Resan från att höra burop och vara oönskad till att bli älskad publikfavorit är lång. Raúl García vet precis hur lång den är – han har nämligen genomfört den.
Nu är han en av många som leder Atlético vidare i framgångssagan.

Raúl García med kaptensbindeln på armen i Copa del Rey-matchen mot Sant Andreu. BILD: clubatleticodemadrid.com. 

Vi backar bandet till säsongen 2010/11 – en säsong som Atlético Madrid minns tillbaka på med bitterhet. Med en VM-formtoppad Diego Forlán i truppen och Sergio Agüero som var på väg att ta nästa steg hade man förväntningar på sig att ta upp kampen med Barcelona och Real Madrid.

Bortsett från UEFA Supercup – där man slog Inter med 2-0 – blev det däremot ett ordentligt magplask, med en nionde plats i ligan och uttåg redan i Europa League-gruppspelet. Men det var en spelare som hade det värre än övriga – Raúl García.

Mittfältaren från Pamplona var inne på sin fjärde säsong i Madrid-klubben, och hade dittills inte gjort något större avtryck. Han spelade visserligen i Europa League-finalen 2010, som Atlético sedermera vann, men hade överlag undepresterat rejält sedan flytten från Osasuna 2007. Han kom med stora förhoppningar om att bli en ny spansk stjärna som kunde lyfta sig ytterligare en nivå med en bättre omgivning. Dittills hade ett precis omvänt scenario inträffat.

Supportrarna buade ut honom under hemmamatcherna, och många krävde att man gjorde sig av med mittfältaren. Klubbens gensvar? Man gav honom ett nytt treårskontrakt – men lånade sommaren 2011 tillbaka honom till Osasuna för att han skulle få en nytändning.

Och i jämförelse med ett mål och tre assist på 29 matcher 2010/11 var elva mål och åtta assist i Osasunas röda tröja en ordentlig nytändning. Men näsan för mål, viljan i straffområdet och styrkan att söka sig till rätt ytor har alltid funnits i Raúl Garcías sinne.

En av anledningarna att han inte fick ut i närheten av sin fulla potential i Atlético Madrid var att man hade använd honom i fel position. I stället för att spela honom som en offensiv mittfältare fick han i huvudstadsklubben agera tvåvägsspelare längre ner på det centrala fältet. När García inte kan ge sig i väg på offensiva löpningar, söka sig in i boxen eller komma på andrabollar är han i mångt och mycket oanvändbar.

I Osasuna kom han åter till sin rätt, men när han sommaren därpå återvände till Madrid var det med blandad kompott han blev bemött. Supportrarna var definitivt inte övertygade och hade redan sett tillräckligt – de ville aldrig mer se honom i Atlético Madrid rödvita tröja. Många i klubbens ledning samtyckte, och hävdade att hans fina säsong i Osasuna bara hade höjt hans marknadsvärde och det vore smart att ”slå till” med en försäljning.

– Det var tufft att komma tillbaka. Jag hade en fantastisk säsong i Osasuna och ville representera Atlético igen, men det var en tid av ovisshet där jag inte alls hade någon aning om vad som skulle ske, har han berättat.

Men hans högklassiga säsong i Osasuna gick inte helt obemärkt förbi. Raúl García imponerade åtminstone på en person i Atlético Madrid – Diego Simeone. Och det var fullt tillräckligt. ”El Cholo” hade mycket att säga till om och fick fria tyglar om hur han skulle forma sin trupp utefter de förutsättningar som fanns.

Simeone såg potentialen och hade direkt en klar bild av hur han ville använda García.
– När han spelade i Atlético tidigare fick han spela alldeles för långt ner i planen. Där hör han inte hemma. Raúl García är ingen playmaker som styr tempot i matcherna – han avgör dem med sina enorma egenskaper i straffområdet. Kan vi utnyttja det kommer vi få stor användning av honom, sa han.

Av trion Diego Costa, Raúl García och Eduardo Salvio var minst en tvungen att säljas. Vid den tidpunkten, sommaren i fjol, hade Salvio högst marknadsvärde och när man fick sålt argentinaren var det upp till Simeone att avgöra hur det skulle bli med den kvarstående duon. Han behöll båda – något som gett en effekt av ett ännu mer oförutsägbart och effektivt Atlético Madrid.

El Cholo började använda Raúl García i en alltmer offensiv roll, även om han ibland fick utgå från kanten. Resultatet blev nio mål och två assist med samtliga turneringar inräknade under comebacksäsongen, och det var framför allt på bortaplan där Garcías mer fysiska egenskaper kom till stor nytta.
– Raúl erbjuder någonting unikt till truppen och förtjänar supportrarnas uppskattning, uttalade sig Diego Simeone.

Det tog tid, men successivt började Atléticos supportrar vända kappan efter vinden och hylla Raúl García. Men det är först den här hösten García på allvar vunnit supportrarnas hjärtan.

Raúl García kramas om av Diego Costa. BILD: clubatleticodemadrid.com.

I andra ligaomgången hemma mot Rayo Vallecano fick han chansen från start. García tackade Simeone för förtroendet, och gav supportrarna två mål och en helt bländande insats. När han avrundar målskyttet med att sätta 5-0 utbröt ett stort jubel på läktarplats och supportrarna började skandera hans namn.

Och huvudpersonen själv var påtagligt berörd efter matchen.

– Att få höra sitt namn och applåder i stället för högljudda burop känns som en stor seger för mig. Att få ha de här fantastiska supportrarna på sin sida gör en ännu starkare, sa han.

Sant som det är sagt. Raúl García var knappast nöjd med att vinna över supportrarna på sin sida. Nästa mål var att förtrolla dem fullständigt. Och det har han lyckats med.

Från utbuad och fullständigt oönskad har Raúl García vunnit kampen och är nu en hyllad spelare och publikfavorit på Vicente Calderón. Men han är framför allt också en av Diego Simeones absoluta favoritspelare, och utan Cholo är det ingen som vet var García befunnit sig i dag. Atlético-tränaren pumpade in en dos självförtroende i mittfältaren, hittade rätt position för honom, och fick en poängmaskin i gengäld.

Under hösten har García varit högst delaktig i Atléticos framfart i såväl ligaspelet som Champions League. I den sistnämnda turneringen har han på sex matcher gjort tre mål, lika många assist, och därtill fått UEFA:s officiella pris som matchens spelare tre gånger. Och då pratar vi fortfarande om en spelare som inte är helt gjuten i startelvan, utan varvar speltid med en plats på bänken.

– Raúl är en av de mest pålitliga spelarna jag har, menar Diego Simeone.

Pamplonasonen har gjort en fantastisk resa de senaste åren och är nu den där matchvinnartypen som Simeone såg potentialen i förra sommaren. I nuläget finns det få lag i Europa som har en lika pålitlig spelare att skicka in om någon av de ordinarie startspelarna inte finns tillgängliga.

Å andra sidan har Raúl García imponerat så pass mycket att alla Atléticos offensiva startspelare hela tiden känner flåset i nacken. Och fortsätter han göra världsklassmål som mot Porto vore det konstigt om medspelarna inte gjorde det.

Källor: ESPN, LFP.es, AS.com & clubatleticodemadrid.com.