Arkiv för kategori Europa League

- Sida 1 av 1

Framtiden? Nej, just nu är Sevilla mästare!

av Adam Pinthorp

För ett år sedan var det ingen som trodde att det skulle firas en Europa League-titel på Puerta de Jerez just nu. Sevilla fick en gratisbiljett in i turneringen tack vare Málagas och Rayo Vallecanos risiga ekonomi (båda lagen placerade sig före Sevilla i ligan i fjol).

– Vi ska göra någonting bra av den här chansen. Sevilla är en stor klubb, vana att spela ute i Europa, och alla strävar efter att komma till Turin, sa Ivan Rakitic innan äventyret började i augusti förra året.

Därefter har Sevilla gjort en remarkabel resa. Kvalspelet gick smärtfritt, och även om det blev många påfrestande resor passade det Unai Emerys rotationssystem perfekt då han kunde hålla igång samtliga spelare i truppen. Gruppspelet passerade också förbi problemfritt – sedan kom utmaningarna.

Maribor besegrades med totalt 4-3 i sextondelsfinalen. Straffdrama krävdes för att fullborda vändningen mot stadsantagonisten Real Betis i åttondelen. Ytterligare en imponerande vändning ägde rum mot Porto i kvartsfinalen. Och efter en lysande första match och 2-0-ledning i semin mot Valencia var man en minut ifrån att missa finalen i Turin efter platt fall på Mestalla. Ett inlägg, en nickskarv och en kraftnick senare och Sevilla var i final för tredje gången under 2000-talet.

När laget avancerade på det mest hårresande och omtumlande sättet i semifinalen skrev jag att ”just nu känns det som ingenting kan stoppa Sevilla från att ta hem alltihop”. Och när Benfica försökte med inlägg, med skott och att hota i djupled så stod de i vägen gång efter annan. Antingen det argentinska försvarslåset eller fenomenale Beto mellan Sevillas stolparna. Portugisen i målet var finalens stora hjälte. Han gjorde flera högklassiga räddningar under matchens 120 minuter, och räddade därefter två straffar.

Coolast genom turneringen? Stephane M’Bia. Bäst? Utan konkurrens Ivan Rakitic. Kroaten blev också mycket riktigt utsedd till den mest värdefulla spelaren. Mycket talar för att detta var hans näst sista match i Sevilla-tröjan. Nästa säsong väntar förmodligen andra uppdrag, och det är han redo för. Sättet han har lett det här laget på har varit föredömligt på alla sätt.

Medan resten av spelarna sprang i kapp Kevin Gameiro efter den avgörande straffen och firade med fansen bakom målet föll Ivak Rakitic till marken. Han knäppte händerna över huvudet medan tårarna bara rann.

Han lovade ju att de skulle kriga för att nå finalen i Turin. Det var han som ledde laget dit, det var han som ledde laget till seger.

Unai Emery förtjänar att hyllas för att han har fått ihop det här unga laget på så kort tid och successivt utvecklat det under säsongens gång. Men det är svårt att snacka bort Ivan Rakitic betydelse. Det fanns en tid före kroaten, det kommer finnas en tid efter kroaten. Men jag är mer tveksam till om Sevillistas just nu hade dansat omkring vid Puera de Jerez om det inte vore för lagkaptenen.

Men just nu är det bara eufori i Sevilla. Framtiden? Nej, en annan dag. Sevilla har besegrat berg och småsten på resans gång, och står nu som värdiga mästare.

Kategorier Europa League, Sevilla

Sevillas resa är lång, fascinerande och osannolik

av Adam Pinthorp

Efter halva loppet har Sevilla en stabil ledning. Valencia – utan sin främste avslutare men med ett stort publikstöd – lyckas kriga sig tillbaka. De närmar sig, steg för steg, sakta men säkert. Strax före upploppet trampar man också förbi Sevilla – och har ena benet i finalen. Motståndaren är trött och sliten, men har fortfarande viljan kvar. En sista kraftansträngning och Sevilla tar sig i kapp. Precis innan mållinjen snubblar Valencia. Och de kommer aldrig någonsin vilja se målfotot.

Just nu lider jag med Valencia. De vände ett omöjligt underläge mot Basel, där de förlorade mötet i Schweiz med 3-0 men drog Mestalla-stämningen till nytta och vann med 5-0 i returen. Nu var de på väg mot en ny historisk vändning.

Men rubrikerna som tidningarna var på god väg att trycka fick skrivas om i sista stund. Det här dubbelmötet kommer i stället bli minnesbilden av hur små marginaler som faktiskt kan avgöra i fotboll. Eduardo Vargas nickade en boll i ribban på Ramón Sánchez Pizjuán förra veckan. Stéphane M’Bia nickade en boll i nät på Mestalla. Men det är förstås klockslaget på händelsen som skapar dramaturgin.

Hade M’Bias nickmål skett en kvart tidigare hade det fortfarande funnits tid för Valencia att replikera. Nu fanns inte den tiden.

Valencia ledde med 3-0, hade gjort en närmast perfekt match och var en minut ifrån Turin. Det var allt eller inget för Sevilla, i en sista kraftansträngning, i ett sista anfallsförsök. Cokes inkast var långt och vältajmat, Federico Fazios nickskarv likaså. Sedan behövde bara M’Bia få en tillräckligt bra träff och rikta bollen mot mål för att Sevilla skulle fixa finalbiljetten.

Det var ett överlag väldigt jämnt dubbelmöte. Sevilla var bättre i första matchen, Valencia klart bättre i andra. Över 180 minuter ramlar bägaren åt Valencias håll. De förtjänade minst ett mål på Sánchez Pizjuán och pressade Sevilla stora delar av andra halvlek – men Vargas jätteläge prickade ribban.
Sevilla hann knappt få till något rejält tryck innan klockan hade tickat upp på 90 spelade minuter, men de behövde inte mer än ett läge ur ingenting för att göra målet som krävdes.

Allt är upplagt för att Sevilla ska vinna finalen
Samtidigt som jag lider med Valencia gläds jag med Sevilla. Deras resa är lång, fascinerande och närmast osannolik. Niondeplatsen i ligan i fjol skulle inte lett till något mer än inhemskt spel den här säsongen, men man fick en fribiljett till Europa League-kvalet tack vare Málagas och Rayo Vallecanos usla ekonomiska situationer.

Ett lyckat kval, ett stabilt gruppspel, ett avfärdat Maribor, en upphämtning med straffdrama mot stadsrivalen Real Betis, en vändning mot Porto och en nick i 94:e på Mestalla senare så står Sevilla här, med blicken mot Turin. En makalös resa, fylld med skicklighet blandat med en hel del medvind. Just nu känns det som ingenting kan stoppa dem från att ta hem alltihop.

Rakitic – ibland för genial för sitt eget bästa

av Adam Pinthorp

Stephane M’Bia gjorde säsongens med solklara offsidemål. Eduardo Vargas nickade i ribban.

Nej, Valencia hade inte marginalerna med sig på Ramón Sánchez Pizjuán i går. Men det förtar varken Sevillas prestation, där framför allt slutet av första halvlek var helt enastående, eller Valencias slående problem att vara effektiva framför mål.

De som tyckte att veckans Champions League-fighter mest bestod av försvarsspel, långa inlägg och kopiöst mycket sidledspassningar borde satt upp fötterna på bordet och bara njutit av det här. Sevilla och Valencia är inga lag som sätter sig djupt och försöker försvara en ledning – även om det var det Sevilla försökte med i andra halvlek och sånär också blev straffade för det. Både Unai Emery och Juan Antonio Pizzi vill spela offensiv fotboll. Det är den vägen de alltid gått – den enda vägen de känner till.

Ivan Rakitic är ibland för genial för sitt eget bästa
Av alla 22 fina fotbollsspelare som krigade på Sánchez Pizjuán i går var det en som stack ut. Det var en som var lite mer trygg med bollen, slog lite bättre passningar än alla andra och som gjorde varje teknisk detalj bättre än både sina med- och motspelare. Ivan Rakitic var helt överlägsen.

Kroaten har stått för sin bästa säsong i karriären och formkurvan verkar aldrig tyckas ändra riktning utan bara fortsatta peka spikrakt uppåt. Varenda gång han fick bollen himlade hemmasupportrarna med ögonen, reste sig ett par centimeter och fokuserade extra noga. Alla vet hur bra Ivan Rakitic är, och att det kan bli farligt – och också ofta blir det – varje gång han får bollen.

Det har diskuterats om en kontraktsförlängning med Sevilla, men Rakitic själv verkar ha siktet inställt mot nya utmaningar, på nya mål. Han vet att Sevilla inte är slutdestinationen, att han är redo för ännu tuffare uppgifter. Och jag förstår honom. Ibland slår hans genialitet igenom så mycket att medspelarna inte ens förstår vad som händer. Hade lagkamraterna utnyttjat Rakitic bollbegåvning och framspelningar i går hade Sevilla haft ytterligare ett par mål till godo inför returen nästa vecka.

I Sevilla älskar man sin nummer elva. I Spanien har han fått ett bra rykte. Men i övriga Europa är det inte alla som har insett hur bra kroaten faktiskt är. La Ligas bäste mittfältare den här säsongen? Ja, i min värld helt odiskutabelt. Sättet han har lyft Sevilla till nästa nivå och burit laget på sina axlar med kaptenbindeln runt armen är enastående. Och nu är han på god väg att leda laget till en Europa League-final i Turin också.

För övrigt hoppas jag att det gula kortet på Paco Alcácer upphävs (vad håller egentligen Beto på med i den situationen?) och att ynglingen får spela i returen. Ska Valencia lyckas med ännu en reAmuntada – deras speciella uttryck för upphämtning – ökar åtminstone möjligheterna för att lyckas om spelaren som stänkte dit tre baljor i 5-0-matchen mot Basel finns tillgänglig.

Betis står och trampar på samma ställe

av Adam Pinthorp

Bollinnehav? 64-36. Antal chanser? 20-5. Hörnor? 10-2.

Målen då? Ja, där blev det helt oavgjort (1-1) mellan Real Betis och Rubin Kazan – trots att Betis spelade över en timme med en man mer. Och nej, Rubin förtjänade inte sin straff eller sitt mål, men det speglar någonstans Betis säsong överlag. Det är ingenting som fungerar, och allting slår tillbaka mot klubben.

Jag har fått frågan flera gånger om jag ser något hopp för Real Betis den här säsongen. Svaret har varit ja alla gånger, men nu är jag desto mer tveksam.

Man kan tycka att det inte borde vara möjligt för ett lag med så mycket kvalité att ligga tvärsist i La Liga. Men Villarreal 2011/12 är ett praktexempel på hur fel det kan gå med en dålig start och bristande självförtroende, och då hade de ändå ett betydligt bättre lag än det Gabriel Calderón förfogar över i Betis för tillfället.

Spelmässigt är det en hel del som har ändrats sedan Pepe Mel inledde säsongen på tränarbänken. Spelare har kommit och gått, tre målvakter har prövats, två tränare har sparkats och flertalet spelsystem har använts. Resultatmässigt? Nej, där har ingenting ändras.

Real Betis står fortfarande och trampar på samma ställe. Hur ska de vända den negativa trenden? Vad ska förändras? Just nu känns det inte som att någon vet varken ut eller in.

Det undermåliga självförtroendet som grundades redan i början av säsongen är det som satt käppar i hjulen på Real Betis. Det är också det som gör att känslan just nu är att det kommer gå käpprakt åt helvete. Många väntar på en frälsare, att någon kliver fram och visar vägen. Men för att det här skall vändas till något positivt i sluttampen av säsongen måste samtliga enas, och tillsammans föra laget framåt.

Just nu är dock känslan att Betis nästa säsong spelar i Segundan och att det inte blir något drömmöte i Europa Leagues åttondelsfinal mot Sevilla. Om nu inte Gaby Calderón hittar något magifyllt recept som ingjuter självförtroende i sina spelare. Men det måste gå fort. Kvalitén finns där – men tiden är knapp.

Valencia och Sevilla gjorde jobbet på bortaplan
Apropå lokalrivalen Sevilla gjorde de ett desto bättre jobb i gårdagens Europa League-sextondel. Borta mot Maribor blev det visserligen 2-2, men det är definitivt ett resultat som bör vara fullt tillräckligt för att avancera till nästa runda.

Detsamma gäller Valencia, som i Cypern mötte Dynamo Kiev på grund av oroligheterna i Ukraina. En fördel för Valencia kan tänkas, och Los Ché vann också matchen med klara 2-0. Återigen visade nyförvärvet Eduardo Vargas samt en formtoppad Sofiane Feghouli – som båda kom in från bänken i andra halvlek – vägen. Det ser helt plötsligt väldigt bra ut för Valencia.

Hur långt kan Martins ta Levante?

av Adam Pinthorp

Precis som väntat tog sig Levante igår vidare till Europa League-åttondelsfinal. Man gjorde det i första hand efter det strålande första mötet med Olympiacos, det som spelades hemma på Ciutat de Valencia där Levante vann med 3-0. Men även på bortagräs lyckades spanjorerna bärga en seger efter att Obafemi Martins gjort matchens enda mål tidigt i matchen.

Och jag tänkte stanna upp vid just Martins. Trots att han hållit en hög nivå sedan 2002 är han bara 28 år gammal. Mycket tyder också på att han nu befinner sig i sitt livs form. Med sju mål på 19 matcher i ligaspelet och två mål på lika många matcher i Europa League är nigerianen Levantes klart främste målskytt den här säsongen. Han har täppt till luckan efter Arouna Koné på ett alldeles föredömligt sätt. Ja, faktum är att Levante känns ännu farligare framåt den här säsongen.

Det är heller ingen tillfällighet att Martins presterar så bra just nu. Levantes typ av spel passar honom nämligen till punkt och pricka. Anfallaren har aldrig varit en stor dribbler, eller en spelare som trivs bäst i ett lag med mycket bollinnehav. Hans snabbhet, fina skott och näsa framför mål är tre saker som kännetecknar ”Oba”. Dessa tre saker får han ut allra bäst i ett lag som Levante. Man låter mer än gärna motståndarna hålla i boll, för att när man väl får tag på densamma ställer man om blixtsnabbt. Det är där Martins kommer in i bilden. Med sin snabbhet är han ett ständigt hot för motståndarna och det känns numera farligt varje gång han närmar sig straffområdet.

Det är få pratar om lilla Levante. Man räknar inte Valencia-klubben som något direkt hot. Kanske är det dags att börja göra det? Jag är nämligen övertygad om att man har kapaciteten till att gå långt i Europa League, och med en stekhet Obafemi Martins i spetsen försämrar det knappast oddsen.

Det ville sig inte för Atlético Madrid i årets upplaga av Europa League. Hade man varit lika effektiva som annars under säsongen hade man förmodligen krossat Rubin Kazan med 7-2 över två matcher. Men det ville sig helt enkelt inte. Ribban, stolpen eller alldeles för dåliga avslut blev Atléticos fall.

Nu får man istället sikta in sig helt och hållet på att knipa en Champions League-plats i ligan, och den kommande veckans semifinalretur mot Sevilla i Copa del Rey.

Levante – laget som försvarar Spaniens färger i Europa

av Adam Pinthorp

Medan de favorittippade spanska har underpresterat, blivit för lättlästa, eller vad det än handlar om, finns det ett spansk lag som överträffat alla förväntningar ute i Europa. I kväll kan, och bör, Levante kvalificera sig för åttondelsfinal i Europa League.

Hand upp ni som trodde att Levante var det spanska lag som efter första slutspelsmatchen i de europeiska turneringarna skulle ha bäst utgångsläge för att avancera vidare. Nä, jag tänkte väl det, inte alls särskilt många. Atlético hemma mot Rubin Kazan, Real Madrid hemma mot Manchester United och för all del Barcelona borta mot Milan var samtliga matcher där de allra flesta trodde att de spanska lagen på förhand skulle skaffa sig bra resultat inför returmötena. Som ni bekant vet blev alltså inte fallet så, utan istället det motsatta.

Atlético föll överraskande hemma mot Rubin med 2-0, efter totalt dominans sett till chanser, men en oförskämd brist på kyla framför mål gav således ett abrupt utgångsläge inför kvällens returmatch. Och Diego Simeone har visat tydligt vart han lägger sin prioritet framöver. Spelare som Juanfran, Diego Godín, Filipe Luís, Gabi, Koke och Arda Turan vilas helt och hållet i returen och reser inte ens med till Ryssland. Med i den trupp som skall försöka göra det omöjliga och vända 0-2-underläget finns istället ynglingar som Javi Manquillo, Saúl Ñiguéz, Kader Ouslati och Fallou Gallas. Med andra ord kan vi vänta oss en rejält reservbetonad elva i afton, men det är värt att komma ihåg en sak – större under än att vända ett 0-2-underläge har skett. Och Radamel Falcao finns tillgänglig till matchen, vilket bara det gör att man inte kan räkna bort Atlético helt och hållet ännu.

Men nu glömmer vi Atlético och de andra spanska topplagen för en stund. Låt oss istället fokusera lite extra på det spanska lag som faktiskt presterat bäst ute i Europa sedan nyår – Levante UD. Denna fantastiska lilla klubb som förra säsongen stod för en makalös säsong när man slutade sexa i La Liga. Hela fjolårssäsongen tänkte jag inför varje omgång: ”är det nu raset kommer för Levante?”. Det kom aldrig. Man kämpade hela vägen in i kaklet, som man brukar säga, och nådde en sensationell sjätteplats.

Många, inklusive undertecknad, trodde som fullföljd att raset istället skulle koma den här säsongen. Men nej, Levante har klarat av såväl ligaspelet blandat med spel i Europa League på ett alldeles utomordentligt sätt. När man tappade Arouna Koné till Wigan plockade man in Obafemi Martins från Rubin Kazan, som gjort omedelbar succé. När man tappade Xavi Torres till Getafe plockade man in Pape Diop från Racing, som också gjort omedelbar succé.

Tränaren Juan Ignacio Martínez behöver inte de stora spelarna för att lyckas. Han ser potentialen i det spelarmaterialet han har att jobba med, och gör det bästa av det.
– Vi försöker hela tiden jobba med enkla metoder, brukar han säga.

Martínez förespråkar självdisciplin. Han springer inte efter spelarna om kvällarna utan litar iskallt med att de sköter sig.
– En pizza? En öl? Så länge spelarna kommer i tid och gör sitt jobb är jag nöjd, säger han.

Levante kom tvåa i sin Europa League-grupp efter Hannover 96. I sextondelsfinalen lottades man mot grekiska Olympiacos – som i förra veckans möte på Ciutat de Valencia fick erfara vilken kapacitet Levante besitter. Den spanska lilla klubben fick visserligen viss hjälp på traven sedan grekerna tidigt fick en man utvisad, men även innan det var man spelmässigt överlägsna. Det blev 3-0 i första mötet – ett resultat som var i underkant. I kväll spelar man returen i Grekland och det vill mycket till om man ska tappa sitt stora försprång. Men Juan Ignacio Martínez tar inte ut någonting i förskott.
– En halvlek återstår fortfarande. Tar vi ut segern i förväg kommer det att sluta illa. Det gäller att kämpa och offra sig i 90 minuter för att gå vidare.

Vi har lärt känna Martínez Levante som ett snålt spelande lag som lägger krutet på defensiven. Så lär definitivt bli fallet ikväll, då det gäller att försvara sin 3-0-ledning.
– Vi har en tydlig plan för hur vi ska lyckas gå vidare. Det gäller framför allt att vi är vaksamma i defensiven och inte slarvar.

Medan de favorittippade spanska topplagen underpresterar, har blivit för lättlästa, eller vad det än handlar om, borde vi för stunden njuta av Levantes makalösa resa. För tre år sedan harvade man i andradivisionen. I kväll kan, och bör, man nå åttondelsfinal i Europa League. Detta i sitt första framträdande någonsin i turneringen. Det är stort.

Citatkällor: Superdeporte.es & Levanteud.com

Kategorier Europa League, Levante

Tankar och analyser kring CL & EL-lottningen

av Adam Pinthorp

Under torsdagsförmiddagen lottades den kommande omgången av Champions League (åttondelsfinal) och Europa League (sextondelsfinal), och de spanska lagen står inför riktigt tuffa drabbningar. Precis som det ska vara, med andra ord.

Valencia – PSG (CL)

Kommentar: Wow, vilken lottning för Valencia! Oavsett vilket motstånd det hade blivit hade man stått inför två tuffa matcher, men PSG känns ändå som en ”bra” lottning för Los Ché. Man slapp de allra tyngsta lagen och får nu ett storsatsande PSG som är svåra att sätta fingret på. En bra dag kan det franska topplaget prestera på en oerhört hög nivå. Däremot har man blivit väldigt beroende av en viss Ibrahimovic – något som kan komma att bli såväl en fördel som nackdel för Valencia.

I Sverige står PSG som storfavoriter till att vinna mötet. Och med Valencias miserabla säsong i åtanke – framför allt sett till ligaspelet – är det inget konstigt i det. Kollar man däremot igenom spelartrupperna mer noggrant skulle åtminstone inte jag vilja framföra PSG som särskilt stora favoriter. Visst, det är några namn som står ut, men samtidigt är det många som saknar rutin från dessa sammanhang. Precis som PSG som klubb – det var inte igår man var i Champions League-slutspel. Dessutom har man ännu inte ställts på särskilt tuffa prov. Franska ligan i all ära, men motståndet där kan inte jämföras med det Valencia ställs mot till vardags i Spanien. PSG har för övrigt en ganska enkel Champions League-grupp också, så detta kommer bli en tuff utmaning.

Jag förstår att man i vårt avlånga land pekar ut PSG som favoriter. Men jag tror Valencia är väldigt nöjda med lottningen, och helt klart ser chansen att ta sig till kvartsfinal. Jag skulle vilja säga att det här är ett möte som är så vidöppet det bara kan bli. För lika mycket som PSG är svåra att i dagsläget veta vart de står, är det ingen som vet vilket sorts Valencia vi får se om ett par månader. Underskattning skulle bli fransmännens stora förlust. Man ska inte på något sätt räkna ut Los Ché.

Valencias chans på avancemang: 50%.

Barcelona – Milan (CL)

Kommentar: Barcelona har haft ett stort psykologiskt övertag på Milan de senaste åren. En sådan här lottning för några år sedan hade fått de flesta fotbollsfantaster att dregla av längtan. I dag är det på förhand inte lika hett. Samtidigt som Barça tagit ytterligare ett kliv framåt och blivit bättre och bättre – upplever vi just nu en av de sämsta Milan-upplagorna på 2000-talet.

Med tanke på att de blåröda dessutom får avsluta på hemmaplan har jag väldigt svårt att se Milan klara av det här.

Barcelonas chans på avancemang: 90%.

Real Madrid – Manchester United (CL)

Kommentar: Om första reaktionen på Valencia-PSG var ”wow”, kan vi enkelt dubbla den när vi nu går på en riktig tungviktare. Real Madrid fick en av de tuffast möjliga lottningarna och ställs nu mot Manchester United i åttondel. Ett United som fick en enkel resa i gruppspelet, och som leder Premier League.

Real Madrid har å sin sida inte övertygat lika mycket under hösten. Tvåa i ”dödens grupp” innehållande Dortmund, City och Ajax, samt en tredje plats i La Liga går knappast till historien som klubbens främsta säsongsstart. Ändå håller jag Madrid som knappa favoriter inför mötet med United. Det är Champions League man satsar på nu – fullt ut. Och man har en klar spelidé och man har en gråhårig tränare som kan konsten att gå långt i den ädlaste av alla turneringar. Å andra sidan har den kommande motståndaren detsamma…

Real Madrids chans på avancemang: 60%.

Málaga – Porto (CL)

Kommentar: Ännu ett väldigt ovisst möte. Känslan hos de flesta Málaga-supportrar verkar vara ”nej, inte Porto”. De anser att de fick tuffast möjliga lottning, och jag ser inga skäl till att inte instämma. Trots andraplatsen bakom PSG har Porto hittills imponerat i Champions League. Dessutom har man rutinen från den här situationen förr – något som Málaga saknar. Å andra sidan kan man inte kalla andalusiernas framfart under hösten annat än otroligt imponerande.

Det kommer bli två väldigt tuffa matcher, och jag kan garantera att ingenting är avgjort inför returmatchen på La Rosaleda.

Málagas chans på avancemang: 50%.

Atlético – Rubin Kazan (EL)

Kommentar: Tuff lottning för Atlético, då det aldrig är enkelt att åka till kyliga Ryssland. Däremot bör Madrid-laget gå segrande ur dubbelmötet, om man matchar ett bra lag. Det kunde varit värre, men det kommer inte bli en enkel uppgift för Atlético.

Atléticos chans på avancemang: 70%.

Levante – Olympiacos (EL)

Kommentar: Kul och spännande utmaning för Levante. Det råder inga tvivel om att man kommer göra allt för att försöka ta sig vidare, och Olympiacos är tveklöst ett lag man kan slå över två möten. Men det kommer inte bli någon enkelt nöt för Levante att knäcka. Den första matchen hemma på Ciutat de Valencia kommer bli oerhört avgörande. Det gäller att få ett bra resultat där.

Levantes chans på avancemang: 50%.

De spanska lagens förutsättningar inför CL & EL-lottningen

av Adam Pinthorp

I morgon vid halv tolv-tiden lottas den kommande slutspelsomgången i såväl Champions som Europa League. Därför tar jag mig en titt på hur förutsättningarna ser ut för de spanska lagen kvar i turneringarna, och hur stora deras chanser på vidare avancemang är.

Málaga (CL)

Efter den kaosartade sommaren fylld av stjärnor som flydde från klubben och ovisshet kring om man ens skulle få spela Champions League. Spel i fotbollens finrum har det blivit – och som Málaga, som debutanter, gjort det! Man blev tidigt klara för vidare avancemang och överrumplade såväl Zenit, Anderlecht och Milan ganska enkelt.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Shakhtar Donetsk, Celtic eller Galatasaray.

Drömlottningen: Celtic bevisade sin styrka i båda matcherna mot Barcelona, och kommer inte bli en lätt nöt för något lag att knäcka. Därför anser jag att Galatasaray, som tog sig vidare på håret, vore den absolut största drömlottningen för Málaga.

Mardrömslottningen: Även om Arsenal besitter stor erfarenhet inom Champions League-sammanhang och det skulle kännas som ödets ironi om Málaga lottades mot London-laget (främst på grund av Cazorla-övergången) känns ändå Shakhtar som en tuffare motståndare. Dels för att man imponerat spelmässigt hela hösten, men också är oerhört svårslagna hemma på Donbass Arena i Donetsk. Att åka till kyliga Ukraina brukar aldrig vara något hit – för något lag. Men visst vore det intressant om Málaga fick Arsenal på sin lott?

Chans på avancemang: 8/10.
Så som Málaga spelat under hösten så känns inget av de potentiella motståndarna i åttondelen som en omöjlig motståndare. Dessutom avslutar man på hemmaplan, vilket genom

Barcelona (CL)

Trots favoritskapet och att man gått som tåget i ligaspelet har det hackat lite för katalanerna i Champions League. Man vann förvisso sin grupp – och var klara som gruppsegrare redan inför den sista omgången – men segrarna satt hårt inne. Både mot Celtic och Spartak Moskva hemma på Camp Nou fick man slita ont. Dessutom räckte man inte till på Celtic Park utan åkte på pumpen. Ändå odiskutabel gruppetta och fortsatt en av huvudfavoriterna till turneringssegern.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Milan, Shakhtar Donetsk och Galatasaray.

Drömlottningen: Utan några som helst tvivel Galatasaray. Känns som det enklaste laget att besegra på pappret av de fem ovannämnda.

Mardrömslottningen: Precis som i fallet Málaga tror jag den tuffaste motståndaren för Barcelona i åttondelsfinalen hade varit Shakhtar. Efter mellanåret i Champions League förra säsongen verkar ukrainarna (eller rättare sagt brassarna, för utan dem hade Shakhtar inte varit i närheten av lika slagkraftiga) fått fart på grejerna igen. Ett lag som Barcelona dessutom haft problem med förr.

Chans på avancemang: 9/10.
”Klarar Celtic att slå Barça klarar vi det också”. Det är så motståndarna måste tänka, annars är det kört. Däremot har jag väldigt svårt att se att Barcelona skulle missa kvartsfinal. Det gäller som bekant inte att vinna ett möte – utan vinna totalt över två matcher.

Valencia (CL)

Var tillsammans med Bayern München stora favoriter i sin grupp, och mycket riktigt blev det Valencia och tyskarna som tog sig vidare. Dessvärre för spanjorernas del räckte man inte till mot Bayern, och lär därför få en tuffare lottning.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Borussia Dortmund, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Eftersom Valencia kommer ställas mot en gruppsegrare kan inget av ovannämnda lag klassas som någon drömlottning, men det finns förstås lag man undviker hellre än andra. Som Manchester United, Borussia Dortmund och Juventus. Både Schalke och PSG känns – både rutinmässigt i turneringen och sett till spelarmaterialet – som de två mest gynnsamma lottningarna för Valencia.

Mardrömslottning: Det råder inga tvivel om att Valencia helst undviker United, Dortmund och Juventus. Kanske främst de två förstnämnda. United för deras enorma rutin, Dortmund för sin briljanta Champions League-höst där de vann ”dödens grupp”. Där hade Valencia fått det tufft.

Chans på avancemang: 5/10.
Det känns väldigt 50-50 här. Har Valencia en bra dag kan man vinna mot samtliga av de potentiella motståndarna. Den stora nöten att få hål på är hur man ska fixa det över två möten, mot de allra tuffaste lagen. Sedan är det väldigt ovisst att ge en statusbedömning av Valencia nu. Om ett par månader, när Valverdes spelidé satt sig, och en spelare som Canales kommit tillbaka, kanske det är ett helt nytt Valencia. Men med tanke på förutsättningarna och att det oavsett vilket kommer bli ett tufft dubbelmöte ger jag Los Ché 50% chans på vidare avancemang.

Real Madrid (CL)

Tog sig som tvåa vidare i ”dödens grupp” där Manchester City och Ajax var de två övriga lagen utöver suveräna Dortmund. Andraplatsen innebär nu att man kommer få en tuff lottning i åttondel.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Bayern München, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Real Madrid har haft problem med tyska lag den senaste tiden, därför säger jag kort och gott Paris Saint-Germain. På pappret må man ha ett bättre lag än Schalke 04, men fotboll spelas ju som bekant inte på pappret, utan på planen. Dessutom finns i PSG inte samma rutin av liknande situationer – något som vore en klar fördel för Real Madrid. Man är trots allt den klubb med flest europeiska titlar.

Mardrömslottning: Även om såväl Manchester United som Juventus säkerligen blivit en tuff men spännande lottning känns Bayern München som Real Madrids mardröm. Tyskarna slog ut Madrid ur CL-semifinalen förra säsongen och kan på så sätt ha ett litet psykiskt övertag. Att man dessutom vann på straffar försämrar inte det faktumet.

Chans på avancemang: 7/10.
Jag tror Real Madrid vinner över två möten mot såväl PSG, Schalke och Juventus. United är aldrig enkla att handskas med, och Bayern München har skickat ut Madrid ur turneringen förr. Allt beror på lottningen – men oddsen talar ändå för Real Madrid.

Atlético Madrid (EL)

Diego Simeone valde att vila storstjärnorna i gruppspelet, och det var otroligt nära att bli gruppseger ändå. Nu lyckades man inte ta poäng mot Viktoria Plzen i sista omgången och får möjligen en lite tuffare lottning i sextondelen.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Alla har tagit sig till slutspel av en anledning, men ett motiverat Atlético som hade kört med mer eller mindre bästa laget, hade nog besegrat belgiska Genk ganska enkelt i två möten.

Mardrömslottning: Vissa kallar det dröm, vissa kallar det mardrömslottning. Det råder väl i alla fall inga tvivel om att Chelsea har det på pappret vassaste laget av de potentiella motståndarna. Däremot slog ju Atlético London-gänget i den europeiska Supercupen tidigare under säsongen och kan på så vis ha ett psykologiskt övertag på Chelsea. Även ruskigt hemmastarka Hannover 96 – som Atlético visserligen slog ut i samma turnering i våras – är en motståndare Madrid-klubben helst slipper.

Chans på avancemang: 8/10.
Allt beror på hur högt Simeone värderar Europa League till våren. Satsar man med bästa möjliga manskap bör man slå de flesta över två möten. Men även om det roteras lite i startelvan anser jag att Atlético har mer än goda möjligheter för vidare avancemang.

Levante (EL)

Har klarat Europa League-debuten galant under hösten. Hannover 96 blev som väntat lite för svåra i gruppen men en andraplats räcker gott och väl till vidare avancemang. Nu kan man inte göra annat än att lyckas.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Precis som i Atléticos fall känns Racing Genk som det klart enklaste laget på förhand att ställas mot. Även mot lag som Steaua Bukarest och Bordeaux bör Levante gälla som knappa favoriter.

Mardrömslottning: Ett toppat Chelsea hade blivit svårt för Levante. Däremot är jag osäker på hur mycket London-laget kommer satsa på turneringen – i alla fall i ett sådant här tidigt skede. Därför säger jag att såväl Dnipro som Metalist skulle vara riktigt mardrömslottningar för Levante. Två lag som satsar stort på Europa League – och som är riktigt starka hemma i Ukraina.

Chans på avancemang: 6/10.
Levante kommer gå in för att gå vidare i Europa League. Många av spelarna i truppen är inne på sista versen och vill självklart spela sådana här typer av matcher. Och även om man som klubb är nya i sammanhanget finns i truppen gott om rutin. Dessutom är man väldigt svåra att slå och har haft ett bra hemmafacit under gruppspelet. Levante kommer inte bli en enkel motståndare för något lag, och jag tror man har alla chanser i världen att ta sig vidare ytterligare ett steg.

Är inte Levante en one hit wonder?

av Adam Pinthorp

Förra säsongen stod lilla Levante för något sensationellt när de nådde en sjätteplats i La Liga. Och det var på håret att de ”bara” blev sexa, då de i princip hela säsongen hade huserat högre upp i tabellen. Den inför förra säsongen nya tränaren Juan Ignacio Martínez förespråkar självdisciplin, därför händer det att spelarna tar en pizza eller en öl efter match. Och det verkar ju bevisligen fungera.

Levante har La Ligas minsta budget. Trots förra säsongens sjätteplats och en biljett till Europa League tvingades man sälja flera av sina största stjärnor under sommaren. Skyttekungen Arouna Koné försvann till Wigan, Valdo bestämde sig för att testa lyckan i Mexiko, Javi Venta återvände till Villarreal och Xavi Torres stack till Getafe. Ändå ligger man just i detta nu på en imponerande fjärdeplats i ligaspelet. Som grädden på moset blev man under torsdagskvällen också klara för slutspel i Europa League. Detta efter en ny imponerande insats där Helsingborg besegrades tämligen enkelt med 3-1 på svensk mark.

Man kan fråga sig, hur i hela friden är detta möjligt? Jag önskade att jag hade svaret. Att man fick behålla Martínez ytterligare en säsong är naturligtvis en stor faktor till framgångarna även den här säsongen. Hur han däremot fått ihop i princip en helt ny startelva är ett smärre under. Obafemi Martins har kommit in och tagit över rollen som skyttekung, Míchel har bidragit med oerhört många och viktiga poäng medan Pape Diop har tagit på sig ansvaret som städgumma på mittfältet. Juan Ignacio Martínez, ofta enkelt kallad JIM, har på något sätt fått ordning på även säsongens Levante. Sedan finns så klart kaptenen, besten, sprintern och den numera legendariska mittbacken Sergio Ballesteros kvar i klubben, blott 37 år ung.

Under torsdagen säkrade sensationella Levante sin slutspelsplats i Europa League – trots att en omgång återstår. I den sista matchen väntar Hannover 96 i en direkt gruppfinal på Ciutat de Valencia. Levante har alltså oerhörda möjligheter att till och med vinna gruppen, detta i sitt första Europa-framträdande någonsin.

Som svar på rubriken kan vi nu dra slutsatsen att Levante inte är någon one hit wonder. Juan Ignacio Martínez har bevisat att det går att skapa stordåd med minimala medel över en längre period. Det vi kan göra nu är att luta oss tillbaka och applådera Levante och JIM för detta fantastiska arbete.

Lika mycket som Levante har imponerat i Europa League under hösten, lika mycket har Athletic Club underpresterat. Redan under onsdagen blev det klart att baskernas match borta mot israeliska Hapoel Kiryat Shmona, som egentligen skulle spelats under torsdagskvällen, blev inställd på grund av det det oroliga och spända säkerhetsläget i regionen (Israel-Palestinakonflikten). Men det var väl lika bra, även ur ett sportsligt perspektiv, att Athletic inte slet ut sig i den matchen. Man hade rent teoretiskt en minimal möjlighet att ta sig vidare från gruppspelet, men då fick inte Sparta Prag ta poäng mot Lyon. Som ni förstår så var det precis det tjeckerna gjorde.

Därmed är alltså finalisterna från i fjol helt hundra utslagna ur Europa League. Det är tragiskt.

På tal om finalen i våras. De regerande mästarna – Atlético Madrid – säkrade precis som Levante avancemang till slutspelet under torsdagskvällen. Som vi vant oss vid i Europa League den här säsongen när det gäller Madrid-klubben så vilades nyckelspelarna – men ändå lyckades man vinna. Hapoel Tel Aviv besegrades med 1-0 efter att Raúl García nätat i inledningen av matchen.

I den avslutande gruppspelsomgången väntar nu Viktoria Plzen i en avgörande match om vem som vinner gruppen. En pinne eller seger räcker för Atlético, och det bör de väl klara av.

Tankar efter Europa League-kvällen – då Atlético tog 16:e raka

av Adam Pinthorp

Atlético Madrid tog under torsdagskvällen sin 16:e (!) raka seger i Europa League. Man har inte förlorat i turneringen för över ett år. 2-1-segern mot portugisiska Académica var också den 21:e matchen i följd som huvudstadsklubben spelade utan att förlora – något som är nytt klubbrekord.

Jag har varit inne på det förr, men det tål att upprepas. Säsongens Atlético är signifikativt med vinnare. Det mesta går de rötvit-randigas väg den här säsongen – både i ligaspelet och i cupspelet.

Mot Académica lämnade Diego ”Cholo” Simeone spelare som Radamel Falcao, Diego Godín, Mario Suárez och Juanfran helt utanför matchtruppen. Dessutom är Arda Turan sedan tidigare skadad – medan Thibaut Courtois, Cristian Rodríguez och Raúl García var några av spelarna som inte ens startade matchen. Med andra ord ställde El Cholo upp med ett ytterst reservbetonat lag – men det gick ju, precis som tidigare under säsongen, bra även den här gången.

Diego Costa prickade akrobatiskt in 1-0, något som senare följdes upp med en drömfrispark signerad Emre fram till 2-0. Därefter kvitterade Académica, ur offsideläge, och skapade på så sätt lite nerv i matchen. Madrid-klubben kunde dock hålla tätt resterande del av matchen hemma på Vicente Calderón och alltså ta sig 16:e raka seger i Europa League. Ett otroligt fantastiskt facit.

För att göra en lång historia kort: Diego Simeone slår rekord på rekord i Atlético – som just nu svävar på moln.

Även lilla Levante gör bra ifrån sig i Europa League. 3-0 hemma mot direktkonkurrenten Twente, efter mål av Michel och Pedro Rios x2, har man tillsammans med Hannover 96 gjort ett litet ryck i sin grupp, där även Helsingborg ingår.

Smygandes, utan att någon direkt märker eller uppmärksammar det, kommer det nog bli en väldigt bra säsong i Europa League för Levante.

Ett lag det däremot inte går särskilt bra för är Athletic Club. Nä, Bilbao-klubben inkasserade sin andra raka förlust när man gick på pumpen borta mot Lyon. Fernando Llorente fick, efter att ha suttit på bänken i 90 minuter mot Valencia den gångna helgen, hoppa in – och skapade direkt oreda. Frågan är om Marcelo Bielsa kan hålla lejonkungen borta från startelvan fortsättningsvis? Det behöver ju rimligtvis inte betyda att han petar Aritz Aduriz, som varit väldigt bra. Bielsa själv har ju till och med sagt att det inte är någon omöjlighet att båda anfallarna spelar tillsammans.

Något måste i alla fall hända i Athletic. Om det är Llorente, Bielsa eller något annat som är fel är svårt att svara på. Att Javi Martínez egenskaper i backlinjen saknas råder inga tvivel om – men det kan inte vara hela orsaken. Spelmässigt har det inte sett dåligt ut – men man har svårt att stänga matcher och framför allt svårt att hålla tätt bakåt.

En målvakt, åtta försvarare, samt Aduriz och Llorente framöver?

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB