Málaga slog Sevilla på bortaplan i det andalusiska derbyt och bibehåller därmed sin fjärdeplats i La Liga.

Málaga agerade storebror
Sevilla har varit överst upp på den andalusiska tronen de senaste åren. Förra säsongen bröts den trenden när Málaga tog fjärdeplatsen i La Liga, och även visade sina muskler i mötena med Sevilla. När just nämnda lag drabbades samman på Ramón Sánchez Pizjuan i Sevilla under lördagskvällen bevisade återigen Málaga vilka som just nu är kungarna av andalusien.

Sevilla hade jättelägen att göra mål flera gånger om under inledningen av matchen. Målkungen Álvaro Negredo träffade bland annat stolpen när han hade rundat Willy Caballero och i stort sett bara lägga bollen i nät. Kan man kalla det tur? Tja, visst är det lite flyt att inte Negredo siktade bättre just den gången när han egentligen bara skulle pricka nätmaskorna. Annars så nej, det handlar inte om tur för Málaga.

Manuel Pellegrini har byggt ett lag bakifrån och han har gjort det med bravur. Det är ingen tillfällighet att Willy Caballero hållit nio nollor i ligaspelet den här säsongen – varpå han också leder Zamora-rankingen (bäst snitt för minst antal insläppta mål) ganska överlägset. Försvaret är oerhört samspelat och det är tydligt att man spelar efter mottot ”ta det säkra före det osäkra”. Visst, det är alltid vackert att spela sig ur en krånglig situation som Barcelona. Så tänker inte Weligton. Även om han är en fullgod passningsspelare skickar han hellre långt än att riskera någonting. En taktik som ofta fungerar väldigt bra, och som inte försätter försvararna i svårare situationer än nödvändigtvis.

Sevilla hade fler chanser än Málaga. Man ägde den första halvleken. Ändå vann gästande Málaga med 2-0. Man spelade stabilare, tryggare och var framför allt betydligt mer effektiva när lägena väl dök upp.

Sevilla har inte alls hittat någon trygghet i spelet den här säsongen. Man blandar bländande resultat med direkt katastrofala prestationer. Mot Málaga gjorde man en sisådär insats. Med lite tur hade man haft ledningen tidigt – då vet ingen hur det hade utvecklat sig. Däremot saknar man tryggheten i sitt spel, och framför allt en organiserad backlinje. Federico Fazios klumpighet som förorsakade Málagas straff i andra halvlek personifierar detta.

Martín Demichelis – från överskattad till gigant
När Martín Demichelis värvades till Málaga som en av de fem ”frälsarna” vintern 2010 skakade jag på huvudet. Demichelis? Argentinaren som varit direkt usel i Bayern München i en herrans massa år och aldrig levererat i landslaget – trots mängder med chanser. Nu, drygt 2,5 år senare, har Demichelis bevisat varför han en gång värvades till klubben.

Från överskattad och avdankad har han blivit en stor gigant i Málagas försvar. Han är duktig i passningsspelet, svårstoppad i luftrummet och framför allt en spelare som aldrig ger upp och vars energi smittar av sig på lagkamraterna.

Pellegrini gjorde ett genidrag mot Sevilla, när han i den andra halvleken valde att flytta upp Demichelis ett steg i banan. Rollen som defensiv mittfältare är han van vid – och det bevisade han om inte annat just mot Sevilla. Han stängde ytor och vann bollar på ett utomordentligt sätt, och gräddade sin insats med att nicka in 1-0-målet via hörna.

Joaquín skapar flest chanser i ligan
Skadedrabbad som få har han varit genom åren, Joaquín. Jag undrar hur bra han hade blivit om han hade varit skadefri hela karriären. Ganska förtjusande tanka faktiskt. Och just nu tror jag vi inte är några mil ifrån den tanken, för den fotboll Joaquín presterat den här hösten kan jag inte minnas när han gjorde senast. Det må vara drömåren i Real Betis, men då var han fortfarande färsk. Nu har han rutinen att falla tillbaka på.

Faktum är att Joaquín är den spelare som hittills skapat allra flest chanser i La Liga – 49 stycken! Nio fler än den spelare som är på andra plats, Celta Vigos anfallare Iago Aspas. Därför var det ingen större tillfällighet att det var just Joaquín som lade grunden till båda Málagas mål mot Sevilla. Först slog han hörnan som Demichelis nickade in. Sedan ordnade han straffen som Eliseu tog väl tillvara på.

Jag svävar inte i väg när jag påstår att ”den eviga talangen” Joaquín just nu snarare än en stor superstjärna och befinner sig i sitt livs form. Precis som Málaga verkar vara. I sitt livs form, alltså. Man verkar åtminstone prestera i precis rätt lägen. Och nästa helg möter man Real Madrid hemma på La Rosaleda.