Arkiv för kategori Athletic

- Sida 1 av 5

Säsongssummering: betyg på alla tränare i La Liga

av Adam Pinthorp

Innan bloggen tar semester tänkte jag kasta mig över tränarna i La Liga den gångna säsongen.

Det här med betygssättningar är alltid vanskligt och lurigt, då väldigt mycket måste tas med i bedömningen. Spelarmaterialet, de ekonomiska förutsättningarna, spelarförsäljningar/nytillskott, förväntningar och klubben egen målsättning.

Betygsskalan ser ut som följer;

1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra
4 – Mycket bra
5 – Mer än mycket väl godkänt

20. Real Betis
Pepe Mel – betyg: 1/5
En förevig hjälte i Betis-kretsar och förde först klubben tillbaka till La Liga, innan han i fjol tog laget till en sjundeplats och rakt ut i Europa. Men i höstas blev det magplask för Pepe Mel, som inte fick ihop spelargruppen och inte lyckades ersätta de nyckelspelare som lämnade.
Juan Carlos Garrido – betyg: 1/5
Fick bara några veckor på sig och lyckades praktiskt taget inte göra någonting. Hade supportrarna emot sig från dag ett, spelarna emot sig efter ett par veckor och kort därpå också ledningen.
Gabriel Calderón – betyg: 1/5
Det går inte sätta godkänt på en tränare vars lag ramlar ur ligan med huvudet före. Men spelmässigt har det sett bättre ut sedan Gaby Calderón tillträdde i slutet av januari – även om det inte blev den effekt som klubbledningen hade hoppats på.

19. Valladolid
Juan Ignacio Martínez – betyg: 1/5
Nej, det ville sig inte allt för JIM i Valladolid. Hans defensiva tänk sken igenom ganska snabbt, men spelarmaterialet för att utföra det på bästa möjliga sätt fanns inte där. Jag fick också känslan att han hade svårt att få med sig spelargruppen alla gånger – speciellt i slutspurten.

18. Osasuna
José Luis Mendilibar – betyg: 1/5
Den solklaraste ettan tillsammans med Juan Carlos Garrido. Inledde säsongen med tre raka förluster – det blev droppen.
Javi Gracia – betyg 2/5
Det är alltid svårt att sätta godkänt på en tränare vars lag åker ur, men hade tabellen bara räknat med Javi Gracias sejour i Osasuna hade klubben faktiskt klarat sig. Det är knappt det räcker för godkänt, men det faktum att det blev en tydlig förändring spelmässigt och att spelargruppen alltid trodde att det skulle lösa sig får bägaren att rinna över till Gracias fördel. Nu klar för Málaga.

17. Almería
Francisco Rodríguez – betyg: 3/5
Gjorde sin första säsong som tränare på den här nivån, och hade ett spelarmaterial som på pappret var sämst i ligan. Med det i åtanke, samt faktumet att Almería inledde säsongen riktigt dåligt gör att Francisco får klart godkänt. Fortsätter i klubben.

16. Elche
Fran Escribà – betyg: 2/5
Insåg en bit in i säsongen att det var ett måste att återgå till gamla principer och den defensiva fotbollen som faktiskt förde Elche upp till La Liga. Utfallet blev lyckat, och en överlag stabil säsong senare kan Escribà fira sommar med vetskapen om att träna Elche i högstadivisionen även till hösten.

15. Granada
Lucas Alcaraz – Betyg: 2/5
Kom in och bidrog med en positiv effekt 2012/13, och gavs stort förtroende inför den nyss avslutade säsongen. Däremot, sett till förutsättningar och ett riktigt bra spelarmaterial, var förväntningarna betydligt högre. Klarar sig på målsnöret.

14. Espanyol
Javier Aguirre – betyg: 3/5
Stabil säsong av mexikanen och hans Espanyol, även om det blev en betydligt lägre position än vad det borde sett till hur det såg ut några omgångar från slutet. Trots det en klart godkänt för Aguirre, som nu tackat för sig i Barcelona-klubben.

13. Getafe
Luis García – betyg: 1/5
Förfogade över ett spelarmaterial som snarare borde kämpat om Europa än i botten, och i mars fick ledningen nog. Ingen lyckad säsong för García.
Cosmin Contra – betyg: 2/5
Hade ingen lätt uppgift, och fick många motgångar direkt. Men den tidigare Getafe-spelaren lyckades rädda upp situationen, och fick, som det verkar, spelarna att tro på att saker och ting kunde vändas till något positivt. Fortsätter nästa säsong.

12. Rayo Vallecano
Paco Jémez – betyg: 4/5
Jag är en stor supporter av Paco Jémez och hans filosofi. Och jag blir än övertygad om att han en dag kommer träna en storklubb när jag tänker tillbaka på den gångna säsongen. I mångas ögon var Rayo helt uträknade när våren kom, men med samma fotbollstänk och en stor entusiasm lyckades Jémez få sina spelare att vända trenden och slutspurta in i mål som stora vinnare.

11. Málaga
Bernd Schuster – betyg: 2/5
Kontraktet hade automatiskt blivit förlängt om Málaga parkerade på övre halvan, och det ryktades att spelare inte gav allt i slutet för att just det inte skulle hända. Sant eller ej, Schuster blev inte särskilt lyckad i Málaga. Går nu skilda vägar med klubben.

10. Levante
Joaquín Caparrós – betyg: 4/5
Levante + Caparrós = sant? Ja, onekligen. Tränarvetanen visade sig vara en perfekt matchning för Levante och har lett klubben till en ny framgångsrik säsong med sitt defensiva tänk och engagemang.

9. Celta Vigo
Luis Enrique – betyg: 3/5
Huserade i lägre regioner än de borde gjort under stora delar av säsongen, men Luis Enrique fick till slut riktigt bra ordning på spelartruppen och hela våren har det spelmässigt sett väldigt bra ut. Är nu klar för sin tidigare klubb som spelare, FC Barcelona.

8. Valencia
Miroslav Djukic – betyg: 1/5
Såg allmänt uttråkad ut på Mestallas tränarbänk och fick inte alls med sig spelargruppen. Amadeo Salvo väntade in i det sista och ville ge Djukic säsongen ut, men var till slut tvungen att ge honom foten. Totalfiasko.
Juan Antonio Pizzi – betyg: 2/5
Poängmässigt blev det ingen jätteförändring när Pizzi kom in, även om det började riktigt bra med segern på Camp Nou som en höjdpunkt. Klarar ändå ett godkänt tack vare en spelmässig klar förbättring. Fortsätter nästa säsong.

7. Real Sociedad
Jagoba Arrasate – betyg: 3/5
Ingen vidare succé i Champions League (även om det var mycket stolpe ut) och en jobbig inledning på ligasäsongen. Men unge och orutinerade Jagoba Arrasate lyckades ändå behålla kylan och vända trenden. Det blev en fin sjundeplats till slut.

6. Villarreal
Marcelino García Toral – betyg: 4/5
Förde Villarreal upp till La Liga, och följer upp det med en sjätteplats i comebacken. Otroligt starkt, även om spelarmaterialet var riktigt bra. Nu är kraven och förväntningarna högre inför hösten.

5. Sevilla
Unai Emery – betyg: 4/5
Lyckades till slut hitta kontinuitet och få Sevilla att växa successivt under säsongen. En stark femteplats och som grädden på moset en Europa League-titel. Unai Emery kan känna sig riktigt nöjd.

4. Athletic Club
Ernesto Valverde – betyg: 4/5
Gjorde precis som i Valencia förra säsongen: kom in och skapade trygghet. Det räckte inte bara till en plats i toppskiktet, utan hela vägen till en kvalbiljett till Champions League.

3. Real Madrid
Carlo Ancelotti – betyg: 4/5
Maskineriet hackade periodvis under hösten, men med ett nytt spelsystem (genidrag) fick Carlo Ancelotti kontroll över allt. Real Madrid-maskinen trummade sedan på och fick med sig två av tre pokaler hem.

2. Barcelona
Gerardo Martino – betyg: 2/5
Kom in mitt under försäsongen under väldigt prekära omständigheter, då cancersjuke Tito Vilanova inte längre kunde fortsätta sitt uppdrag som huvudtränare för Barcelona. Och sett till det, att som helt ny i en klubb, i en ny miljö och med gigantiska förväntningar sett till att vinna är allt, måste Martino ändå få godkänt. Han var snubblande nära att ro hem en titel, men föll på mållinjen. Ändå: tvåa i ligan, final i Copa del Rey och kvartsfinal i Champions League. Men det räckte inte för en fortsättning.

1. Atlético de Madrid
Diego Simeone – betyg: 5/5
Det vore tjänstefel av mig att inte dela ut högsta betyg till Diego Simeone. Ja, nästa tjänstefel att inte dela ut högre än högsta betyg. Det är ett revolutionerande och otroligt beundransvärt arbete han har gjort med Atlético de Madrid. De har inte bara tagit sig upp till toppskiktet, utmanat de två stora giganterna i enstaka matcher, utan kan nu verkligen titulera sig som en av Spaniens stora giganter själva. Hatten av, Cholo. Vilket enastående jobb du har gjort!

Det var också de sista raderna ni kommer lösa på den här bloggen för åtminstone ett tag framöver. Nu tar den nämligen lite välbehövlig semester och undertecknad riktar i stället fokus mot sommarens stora fotbollsfest i Brasilien.

Tack för att så många varit med och läst under säsongen, ni har varit en stor inspirationskälla med kommentarer och tips. På återhörande!

Säsongssummering: betyg på alla lag – del IV

av Adam Pinthorp

Det är dags att knyta ihop säcken och presentera betygen för lagen som placerade sig i den absoluta toppen. Lag 20-16, 15-11 och 10-6 är redan presenterade.

Det är i första hand prestationerna i ligaspelet som bedöms, men även Europa-spel vägs in en gnutta.

Betysskalan ser ut som följer;

1 – Underkänt
2 – Godkänt
3 – Bra, inte mer
4 – Mycket bra
5 – Mer än väl godkänt

5. Sevilla – 4

Kommentar: Jag kritiserade Unai Emery i höstas för att han roterade alldeles för mycket (något han förvisso alltid gjort i alla klubbar han har tränat). Men han bättrade sig, hittade både ett passande spelsystem och en startelva han spelade mer kontinuerligt. Det slutade med en fin femteplats och en Europa League-trofé. För första gången på flera år känns det som Sevilla är tillbaka i toppen för att stanna.

Säsongens bäste spelare: Ivan Rakitic.
Säsongens floppspelare: Ingen har utmärkt sig så pass negativt.

4. Athletic Club – 4

Kommentar: Athletic har gjort nya San Mamés till en skräckinjagande borg där motståndarlagen skärras så fort de hör publiken från spelartunneln. Men det som är mest imponerande är hur Ernesto Valverde byggt en lagmaskin som inte bara plockar poäng på hemmaplan, utan har ett grundspel att luta sig tillbaka mot (det var betydligt virrigare under Marcelo Bielsa, åtminstone den sista säsongen) som också har gett en stor poängskörd på bortaplan. Inget lag kommer få det lätt att kvala sig till Champions League om Athletic Club dras på lotten.

Säsongens bäste spelare: Aymeric Laporte.
Säsongens floppspelare: Stjärnvärvningen Beñat Extebarria har inte varit närheten av en startplats.

3. Real Madrid – 3

Kommentar: Sett till ligaspelet är det underkänt. Real Madrid gör sin sämsta säsong sett till hur man slutar i tabellen på tio år. Däremot betyget av framgångarna i Copa del Rey men framför allt Champions League. I den inhemska cupen vann man storstilat mot lokalrivalen Atlético i semifinalen, och slog därefter värsta antagonisten Barcelona i finalen. Ett drömscenario för alla Madridistas. Och mycket bättre kunde det inte heller bli att vända och vinna CL-finalen mot Atlético med totalt 4-1. Ligan? Lägsta betyg. Cuperna? Högsta betyg. Därför blir det någonstans mittemellan.

Säsongens bäste spelare: Cristiano Ronaldo (även om jag egentligen vill säga Ángel di María).
Säsongens floppspelare: Asier Illarramendi har inte levt upp till prislappen.

2. Barcelona – 1

Kommentar: Allt är relativt och allt kan ses ur tusen olika synvinklar och perspektiv. Men ett Barcelona som slutar tvåa i ligan, förlorar cupfinalen mot Real Madrid och åker ut redan i kvartsfinal i Champions League (klubben hade nått semifinal varje säsong sedan 2008) när ambitionen var att vinna samtliga turneringar kan inte betyget bli annat än underkänt. Men marginalerna är små. Barça var fem minuter från förlängning i cupfinalen, och hade vid seger mot Atleti i sista ligaomgången tagit hem La Liga.

Säsongens bäste spelare: Lionel Messi.
Säsongens floppspelare: Allt är som bekant relativt, men Xavi är en skugga av sitt forn jag.

1. Atlético de Madrid – 5

Kommentar: Hand upp ni som trodde att Atlético både skulle vinna ligan och ta sig till Champions League-final inför säsongen? Diego Simeone har fört det här laget till skyarna med betydligt mindre resurser än konkurrenterna och avverkat klubbens bästa säsong genom alla tider.

Säsongens bäste spelare: Diego Costa.
Säsongens floppspelare: Emiliano Insúa.

Säsongens lag i La Liga

av Adam Pinthorp

Ligasäsongen är över och det är dags att knyta ihop säcken med diverse summeringar. Först ut är säsongens lag. Kriteriet när det gäller antal spelade matcher är minst 25. Och det är bara prestationerna i ligaspelet som bedöms.

Följande lag har jag tagit ut, i en 4-3-3-formation.

Keylor Navas

Juanfran Torres
João Miranda
Aymeric Laporte
Filipe Luís

Ivan Rakitic
Gabi Fernández
Ángel di María

Lionel Messi
Diego Costa
Cristiano Ronaldo

Målvakt: Keylor Navas (Levante)
Ligamatcher/mål: 37/0.

Den ende spelaren på listan som representerar en klubb utanför topp fem. Inledde säsongen med att hämta sju bollar i nät mot Barcelona, men därefter har allt varit en stor framgångssaga. Har varit fullständigt outstanding i Levante och räddat otaliga poäng för klubben, och är den enskilt största anledningen att de parkerade på den övre halvan i tabellen. Reflexer som få andra målvakter och har nu ögonen på sig från alla håll och kanter. Vilket genombrott.

Högerback: Juanfran Torres (Atlético de Madrid)
Ligamatcher/mål: 35/0.

Ligans överlägset bäste högerback den här säsongen. Följsam, brytsäker, spelskicklig och väldigt delaktig i offensiven. Juanfran har inte bara gjort sin bästa säsong i Atléticos rödvita tröja, utan sin bästa säsong i karriären. Platsen i VM-truppen (som bör vara en VM-startplats) är ett fint kvitto på det.

Mittback #1: João Miranda (Atlético de Madrid)
Ligamatcher/mål: 32/2.

Har ibland överglänsts av mittbackskollegan Diego Godín – framför allt under senvåren – men sett till helheten har João Miranda varit snäppet bättre då hans lägstanivå är ofantligt hög. Gör sällan misstag, tar det säkra före det osäkra och har kvalitéer som passar utmärkt i Atlético de Madrids sätt att spela sin fotboll. Att han bara är reserv i Brasiliens VM-trupp är ett under.

Mittback #2: Aymeric Laporte (Athletic Club de Bilbao)
Ligamatcher/mål: 35/2.

Den unge fransmannen fick chansen under Marcelo Bielsa i fjol, och tog under våren en fast startplats. Nu har Laporte tagit ett, två och tre steg till i utvecklingen och står på gränsen mot att bli en världsback. Lugn och trygg med bollen, bra i luftrummet och modig. Har intresse från många toppklubbar, och det är mycket upp till Laporte själv vart han vill spela nästa säsong.

Vänsterback: Filipe Luís (Atlético de Madrid)
Ligamatcher/mål: 32/0.

Om det bara är ett under att João Miranda inte är uttagen i den brasilianska VM-truppen är det ett direkt hån att Filipe Luís inte är det. Han har noll konkurrens om att vara La Ligas bäste på sin position, och har även i Champions League-spelet bevisat sin storhet match efter match. Bra både defensivt och offensivt, snabb i tanken och spelintelligent.

Mittfältare #1: Ivan Rakitic (Sevilla)
Ligamatcher/mål: 34/12.

Kroaten har gjort tolv ligamål och tio assist – som innermittfältare. Används förvisso ibland som nummer tio-spelare, men lika ofta som sittande mittfältare. Har på egen hand lyft Sevilla till nya höjder och med kaptensbindeln runt armen verkligen tagit sitt ansvar som ledare. Spelmotorn, framspelaren, avslutaren och ledaren. Världklass rakt igenom.

Mittfältare #2: Gabi Fernández (Atlético de Madrid)
Ligamatcher/mål: 36/3

Hjärtat, kaptenen och länken mellan tränarbänken och spelet ute på planen i Atlético. Gabis betydelse får inte underskattas, och när han också spelmässigt höjt sig och gjort sin bästa säsong i karriären är det omöjligt att utelämna honom i säsongens lag. Har lungor som få andra.

Mittfältare #3: Ángel di María (Real Madrid)
Ligamatcher/mål: 34/4.

Vann assistligan med totalt 17 framspelningar. När argentinaren inte fick plats som ytter ändrade Carlo Ancelotti spelsystem, flyttade in di María centralt, och fick en gudabenådad spelare att ha ännu friare tyglar. Bland alla stjärnor har di María verkligen höjt sig och levererat på en oerhört hög nivå hela säsongen. Mästare på att servera den avgörande bollen och driva upp tempot.

Högeranfallare: Lionel Messi (Barcelona)
Ligamatcher/mål: 31/28.

Nej, Leo Messi har inte gjort sin bästa säsong. Har han därmed varit dålig? Naturligtvis inte. Men när man jämför Messi med hur bra han tidigare varit, då blir han enkel att kritisera. Att snitta nästan ett mål per match är ruggigt bra, och då har han därtill hunnit göra elva assist.

Central anfallare: Diego Costa (Atlético de Madrid)
Ligamatcher/mål: 35/27

En stor och stark slitvarg som gör allt för laget och samtidigt öser in mål. Diego Costas utveckling de senaste åren är enastående och han har slagit säsongsbästa med hästlängder. Låt oss nu bara hoppas att hans skadeproblem inte sätter stopp för VM så vi får se besten kriga även borta i Brasilien.

Vänsteranfallare: Cristiano Ronaldo (Real Madrid)
Ligamatcher/mål: 30/31

Snittar över (!) ett mål per match, och tar hem skytteligan framför Messi och Costa. Statistiken talar sitt tydliga språk, och portugisen har gjort ännu en makalös säsong i den vita Real Madrid-tröjan. VM-formen är vass.

Håller ni med mig? Vilka tycker ni borde ingå i säsongens La Liga-elva?

Publiken på San Mamés nynnar redan på CL-hymnen

av Adam Pinthorp

Nya San Mamés må inte vara helt färdigbyggd, men för Athletic har arenan redan blivit en borg där inkräktare avvärjas på löpande band. Motståndare efter motståndare har avväpnats under säsongen och de flesta reser från Bilbao med tomt poängbagage men med ett irriterande högt ljud som ekar i öronen.

Det spelar ingen roll att ena kortsidan saknar läktare. När stämningen är som bäst på San Mamés är det få andra arenor som når upp till samma nivå i Spanien. Och till hösten är det dags att även kasta sig ut i Europa igen.

I mångt och mycket säkrades biljetten till Champions League-kval i söndags. Sevilla – blott tre poäng bakom inför matchen efter en strålande vårsäsong – startade utan stjärnor som Ivan Rakitic, Vitolo och Stéphane M’Bia. Unai Emery hade redan bestämt sig att fokus inte skulle flyttas från Europa League-semifinalen mot Valencia – trots allt vad en CL-biljett hade kunnat innebära för klubben. Och vid seger hade Sevilla haft allt i egna händer att spela hem fjärdeplatsen.

Men det säger kanske också en hel del om respekten som Athletic och San Mamés inger. Det är inget lag i världen som åker dit och spelar hem tre enkla poäng. Barcelona kammade noll, Real Madrid fick slita ont för en pinne. Sevilla? Överkörda.

Athletic var numret större i precis allt. De sprang mer, vann närkamperna och hade framför allt en genomgående bättre inställning. Inte bara Ernesto Valverde och de elva spelare han skickade ut på planen var mentalt förberedda på vad som väntade. Hela San Mamés, hela Bilbao stod bakom laget och visste vad som stod på spel. Seger och en plats i höstens Champions League skulle helt plötsligt vara ett stort steg närmare. Seger blev det, och publiken på San Mamés nynnar redan på CL-hymnen.

Aymeric Laporte – en av ligans bättre, snart en av världens bästa
Det finns mycket att hylla i säsongens Athletic. Valverde har tagit över arvet efter Marcelo Bielsa med bravur. Han har omvandlat det dysfunktionella försvarsspelet och svetsat samman ett kollektiv som jobbar stenhårt med och för varandra både offensivt och defensivt. Athletic är inget lag som kryllar av stjärnor. Det är laget före jaget alla dagar i veckan.

Men det finns ju förstås spelare som sticker ut också. Aymeric Laporte är en av dessa. 94-modellen har inte bara varit en av Athletics främsta spelare den här säsongen – han har varit en av ligans bästa mittbackar. Och jag är övertygad om att han snart också kommer anses vara en av världens bästa på sin position.

Den stora frågan är inte om han kommer lämna Bilbao-klubben, utan när han testar sina vingar i en större klubb. Det som talar för att fransmannen – han är från de baskiska delarna i Frankrike – spelar Champions League-fotboll på San Mamés till hösten är hans utköpsklausul som ligger på 36 miljoner euro.

Det som talar emot? Att han redan är tillräckligt bra för att platsa i en av de största klubbarna.

Kategorier Athletic, Sevilla

Allt sätts på sin spets

av Adam Pinthorp

Säsongen 1991/92 var tre lag i topp inom en poängs radie – Real Madrid, Barcelona och Deportivo La Coruña. Många spanska tidningar jämför årets säsong med den för lite drygt 20 år sedan, och är eniga om att vi just nu upplever den tätade ligan på mycket länge.

Tre lag slåss om titeln och liksom 91/92 är det alltså en ynka poäng som just nu skiljer topplagen. Atlético de Madrid är det enda laget med allt i egna händer, då man har bättre inbördes statistik gentemot Real Madrid, samt är en pinne före Barcelona.

Bottenstriden är liksom alltid ruskigt jämn. Förutom tabelljumbon Real Betis, med åtta poäng upp bara till Valladolid som ligger näst sist, är det åtta lag inom sex poäng. Rayo Vallecano har gjort den största uppryckningen på slutet och vandrat ovan nedflyttningsstrecket. Poängen borta mot Valladolid i helgen kan bli livsviktig, där undvika förlust var viktigare än att ta en trepoängare.

Egentligen är den strid i tabellen som varit lugnast under säsongen den om Europa-platserna kommande säsong. Men nu kan allting sättas på sin spets även där. Athletic Club tappade två poäng i går (0-0 på Martínez Valero mot Elche), när La Liga gick in i den 30:e spelomgången. Det gör att konkurrenterna bakom fjärdeplatsen, som visserligen redan är långt efter, har ett gyllene läge att knappa in.

Det enda laget som i ärlighetens namn känns starka nog för tillfället att hota Athletic om den sista CL-platsen är Sevilla. Ett Sevilla som i kväll gästas av Real Madrid på Ramón Sánchez Pizjuán. Griper man det sista halmstrået och vinner i kväll, ja då kan det bli riktigt spännande även om fjärdeplatsen.

Med dubbla ligaomgångar i veckan är det mycket som kan vara förändrat när det gäller vidare förutsättningar och tabelläge om en vecka. Det är nu som spelarna måste höja sig ett extra snäpp och kliva fram, visa vägen. Det är nu tränarna får bekänna färg. Det är nu stjärnorna har som störst press på sig att leverera.

Ja, en vanlig vecka i den tätaste La Liga-säsongen på många, många år, med andra ord. Själv tänkte jag avnjuta den i Barcelona, med både en fight på Camp Nou i kväll samt ett stadsderby att vänta på lördag.

Senare i kväll lär dock största delen av mitt fokus vara riktat mot Sánchez Pizjuán och händelserna där. Matcherna mellan Sevilla och Real Madrid tenderar att bli händelserika och klassiska, och det här mötet har på förhand precis allt ingredienser för att bli just så.

Athletic har ett kopplat järngreppet

av Adam Pinthorp

Lagen som oftast turas om att spela på måndagar, Villarreal och Athletic, gjorde upp på El Madrigal i går. Matchen slutade oavgjort, 1-1, och symboliserar väldigt mycket vilken status de båda klubbarna har just nu.

Athletic är mer stabila, och är mogna för att ta sig ut i fotbollens finrum, medan Villarreal fortfarande har en del bitar att lägga på rätt plats innan de kan trumma vidare och ta nästa stora steg.

I sina bästa stunder kan Villarreal rulla ut vilket lag som helst i ligan, det har man bevisat under hela säsongen, men man har också svårt att hålla uppe den höga nivån i 90 minuter Ubåtens dippar var tydliga och i slutet av matchen mot Athletic sjönk den allt djupare. Lejonen från Bilbao röt till och gjorde vad de gör bäst: utnyttjar motståndarens svagheter.

Athletic har en spektakulär säsong. De spelar inte alltid helt övertygande men har fått tillbaka den vinnarmentaliteten som Marcelo Bielsa gömde undan i fjol. Man var det sämre laget än Villarreal i den första halvleken, missade en straff och hamnade i underläge tidigt i den andra. Om man la sig ned och ryckte på axlarna? Nej, det är inte så det här laget funkar. Spelarna är av helt annan karaktär och att ge upp finns inte i deras vokabulär.

Nu hjälpte förvisso Gabriel Paulistas dumdristiga utvisning till rejält på traven, men Athletic gnuggade på och jobbade sig in i matchen allt mer. I slutet var det Villarreal som gjorde defensiva byten, maskade och var helt till freds med 1-1-resultatet efter att Aritz Aduriz knoppat in kvitteringen.

Det är ett väldigt tydliga skikt i säsongens La Liga. Tre lag slåss om titeln, fyra lag om de resterande Europa-platserna, ett gäng lag huserar i ingenmansland och tio lag är indragna i bottenstriden.

I skiktet strax bakom den absoluta toppen har Athletic kopplat ett järngrepp om fjärdeplatsen. I och med poängen på El Madrigal, som man tog av en direktkonkurrent, ska det mycket till för att något lag ska komma i kapp Bilbao-klubben.

Sergio Asenjo är en underskattad målvakt
Det är många målvakter som har fått uppmärksamhet i La Liga under säsongen. Keylor Navas som varit outstanding i LevanteVíctor Valdés fina höst, Diego López som varit stabil och för all del Thibaut Courtois.

Men är det någon som inte nämns tillräckligt i sammanhanget är det Sergio Asenjo. Villarreal-keepern har stått för en alldeles lysande säsong och efter alla knäskador och mycket bänknötande i Atlético de Madrid har han äntligen fått fart på karriären igen. Han är fortfarande bara 24 år ung och för en målvakt bör det innebära 10-15 år till på den absoluta toppnivån. Mot Athletic svarade han för ett par riktigt svettiga räddningar och frågan är om han varit i bättre form än han är just nu.

Villarreal har en köpoption på Asenjo och lär inte ha några andra intentioner än att utnyttja den. Jag tror Atlético – oavsett vad som händer med Courtois – inte ser Asenjo som en del av framtidsplanerna. Klarar man inte av att köpa loss belgaren lär man rikta blickarna åt Keylor Navas, Kiko Casilla eller Miguel Ángel Moyá.

Och jag tror framför allt inte heller Sergio Asenjo vill lämna Vila-Real, nu när han fått ro i tillvaron och spelar varje vecka. Det är precis det han har väntat på i flera år.

Sergio García spelar sitt livs fotboll

av Adam Pinthorp

Det finns inga självskrivna lagar inom fotbollen. De största talangerna behöver inte bli de största världsstjärnorna. Vissa är på toppen av sin karriär i tidig ålder – andra sent.

En som blommat ut allt mer på senare år är Sergio García. Visst, anfallaren har spelat på en hög nivå i väldigt många säsonger och vann till och med EM-guld med Spanien 2008. Men aldrig tidigare har han varit så bra som nu.

García bar varit bärande för sitt Espanyol under flera år, men lyft sig till oanade höjder den här säsongen. Med kaptensbindeln på armen och ännu större ansvar på på och utanför planen har ingjutit stort självförtroende i 30-åringen.

Nu är det vissa som vill ha med García i landslagstruppen igen, men även om det troliga är att han får nöja sig med att representera Katalonien då och då är det ändå ett stort kvitto på hans prestationer. Det enda Espanyol-supportrarna hoppas på är ett nytt kontrakt för anfallsstjärnan, men det är inte helt okomplicerat.

Klubben sänker sin budget varje år, och kommer inte ha råd att ge stjärnspelarna högre löner. Det var framför allt därför som Joan Verdú lämnade Espanyol gratis i somras och kritade för Real Betis. Där fick han en lön som inte Barcelona-klubben kunde matcha.

Sergio García spelar just nu sitt livs fotboll, och egentligen finns det ingenting förutom den ekonomiska aspekten som talar för att han skulle lämna Espanyol. Men det är ju något som är och förblir väldigt viktigt i fotbollsvärlden.

– Vi förhandlar om ett nytt kontrakt, men det kommer inte bli lätt. Jag känner till klubbens situation och att de vill sänka spelarlöner varje år, men jag har fått presidentens ord på att de ska göra en kraftansträngning rent ekonomiskt, säger García.

– Jag har inga planer på att lämna och är helt fokuserad på att stanna i Espanyol.

Sergio har varit strålande hela säsongen för Espanyol, men framför allt prickat formtoppen efter nyår då han varit helt avgörande i flera matcher. I går spelade han den stora huvudrollen i den historiska 2-1-segern mot Athletic, något som var Bilbao-klubbens första ligaförlust någonsin på nya San Mamés.

– Jag är som hela laget inne i en bra fas, och vi går in till varje match med fullt fokus och stor entusiasm. Att saker och ting har stämt för mig den senaste tiden är helt tack vare mina lagkamrater. Utan de är jag ingenting.

Trepoängaren på San Mamés gör att Espanyol helt plötsligt stuckit upp som en rejäl joker till Europa-platserna. Och det klart att en plats i Europa League definitivt hade stärkt chanserna för klubben att behålla Sergio García i framtiden – även om han själv vet vad han vill.
– Jag hade gärna pensionerat mig i Espanyol, men man kan veta vad som händer inom fotbollen.

Citatkälla: Marca.com

Kategorier Athletic, Espanyol

Nya San Mamés har blivit ett fort

av Adam Pinthorp

Rubrikerna efter känslomötet mellan Athletic Club och Real Madrid på San Mamés i går har dominerats av Cristiano Ronaldos utvisning. Men jag ursäktar och ber om att få återkomma i just det ärendet, och fokuserar i stället först på själva matchen i sig.

Jag imponerades framför allt av ett par saker. Först och främst Athletics presspel, inte minst under den första akten. Bilbao-klubben tillät inte Real Madrid få något som helst utrymme och var framför allt ruggigt effektiva att återerövra bollen högt på offensiv planhalva. Därför kom aldrig Madrid till omställningslägen, och därför skapade gästerna inte heller en enda riktig målchans.

Men för att vinna matcher krävs ju också att man gör mål. Athletic hade visserligen gjort 15 på de tre senaste ligamatcherna, men Ernesto Valverde satte ändå sin hetaste målskytt Ibai Gómez på bänken från start. Och det är i viss mån förståeligt när han i första hand konkurrerar med Iker Muniain – men Iker ska och bör känna flåsat i nacken. Inte minst efter att Ibai hoppade in och levererade på nytt.

Hade Athletic haft en målskytt av rang hade man tagit ännu fler poäng den här säsongen, och förmodligen lyckats vinna sådana här matcher. Aritz Aduriz är inte samma spelare som han var tidigare, och den yngre generationen som står på tillväxt är en lång bit ifrån att kunna producera på den här nivån.

I Real Madrid är det svårt att inte imponeras av att man ryckte upp sig så pass rejält i andra halvlek, och att man inte tvekar när lägena dyker upp. 20-åringen Jesé Rodríguez har haft ett fantastiskt 2014 så här långt, och på San Mamés startade han sin första ligamatch för säsongen. Anfallstalangen tackade för det förtroendet genom att stöta in 1-0 för Real Madrid i andra halvlek – ett mål som i slutändan gav en poäng. Jesé har för övrigt nätat på såväl Camp Nou, Mestalla och nu San Mamés den här säsongen. Det gör man inte utan att ha talang.

För Athletic har ju trots allt gjort nya San Mamés till ett fort i det närmaste omöjligt att bryta ned. Många lag hade tappat hoppet efter att ha släppt in 1-0 mot Real Madrid. Athletic är av annan karaktär – inte minst på hemmaplan.

Utvisningssituationen – fel av alla inblandade
Kalla mig feg om jag väljer att inte ta någons parti, men jag tycker att alla inblandade i utvisningssituationen var lika stora kålsupare. Cristiano Ronaldo behöver inte ha en hand uppe i Carlos Gurpeguis ansikte, och mittbacken behöver i sin tur inte förstärka som om det vore en dramatisk akt tagen ur en Hollywood-action. Dessutom tycker jag domaren också hanterar situationen fel, då fler spelare borde ha straffats.

Enligt domarrapporten sa Ronaldo ett par väl valda till fjärdedomaren efter matchen, och riskerar därför än längre avstängning (rör sig om ett par matcher). Fortsättning lär följa inom ämnet.

Kategorier Athletic, Real Madrid

Summering av transferfönstrets alla övergångar

av Adam Pinthorp

Man går in med samma spända känsla – oavsett vilka spelare det ryktas om – när det närmar sig deadline day. Inget undantag den här gången, och visst bjöds vi på ett par rejäla skrällar från den iberiska halvön. Mer om de främsta och mest intressanta värvningarna väntar mer utförligt framöver. Här kommer först en summering på hur de spanska klubbarna handlat under transferfönstret.

ALMERÍA
IN: Julián Cuesta (målvakt, Sevilla), Hans Martínez (försvarare, Universidad Católica) och Mané (försvarare, Maccabi Tel Aviv).
UT: Cristian Pellerano (försvarare, Tijuana), Raúl García (mittfältare, Deportivo Alavés) och Oscar Ustari (målvakt, Sunderland).

Kommentar: Fått in ett par spelare som breddar truppen utan att för den delen förstärka den alltför mycket.

ATHLETIC CLUB DE BILBAO
IN: Iñigo Pérez (mittfältare, Mallorca).
UT:

Kommentar: Högst transferbegränsade Athletic, men som inte är i något större behov av att förstärka truppen i nuläget, har varit lugna i januari. Beñat Extebarria har inte alls fått den nyckelroll som många förutspådde och ryktades inte minst till Premier League, men han stannar. Enda tillskottet är Iñigo Pérez som återvänder från en lånesejour i Mallorca.

ATLÉTICO DE MADRID
IN: José Ernesto Sosa (mittfältare, Metalist Kharkiv) och Diego Ribas (mittfältare, Wolfsburg).
UT: Léo Baptistão (anfallare, Real Betis, Joshua Guilavogui (mittfältare, Saint-Étienne) och Óliver Torres (mittfältare, Villarreal).

Kommentar: Slog ner som en bomb när det dök upp att Guilavogui var på väg bort på lån (men ändå inte helt överraskande med tanke på hans prestationer och speltid), varpå det föranledde effekten av en värvning och två utlåningar. Medans fransmannen drar tillbaka till Saint-Étienne flyttar Óliver Torres till Vila-Real för att få speltid. Den stora värvningen av Diego Ribas gör dock att den från början enda tilltänkta januari-signingen, José Sosa, nu framstås som ytterst märklig. Argentinaren kommer få slita hårt för att få speltid. Överlag ändå ett bra fönster för Atlético som med Diego kommer få in den dimensionen man har saknat.

BARCELONA
IN:
UT:

Kommentar: Har hållit sig i bakgrunden under transferfönstrets dagar, även om det var på gång att både Isaac Cuenca och Ibrahim Afellay skulle lånas ut.

CELTA VIGO
IN: Juan Delgado (försvarare, Valencia Mestalla), Iñigo López (försvarare, PAOK) och Welliton (anfallare, Spartak Moskva).
UT: Jonathan Vilà (mittfältare, Beitar Jerusalém), Samuel Llorca (Deportivo Alavés), Carlos Bellvís (mittfältare, Ponferradina), David Rodríguez (mittfältare, Brighton & Hove Albion) och Andrés Túñez (försvarare, Beitar Jerusalém).

Kommentar: Släppt en del spelare som inte kommer erbjuda några problem för Luis Enrique då samtliga nyckelspelare är kvar. Anfallaren Welliton från Spartak Moskva har ett bra målfacit från sejouren i Ryssland och kan bli ett nyttig tillskott.

ELCHE
IN: Garry Rodrigues (mittfältare, Levsko Sofia).
UT: Miroslav Stevanovic (mittfältare, Deportivo Alavés) och Diego Rivas (målvakt, Tenerife).

Kommentar: Visade intresse för ett par spelare med slutade ändå upp med enbart Garry Rodrigues från Levski Sofia. Kommer försöka fixa La Liga-kontraktet med nästan exakt samma trupp som under hösten.

ESPANYOL
IN:
UT: Sergio Tejera (mittfältare Deportivo Alavés) och Thievy Bifouma (anfallare, West Bromwich Albion).

Kommentar: Också hållit sig lugna och förlitar sig på sin nuvarande trupp. Lånar vidare Thievy till West Bromwich där La Liga-bekantingen Pepe Mel numera drar i trådarna från tränarbänken.

GETAFE
IN: Sammir (mittfältare, Dinamo Zagreb).
UT: Alejandro Pérez (försvarare, Recreativo de Huelva) och Alberto Lopo (försvarare, Deportivo La Coruña).

Kommentar: Sammir har kopplats ihop med betydligt större klubbar än Getafe tidigare, och det är väl mest chockande att han väntat så länge med flytten från Dinamo. Nu blir det Getafe och brassemittfältaren har alla kvalitéer för att lyckas ta en plats och göra skillnad i El Geta.

GRANADA
IN: Tiago Ilori (försvarare, Liverpool).
UT: Matías Campos (försvarare, Unión Española) och Hassan Yebda (Udinese).

Kommentar: Vi har ju vant oss vid att Granada kan skrälla till det på transfermarknaden, men klubben har haft det ganska lugnt i januari. Tiago Ilori lånas in från Liverpool och är en framtidsman – men på mittbacksplatserna finns gott om konkurrens.

LEVANTE
IN: Víctor Casadesús (anfallare, Mallorca), Mohamed Sissoko (mittfältare, klubblös) och Nagore (försvarare, Alcorcón).
UT: Remi Gomis (Nantes), Aloys Nong (Recreativo de Huelva) och Chris Lell (klubb ej klar).

Kommentar: På förhand smarta värvningar av Levante, som så många gånger förr. Sissoko kan bli en injektion på innermittfältet och bidrar inte minst med rutin. Víctor Casadesús är en typisk Levante-värvning och anfallare kan mycket väl göra tio mål i vår.

MÁLAGA
IN: Pablo Pérez (mittfältare, Newell’s Old Boys), Nordin Amrabat (mittfältare, Galatasaray), Ezequiel Rescaldani (anfallare, Vélez Sársfield) och Alexander Jakovenko (mittfältare, Fiorentina).
UT: Roberto Chen (försvarare, Zulte Waregem), Bobley Anderson (Zulte Waregem), och Fabrice Olinga (Apollon Limasol).

Kommentar: Det händer alltid grejer på solkusten, så även i januari. Man har gjort ett par budgetvärvningar, men som likväl ser spännande ut. Pablo Pérez har sett vass ut i sina första matcher och Nordin Amrabat har kvalitéer. Däremot lite märkligt att man släpper stortalangen Fabrice för en struntsumma på en miljon euro.

OSASUNA
IN: Cristian Lobato (mittfältare, klubblös) och Javier Acuña (anfallare, Watford).
UT: Nino (anfallare, klubb ej klar), Ariel Núñez (anfallare, klubb ej klar) och Ion Echaide (försvarare, Hércules).

Kommentar: Lobato skördade framgångar i Barcelona B i Segundan, men är hittills oprövad på den högsta nivån. Kommer från en höst utan regelbundet spel men kan med sin flexibilitet bli nyttig på många plan för Osasuna.

RAYO VALLECANO
IN: Rubén Rochina (anfallare, Blackburn), Borja López (försvarare, Monaco) och Samuel Longo (anfallare, Internazionale).
UT: Rodrí (försvarare, Eupen).

Kommentar: Två spännande anfallare i form av Rubén Rochina och inte minst Samuel Longo ansluter. Den sistnämnde var stundtals bra i Espanyol förra säsongen och kan bli den målskytt laget suktar efter.

REAL BETIS
IN: Léo Baptistão (anfallare, Atlético de Madrid), Antonio Adán (målvakt, Cagliari) och Alfred N’Diaye (mittfältare, Sunderland).
UT: Stephan Andersen (målvakt, Go Ahead Eagles), Markus Steinhöfer (försvarare, 1860 München) och Sergio Rodríguez (Lugo).

Kommentar: Léo Baptistão är en klasspelare som redan under sina första matcher i den grönvita tröjan gjort avtryck. Antonio Adán är enligt José Mourinho en målvakt av toppklass, och vi får se om han tar platsen mellan stolparna och lyckas rädda Betis från en fiaskosäsong. Stephan Andersens genomusla insatser på slutet blev droppen och dansken har nu åkt ut med huvudet före.

REAL MADRID
IN:
UT:

Kommentar: Inte heller Real Madrid har varit aktiva under transferfönstret, även om det till en början pratades om att man skulle värva en ersättare till Sami Khedira.

REAL SOCIEDAD
IN: Sergio Canales (mittfältare, Valencia).
UT: Liassine Cadamuro (försvarare, Mallorca).

Kommentar: Kan ha stått för ett kap i och med €3,5 miljoners värvningen av Sergio Canales. Mittfältaren har varit skadebenägen och dalat formmässigt på sistone, men har fortfarande potential att bli en toppspelare.

SEVILLA
IN:
UT: Raul Rusescu (anfallare, Sporting Braga), Hedwiges Maduro (försvarare, PAOK), Bryan Rabello (mittfältare, Deportivo La Coruña) och Julián Cuesta (målvakt, Almería).

Kommentar: Legat lågt vad gäller värvningar men lånat ut ett gäng spelare. Bland annat löftet Bryan Rabello som i vår får testa lyckan på Estadio Riazor i A Coruña.

VALENCIA
IN: Rubén Vezo (försvarare, Setubal), Eduardo Vargas (anfallare, Napoli), Seydou Keita (Dalian Aerbin), Vinicius Araújo (anfallare, Cruzeiro) och Philippe Senderos (försvarare, Fulham).
UT: Adil Rami (försvarare, Milan), Dorlan Pabón (anfallare, São Paulo), Andrés Guardado (mittfältare, Bayer Leverkusen), Hélder Postiga (anfallare, Lazio), Sergio Canales (mittfältare, Real Sociedad) och Éver Banega (mittfältare, Newell’s Old Boys).

Kommentar: Frågan är inte vad som hände i Valencia – utan vad som inte hände. Klubben har länge eftersökt stabilitet och kontinuitet. Vad man fick? Raka motsatsen. Omsättningen av spelare har varit enorm de senaste åren och det fortsätter i samma spår. Tyngsta tappet Sergio Canales som förutspåddes bli en viktig byggkloss i framtidens Valencia. Likaså Éver Banega, även om hans form varit alldeles för undermålig de senaste månaderna. Mest spännande på in-kontot är Eduardo Vargas och Vinicius Araujo. Seydou Keita lär också kunna bidra med en hel del såväl på som utanför planen.

VALLADOLID
IN: Stefan Mitrovic (försvarare, Benfica) och Jeffrén Suárez (Sporting Club de Portugal).
UT: Alcatraz (försvarare, Once Caldas).

Kommentar: Duktige Stefan Mitrovic lär bli en tillgång i försvaret och vindsnabbe Jeffrén, som många kanske minns sedan tiden i Barcelona, ger en dimension i anfallet. Positivt för Valladolid – mindre positivt för Daniel Larsson.

VILLARREAL
IN: Óliver Torres (mittfältare, Atlético de Madrid) och Joan Román (mittfältare, Barcelona B).
UT: Hernán Pérez (mittfältare, Olympiacos).

Kommentar: Har knytit åt sig en av spansk fotbolls största talang i form av Óliver Torres på lån – en deal som både Villarreal och Atlético lär tjäna på. Joan Román kommer i Hernán Pérez ställe men lär få det tufft att platsa.

Februari blir en nyckelmånad för Atleti

av Adam Pinthorp

Athletic Club krossade Atlético de Madrid i allt – utom den där detaljen som är viktigast. Efter förra säsongen debacle med Marcelo Bielsa har Athletic återigen hittat in på rätt spår spelmässigt. Ernesto Valverde har gjort precis som i Valencia under förra våren,och präntat in både ett vinnande framgångsrecept samt fått igång nyckelspelarna till fullo.

Men mot Spaniens just nu överlägset bästa lag defensivt räckte det inte att ha över 70 % bollinnehav, ha en förkrossande skottstatistik och vinna i stort sett allt. Fotboll handlar ju i grunden om att göra mål också.

Diego Simeone bryr sig inte om hur många lyckade dribblingar hans spelare gör, hur många passningar som går till rätt adress, eller hur mycket boll man har i sin ägo.

Argumentet ”så länge vi har bollen kommer inte motståndarna göra mål” är bra. Men motargumentet ”så länge motståndarna har bollen och inte kommer någonvart bryr vi oss inte” är minst lika bra. Det handlar om att vinna, skapa resultat, och utnyttja sina styrkor.

Athletic har överlag ett spelarmaterial där många rent individuellt vad gäller teknik och spelintelligens är före ett gäng spelare i Atlético. Inte alla, men det finns några stycken. Som lag och grundidé har Ernesto Valverdes manskap däremot en lång bit kvar att vandra för att jämföra sig med Simeones dito.

Atlético vann gårdagens match med 2-1. Om man var bättre spelmässigt? Nej. Om man utförde sin spelplan bättre? Ja.

Det är omöjligt att inte fortsätta imponeras av det här Atlético. Man har en extremt tydlig spelidé som man följer till punkt och pricka. Simeone har ett 15-tal spelare han litar på till fullo, och som han alltid vet vad han får ut av. Raúl García är den tolfte spelare, han som alltid går in när det roteras eller när någon offensiv mittfältare eller anfallare av någon anledning saknas. Han vet vilken roll han har i laget, accepterar den, och levererar varje gång han får chansen.

I Copa del Rey är det just García som varit tungan på vågen för Atleti. Mot Valencia nickade han in det viktiga bortamålet på Mestalla. Det var också han som avgjorde hemmamötet med Los Ché genom att sätta 2-0. På nick, givetvis.

I går, tio minuter in i andra halvlek, klev Raúl García fram på nytt. Efter Aritz Aduriz ledningsmål strax före paus var det helt utjämnat totalt (Atlético vann första mötet med 1-0). Garcías mål på volley betydde att det var kvitterat i matchen – och att Athletic var tvungna att göra två mål för att avancera. Och mot ett så defensivt skickligt Atlético Madrid är det ruggigt svårt att göra tre mål under samma match. Speciellt när Thibaut Courtois storspelar i målet.

Nu är Atlético i semifinal, där det är upplagt för ett drömmöte. Real Madrid hade inga större problem att avfärda Espanyol i sin kvartsfinal, och nu väntar el derbi Madrileño över två möten.

Nu väntar en tuff kommande månad för Atlético. Man fick Filipe Luís på skadelistan i går, och Óliver Torres hamnade på samma lista förra helgen. Nu kommer truppbredden visa om det håller för spel i tre turneringar eller inte. Frågan är om Diego Simeone trots allt måste rotera mer, eller om han stenhårt väljer att fortsätta spela kontinuerligt med i stort sett samma spelare.

I den andra semifinalen har Barcelona säkrat en plats efter totalt 9-2 mot Levante. Katalanernas motstånd blir troligtvis Real Sociedad – som kan vinna kvällens avgörande möte med Racing Santander utan att ens behöva snöra på sig skorna.

Historien är redan välkänd, och grunden är att Racings spelare har inte fått lön på flera månader. Spelarna strejkade först i Copa del Rey-matchen mot Almería, när man struntade i att spela första 20 sekunderna av matchen hemma på El Sardinero. Nu, inför kvällens returmöte med Real Sociedad, är hoten betydligt större än så. Spelarna har bestämt sig för att inte spela överhuvudtaget, såvida inte ledningen avgår.

Om Racing väljer att inte spela matchen kommer det kunna få rejäla konsekvenser. Förutom diskvalificering från nästa säsongs upplaga av turneringen kommer också klubben bötfällas. Och för en klubb som inte betalat ut spelarlöner på de senaste fyra månaderna är det knappast en ekonomisk sits man vill hamna i.

Santander-klubbens ledning med presidenten Ángel Lavín i spetsen har inte gett några indikationer på att att lämna och i nuläget ser det ut som att matchen inte kommer spelas överhuvudtaget. Ett misslyckande för fotbollen – men kanske en nödvändighet i det längre perspektivet.

Sida 1 av 5
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB