En plats i hälarna på Athletic Club stod på spel. Mötet mellan sexan Villarreal och femman Real Sociedad på El Madrigal i går skulle ge en hint om var lagen var på väg den här säsongen. Och medan La Real inte lyckades spela varken försvarsspel eller anfallsspel gav den gula ubåten en lektion hur man löser båda delar.

Det som imponerade allra mest med Villarreals insats var fantasin och variationsförmågan. Man gjorde 1-0 efter att högerbacken Mario Gaspar satt fart i djupled och på klassiskt manér spelat snett inåt bakåt till en framstörtande Giovani dos Santos. Mål nummer två var ett världsklassnummer av kollektivet Villarreal, där klapp-klapp-spel ingick och där Giovanis passning och Ike Uches avslutning var ett sunt välbehag att beskåda.

Och så fortsatte det, hela matchen. När Marcelino inte hade Rubén Cani tillgänglig kastade han in 19-årige Moi Gómez från start igen, och ynglingen levererade på den högsta nivån som om det var det enda han har sysslat med i sitt liv. Då hette motståndet ändå Real Sociedad, och Gómez gjorde sin blott andra ligastart i karriären.

Jag skulle vilja sträcka mig så långt och påstå att Villarreal spelade säsongens bästa fotboll i går. Inte bara för egen del, utan alla 20 lag inräknade. Det var upplagt för ett möte mellan två Europa-jagande lag – det var spännande i en kvart. Villarreal vann med 5-1 och visade sig från alla sina bästa sidor.

Jag längtar redan tills ubåten lämnar den spanska gränsen och nästa säsong tar över Europa. Frågan är bara vilken turnering det blir.