David Villa gick ned på knä, höjde händerna mot skyarna och tillägnade sitt mål Luis Aragonés. Atlético-legendaren, med tio säsonger som spelare i klubben och hela fyra sejourer som tränare, avled i går och hyllades förstås enormt på Vicente Calderón under söndagens match.

Och Atlético kunde knappast välja ett bättre tillfälle att vinna och tillägna Aragonés segern. Efter Barcelonas överraskande förlust mot Valencia i går hade Madrid-klubben chans att nå upp i helt ensam serieledning vid seger mot Real Sociedad. Man har haft chansen att gå förbi katalanerna – som man dragit jämnt strå med i princip hela säsongen – tre gånger tidigare men misslyckats samtliga gånger.

Man ville givetvis vänta in rätt tillfälle. Nu kunde det inte bli bättre.

Själva matchen var, precis som de flesta toppmöten där Atlético är inblandade, jämn. Real Sociedad tilläts rulla en del boll, och skapade och ett par vassa chanser. Överlag kände det däremot aldrig riktigt spännande, efter Villas 1-0-mål i första halvlek.

Atlético har ligans i särklass bästa defensiv, något man på nytt visade prov på mot La Real. Känslan är att det kollektivt starka Atlético kommer, precis som jag fastslagit under hela säsongen, vara en titelkandidat hela vägen in i kaklet.

Diego satte prägel direkt
Jag kommer ta ut en handfull värvningar från januarifönstret att grotta ner mig i lite extra framöver, och en av de som var i aktion på Vicente Calderón var Diego Ribas. Brassen som var en av Atléticos främsta spelare när man vann Europa League säsongen 2011/12 återvände den efterföljande sommaren till Wolfsburg vilka han var utlånad ifrån. Ända sedan dess har Atleti försökt värva tillbaka honom – och nu, sista dagen på transferfönstret, lyckades man.

Trots att han knappt hann ta sig till Madrid blev Diego direkt uttagen i truppen mot Real Sociedad, och tidigt i andra halvlek fick han också hoppa in. Och han gjorde skillnad direkt.

Ingen i truppen besitter samma passningsfötter och kreativa egenskaper. Han behövde en halvtimme på sig för att fastslå det, Diego.

Brassen är den byggklossen som Diego Simeone eftersökt sedan mittfältaren lämnade klubben 2012, och magkänslan säger att det är precis den pusselbit som krävs för att Atlético ska kunna slåss på alla fronter framöver.

Nu är Atlético de Madrid ensamma i La Liga-toppen, och kommer så förbli till nästa omgång. Det var inte i går det hände. Närmare bestämt 18 år sedan.

Jag kommer givetvis skriva mer om det ytterst känsloladdade mötet mellan Athletic och Real Madrid vid senare tillfälle.