Jag välkomnades med 25 graders värme när jag landade i Barcelona igår. För att uttrycka det milt var det ganska skönt att skippa den stora vinterjackan som man har tvingats ta fram för användning hemma i Sverige, utan istället återgå till betydligt mer lättsamma stilen med kortbyxor och t-shirt.

Även om jag trodde att det skulle kännas av ännu mer i luften att det är ett el Clásico som stundar skulle jag ljuga om jag säger att det inte har känts av alls. Det har det verkligen gjort. Man hinner inte mer än två meter utanför hotellrummet innan man hör folk i omgivningen surra. Medan ”vad tror du om matchen?” går på repeat bland folkmassorna hörs även viskningar som ”jag tror Gareth Bale startar och visar sina kvalitéer” och ”jag hoppas Gerard Piqué och Javier Mascherano petas och att Marc Bartra får spela bredvid Carles Puyol”.

Vissa är mer intresserade än andra – men nästan alla har en åsikt. När jag frågar en Levante-supporter som staplar omkring runt Camp Nou vad han tror om matchen får jag ett något oväntat, men samtidigt fullt logiskt svar. ”Menar du el Clásico eller Levante-Espanyol?”. Supportern, som kanske är 30 bast och har ingen annan än Sergio Ballesteros namn på tröjryggen säger det förstås med glimten i ögat.

– Det blir en svår match för båda lagen. Kanske oavgjort, får han till slut ur sig i en något mer analyserad form.

Och jag tycker inte Ballesteros-fantastens förhandsanalys är så pjåkig. Det kommer bli en tuff match för både Barcelona och Real Madrid – och det känns mer ovisst än på länge. Spelmässigt kommer förstås hemmalaget hålla i bollen medan ”marängerna” satsar på kontringar. Vem som lyckas bäst med respektive taktik vet vi inte svaret på förrän klockan tickar upp mot 20:00.

Kvällens match blir för mig personligen väldigt speciell eftersom jag tidigare bara följt de klassiska matcherna mellan de spanska giganterna hemifrån. Nu kommer jag vara på plats och få känna stämningen på riktigt.

Med det sagt tänkte jag också föra minnena tillbaka på sex olika el Clásico-matcher som jag speciellt kommer ihåg. När jag satte mig ner och funderade över tidigare möten Barcelona och Real Madrid emellan kom jag fram till att dessa följande sex är de som på ett eller annat sätt bitit sig fast mest i minnet hos mig. Men alla matcher har ju sin historia, och varje historia är unik.

Ronaldinhos stora show
Real Madrid-Barcelona 0-3, La Liga, 19 november 2005

En match som för tankarna till Ronaldinho när han var som allra bäst. Brassen var matchens stora behållning när Barcelona slog Real Madrid på Santiago Bernabéu med 3-0. Samuel Eto’o gav gästande Barça ledningen tidigt i matchen, men därefter handlade allt om Ronaldinho.

Med sin spelförståelse och sina trolleritrix fick brassestjärnan stora delar av publiken på Santiago Bernabéu att resa på sig och gå hem långt före matchen var slut – men också vissa Real Madrid-supportrar att stanna kvar. De accepterade att kriget var förlorat, och applåderade istället Ronaldinho för hans makalösa insats. Det var efter hans andra solomål för kvällen.

Raphaël Varanes uppvisning
Real Madrid-Barcelona 1-1, Copa del Rey-semifinal, 30 januari 2013

Det har spelats matcher mellan de spanska giganterna som varit betydligt mer välspelade och spännande än den som utspelade sig på Santiago Bernabéu den 30 januari 2013. Både Barcelona och Real Madrid hade avancerat till semifinal i Copa del Rey, där man i ett dubbelmöte skulle göra upp om en åtråvärd finalplats.

Allt avgjordes några veckor senare på Camp Nou – en match och ett dubbelmöte som till slut Real Madrid gick segrande ur. Men det som för mig är mest minnesvärt är det första mötet, och en viss 19-årings insats i mittförsvaret.

Raphaël Varane handplockades till huvudstadsklubben av självaste Zinedine Zidane, men fick sparsamt med speltid under sitt första år i klubben. Därefter, i samband med att skadorna började dugga tätt i Real Madrid, fick Varane chansen. Fransmannen fick starta Copa del Rey-semifinalen på Bernabéu mot Barcelona – något som var hans el Clásico-debut – och tackade för förtroendet genom att stå för sin bästa insats i Real-tröjan.

Varane stoppade allt både i luftrummet och på marken, och gjorde en rakt igenom fläckfri insats. Att den då 19-årige Varane fick kröna sin eminenta försvarsinsats med att också gå upp på en hörna och skalla in 1-1 tio minuter från slutet kändes både logiskt och rättvist.

Jag håller Varanes individuella insats minst lika högt som den Leo Messi stod för 2007 – något ni kan läsa mer om längre ner.

Krossen på Santiago Bernabéu
Real Madrid-Barcelona 2-6, La Liga, 2 maj 2009

Guldracet mellan Barcelona och Real Madrid pågick för fullt och ligamötet på Santiago Bernabéu skulle komma att avgöra mycket. När då Gonzalo Higuaín skallade in ledningsmålet för ”marängerna” tidigt i matchen exploderade arenan i eufori – men det varade inte länge.

Därefter var det nämligen Barcelona för hela slanten. Thierry Henry kvitterade per omgående, Carles Puyol nickade in ledningsmålet och Leo Messi lirkade in 3-1. Real Madrid blev tagna på sängen av gästerna från Katalonien. Man fick dock kontakt via Sergio Ramos reduceringsmål i början av andra halvlek, men därefter gjorde Barcelona ett nytt ryck.

Henry, som gjorde en av sina bättre matcher i den blåröda tröjan, och Messi svarade för ytterligare varsitt mål innan Gerard Piqué avslutade det som som kallas krossen på Santiago Bernabéu. Barcelona vann med 6-2, och tog senare också hem ligaguldet.

Kvällen då Leo Messi gick från pojke till man
Barcelona-Real Madrid 3-3, La Liga, 10 mars 2007

Kvällen då en en 19-årig argentinare stal alla rubriker från stjärnorna. Kvällen då Lionel Messi gick från pojke till man.

Spelmässigt var det gästerna från Madrid som var det bättre laget. Ruud van Nistelrooy sköt tidigt Real i ledningen – något som Messi snabbt svarade på med att placera in kvitteringen minuterna senare.

Samma scenario skulle hinna upprepa sig ännu en gång. Ruud van Nistelrooy skickade Madrid upp i en 2-1-ledning från straffpunkten, men återigen kom svaret från Messi. Argentinaren tryckte till på volley från nära avständ efter en retur från Iker Casillas.

När Oleguer Presas fick sitt andra gula kort tidigt i andra fick Real Madrid övertag, och när Sergio Ramos nickade in 3-2 en kvart från slutet höll Madrid-presidenten Florentino Pérez redan på att korka upp champagnen. Det hade han nog också fått göra, om det inte vore för den där 19-årige argentinaren. I slutskedet av matchen snabbade Messi upp en boll från Ronaldinho, och gjorde sedan på egen hand 3-3.

Det var en match där 3-3 på förhand hade varit ett bra resultat för Real Madrid, men som nu kändes som en förlust för supportrarna. För Barcelonas dito var det raka motsatsen, men mest av allt hade Leo Messi vunnit. Det var hans match, och kvällen då han gick från pojke till man.

Copa del Rey-finalen på Mestalla
Barcelona-Real Madrid 0-1 (0-0 efter full tid), Copa del Rey-final, 20 april 2011

Det finns inget el Clásico utan betydelse. Det finns alltid enorm betydelse i matcherna mellan Real Madrid och Barcelona – varandras värsta antagonister – oavsett vad som står på spel i praktiken.

Men är det då ett klassikermöte där det görs upp om en titel gångras prestigen och betydelsen till det dubbla. Därför var det inte bara mer än en match, utan mer än en ”vanlig” el Clásico-match när Real och Barça ställdes öga mot öga i Copa del Rey-finalen 2011.

Att finalen dessutom spelades på Mestalla, som i mina ögon är en av Europas mäktigaste arenor med sin branta långsidesläktare, försämrade inte situationen.

Det var mållöst efter full tid, och på övertid lyckades Real Madrid dra det längsta strået där Cristiano Ronaldo blev stor matchvinnare. Detta var också mer än en seger mot Barcelona och mer än en titel för Real Madrid. Huvudstadsklubben hade haft en jobbig period och haft ofantligt svårt mot sina rivaler från Katalonien. Även om man förlorade Champions League-semifinalen mot Barca bara några dagar senare skulle det visa sig att cupfinalen blev en viktig vändpunkt för både Real Madrid och Cristiano Ronaldo.

Efter den matchen har Barcelonas övertag minskat drastiskt och det senaste året har Real Madrid varit klart vassare i mötena lagen emellan.

Barcelonas 5-0-uppvisning
Barcelona-Real Madrid 5-0, La Liga, 29 november 2010

Real Madrid hade inte sin bästa dag på jobbet, medan allt klaffade för Barcelona. 5-0-segern hemma på Camp Nou är den bästa fotbollen jag har sett Barca spela någonsin, och jag börjar mer och mer undra om jag någonsin kommer få se något liknande igen.

Barcelonas uppvisning i hur man spelar triangeln men bara genom att klacka bollen till varandra var en ny bekantskap, något man demonstrerade redan efter en timmes spel. Då hade David Villa gjort två snabba mål i andra halvlek och ställningen var 4-0. När sedan egna produkten Jeffrén Suárez fick hoppa in i slutet och fastställa slutresultatet 5-0 – något som sånär framkallade att Víctor Valdés ryckte sönder sitt egna målvaktsnät – blev spiken i kistan.

—

Oavsett hur det går i kvällens el Clásico är jag väldigt övertygad om att matchen, eller rättare sagt upplevelsen, kommer ta en fast plats i mitt minne framöver. Min största förhoppning på matchen är dock att fotbollen står i centrum – ingenting annat.

Vilka el Clásico-möten minns ni allra bäst?