För ett år sedan var Dani Parejo ingen given startspelare i Valencia. För ett par år sedan var det inte ens självklart att han tog en plats på bänken.
Just nu står Valencia och faller med 24-åringen.

Det tydliga beviset på Dani Parejos betydelse för dagens Valencia kom i söndagens match mot Rayo Vallecano. Juan Antonio Pizzi satsade på gammalt och nytt när såväl Parejo som Javi Fuego inte fanns tillgängliga. I stället fick ynglingen Portu chansen (i sin första start någonsin) samt den betydligt mer erfarne Seydou Keita. Resultatet blev ett helt osynkroniserat mittfältspar där ingen visste vad varken den ene eller den andre skulle göra.

Portu tog bra löpningar, men hans passningskvalité var under all kritik och hans positionsspel lämnade en hel del att önska för Pizzi. Keita sprang mest runt i skymundan och tog definitivt inte på sig det ansvaret han borde. Valencia saknade en referenspunkt, en tydlig motor som fick igång laget, som styrde tempot och som tog ansvar. Man saknade Dani Parejo.

Trots att 24-åringen bara är inne på sin tredje säsong i klubben känns det som han nu varit där i evigheter. För det är förmodligen så känslan har varit för Parejo: En lång väntan på att äntligen lyckas. När han värvades från Getafe, där han hade två kanonsäsonger i bagaget, skulle han vara del av det nya Valencia. Det lag som på sikt skulle utmana giganterna.

Succén uteblev. Mestadels fick Parejo nöta mycket bänk, och konkurrensen från Éver Banega och Tino Costa – som han i första hand kämpade med om en plats på innermittfältet – var stenhård. Och som klassisk nummer tio-spelare fick han inte heller särskilt många chanser.

Men trots att Parejo kan betraktas som en stor flopp under sina två första år i Valencia har han aldrig gett upp. Han har visat lojalitet, fokuserat på rätt saker och alltid velat stanna kvar i klubben. Chanserna har kommit en efter en, men han har aldrig varit redo. Förrän nu.

Alla trodde att Éver Banega, som en av vicekaptenerna och med tian på ryggen, skulle bli Valencias självklara stjärnspelare den här säsongen. Spelaren som allt skulle kretsa kring, som skulle vara tungan på vågen.

Ett par månader av underpresterande insatser senare tog Dani Parejo över Banegas roll på mittfältet på permanent basis. Den här gången har han inte sumpat bort möjligheten. Nu har han gjort platsen till sin egen i Valencia – och är i dagsläget en självklar nyckelspelare.

Sedan Pizzi tillträdde på tränarbänken har Parejo fått ännu större ansvar både på och utanför planen. Han har trott på sin mittfältskugge sedan dag ett, och med ingjutet självförtroende har Parejo också tagit till sig och förvaltat ansvaret på bästa sätt.

Mycket har ändrats sedan Miroslav Djukic försvann. Det är ett mer fartfyllt Valencia som använder två rörliga forwards, anfaller med mycket folk och gärna längs kanterna. Det mesta går via Dani Parejo, som är den centrala figuren i Pizzis lagbygge. Han hämtar boll från backlinjen, väggspelar sig uppåt, och fördelar sedan vidare. Han sätter tempot i matcherna och styr när det är dags att lägga in en högre växel, eller när foten bör sättas mot bromsen.

Mot Rayo fanns ingen tydlig referenspunkt på Valencias mittfält. Det blev mer uppenbart än tidigare hur mycket man är beroende av Dani Parejo för tillfället. Han har tagit enorma kliv de senaste månaderna och först nu ser vi den riktiga potentialen i mittfältseleganten som kom fram i Real Madrid för flera år sedan.

Valencia står och faller med Dani Parejo just nu. Samma spelare som för ett par år sedan inte ens hade en självklar plats på bänken.