Medan Valencia CF harklar sig fram och kretsar kring mängder av frågetecken seglar den andra stora klubben (som i jämförelse är väldigt, väldigt liten) på moln. Levante UD har inte bara överraskat en och två gånger – de har etablerat sig i ligan.

Säsongen 2011/12 chockade Levante UD hela Spanien när man bet sig fast i toppen och blandade sig in i Champions League-striden. Den lilla Valencia-klubben nådde inte hela vägen fram, men slutade likväl på en enastående och storartad sjätteplats.

Då leddes laget av Juan Ignacio Martínez (nu i Real Valladolid) som förespråkade en defensiv fotboll. Lett av många rutinerade spelare, inte minst ikonen Sergio Ballesteros, fick Martínez ihop ett slagkraftigt lag som genom hårt kollektivt arbete och stor harmoni utanför fotbollsplanen nådde framgångar ingen trodde var möjligt.

– Det är inte omöjligt att vi tar en pizza eller en öl efter matcherna. Ledarna irriterar sig inte på sådana saker – så länge vi är i tid till alla samlingar och utför vårt jobb har vi ganska fria tyglar, har Ballesteros förklarat.

Ända sedan dess har Levante varit nederlagstippade. Det är inte ovanligt att ett lag som sticker upp och överraskar säsongen därpå tvingas slåss i botten, och rentav ramlar ur högsta divisionen. Speciellt om man tvingas slåss på flera fronter – som i Levantes fall. Men Les Granotes har överraskat igen, och igen.

Nu är det dags att börja ta Levante på allvar, se klubben som ett stabilt lag i ligan. De har klamrat sig fast och vägrar släppa taget. Matchen i måndags borta mot Granada var därför väldigt symbolisk. Om de var det bättre laget? Nej. Om de vann ändå? Ja.

Det som imponerar mest med säsongens Levante är att det till stora delar är ett helt nytt lag än det som blev sexa 2011/12. Numera tränar Joaquín Caparrós laget – som förvisso också har ett väldigt defensivt tänk – och många spelare är helt nya.

Centrallinjen med Gustavo Munúa i mål, Sergio Ballesteros i mittförsvaret, José Barkero på mitten och Arouna Koné längst fram har bytts ut helt.

År efter år har Levante tappat viktiga spelare – men ersatt dem med likvärdiga, eller i vissa fall ännu bättre lirare. Koné kom in när Felipe Caicedo försvann, Obafemi Martins kom in när Koné försvann och till den här säsongen har Levante lyckats ruska liv i en annars ganska ljummen David Barral. Spanjoren har förvisso inte öst in framåt, men ändå gjort väldigt många viktiga mål.

Keylor Navas har ersatt Gustavo Munúa i mål, och plötsligt har Levante ligans just nu bäste målvakt.

Det är inte alltid särskilt snyggt, attraktivt och underhållande – men det är effektivt. Levante kommer inte segla på moln för alltid, men just nu är det bara applådera den lilla klubben från östkusten för att man lyckats etablera sig i La Liga.

– Det finns inga hemligheter. Vi spelar vår fotboll och tror på det vi gör, och vi är framför allt en enad grupp, säger tränaren Joaquín Caparrós.