I dag gråter Spanien. I dag gråter en hel fotbollsvärld. En av modern tids största tränare har gått ur tiden. För det är så jag, och många med mig, i första hand kommer minnas honom, Luis Aragonés.

Men den energiske spanjoren, som alltid bjöd på minnesvärda citat, har också en ytterst framgångsrik spelarkarriär bakom sig. Efter att ha inlett karriären i Getafe tog Aragonés chansen att som 20-åring flytta till de norra delarna av den spanska huvudstaden och pröva lyckan i Real Madrid.

Ett misslyckande hos marängerna och tre utlåningar senare skulle så Luis Aragonés till slut få fart på karriären. Först en bra säsonge i Oviedo 1960/61, följt av tre framgångsrika år i Real Betis. Men det var först från 1964, när Atlético de Madrid värvade anfallaren, som han skulle hitta hem.

Aragonés har satt sin prägel på fotbollens alla ting på otroligt många sätt. En del som minns hans tid som spelare lär i första hand komma ihåg hans tio år i Atlético Madrid, som innehöll tre ligatitlar och två cuptitlar. Men de allra flesta kommer minnas honom som mannen som tog det spanska landslaget överst på tronen.

Tränarkarriären för Aragonés började direkt efter att han lämnade fotbollsskorna och spelarkarriären i omklädningsrummet. 1974 bytte han Atléticos matchtröja mot ett klassisk träningsställ och tog över vid tränarbänken.
– Jag tycker tränare ska ha träningsoveraller på sig under matcherna, har han sagt.

Luis Aragonés tränade totalt nio klubblag under sin karriär. Hans fyra sejourer i klubben där han skördade störst framgång som spelare – Atlético de Madrid – var väldigt speciella. Inte minst hans sista vända i klubben, 2001-03, då han förde laget upp från andradivisionen till La Liga igen.

När han tog över det spanska landslaget 2004 införde han det så kallade tiki-taka-spelet. Han ville ge laget en identitet, något som slutligen ledde fram till deras nuvarande speknamn.
– Jag förstår inte varför inte landslaget har något smeknamn, någon tydlig identitet. Brasilien har det, Argentina har det – två nationer som varit framgångsrika genom åren. Jag vill att Spanien kallas för La Roja framöver, sa han när han tog över som förbundskapten.

Spanien började spela ännu mer passningsorienteringat och hela grundidén byggde på stort bollinnehav. I VM 2006 ledde det inte längre än åttondelsfinal, trots att man kom till Tyskland med en stark trupp.

Och det är precis det som varit Spaniens problem genom åren. Det har alltid varit landslaget som många pekats ut som en favorit – men som likväl alltid misslyckades när det väl begav sig. Tills den där sommaren 2008.

”La Roja” kom till spel med en stark trupp, men många trodde, precis som vanligt, att de skulle fallera när det väl kom till krita. Den här gången såg Luis Aragonés till att spelet höll, att spelarna inte vek ned sig, och att laget slutligen också besegrade Tyskland i finalen.
– Finaler är ingenting man spelar, de vinner man.

Luis är och kommer alltid förbli en vinnare.
– Jag säger förmodligen ”håll käften” oftare än god dag, men spelarna ska inte komma till träningarna för att ha en rolig stund.
– Vinna, vinna, vinna och vinna. Det är vad fotboll handlar om.

Den förste februari 2014 kommer förbli en mörk dag i den spanska fotbollens kalender. Luis Aragonés har gått ur tiden – men minnet av honom och hans avtryck i världsfotbollen kommer föralltid leva vidare.

Det var trots allt han som lade grunden till ett av världens mest framgångsrika landslag genom alla tider – ”La Roja”.

Vila i frid.

Luis Aragonés
Född: Den 28 juli, 1938
Bortgång: Den 1 februari, 2014
Klubbar som spelare: Getafe, Real Madrid (spelade dock aldrig A-lagsfotboll), Recreativo de Huelva, Hércules, Úbeda, Plus Ultra (nuvarande Real Madrid Castilla), Real Oviedo, Real Betis och Atlético de Madrid.
Klubbar som tränare: Atlético de Madrid (fyra perioder), Real Betis (två perioder), Barcelona, Espanyol, Sevilla, Valencia, Real Oviedo, Mallorca (två perioder) och Fenerbahce.

Källor: Marca.com, InsideSpanishFootball & LFP.es