Ernesto Valverde har revolutionerat Valencia sedan han anställdes i december. Från att laget låg tolva i La Liga när spanjoren tog över som tränare, kämpar de nu in i det sista om den sista så åtråvärda Champions League-platsen.

Vi backar bandet några månader, närmare bestämt till den tredje december ifjol. Mauricio Pellegrino har sedan några dagar tillbaka fått foten av Valencia efter ett brutalt misslyckande där framför allt ligaspelet inte alls gått som förväntat. Som ny tränare har Ernesto Valverde anställts. Spanjoren har kritat på ett kontrakt som sträcker sig säsongen ut.

Bara två dagar senare sitter Valverde på Grand Stade Lille Métropoles läktare och får se Valencia vinna en uddlös och direkt tråkig match mot Lille i Champions League. Matchen slutar 1-0, efter att Jonas nätat från straffpunkten.

Valverde känner snabbt att det finns mycket som kan ändras i Valencia. De pressade inte tillräckligt högt i planen, och framför allt inte tillsammans som ett lag. Det var fantasilöst och för lite fart under fötterna. Ernesto visste vad han skulle ändra på, det behövde han bara en match för att se.

Redan på sin första träning som Valencia-coach samlar han gruppen och förklarar vilka förändringar som kommer ske. ”Vi måste pressa motståndarna mycket högre upp i plan för att återerövra bollen snabbare. Jag kommer inte tillåta att vi står och tittar på när våra motståndare försöker spela fotboll. Vi måste visa att vi vill spela offensivt, att vi vill äga matcherna”.

Valverde har alltid haft samma fotbollsfilosofi, även om den anpassats och förändrats lite sedan han en gång började sin tränarkarriär i Athletic Club tidigt 2000-tal. Han har alltid haft inställningen att man ska spela offensiv fotboll. Han vill se sitt lag anfalla, spela med fantasi och skapa målchanser. Det har han alltid velat. Med undantaget Villarreal säsongen 2009/10, där han fick ta över efter succémakaren Manuel Pellegrini, har han också lyckats i alla klubbar han har varit i.

Ernesto förde Athletic till topplaceringar i ligan, tog Espanyol till UEFA Cup-final, han vann dubbeln med Olympiacos under sitt första år i klubben, och förde grekerna till ytterligare tre titlar under sin andra sejour i klubben mellan åren 2010-2012.

När Valverde tog över Valencia efter 14 spelade omgångar i höstas låg laget tolva i ligan. Ambitionen inför säsongen var att täta till gapet till de två giganterna – Barcelona och Real Madrid. Pellegrino lyckades sådär, för att uttrycka det milt. Han lyckades aldrig sätta sin prägel på det hela, och hans idéer var otydliga.

Valverde kom in i ett tufft läge. Men, han tog samtidigt över ett lag som knappast kunde gå sämre. Potentialen och kvalitén fanns där, det gällde bara att någon kunde krama ur den. Valverde visste precis vad han skulle göra, och han har hittills genomfört det på ett utomordentligt sätt.

Det tog bara ett par veckor innan man märkte väsentlig skillnad, men först de senaste omgångarna har man fått se frukten av Valverdes Valencia på riktigt. Det tar tid att bygga ett lag, att se till att alla strävar åt samma håll och att alla köper ens spelidé. För Valverde har det ändå gått relativt fort.

På de senaste fem ligamatcherna har Valencia gjort 18 mål. Exakt lika många gjorde man på de 14 ligamatcherna när Pellegrino hade huvudansvaret. Och det är ingen tillfällighet att Valverdes Valencia exploderat rent målmässigt.

Utöver presspelet, som blivit klart mycket bättre, har Valencia också haft mer bollinnehav nu än tidigare. Viktigast av allt: man har haft mer bollinnehav på offensiv planhalva, och därför också skapat betydligt fler målchanser. Och med det spelarmaterialet som finns att tillgå passar en tränare av Ernesto Valverdes kaliber fullständigt fenomenalt. Mittfältare som Éver Banega, Sofiane Feghouli, Sergio Canales och Dani Parejo är utpräglade offensiva spelare. De trivs allra bäst när de får styra och ställa i matcherna, därför är det inte konstigt att offensiven fått sig en rejäl uppsving.

– Jag har mitt fotbollstänk och det tänker jag inte ändra på. Det kommer alltid situationer där man måste anpassa sig, men i grunden vill jag att mitt lag anfaller och skapar många målchanser, berättar Ernesto Valverde.

Valencia-tränaren har dessutom gjort några vitala ändringar vad gäller spelare och dess positioner. Jérémy Mathieu, som visserligen var skadad stora delar av höstsäsongen, har putsats om från en vänsterback till en central försvarare, där har i många matcher spelat felfritt. Som ersättare till vänster i backlinjen har den normalt sett ytterspringaren Andrés Guardado huserat, och också gjort det med bravur.

Den kanske allra viktigaste ändringen är dock Dani Parejo och Éver Banegas nya roller i laget. Parejo har gått från ratad till i stort sett given startspelare. När han spelade i höstas gjorde han det mestadels som offensiv mittfältare – nu är det han som dirigerar spelet som en djupt spelande mittfältare. Banega å sin sida har flyttats upp ett snäpp, och huserar nu i en mer offensiv roll än vad han tidigare gjort i Valencia. Personligen föredrar jag fortfarande argentinaren i en mer defensiv roll bredvid en slitvarg, där han längre ner i planen kan sätta tempot på matcherna. Däremot går det inte neka att Éver gjort det strålande i sin nummer tio-roll, och när han får mer fria tyglar offensivt ger han Valencia en extra dimension både med sin funktionella teknik men framför allt sitt finurliga passningsspel. Roberto Soldado är en vass målskytt, Vicente Guaita håller hög klass och Sofiane Feghouli visar emellanåt intentioner på att han kan bli en världsspelare. Men det finns bara en spelare i Valencia som redan nu spelar på en nivå som är världsklass, och det är Éver Banega. Ska fladdermössen nå tillbaka till den Europeiska toppen måste de behålla en sådan spelare, och bygga laget runt honom. Det vet förstås Valverde om. Det sägs till och med att det ska vara ett av kraven från tränarens sida om han ska skriva på ett nytt kontrakt med klubben – att Banega blir kvar.

– Éver är en unik spelare med många fantastiska egenskaper. Det är viktigt att vi får honom så delaktig i spelet som möjligt. Han är en spelare som gör skillnad, berömmer Valverde.

I skrivande stund ligger Valencia på fjärdeplats i tabellen. Man har alltså avancerat från tolfte plats (omgång 14) till fjärde med Ernesto Valverde som tränare. Däremot har Real Sociedad, som är den stora utmanaren till den sista och så åtråvärda Champions League-platsen, en match mindre spelad. La Real möter Granada hemma på Anoeta i kväll, något som summerar den 35:e omgången.

Sociedad har dock ett på pappret betydligt svårare spelschema i de tre avslutande matcherna. Man har Sevilla (borta), Real Madrid (hemma) och Deportivo La Coruña (borta). Sevilla jagar Europa-plats, Deportivo vill undvika nedflyttning, och Real Madrid tar man aldrig enkla poäng av.

För Valencias del återstår Getafe (borta), Granada (hemma) och Sevilla (borta). Absolut inga enkla matcher, men om än på håret ett på pappret lindrigare spelschema än Real Sociedads. Däremot måste Valencia gå om La Real för att knipa fjärdeplatsen, då Sociedad gick vinnande ur båda säsongens matcher lagen emellan och därmed har bättre inbördes statistik.

Just nu är Champions League klubbens primära mål. Rent ekonomiskt är det vitalt för Valencia att kvalificera sig för CL. Samtidigt tror jag det är minst lika viktigt, om inte än viktigare, att klubben övertygar Ernesto Valverde om att förlänga sitt kontrakt. Efter alla kalabalik det senaste året behövs det kontinuitet. Det behövs en tränare som får tid på sig att skapa ett slagkraftigt lag och som har en projektidé som både klubben och spelarna i laget tror på fullt ut. Valverde har redan bevisat att han är rätt man för att få Valencia på rätt köl igen. Får han ännu mer tid på sig är jag övertygad om att han kommer leda laget upp på ytterligare en nivå. Om inte, så kommer vi garanterat ha kul på vägen, för Valverde kommer knappast dra i handbromsen och låta sitt lag försvara.

Det är full fart framåt som gäller. Ingenting annat.

Källor: SuperDeporte, Valenciacf.es, VCFCentral, LFP, Soccernet & UEFA.