Det är många spelare som utmärkt sig på ett positivt sätt under hösten. Men det finns ju så klart också en del spelare som gjort detsamma – fast åt andra hållet. Därför har jag plockat ut höstens flopp-elva.

Med tanke på att uppställningen blev väldigt offensiv kör jag ett klassiskt 4-4-2 á la Sverige, med tre riktigt offensiva mittfältare, där samtliga tre lika gärna kan stå som anfallare i sina klubblag.

Gorka Iraizoz (Athletic)
—
Antonio Barragán (Valencia)
Adil Rami (Valencia)
Carlos Marchena (Deportivo)
Joan Capdevila (Espanyol)
—
Alexis Sánchez (Barcelona)
Javi Hervás (Sevilla)
Iker Muniain (Athletic)
Andrés Guardado (Valencia)
—
Antonio Floro Flores (Granada)
Javi Guerra (Valladolid)

—

Målvakt: Gorka Iraizoz (Athletic Club)
Motivering: Gjorde i fjol en stark säsong när hans Athletic tog Europa med storm. Annars är ju Iraizoz känd för att blanda och ge väldigt mycket. Tyvärr har han varit väldigt dålig med att blanda bra prestationer med de annars vanligt förekommande usla. Gorka har stått för alldeles för många pojklagsmisstag som helt enkelt inte tål att göras på den här nivån. Många gånger har det inte bara kostat baklängesmål, utan också värdefulla poäng. Dags att ge unge Raúl Fernández chansen, kanske?

Högerback: Antonio Barragán (Valencia)
Motivering: Kanske det mest givna valet i den här laguppställningen. Barragán är inte bara alldeles för dålig för Valencia – han är alldeles för dålig för att spela i den spanska högsta divisionen. Med tanke på hans ständiga problem i defensiven är det en gåta varför han är försvarare. Lär inte bli långvarig hos ”fladdermössen”.

Mittback #1: Adil Rami (Valencia)
Motivering: Första hösten i Valencia sedan flytten från Lille höll Rami världsklass. Han var överallt – bröt, agerade säkert, och tog på sig rollen som lagets ledare. Under våren gick han ner sig något – och den här hösten har man inte sett skuggan av de prestationerna som nu är ett år gamla. Inger inte alls samma lugn som tidigare.

Mittback #2: Carlos Marchena (Deportivo La Coruña)
Motivering: Jag skulle egentligen kunna plocka ut hela Deportivos backlinje, men Marchena får bli det svarta fåret. Den forne storbacken har gått ner sig enormt och hänger inte alls med i de kvicka svängningarna längre. Hans svaga höst personifierar Deportivos dåliga defensiv, som varit under all kritik.

Vänsterback: Joan Capdevila (Espanyol)
Motivering: Apropå gammal storback, så har Joan Capdevila inte heller rosat marknaden med fenomenala prestationer i höst. Snarare tvärtom, tyvärr. Efter VM-guldet 2010 har Capdevila inte ens kommit upp i en hygglig standard, vilket är beklämmande. Misslyckades stort i Benfica, och har inte heller lyckats ta en fast plats i Espanyol.

Högerytter: Alexis Sánchez (Barcelona)
Motivering: Chilenaren värvades inte för stora summor för att slita hårt. Visst, det är också en otroligt viktig del som inte får glömmas bort. Presspelet är en vital del i Barcelonas spel. Men som anfallare måste man också leverera framåt, och det har inte Alexis gjort. Har inte helt fått bukt på sina bristningsskador – vilket kan vara en del i de bleka prestationerna. Totalt ett mål under hela hösten är riktigt uselt.

Defensiv mittfältare: Javi Hervás (Sevilla)
Motivering: Var säsongens genombrott i Segundan förra säsongen när han ledde sitt Córdoba till en topplacering. Sevilla hade tuff konkurrens i kampen om Hervás – men till slut blev valet enkelt för 23-åringen, som inte behövde dra flyttlasset så långt till Sevilla. Väl där trodde de flesta han skulle utmana om en startplats. Resultatet? Sex ynka inhopp i ligaspelet, och totalt 75 minuter.

Offensiv mittfältare: Iker Muniain (Athletic Club)
Motivering: Förblir fortfarande en av de mest intressanta talangerna inom spansk fotboll, men den här hösten har inte Muniain strålat som han gjort tidigare. Vart är smörpassningarna? Energin? I stället för att prestera har Iker mest agerat gnällspik, och ändrar han inte inställning är jag rädd att han inte kommer bli lika bra som han har potential till. Det gäller att behålla fötterna på jorden.

Vänsterytter: Andrés Guardado (Valencia)
Motivering: Har fått, i mitt tycke, nästa oförskämt mycket speltid sett till prestationerna under sin debutsäsong i Valencia. Defensivt gör han ofta ett bra jobb, men han hittar sällan på något kreativt i offensiven och besitter i stort sett bara en känslig vänsterfot. Både Jonathan Viera och Juan Bernat har med sin kickhet och fina bollbehandling imponerat mer när de fått chansen. Nu på slutet har Guardado dock – på grund av alla skadeproblem – fått chansen som vänsterback, och klarat den uppgiften väldigt bra. Kanske en roll som passar mexikanen bättre?

Anfallare #1: Antonio Floro Flores (Granada)
Motivering: Skippar man träningar för skidsemester och dessutom inte ens är bra när man väl är på planen, ja då krävs det inte mycket mer till motivering. Många hade förhoppningar, men Floro Flores är kanske höstens största flopp i La Liga. Lämnar Granada under januari.

Anfallare #2: Javi Guerra (Valladolid)
Motivering: Förra säsongen var Javi Guerra Valladolids skyttekung i Segundan, och var en av de mest bidragande orsakerna till att de lila tog klivet tillbaka till La Liga. Den här säsongen gjorde han sitt första ligamål i årets sista match – mot Barcelona. Innan dess har han hunnit med att bränna X antal lägen, och dessutom tappa sin startplats till Manucho. Ingen succéhöst, med andra ord.

Bänken: Dudu Aouate (Mallorca), Sílvio (Atlético), Javier Mascherano (Barcelona), Andreu Fontàs (Mallorca), Lucas Wilchez (Real Zaragoza), Fernando Llorente (Athletic Club) & Adrián (Atlético).

Kommentar: Dudu Aouate kan naturligtvis inte lastas för alla Mallorcas insläppta mål, men israelen har långt ifrån varit lika säker som tidigare. Sílvio har sjunkit ännu längre ner i hierarkin i Atlético i stället för att konkurrera om en startplats. Inte heller Javier Mascherano har kommit upp i samma nivå som han tidigare haft. Barça-lånet Andreu Fontàs har stått för några riktigt dåliga insatser i Mallorca sedan ankomsten, medan Lucas Wilchez mest suttit och tittat på eller befunnit sig i sjukstugan för sitt Real Zaragoza. Jag vet att det är hårt att döma en spelare som varit mycket skadad som en flopp, men med tanke på förväntningarna på Wilchez innan han kom, samtidigt som han inte levererat när han väl fått chansen, gör det motiverande nog. Fernando Llorente är ett kapitel för sig, och även om han inte fått de chanser han borde har han inte heller levererat. Adrián kunde mycket väl tagit plats i elvan, men har trots uteblivna mål ändå gjort många godkända insatser. Däremot ett fruktansvärt stort steg bakåt jämfört med förra säsongen.