Ernesto Valverde har bara varit Valencia-tränare i nio dagar. Ändå har man redan sett en del förändringar, både spelmässigt men framför allt resultatmässigt.

I lördags tog ”Los Ché” sin första seger på bortamark i ligaspelet sedan i mars. Detta med 1-0 mot Osasuna på erkänt svårspelade El Sadar. I går tisdag tog man så sin andra raka bortaseger, fast nu handlade det om Copa del Rey. Återigen var det Osasuna som stod för motståndet – återigen på El Sadar i Pamplona. Slutresultatet skrevs till 2-0.

Även om man inte ska dra allt för stora växlar efter bara två matcher (Valverdes spelidé lär väl knappast ha satt sig till fullo så fort) är det ändå märkbara skillnader gentemot det Valencia vi tidigare lärt känna under säsongen. När man mötte Lille i Champions League förra veckan hade Valverde precis blivit anställd som ny tränare för Valencia – men satt den gången på läktarplats och följde sitt nya lag från längre håll. Det han direkt påpekade efter matchen var att ”vi måste pressa mer och betydligt högre upp i plan”.

Ernesto är känd för sitt offensiva fotbollstänk och vilja att anfalla. En melodi som på förhand känns som klippt och skuren för Valencias trupp.

Sett till de två inledande matcherna med Valverde vid tränarrodret kan följande konstateras:

1) 4-3-3 verkar vara systemet han vill använda sig av, något som alltså slopar ”nummer tio”-rollen. Om det är någonting som kommer skifta eller ändras framöver är i nuläget omöjligt att svara på. Man måste ju trots allt ha i åtanke att Valencia har otroligt mycket sparkapital i långtidsskadade Sergio Canales – som nu är inne i slutfasen på sin rehabilitering och väntar kunna spela i januari. Skulle Valverde fortsätta använda sig av ett 4-3-3-system trots en Canales i full form – som trivs som allra bäst som offensiv mittfältare? Den efterföljande frågan om vi hypotetiskt säger att så blir fallet, är vart den 21-årige talangen i sådana fall skulle ta plats. På en kant? Som innermittfältare? Det finns mycket att fundera kring, Valverde.

2) Jag vet, det är farligt att dra för stora växlar av något i förtid. Däremot känns Valencias spel redan nu betydligt rakare och snabbare än tidigare under säsongen. Man funderar inte lika längre utan har en klar plan om vad man ska göra med bollen när man får den.

Dessutom har man ännu inte släppt in något mål under Valverde – även om man ställts mot ett ganska uddlöst Osasuna i två raka matcher. Det tål ändå att jämföras med Pellegrinos två sista ligamatcher som huvudtränare – då man släppte in nio (!) mål. Är Ernesto Valverde en smart man, så börjar han bygga laget från grunden och då måste defensiven prioriteras.

Jag vill återigen poängtera att det är alldeles för tidigt att utvärdera en tränare. Valverde behöver mycket mer tid än så här för att utvärderas på ett rättvist sätt. Ändå är det intressant att se hur han gjort en del drastiska ändringar – och hur de faktiskt fungerat. Jag är övertygad om att Valencia kommer bli bättre och bättre rent spelmässigt ju längre tiden går med Valverde som tränare. Dessutom har man, som tidigare nämnt, ett rejält sparkapital i Sergio Canales. Även Éver Banega som var långtidsskadad har förmodligen en bit kvar till toppformen – även om han var planens gigant mot Osasuna i Copa del Rey-mötet i tisdags.

Slutligen går det bara konstatera att Ernesto Valverde har fått precis den start han behöver. För var det något som Valencia behövde så var det resultat. Jag tror allt vi just nu upplever en Valverde-effekt i klubben.