För tre omgångar sedan såg livet dystert ut för Rayo Vallecano. Spelmässigt såg det – precis som det gjort under hela säsongen – ganska bra ut, men resultaten gick inte Vallecas-klubbens väg. Och för en rejält begränsad klubb rent ekonomiskt hade en degradering blivit väldigt ödesdiger.

Men hoppet har och kommer aldrig överge Rayo, och supportrarna kommer alltid, i alla lägen, tro på sitt lag. Efter att ha släppt in sex mål på Camp Nou och förlorat med uddamålet hemma mot Sevilla – två matcher Rayo själva inte ens mäktade med att göra mål – var det få som trodde på poäng hemma mot Valencia. Med sänkta biljettpriser kom storpublik till Campo de Vallecas – och förde sitt lag till en 1-0-seger.

Nu, ett par veckor senare, har Rayo tre raka segrar och har helt plötsligt studsat upp till säker mark. Efter den enastående triumfen borta mot Real Sociedad förra omgången följde man upp det med att slå direktkonkurrenten Almería med 3-1.

Vad som har hänt med laget? Förutom att de fått lite välbehövligt självförtroende, egentligen ingenting. Paco Jémez har sedan dag ett i klubben förespråkat samma sorts fotboll och det är någonting han är tydlig och står fast vid.

– Vi spelar som vi alltid har gjort, säger han till Marca.

I vissa fall är det väldigt lättläst för många motståndare, men i vissa fall råder det ingen bot på Rayos anfallsglada fotboll. När presspelet stämmer, passningarna inte slås bort på mittplan, och anfallslänkarna fungerar är man ett svårslaget lag.

En spelare som har vuxit de senaste månaderna är Joaquín Larrivey. I början av säsongen ifrågasatte jag hans roll i laget, då jag ansåg att den gänglige anfallaren mest segade ned Rayos anfallsspel. Nu, när han kommit in i systemet och lärt sig hålla i bollen bättre och dessutom komma till fler lägen fungerar hela Rayo bättre.

Mycket återstår av säsongen och det kan svänga både en och två gånger till för Rayo Vallecano. Men fortsätter man spela med samma självförtroende och genuina vilja kommer man befästa sin plats över nedflyttningsstrecket.

Madrid-lagen i topp gjorde jobbet – inte mer
I den andra delen av tabellen slåss som bekant två grannklubbar till Rayo – Real Madrid och Atlético. Och båda lagen gjorde jobbet mot Málaga respektive Espanyol, även om det satt långt inne.

På La Rosaleda hade Real problem mot ett hemmaskickligt Málaga. Det var inte snyggt, inte helt smärtfritt och inte utan lite flyt, men marängerna tog en uddamålsseger och vände åter till huvudstaden med tre poäng. Det är sådana segrar, där marginalerna avgör, som i slutändan kan vara helt avgörande.

För Atléticos del satt nog bakfyllan från segerchampagnen efter Milan-segern kvar i benen. Det var inte med samma intensitet och välvårdade spel man tog sig an Espanyol hemma på Vicente Calderón, men en stunds briljans av Diego Costa banade vägen för tre poäng.

Nu är pressen på Barcelona.