Cristiano Ronaldo är världens bäste fotbollsspelare. Efter fyra år av Leo Messi-dominans tog Ronaldo på måndagens Ballon d’Or-gala hem guldbullen igen, sin andra i karriären.

Portugisen är givetvis värd utmärkelsen för året som har gått. Han har hållit en hög och jämn nivå hela säsongen, men framför allt har han burit sina lag. Under den tuffa perioden i slutet av José Mourinho-tiden i Real Madrid var det Ronaldo som ledde laget – även om det i slutändan inte ledde till någon titel. Portugal låg risigt till och missade direktplatsen till VM, men när man hade kniven mot strupen i kvalet mot Sverige var det just Cristiano som klev fram och gjorde lagets samtliga fyra mål, vilket räckte för VM-avancemang.

Och det är just det faktum att en spelare som inte vunnit en enda titel tar hem Ballon d’Or som jag gillar allra mest. Det finns ingen som kan påstå att titlar och framgång inte går hand i hand, men måste världens bäste fotbollsspelare vara den som plockar hem mest titlar? Absolut inte. Då är det ett helt annat koncept.

Cristiano Ronaldo vann inte en enda titel under 2013. Egentligen var han, rent lagmässigt, en förlorare. Real förlorade ligatiteln mot Barcelona, man förlorade Copa del Rey-finalen mot Atlético och att inte ta hem VM-kvalgruppen var förstås inget Portugal hade räknat med.

Men nu, i dag, är det ändå Ronaldo som har klivit överst på tronen igen. Och det är helt välförtjänt.

Det här är ingenting Ronaldo vunnit på tur, på ett Messi varit småskadad halva året eller på grund av att Franck Ribéry inte gjort lika många mål. Cristiano vinner det här priset för att han har kämpat hårdare än sina konkurrenter.

När lagkamraterna i Real Madrid går hem efter träningarna stannar Ronaldo kvar, ofta ett par timmar. Han tränar frisparkar, straffar, spänsten, snabbheten och uthållighet. Allt för bli ännu lite bättre, för att göra ännu fler mål, och för att få ännu mer bekräftelse. Därför var det inte heller konstigt att det brast för portugisen när han tog emot priset på galascenen.

Grattis, Ronaldo.