Inramningen motsvarade förväntningarna och alla de stora stjärnorna kom till spel. På förhand kunde det inte bli så mycket bättre. Och det blev också en bra match som innehöll det mesta, och där fokusen låg på spelet och inte förstördes av filmningar, fulknep och domaren – även om de också fick sin beskärda del av uppmärksamheten. Här kommer några tankar från matchen.

Neymar visade sig från sin bästa sida
Neymar bevisade sina kvalitéer för omvärlden en gång för alla
Om många tvekade när affären offentliggjordes var det förmodligen en majoritet av dessa som ändrade uppfattning om Neymar efter Confederations Cup. Brassen var smått överlägsen i turneringen – vilket visserligen också sköt kraven i Barcelona i höjden ännu mer.

Hittills har Neymar motsvarat pressen och förväntningarna spelmässigt, och varit en av Barcelonas klart mest lysande spelare under hösten. Det som ännu inte bevisats är vilket plats och hur mycket utrymme han tar sig i de stora matcherna. Mot Milan i veckan var han inte särskilt involverad i spelet. Nu, mot Real Madrid, var det annorlunda.

Under första halvleken gick det mesta av spelet längs vänsterkanten, dit Neymar höll till och dit Andrés Iniesta ofta drog sig. Brassenanafallaren visade precis varför Barcelona valde att slänga upp den stora plånboken på bordet och betala stora summor för hans tjänster. Utöver ett mål och en assist – vilket var helt matchavgörande – visade Neymar också prov på sin spetskompetens när det gäller att utmana.

Brassen behöver inte längre sikta mot stjärnorna. Han är redan där.

Om det fortfarande fanns de som tvivlade lär de också kommit på andra tankar. Men den stora frågan att ställa sig så här precis efter matchen är väl hur Leo Messi – som inte alls kom upp i samma standard – reagerar när han inte kommer stå i centrum.

Iniesta gjorde sin bästa match för säsongen
En spelare som i motsvarighet till Neymar däremot varit ganska blek under hösten är Andrés Iniesta. Frånsett några obligatoriska tvåfotare per match och en väldigt bra landskamp i sin hemstad Albacete har Iniesta inte alls nått upp till sin normalt sett väldigt höga nivå.

Det spekulerades till och med i att mittfältaren skulle få inleda el Clásico på bänken, ett drag Tata Martino inte valde att göra. Och det var kanske tur det, för Barcelonas skull. Iniesta gjorde sin klart bästa match för säsongen och hade plockat fram det där flytet i spelet som tidigare under säsongen varit gömt.

Som en framkallande effekt av Iniestas prestation presterade också hela Barça bättre, något som också blev helt avgörande.

Ett par andra som klev fram i hemmalaget var Alexis Sánchez, som hoppade in och bidrog med energi och framför allt chippade in avgörande 2-0-målet (och vilket mål), samt Víctor Valdés – som fortsätter sin storform och stod för tre-fyra riktigt vassa räddningar.

Varane var bäst i Real Madrid
Frågan inför matchen var vilka ess i rockärmen som Tata Martino och Carlo Ancelotti skulle dra. Tata valde det säkra före det osäkra och matchade en ganska väntad elva, frånsett att Cesc Fàbregas fick spela centralt i anfallet medan Messi flyttade ut på kanten.

Ancelotti bjöd däremot på betydligt fler överraskningar. Att Gareth Bale, Cristiano Ronaldo och Ángel di María startade som en offensiv trio var helt i sin ordning. Men att spela Sergio Ramos i en defensiv roll på mittfältet och Daniel Carvajal från start som högerback fick nog flera att höja på ögonbrynen.

Märkligare saker har hänt i fotbollsvärlden än att Ramos får spela ett steg upp i planen. Det som var mest chockerande var att just Ramos, och inte Pepe som är mer van i den rollen, som tog klivet upp på mittfältet. Dessutom har Pepe och Raphaël Varane missat i kommunikationsspelet tidigare när de bildat mittbackspar.

För Ramos blev det ingen höjdarmatch, och långt ifrån hans bästa el Clásico-insats. Däremot skötte sig mittförsvaret bra, inte minst Raphaël Varane. Som jag skrev inför matchen minns jag oerhört väl hur Varane gick in helt orädd och tog el Clásico med storm i sin debut i förra säsongens Copa del Rey-semifinal.

Lika bra var inte fransmannen nu, men han klev fram som räddaren i nöden vid flera tillfällen och bevisade varför han fick starta matchen.

Borde verkligen Gareth Bale startat?
Att Bale fick starta matchen var helt korrekt, i alla fall politiskt sett. Sommarens stora Real-värvning skulle bara spela från start. Men frågan är hur sunt det egentligen var? Någonstans handlar det ju ändå om att prestera resultat, och i nuläget är Gareth Bale väldigt långt ifrån toppformen.

Jag förstår tanken med att spela Bale, Cristiano och di María. Tre kontringsstarka spelare som en bra dag hade kunnat straffa Barcelona väldigt hårt. Men för att att flygplan ska lyfta är det en fördel om båda vingarna fungerar.

Summa summarum vann Barcelona rättvist och var det bättre laget över 90 minuter. Men återigen avgjordes det via små marginaler. Cristiano Ronaldo kunde fått en straff, Karim Benzema hoppade in och träffade virket. Vad hade hänt om marginalerna varit med Real Madrid i de situationerna?

Någonstans tycker jag ändå det är den stora charmen. En så ynkligt liten detalj under en hel fotbollsmatch kan avgöra inte bara resultatet, utan så mycket mer sett till en hel säsong.