta mot Levante och i den senaste omgången 2-0 borta mot Valladolid har sett till att Celta Vigo fortfarande är med i striden om ett nytt kontrakt i Spaniens finrum. Förberedelserna inför den avgörande matchen hemma mot Espanyol har dock inte varit ultimata då man har väldigt många spelare på skadelistan. Det som dock talar för Celta Vigo är att lördagens motståndare Espanyol inte har något annat än hedern att spela för, vilket borde innebära att de ljusblåa träder in till matcher med en betydligt större dos av motivation. Nedan följer Celtas inbördes statistik mot bottenkonkurrenterna.

Celta – Zaragoza totalt 3-1 (2-1 hemma, 1-0 borta)
Celta – Deportivo totalt 2-4 (1-3 borta, 1-1 hemma)
Celta – Mallorca totalt 1-2 (0-1 borta, 1-1 hemma)

För att Celta Vigo skall fixa nytt kontrakt krävs att följande inträffar:
* Att man slår Espanyol på hemmaplan, medan Deportivo får max en poäng mot Real Sociedad.

På plats 19 hittar vi Real Zaragoza. Detta ständiga Zaragoza, som mot slutet av varje säsong bara inte klarar av att hålla sig ifrån den där kittlande bottenstriden. Ändå såg det väldigt bra ut för Aragón-klubben till en början av säsongen, då man låg stabilt placerade i mitten av tabellen. Efter nyår har man dock rasat successivt och nu, med en omgång kvar, står man vid klippkanten och är helt beroende av andra lag om man skall undvika att trilla ner. I den avslutande omgången möter man Atlético Madrid, som redan är klara treor, men som oavsett vilket lag man ställer på benen ändå har ett slagkraftigt manskap. Här kommer Zaragozas inbördes statistik.

Zaragoza – Deportivo totalt 7-6 (5-3 hemma, 2-3 borta)
Zaragoza – Mallorca totalt 4-3 (3-2 hemma, 1-1 borta)
Zaragoza – Celta totalt 1-3 (1-2 borta, 0-1 hemma)

För att Zaragoza skall fixa nytt kontrakt krävs att följande inträffar:
* Att man vinner mot Atlético Madrid, samtidigt som både Deportivo och Celta Vigo får max en poäng i sina matcher.
* Att man tar en poäng mot Atlético, medan Deportivo och Celta förlorar, och Mallorca tar max en pinne.

Sist men inte minst finns fortfarande Mallorca kvar i fighten om förnyat kontrakt i La Liga. Men efter en genomgående dålig säsong lever man knappast med de bästa förutsättningarna inför den sista omgången, där man möter Valladolid. Mycket måste träffa rätt för att Mallorca inte ska spela fotboll i Segundan nästa säsong.

Mallorca – Zaragoza totalt 3-4 (2-3 borta, 1-1 hemma)
Mallorca – Celta totalt 2-1 (1-0 hemma, 1-1 borta)
Mallorca – Deportivo 2-4 (2-3 hemma, 0-1 borta)

För att Mallorca skall fixa nytt kontrakt krävs att följande inträffar:
* Att man slår Valladolid, medan Deportivo förlorar sin match, och Celta & Zaragoza tar max en poäng i sina respektive matcher.

Varje spark, varje duell och varje minut kommer vara livsviktig på lördag. Sett till förutsättningarna har Deportivo La Coruña allt i sina egna händer, men då man samtidigt möter Real Sociedad, som jagar Valencia i kampen om den sista Champions League-platsen, har man också den tuffaste matchen på pappret. Celta Vigo och Mallorca har på förhand de enklaste matcherna, även om det inte finns några sådana i detta läget.

Mitt tips: det är, som alltid, fruktansvärt svårt att tippa i ett sådant här läge, där varje mål kan ändra om precis allting. Men jag tror inte, trots att Riazor kommer koka, att Deportivo slår Real Sociedad. Det skulle i sådana fall öppna upp för Celta Vigo, som dels har fördel vad gäller inbördes statistik på Zaragoza som ligger på samma poäng, och även har en på pappret enklare match. Så utefter förutsättningarna tror jag att Celta Vigo fixar nytt kontrakt, medan Deportivo, Zaragoza och Mallorca får lämna finrummet för den här gången.

Messi såg till att guldfesten närmar sig

av Adam Pinthorp

När Cristiano Ronaldo knoppade in två bollar för sitt Real Madrid mot Valladolid – som däremot bjöd upp till starkt motstånd men till slut föll med uddamålet – sköt portugisen upp Barcelonas tilltänkta guldfest. För hade Real tappat poäng kunde Barça korka upp champagnen på hemmaplan om man besegrade Real Betis. Och det skulle man ju, även om guldfesten uteblev, göra. Men det satt sannerligen hårt inne. Det krävdes en viss Leo Messi, vars fysiska status ingen egentligen har hundra procent koll på, för att Barcelona skulle greja segern.

Betis gjorde en riktigt bra match, framför allt i första halvlek, och som vanligt när de båda lagen drabbades samman bjöds det på ett ordentligt målkalas. Dorlán Pabon gav gästerna ledningen, Alexis Sánchez utjämnade, innan Rubén Pérez fick drömträff från 30 meter och gav Betis ledningen på nytt innan paus.

Sedan kom Messi in från avbytarbänken. Strax innan gjorde visserligen David Villa 2-2 på huvudet, men först när argentinaren äntrade planen skulle Barcelona få det där massiva trycket man är så vana att se katalanerna ha. Messi smällde in 3-2 på frispark, och rullade enkelt in 4-2 i öppen kasse efter en upprullning som bara går att applådera.

Ronaldo sköt visserligen upp guldfesten, men Messi såg likväl till att segerjublet bara är millimeter ifrån Katalonien nu.

När man mot slutet av säsongen kollar på topplagens kvarvarande spelschema brukar man ofta räkna matcherna mot bottenlagen som enkla trepoängare. Varför, egentligen? Jag menar, det är ingen nyhet att de lag som kämpar för sin existens alltid är svårrubbade i slutet av säsongen, när varje poäng blir allt viktigare.

Nu räknade jag långt ifrån med att Rayo Vallecano, som fightats om Europa-platser hela säsongen, skulle ta tre lätta mot bottenlaget Real Zaragoza, men det faktum att de som kämpar för sin kvarlevnad i ligan alltid är extremt tuffa att möta blev allt tydligare på söndagen. Rayo, som spelat fantastiskt underhållande fotboll hela säsongen, hade inte i närheten av samma motivation och vilja som Zaragoza-spelarna. Man kanske slog fler passningar inom laget, lyckades med någon dribbling mer, men vad hjälpte det? Zaragoza vann med klara 3-0 inför fullsatta hemmaläktare, och är just nu uppe på säker mark igen.

Övrigt i bottenträsket tog de galiciska lagen Deportivo La Coruña och Celta Vigo varsin pinne i helgen, medan Granada överraskande vann det andalusiska derbyt mot Málaga. Osasuna, som blev överkörda av Valencia, har nu halkat ner till 17:e plats och måste akut börja kolla bakom axeln och öka tempot om de inte vill bli omsprungna i tabellen. Det är, precis som vi vant oss vid de senaste säsongerna, löjligt jämnt i botten av tabellen. Mellan jumbon Mallorca och 15:e placerade Granada skiljer det ynka sex poäng.

I och med Málagas förlust mot Granada är känslan att bara Valencia återstår som utmanare till Real Sociedad om den sista Champions League-platsen. La Real spelar på måndag mot Getafe borta, en klurig match mot en klurig motståndare, som fortfarande inte gett upp hoppet om en Europa League-plats. Men Sociedad-seger där och man är ytterligare ett steg närmare drömmen.

Bottenstriden: varje mål, match och poäng kommer bli avgörande

av Adam Pinthorp

Bottenstriden i Spanien är på sedvanligt vis ruskigt jämn när säsongen går in på slutspurten. Här kommer en liten sammanställning om hur det ser ut för de sex klubbarna som i första hand är inblandade i striden. Efter 31 omgångar ser läget ut som följer i botten av tabellen;

15. Osasuna, 31 poäng (-10 målskillnad)
16. Deportivo La Coruña, 29 poäng (-21)
17. Granada, 28 poäng (-23)
18. Zaragoza, 27 poäng (-21)
19. Mallorca, 27 poäng (-30)
20. Celta Vigo, 24 poäng (-17)

Celta Vigo
Den galiciska klubben förlorade på måndagskvällen bottenmötet med Mallorca, en förlust som kan bli väldigt ödesdiger i slutändan. Celta har för tillfället 24 inspelade poäng, och Mallorca som ligger närmast i tabellen har 27. Vigo-klubben har lidit när Iago Aspas inte varit tillgänglig, eller när han inte levererat i offensiv väg. Som tur är för Celtas del kommer anfallaren finnas tillgänglig i slutet av säsongen, och är det någon som skall leda dem till nytt kontrakt så är det han. De två kommande matcherna mot Zaragoza (hemma) och Levante (borta) kommer bli direkt avgörande för Celtas framtid. Förluster i båda matcherna och man kan börja förbereda sig inför spel i Segundan nästa säsong.

Mitt tips: Celta har redan förlorat för många matcher mot direkta konkurrenter och någonting akut måste hända för att man skall ta sig upp på säker mark när säsongen summeras. Jag tror tyvärr Celtas comeback i Spaniens finrum blir ettårig.

Spelprogram resten av säsongen: Zaragoza (h), Levante (b), Athletic (h), Betis (b), Atlético (h), Valladolid (b) och Espanyol (h).

Mallorca
När Gregorio Manzano tog över Mallorca (för tredje gången i sin tränarkarriär) började man genast prestera bättre resultat. Men allt eftersom det satt sig har Manzanos manskap gått ned sig och de senaste månaderna verkligen dalat i form. Däremot lyckades man vinna den livsviktiga matchen mot Celta Vigo i måndags, och möjligen kan det vara en vändpunkt. Man har också ett överkomligt spelprogram kvar där bortamatchen mot Zaragoza om ett par veckor kommer bestämma mycket om framtiden.

Mitt tips: Efter Giovani dos Santos mål på tilläggstid mot Celta Vigo höjdes Mallorcas chanser för nytt kontrakt betydligt. Men det är fortfarande uppförsbacke och som det sett ut i de senaste matcherna finns det inte mycket som talar för att det blir spel i högsta divisionen nästa säsong. Jo, möjligen att Gregorio Manzano gjort det förr med Mallorca. Jag tror dock man ryker.

Spelprogram resten av säsongen: Rayo (h), Zaragoza (b), Levante (h), Athletic (b), Betis (h), Atlético (b), Valladolid (h).

Zaragoza
Innan förra omgången hade Zaragoza inte legat på nedflyttningsplats eller Europa-plats vid ett enda tillfälle under säsongen. Det var alltså innan Deportivo La Coruña körde över Levante samtidigt som Zaragoza åkte på pumpen hemma mot Barcelona. Det som såg ut att gå mot en stabil säsong har nu blivit det omvända. Det som talar för Zaragoza är ett klart överkomligt spelprogram där man har många matcher mot bottenkonkurrenterna, och dessutom hemmamatcher där man på förhand bär favoritskapet i de flesta.

Mitt tips: Zaragoza klarar sig kvar, men man gör det på håret. De kvarvarande hemmamatcherna kommer bli nycklar.

Spelprogram resten av säsongen: Celta (b), Mallorca (h), Rayo (h), Levante (b), Athletic (h), Betis (b), Atlético (h).

Granada
Laget såg ut att få en nytändning efter januarifönstret med dels ett par starka nyförvärv och framför allt nye tränaren Lucas Alcaraz. Man slog bland annat Real Madrid hemma och krossade Deportivo borta, men därefter har formen sjunkit ordentligt. Just segern mot Deportivo den nionde februari är lagets senaste vinst. De senaste två omgångarna har man 1-10 i målskillnad. Som om det inte var tufft nog har man inte heller något enkelt spelschema framöver.

Mitt tips: Tränareffekten hade behövt vara lite längre för att Granada skulle känna sig tryggare. Man må ligga över nedflyttningsstrecket i nuläget, men med den form man visat upp på sistone lär det inte dröja många veckor innan man ramlat ner en placering eller två. Det blir spel i Segundan för Granada nästa säsong.

Spelschema resten av säsongen: Valladolid (h), Esppanyol (b), Málaga (h), R.Sociedad (b), Osasuna (h), Valencia (b), Getafe (h).

Deportivo La Coruña
Zaragozas vändning förra säsongen, från att vara total jumbo och uträknad av alla, till att klättra över strecket och klara sig kvar var unikt. Deportivo låg inte lika långt efter som Zaragoza gjorde ifjol, men har varit uträknade av många. Fyra raka segrar senare och A Coruña-klubben är nu över nedflyttningsstrecket och har visat en storslagen form. Det återstår däremot många tuffa matcher, men fortsätter man på det inslagna spåret kommer inget lag ta några enkla poäng mot Deportivo.

Mitt tips: Med den stigande formkurva man visat och den framgångsvåg laget just nu surfar på lär poängen inte sluta trilla in nu. Även om det återstår flera tuffa matcher tror jag man tar tillräckligt för att klara sig kvar.

Spelschema resten av säsongen: Athletic  (h), Betis (b), Atlético (h), Valladolid (b), Espanyol (h), Málaga (b), R.Sociedad (h).

Osasuna
På de första 21 omgångarna var Osasuna över nedflyttningsstrecket ynka tre gånger. Men, Pamplona-klubben har gnuggat på och allt eftersom vuxit under säsongen. Den senaste månaden har dock formen dippat igen och man är långt ifrån säkrade spel i Primeran även nästa säsong. Faktum är att man av samtliga bottenlag har det på pappret klart tuffaste spelprogrammet.

Mitt tips: Det tuffa spelprogrammet till trots, de poängen Osasuna ligger före sina konkurrenter i dagsläget kommer bli avgörande i slutändan. Man klarar sig kvar med nöd och näppe.

Spelschema resten av säsongen: R.Sociedad (h), Rayo (b), Valencia (b), Getafe (h), Granada (b), Sevilla (h), R.Madrid (b).

Summering
Varje mål, match och poäng kommer bli oerhört viktiga fram tills säsongens slut. Förmodligen kommer det inte vara avgjort förrän sista sparken i den sista matchen.

Får jag ge mig på en chansning tror jag Celta Vigo och Mallorca, som redan ni ligger under strecket, samt Granada, som har usel form, spelar i Segundan nästa säsong. Det skulle alltså betyda att Zaragoza, Deportivo och Osasuna klarar sig kvar.

Två lag med fokus på annat och en succédebut

av Adam Pinthorp

Fyra stycken från klubbens 91-generations spelade från start (Marc Bartra, Martín Montoya, Thiago Alcântara och Cristian Tello), Éric Abidal var uttagen i matchtruppen för första gången sedan i februari ifjol, och Barças kanske största talang i form av Gerard Deulofeu satt på bänken. Det var upplagt för stor fest för Barcelona, och förhoppningarna var stora att såväl Abidal skulle göra comeback som att Deulofeu skulle göra säsongens första ligamatch. Det fanns bara ett problem som ställde till det: Celta Vigo.

De himmelsblå från Vigo kämpade för sin existens, och lika mycket som Celta-spelarna slet för sina liv på varje boll, lika mycket syntes det att inte alla i Barça hade fullt fokus på matchen. Och det klart, har man Champions League-match om bara ett par dagar, och leder ligan så pass överlägset som man gör, går det inte klandra någon för att hålla igen lite.

Å andra sidan gjorde Celta Vigo det väldigt svårt för Barcelona, och jag är inte säker på att gästerna hade vunnit på Balaídos även om de var i en annan sits och ställde upp med sitt bästa lag.

Det blev 2-2, efter en sen Celta-kvittering, till hemmafansens stora förtjusning. Ett rättvist resultat, och jag tror inte något av lagen kände sig särskilt besvikna efteråt.

För Barcelonas del var det största utropstecknet Cristian Tello, som gjorde ett mål och assisterade Leo Messi till ett. Tello är nu uppe på fem mål och fyra assist i ligaspelet – på blott sju starter av totalt 15 matcher. Det som imponerar ännu mer är att han bara spelat 686 minuter. Frågan är om inte Tello, både med sin målfarlighet och snabbhet, vore ett bättre alternativ än Alexis Sánchez för Tito Vilanova att spela från start mot PSG den kommande veckan.

En annan som imponerar, i alla fall målmässigt, är förstås Leo Messi. Mål i 19 raka ligamatcher, mot varje lag i ligan, är unikt, och ett helt galet facit. Frågan är när och om vi någonsin kommer få uppleva något liknande igen.

Ett annat lag som hade tankarna på andra saker igår var Real Madrid. Man mötte, på ett liknande sätt som Barça, ett lag som kämpar för sin överlevnad – Real Zaragoza. Och hemmalaget Zaragoza gjorde livet surt för Madrid, speciellt när man tog ledningen redan efter sex minuter.

Cristiano Ronaldo kvitterade visserligen innan paus, men närmare än så kom aldrig huvudstadsklubben. Och även om man försökte var det tydligt att man inte gjorde sin största ansträngning på att vinna matchen. Veckans Champions League mot Galatasaray är så mycket viktigare för ”marängerna”, något José Mourinho knappast undanhöll på den efterföljande presskonferensen.

– Vårt huvudmål resten av säsongen är Copa del Rey-finalen och Champions League, det är ingen hemlighet. Vi ska försöka vinna varje match som är kvar i ligan och sluta tvåa, men ska vi vara ärliga handlar det bara om hur många poäng efter Barcelona vi kommer, sa han.

En av gårdagens mest nöjda var annars Pedro Morales. Málaga hämtade in yttern från chilenska ligan i januarifönstret, då man istället tappade Diego Buonanotte till Granada. Innan igår hade Morales bara suttit på bänken vid ett par tillfällen, men inte spelat en enda minut. Men så fick han chansen borta mot Rayo, och som han tog den.

Två assist och ett mål för Morales i en urstark 3-1-seger för Málaga. Nu har andalusierna fortsatt bra häng på fjärdeplatsen, och kanske kan Morales bli en joker som står för den stora skillnaden i slutändan? Tiden får utvisa svaret.

Utebliven vendetta, ett sanslöst självmål och en stormatch att vänta

av Adam Pinthorp

Gjorde igår ett kort besök i huvudstaden. Träffade upp ett gäng andra La Liga-fantaster och brände av samtliga fyra spanska matcher under eftermiddagen/kvällen. Även om det inte må varit de absolut hetaste matcherna, så uppstod en hel del dramatik och oanade vändningar i matcherna. Här kommer lite tankar kring detta.

Deportivos vendetta får vänta
Tidningen Estadio Deportivo slog på stort inför gårdagens sena match, som på förhand också var den absolut hetaste: Deportivo La Coruña mot Valencia. För er som inte känner till historien var det nämligen så att Valencia förstörde för Depor i sista ligaomgången säsongen 1993/94 – något som gjorde att de sistnämnda tappade ligatiteln till Barcelona. Deportivo var i ledning inför omgången, men efter 0-0 på Riazor hade Barça sprungit förbi.

Som om det vore nog, var det även Valencia som satte huvudet på spiken när Deportivo ramlade ur La Liga säsongen 2010/11. Ett Valencia som då inte hade något att spela för, men vann mot Depor som i sin var i enormt poängbehov.

Därför hade matcherna lagen emellan blivit ruskigt upptrissade, framför allt från Deportivos håll, vilket är fullt förståeligt. Men precis som historien talar om så hade A Coruña-klubben det tufft även i lördags hemma på Riazor. Jonas knoppade in 1-0 för gästerna redan efter fyrtio sekunder, och Los Ché var nära att utöka ledningen strax därpå. Sedan lyckades Deportivo komma tillbaka in i matchen, och via två väldigt fina mål av Riki innan paus så hade man helt plötsligt vänt på steken.

Som ni förstår var det dock inte över. Atlético-lånet Sílvio blev utvisad för Depor bara ett par minuter in i andra – som resten av tiden bestod av ett stort tryck mot hemmamålet. Kvitteringen kom via Nelson Valdez, och på tilläggstid skallade Ricardo Costa in segermålet för Valencia.

Otroligt viktiga poäng för fladdermössen som kan resa hem och på allvar blicka uppåt i tabellen och dessutom lägga triologi-spektaklet mot Real Madrid helt bakom sig. Deportivo fick däremot inte sin revansch, utan är fortsatt kvar som tabelljumbo. Som tur är – för Depors skull – så finns det andra lag som också underpresterar för tillfället.

Juan Bernat måste få mer speltid
Valencia hade chanser att göra mål mot Deportivo under hela matchen, men först när Juan Bernat äntrade planen tidigt i andra halvlek fick man ordentlig fart på anfallsspelet. Med sin snabbhet och tekniska briljans svängde han ut och in på Manuel Pablo och gjorde lite som han ville på vänsterkanten.

Mycket riktigt var det också Bernat som hade direkt inverkan på vändningen. Med ett par överstegsfinter var han förbi Pablo på sin vänsterflank, och hittade sedan in med ett precist inlägg via marken till Nelson Valdez. Det behöver inte vara svårare än så, och Bernat fick det att se väldigt enkelt ut.

Den kvicke yttermittfältaren har fått mer och mer speltid i Valencia de senaste månaderna, och gång efter annan visad sin potential och kapacitet. När han hoppade in mot Real Madrid i ligaspelet förra helgen var han en av få ljusglimtar hos Valencia. Och inhoppet mot Depor vara bara ytterligare ett bevis på att 93-modellen förtjänar mer speltid. Det är trots allt bara Valencia som vinner på det i slutändan.

Säsongens giftigaste självmål
Matchen mellan Levante och Valladolid stod länge och vägde. De sistnämnda tog tidigt ledningen på Ciutat de Valencia, men José Barkero ville annorlunda och kvitterade med en drömfrispark strax innan paus. I andra svängde det sedan fram och tillbaka, även om Levante låg på för ett segermål. Ett mål som till slut kom – men på ett väldigt komiskt sätt. Valdo fick fram bollen mot Obafemi Martins, som tog emot bollen, men därefter aldrig han få iväg något skott innan Valladolids högerback Antonio Rukavina tog saken i egna händer. Serben knallade nämligen in med bollen i eget mål, och gav Levante segern med 2-1.

Mötena mellan Celta VigoReal Sociedad (1-1) och Real ZaragozaEspanyol (0-0) blev aldrig de mest spännande. Chansfattigt men ändå tufft spel kan enkelt sammanfatta båda matcherna, där bortalagen var mest nöjda med poängen.

Kvällens La Liga-matcher i all ära, men idag är det en annan match som får betydligt högre fokus i Spanien. Det är nämligen dags för ett mini-Clásico – med andra ord Barça B mot Real Madrid Castilla. Reservlagen möts på Mini Estadi i Barcelona klockan 17:00, och biljetterna såldes slut på ett par ynka timmar. Det brukar annars vara ganska glestbefolkat på Mini Estadi när Barça B spelar, men den här gången är det helt annorlunda. Fullsatt läktare, framtidens stjärnor och ett möte mellan två klubbars vars rivalitet är enorm.

Hatten av, Málaga!

av Adam Pinthorp

Copa del Rey – reservernas turnering. Ett måtto som både Málaga och Barcelona spelade efter under onsdagens kvartsfinal på Camp Nou.

Málaga kom till start utan stjärnor som Willy Caballero, Martín Demichelis, Nacho Monreal, Jérémy Toulalan, Joaquín och Isco. Barcelona gjorde detsamma utan spelare som Gerard Piqué, Jordi Alba, Sergio Busquets, Xavi Hernández och Cesc Fàbregas.

Det var med andra ord två ganska reservbetonade lag som gjorde upp – för att uttrycka det milt. På pappret, sett till spelare för spelare, skulle det ändå vara fördel för de blåröda. Man hade trots allt Leo Messi från start, för han vilar ju inte. Detsamma gällde Andrés Iniesta och Carles Puyol, för att nämnda ytterligare ett par stjärnor som trots alls fanns med i Tito Vilanovas startelva.

På hemmaplan har Barça varit i det närmsta orubbliga den här säsongen, och man hade ändå ett bättre lag på banan än gästerna från solkusten. Men även om matchbilden också var precis som väntat bjöd Málaga upp till bättre och tuffare motstånd än vad de flesta hade väntat sig. Man höll hög press, men släppte till väldigt lite bakåt och framför allt så såg det ut som man trodde på det.

Jag är inte säker på att Málaga har fått ett bättre resultat med sin bästa startelva. Spelare som Diego Buonanotte, Sergio Sánchez och Francisco Portillo vill vara med och kriga om en startplats till varje match. De tog – tillsammans med hela Málaga – uppgiften på Camp Nou som om deras liv stod på spel.

Att försöka få Málaga att framstå som det bättre laget på Camp Nou vore fel. Men man gjorde – sett till förutsättningarna – en fenomenal insats. Den enda riktiga blundern var Weligtons schabbel som ledde fram till Leo Messis 1-1-mål – men det lär vara få som bryr sig om det hos gästerna så här efter matchen.

Offensivt hade de himmelsblå inte lika mycket fantasi som i helgens drabbning mot Barça. Och det är väl förståeligt, med tanke på vilka spelare som saknades. Däremot så utnyttjade man sina chanser, och de saker man faktiskt är bättre än Barcelona på. Som fasta situationer – det var just efter en sådan som Ignacio Camacho pangade in kvitteringen i slutminuten.

Det som på förhand skulle bli en dans på rosor för Barcelona blev en riktig tuff match. Nu lever i stället dubbelmötet i allra högsta grad inför returen på La Rosaleda nästa vecka. Ja, det är till och med fördel Málaga. Vem hade kunnat tro det?

Onsdagens andra Copa del Rey-kvartsfinal mellan Real Zaragoza och Sevilla bjöd inte på särskilt mycket av värde. Unai Emery gjorde debut som Sevilla-coach, och fick med sig ett bra resultat (0-0) inför returen på hemmaplan nästa vecka. Zaragoza? Nä, dem kan man inte räkna ut. Även den kvartsfinalen är helt öppen.

I tisdags spelades den på förhand mest intressanta kvartsfinalen, den mellan Real Madrid och Valencia. Det blev, som oddssättarna trodde, hemmaseger för Madrid med 2-0. Men Los Ché ska inte skämmas för sin insats. Med lite tur (och skärpa från Jonas sida) hade man fått med sig ett betydligt bättre resultat hem till returen.

Nu hade man det mesta mot sig, och fick vända hem med underläge 0-2 inför den andra halvan på Mestalla. Omöjligt uppdrag? Absolut inte, men då måste man få flytet man inte hade på Santiago Bernabéu med sig, och inte bränna jättechanser.

Det lutar ändå starkt åt Real Madrid-avancemang här.

Rykte som blir verklighet, en viktig förlängning och ett efterlängtat möte

av Adam Pinthorp

Vi är bara inne på fjärde dagen av januari, och övergångarna duggar redan tätt i fotbollseuropa. Fast i Spanien har det hittills varit relativt lugnt – även om nya rykten florerar varje dag.

Något som övergått från rykte till sanning är Juventus kontakt med Fernando Llorente. Det verkar mer eller mindre helt säkert att anfallaren tar sitt pack och styr seglen över medelhavet för spel i Turin nästa säsong. Och det är nog det bästa trots allt. Athletic Club har lidit enormt den här säsongen, och det är glasklart att det är saker som inte står helt rätt till. Llorente har garanterat stor påverkan över att laget inte har presterat lika bra som förra säsongen – och då menar jag inte bara för att han suttit på bänken mestadels.

Athletic behöver komma in i matchen igen. Man behöver slippa fokus vid sidan av planen – eller börja agera mer som Málaga och helt enkelt strunta vad som sker bakom kulisserna, och helt ägna sig åt fotbollen. Jag tror en övergång till Juventus inte bara är något som Llorente behöver – utan något som hela Athletic behöver. Jag tror Bilbao-klubben skulle må så mycket om man slapp tänka på sin före detta lejonkung.

En annan klubb som haft det kämpigt under 2012, eller i alla fall under hösten, är Valencia. I dagarna offentliggjordes dock nyheten att storstjärnan Sofiane Feghouli förlänger sitt kontrakt med klubben till 2016. Sedan kan det mycket väl vara så att man ändå kommer sälja Feghouli i sommar – men då kommer man åtminstone få ut mer pengar för honom i samband med att hans utköpsklausul höjs till 50 miljoner euro. Men förhoppningsvis betyder förlängningen att algeriern enbart har Valencia i tankarna, både för stunden och för framtiden. Med tanke på hans utvecklingskurva kommer han verkligen behövas om Los Ché skall reda upp den situationen de själva försatt sig i.

I kväll kan vi äntligen sätta oss tillbaka och njuta av spansk fotboll igen. Att bara några veckor kan kännas som en evighet är ett smärre under. Real ZaragozaBetis sparkar i afton i gång den 18:e omgången – som bland annat också innehåller ett stekhett Barcelona-derby på söndag. Mer om det senare i helgen.

Zaragoza-Betis hade förra säsongen varit ett bottenmöte. Nu är det ett möte där de grönvita just nu återfinns på Champions League-plats (förutsatt att Málaga blir avstängda, annars inte) medan Zaragoza gjort en bra senhöst och ligger på tolfte plats. Betis har överraskat många den här säsongen, och framför allt gjort det i matcher man kanske inte förväntats vinna. När man däremot haft favoritskapet har man inte hållit för pressen och fallit samman. Mot Zaragoza är det svårt att ge något lag mer favoritskap än det andra. Manolo Jiménez manskap är väldigt starka hemma – samtidigt som man aldrig riktigt vet vart man har Betis.

Förhoppningsvis inleds den 18:e La Liga-omgången med en framtida klassiker som innehåller det mesta man kan begära – läckra mål, intensitet, heta känslor och skön stämning på arenan. Ja, och så någon domarskandal också.

Lista: De 30 bästa spelarna under hösten

av Adam Pinthorp

2012 är till ända, och vi välkomnar ett nytt år. Förhoppningsvis fyllt med lika mycket härliga fotbollsminnen som det nyss avslutade året har givit oss. Men innan vi blickar framåt tänkte jag avsluta med en lista, där jag plockar ut de enligt mig 30 bästa spelarna i La Liga under hösten.

30. Sofiane Feghouli (Valencia)
14 matcher (14), tre mål

Kommentar: En av få ljusglimtar i ett annars inferno-liknande Valencia. Har tagit ytterligare ett kliv i utvecklingen sedan genombrottssäsongen i fjol.

29. Sergio Ramos (Real Madrid)
17 matcher (17), ett mål

Kommentar: En av få i Real Madrid som kommit upp i normal standard under hösten. Finns ofta på rätt plats vid rätt tillfälle när det behövs, och är den självklara ledaren i backlinjen.

28. Piti (Rayo Vallecano)
15 matcher (13), sex mål

Kommentar: Piti var en av stjärnorna som stannade kvar i Rayo i somras, och under hösten har han tagit ytterligare ansvar. Detta både på och utanför planen, som den lagkapten han är. Duktig både som målskytt och framspelare.

27. Aritz Aduriz (Athletic Club)
16 matcher (15), tio mål

Kommentar: Frånvaron av Fernando Llorente i startelvan har inte märkts av särskilt tydligt – åtminstone inte målmässigt. Där har Aduriz gått in och stått för tio mål. Däremot blandade prestationer spelmässigt – där Aduriz inte riktigt är på samma nivå som Llorente sett till förra säsongen.

26. Iago Aspas (Celta Vigo)
17 matcher (17), sex mål

Kommentar: Det mesta handlar om Iago Aspas i Celta – oavsett framgång eller motgång. Han är alltid i händelsernas centrum, och om än inte alltid, så är det oftast på grund av hans fotbollsmässiga prestationer. Vass framför mål och en pådrivare av rang.

25. Obafemi Martins (Levante)
13 matcher (12), sex mål

Kommentar: Har fyllt målkvoten efter Arouna Koné på ett imponerande sätt, och är precis den spjutspets som Levante behöver för att kunna återupprepa fjolårssäsongens sensationella säsong.

24. Víctor Rodríguez (Real Zaragoza)
15 matcher (13), två mål

Kommentar: Bland många spännande nyförvärv som Montañès, Alamo och Wilchez – har i stället Víctor Rodríguez, som var tänkt till Zaragoza B, tagit en startplats under hösten. Och inte nog med det, Víctor har också vuxit ut till en nyckelspelare som står för mycket av det kreativa i offensiven.

23. Xavi Hernández (Barcelona)
17 matcher (14), fyra mål

Kommentar: I ett lag med finlirare som Messi och Iniesta får ibland Xavi lite för lite cred för sina insatser. Han är trots allt den självklara motorn och den som styr tempot i höstens historiska Barcelona.

22. Filipe Luís (Atlético Madrid)
14 matcher (14), noll mål

Kommentar: Om man förra säsongen började se samma Filipe som en gång gjorde dundersuccé i Deportivo, kan vi nu konstatera att han befinner sig på en ännu högre nivå. En gigant på Atléticos vänsterkant.

21. Mesut Özil (Real Madrid)
17 matcher (15), fyra mål

Kommentar: En av de i Real Madrid som hållit en någorlunda jämn nivå under hösten, där formtopparna precis som tidigare är fullkomligt briljanta.

20. Manucho (Valladolid)
13 matcher (11), sex mål

Kommentar: Backar vi bandet till i somras var Manucho långt ifrån en startplats i Valladolid. I dag är han given – på grund av väl tillvaratagna chanser under hösten. Gör både mål och är duktig framspelare.

19. Ignacio Camacho (Málaga)
16 matcher (16), två mål

Kommentar: Att Santi Cazorla försvann, eller att Jérémy Toulalan varit skadad från och till hela hösten har inte spelat någon roll. Málaga har hela tiden haft Ignacio Camacho att falla tillbaka på som den trygga balansspelaren med en förträffligt passningsspel.

18. Óscar González (Valladolid)
17 matcher (17), sju mål

Kommentar: Jag skrev i ligabibeln inför säsongen att Óscar kommer bli Valladolids nyckel till framgång. Ska man hålla sig kvar i La Liga måste han prestera precis som han gjorde i Segundan i fjol. För att uttrycka det milt har Óscar tagit sitt ansvar, något som de sju fullträffarna från nummer tio-positionen vittnar om.

17. Cesc Fàbregas (Barcelona)
15 matcher (14), fem mål

Kommentar: Efter en vår där Fàbregas aldrig lyckades bli helt bofast i Barcelonas startelva, har katalanen under hösten verkligen spelat in sig i Tito Vilanovas lag. Lyfter de blåröda till ytterligare en nivå med sin passningsskicklighet och sin förmåga att spela rakt och direkt. Stått för nio assist under hösten.

16. Rubén Castro (Real Betis)
16 matcher (15), nio mål

Kommentar: Fick stå utanför höstens lag till förmån för Aritz Aduriz, men tar i stället plats här. Rubén Castro är Betis självklara spjutspets och målgörare, och erbjuder så mycket mer än bara ett bra spel i boxen. Hade han inte passerat 30 hade många klubbar ryckt i honom.

15. Léo Baptistão (Rayo Vallecano)
16 matcher (15), sex mål

Kommentar: Har kommit från Rayo B och tagit La Liga med storm. Kan göra mål på alla möjliga vis, har bevisat sin skicklighet som framspelare och kämpar genuint för laget. Blir inte långvarig i Rayo.



14. Diego Godín (Atlético Madrid)

17 matcher (17), ett mål

Kommentar: Den givna ledaren i Atléticos backlinje som utvecklats till en gigant sedan Diego Simeone tog över som tränare i klubben. En krigare är svår att rubba både på marken och i luftrummet.

13. Jordi Alba (Barcelona)
15 matcher (14), två mål

Kommentar: I mitt tycke världens främsta vänsterback. Outtröttlig, passningsskicklig, fina inlägg och dessutom målfarlig. Jordi Alba har allt en modern ytterback ska ha.

12. Joaquín (Málaga)
17 matcher (15), fyra mål

Kommentar: Den spelare i La Liga som under hösten skapat allra flest målchanser. Avslutade på bästa sätt genom att vara inblandad i samtliga tre mål när Málaga slog Real Madrid med 3-2. Spelar sin livs fotboll för tillfället.

11. Willy Caballero (Málaga)
17 matcher (17), tolv insläppta mål

Kommentar: Ligans tveklöst bästa målvakt för tillfället. Trygg både i luftrummet och i spelet på marken. Nyckelspelare i Málaga.

10. Sergio Busquets (Barcelona)
16 matcher (15), ett mål

Kommentar: Tar större och större kliv för varje säsong. Är den i Barcelona som syns minst och som får minst plats i rampljuset – när han egentligen är en av de som förtjänar mest cred för sina insatser. Många säger ”hur skulle Barcelona klara sig utan Xavi?”. Jag säger: hur skulle Barcelona klara sig utan Busquets? Den perfekta länken och spelaren som får Barcelona att fungera som det ska.

9. Mario Suárez (Atlético Madrid)
14 matcher (12), ett mål

Kommentar: Har gått från berg- och dalbana till en jämn spelare som numer också alltid levererar på en otroligt hög nivå. Jag förstår varför Atlético nekade ett bud värt tio miljoner euro för Mario i somras.

8. Martín Demichelis (Málaga)
16 matcher (16), två mål

Kommentar: Vuxit ut till en stöttepelare i Pellegrinis Málaga. Varit i det närmaste orubblig i försvaret under hösten, och tillsammans med Willy de största individuella anledningarna till att man bara släppt in 12 mål – minst av alla lag i ligan.

7. Beñat Etxebarria (Real Betis)
15 matcher (15), fyra mål

Kommentar: Real Betis spelmotor och stora stjärna. Ett enormt hot på fasta situationer och besitter en känslig högerfot som få andra i ligan. Har ögonen på sig från väldigt många håll.

6. Arda Turan (Atlético Madrid)
16 matcher (15), fyra mål

Kommentar: Har fyllt tomrummet efter Diego på ett utomordentligt sätt. Utan Arda försvinner enormt mycket kreativitet och fantasi i Atléticos anfallsspel. Frågan är egentligen vem som är viktigast – Radamel Falcao eller Arda Turan? För mig är det hugget som stucket.

5. Cristiano Ronaldo (Real Madrid)
17 matcher (17), 14 mål

Kommentar: Inledde säsongen i ett rasande tempo, och fortsätta precis som de tidigare säsongerna ösa in mål. Sedan fallerade målskyttet en aning – och Real Madrid blev otroligt lidande. Det fråntar inte Ronaldos individuella väldigt fina höst – som ändå inte var lika bra som fjolårets.

4. Isco (Málaga)
17 matcher (17), fyra mål

Kommentar: Efter genombrottet i fjol har Isco tagit storsteg från talang till att vara på väg att bli en världsstjärna. Har tekniken, spelsinnet, passningsspelet och flytet – allt i ett.

3. Andrés Iniesta (Barcelona)
12 matcher (9), ett mål

Kommentar: Den enda i Barcelona som – när han är som allra bäst – kan mäta sig på samma nivå som Leo Messi. Har gjort en briljant höst där han leder assistligan på tio målgivande passningar. Huserar numer lika ofta på kanten som i en central mittfältsposition.

2. Radamel Falcao (Atlético Madrid)
16 matcher (16), 17 mål

Kommentar: Att Atlético ligger tvåa i tabellen är naturligtvis inte enbart Radamel Falcaos förtjänst, men det går samtidigt inte komma ifrån hans galna målsnitt på fler gjorda mål än spelade matcher. Världens i mitt tycke hetaste ”nummer nio-spelare” den här hösten.

1. Lionel Messi (Barcelona)
16 matcher (15), 26 mål

Kommentar: 26 mål och fem assist – på 16 matcher! Leo Messi har bevisat att det poängmässigt går att prestera som om verkligheten vore ett FIFA-spel.

Gott Nytt År på er allesammans!

Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB