Tre mål, tre straffar, tre röda kort. Copa del Rey-semifinalen mellan Atlético Madrid och Sevilla innehöll det mesta. Bäst av allt? Det är vidöppet inför returen.

Domaren satte nivån – och höll den
Wow, vilken match. Från en relativt tillknäppt men ändå intensiv och fartfylld första halvlek som slutade mållös, exploderade så Copa del Rey-semifinalen mellan Atlético och Sevilla i andra. Redan efter ett par minuter visades Emir Spahic ut efter att ha tagit bollen med handen i straffområdet. Följden blev så klart straffspark, och Diego Costa skickade Atlético upp i ledning. Men från att det för stunden kändes som att Atlético skulle kamma hem den här matchen ganska enkelt med en man mer på plan, ändrades så allt på en sekund.

Álvaro Negredo spelades igenom och chippade bollen mot mål. I vägen stod Diego Godíns arm – varpå domaren visade det röda kortet och belönade Sevilla med en straffspark. Negredo gjorde naturligtvis inga misstag, och matchen var således utjämnad.

Men det var inte slut där. Fernando Navarro ville inte vara sämre, utan tog även han bollen med handen innanför straffområdet, i en situation som minst sagt såg tveksam ut. Straffspark blev det, och Diego Costa rullade in 2-1 – något som också blev slutresultatet. Navarro, som bara fick gult i straffsituationen, visades sedermera också ut efter en brutal kapning av, just det, Diego Costa, vilket gjorde att Atlético satsade allt på slutet. Men Vicente Calderón fick nöja sig med tre mål (samtliga från straffpunkten), tre utvisningar och rejält heta känslor på planen.

Det som jag dock direkt när jag tänker tillbaka på matchen kan reagera på som något positivt är domarens nivå. Det går diskutera handsituationer i straffområdet dagarna till ända, men regler än trots allt till för att följas. Dessutom är de erkänt alltid enormt hårda på just hands i Spanien. Men Ayza Gámez, domaren för dagen, bestämde nivån tidigt och höll sedan densamma hela matchen. Hade han blåst straff för ena situationen, men friat den andra hade det blivit ett sjuhelsikes liv efteråt. Nu skötte han det hela på ett väldigt bra sätt, och det ska han ha cred för.

Diego Costa – inblandad i allt
Han är inte Radamel Falcao, men Diego Costa är ett monster som Atlético Madrid skall vara oerhört tacksamma att de har. Han kör över allt som kommer i hans väg, och är knappast rädd för någon eller något. Han är lite av Atléticos svar på Zlatan Ibrahimovic. Ofta inblandad i det mesta – positivt som negativt. Det är ingen tillfällighet att det var just Costa som blir kapad i slutet vilket tvingade Ayza Gámez att visa ut Fernando Navarro.

Brassen hade flera lägen i första halvleken, som han brände. Men han tappade knappas stinget eller modet för det. Att någon annan än Diego Costa skulle slå straffsparkarna var det aldrig tal om. Gabi, har han överhuvudtaget missat någon straff i sin proffskarriär? Om än väldigt få i sådana fall, och det var väldigt längesedan senast. Äh, det spelar ändå ingen roll. När Radamel Falcao inte spelar är det Diego Costa som tar på sin den stjärnrollen, och han gör det förträffligt bra.

—

Atlético vann matchen hemma på Vicente Calderón, men det återstår fortfarande 90 minuter. Att göra mål på Calderón är för det första väldigt svårt, och lär ha varit ett av Sevillas huvudmål. Att man sedan släpper in två är inte hela världen. Det råder inga tvivel om att Sevilla åker hem med glada miner och gott hopp inför returen på Ramón Sánchez Pizjuán.