I morgon vid halv tolv-tiden lottas den kommande slutspelsomgången i såväl Champions som Europa League. Därför tar jag mig en titt på hur förutsättningarna ser ut för de spanska lagen kvar i turneringarna, och hur stora deras chanser på vidare avancemang är.

Málaga (CL)

Efter den kaosartade sommaren fylld av stjärnor som flydde från klubben och ovisshet kring om man ens skulle få spela Champions League. Spel i fotbollens finrum har det blivit – och som Málaga, som debutanter, gjort det! Man blev tidigt klara för vidare avancemang och överrumplade såväl Zenit, Anderlecht och Milan ganska enkelt.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Shakhtar Donetsk, Celtic eller Galatasaray.

Drömlottningen: Celtic bevisade sin styrka i båda matcherna mot Barcelona, och kommer inte bli en lätt nöt för något lag att knäcka. Därför anser jag att Galatasaray, som tog sig vidare på håret, vore den absolut största drömlottningen för Málaga.

Mardrömslottningen: Även om Arsenal besitter stor erfarenhet inom Champions League-sammanhang och det skulle kännas som ödets ironi om Málaga lottades mot London-laget (främst på grund av Cazorla-övergången) känns ändå Shakhtar som en tuffare motståndare. Dels för att man imponerat spelmässigt hela hösten, men också är oerhört svårslagna hemma på Donbass Arena i Donetsk. Att åka till kyliga Ukraina brukar aldrig vara något hit – för något lag. Men visst vore det intressant om Málaga fick Arsenal på sin lott?

Chans på avancemang: 8/10.
Så som Málaga spelat under hösten så känns inget av de potentiella motståndarna i åttondelen som en omöjlig motståndare. Dessutom avslutar man på hemmaplan, vilket genom

—

Barcelona (CL)

Trots favoritskapet och att man gått som tåget i ligaspelet har det hackat lite för katalanerna i Champions League. Man vann förvisso sin grupp – och var klara som gruppsegrare redan inför den sista omgången – men segrarna satt hårt inne. Både mot Celtic och Spartak Moskva hemma på Camp Nou fick man slita ont. Dessutom räckte man inte till på Celtic Park utan åkte på pumpen. Ändå odiskutabel gruppetta och fortsatt en av huvudfavoriterna till turneringssegern.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Porto, Arsenal, Milan, Shakhtar Donetsk och Galatasaray.

Drömlottningen: Utan några som helst tvivel Galatasaray. Känns som det enklaste laget att besegra på pappret av de fem ovannämnda.

Mardrömslottningen: Precis som i fallet Málaga tror jag den tuffaste motståndaren för Barcelona i åttondelsfinalen hade varit Shakhtar. Efter mellanåret i Champions League förra säsongen verkar ukrainarna (eller rättare sagt brassarna, för utan dem hade Shakhtar inte varit i närheten av lika slagkraftiga) fått fart på grejerna igen. Ett lag som Barcelona dessutom haft problem med förr.

Chans på avancemang: 9/10.
”Klarar Celtic att slå Barça klarar vi det också”. Det är så motståndarna måste tänka, annars är det kört. Däremot har jag väldigt svårt att se att Barcelona skulle missa kvartsfinal. Det gäller som bekant inte att vinna ett möte – utan vinna totalt över två matcher.

—

Valencia (CL)

Var tillsammans med Bayern München stora favoriter i sin grupp, och mycket riktigt blev det Valencia och tyskarna som tog sig vidare. Dessvärre för spanjorernas del räckte man inte till mot Bayern, och lär därför få en tuffare lottning.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Borussia Dortmund, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Eftersom Valencia kommer ställas mot en gruppsegrare kan inget av ovannämnda lag klassas som någon drömlottning, men det finns förstås lag man undviker hellre än andra. Som Manchester United, Borussia Dortmund och Juventus. Både Schalke och PSG känns – både rutinmässigt i turneringen och sett till spelarmaterialet – som de två mest gynnsamma lottningarna för Valencia.

Mardrömslottning: Det råder inga tvivel om att Valencia helst undviker United, Dortmund och Juventus. Kanske främst de två förstnämnda. United för deras enorma rutin, Dortmund för sin briljanta Champions League-höst där de vann ”dödens grupp”. Där hade Valencia fått det tufft.

Chans på avancemang: 5/10.
Det känns väldigt 50-50 här. Har Valencia en bra dag kan man vinna mot samtliga av de potentiella motståndarna. Den stora nöten att få hål på är hur man ska fixa det över två möten, mot de allra tuffaste lagen. Sedan är det väldigt ovisst att ge en statusbedömning av Valencia nu. Om ett par månader, när Valverdes spelidé satt sig, och en spelare som Canales kommit tillbaka, kanske det är ett helt nytt Valencia. Men med tanke på förutsättningarna och att det oavsett vilket kommer bli ett tufft dubbelmöte ger jag Los Ché 50% chans på vidare avancemang.

—

Real Madrid (CL)

Tog sig som tvåa vidare i ”dödens grupp” där Manchester City och Ajax var de två övriga lagen utöver suveräna Dortmund. Andraplatsen innebär nu att man kommer få en tuff lottning i åttondel.

Kan ställas mot följande lag i åttondelsfinal: Paris Saint-Germain, Schalke 04, Bayern München, Juventus och Manchester United.

Drömlottning: Real Madrid har haft problem med tyska lag den senaste tiden, därför säger jag kort och gott Paris Saint-Germain. På pappret må man ha ett bättre lag än Schalke 04, men fotboll spelas ju som bekant inte på pappret, utan på planen. Dessutom finns i PSG inte samma rutin av liknande situationer – något som vore en klar fördel för Real Madrid. Man är trots allt den klubb med flest europeiska titlar.

Mardrömslottning: Även om såväl Manchester United som Juventus säkerligen blivit en tuff men spännande lottning känns Bayern München som Real Madrids mardröm. Tyskarna slog ut Madrid ur CL-semifinalen förra säsongen och kan på så sätt ha ett litet psykiskt övertag. Att man dessutom vann på straffar försämrar inte det faktumet.

Chans på avancemang: 7/10.
Jag tror Real Madrid vinner över två möten mot såväl PSG, Schalke och Juventus. United är aldrig enkla att handskas med, och Bayern München har skickat ut Madrid ur turneringen förr. Allt beror på lottningen – men oddsen talar ändå för Real Madrid.

—

Atlético Madrid (EL)

Diego Simeone valde att vila storstjärnorna i gruppspelet, och det var otroligt nära att bli gruppseger ändå. Nu lyckades man inte ta poäng mot Viktoria Plzen i sista omgången och får möjligen en lite tuffare lottning i sextondelen.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Alla har tagit sig till slutspel av en anledning, men ett motiverat Atlético som hade kört med mer eller mindre bästa laget, hade nog besegrat belgiska Genk ganska enkelt i två möten.

Mardrömslottning: Vissa kallar det dröm, vissa kallar det mardrömslottning. Det råder väl i alla fall inga tvivel om att Chelsea har det på pappret vassaste laget av de potentiella motståndarna. Däremot slog ju Atlético London-gänget i den europeiska Supercupen tidigare under säsongen och kan på så vis ha ett psykologiskt övertag på Chelsea. Även ruskigt hemmastarka Hannover 96 – som Atlético visserligen slog ut i samma turnering i våras – är en motståndare Madrid-klubben helst slipper.

Chans på avancemang: 8/10.
Allt beror på hur högt Simeone värderar Europa League till våren. Satsar man med bästa möjliga manskap bör man slå de flesta över två möten. Men även om det roteras lite i startelvan anser jag att Atlético har mer än goda möjligheter för vidare avancemang.

—

Levante (EL)

Har klarat Europa League-debuten galant under hösten. Hannover 96 blev som väntat lite för svåra i gruppen men en andraplats räcker gott och väl till vidare avancemang. Nu kan man inte göra annat än att lyckas.

Kan ställas mot följande lag i sextondelsfinal: Liverpool, Viktoria Plzen, Fenerbahce, Bordeaux, Steaua Bukarest, Dnipro, Genk, Rubin Kazan, Lyon, Lazio, Metalist Kharkiv, Hannover 96, Chelsea, CFR Cluj, Olympiacos och Benfica.

Drömlottning: Precis som i Atléticos fall känns Racing Genk som det klart enklaste laget på förhand att ställas mot. Även mot lag som Steaua Bukarest och Bordeaux bör Levante gälla som knappa favoriter.

Mardrömslottning: Ett toppat Chelsea hade blivit svårt för Levante. Däremot är jag osäker på hur mycket London-laget kommer satsa på turneringen – i alla fall i ett sådant här tidigt skede. Därför säger jag att såväl Dnipro som Metalist skulle vara riktigt mardrömslottningar för Levante. Två lag som satsar stort på Europa League – och som är riktigt starka hemma i Ukraina.

Chans på avancemang: 6/10.
Levante kommer gå in för att gå vidare i Europa League. Många av spelarna i truppen är inne på sista versen och vill självklart spela sådana här typer av matcher. Och även om man som klubb är nya i sammanhanget finns i truppen gott om rutin. Dessutom är man väldigt svåra att slå och har haft ett bra hemmafacit under gruppspelet. Levante kommer inte bli en enkel motståndare för något lag, och jag tror man har alla chanser i världen att ta sig vidare ytterligare ett steg.

Säsongen 2010/11 gjorde Felipe Caicedo 13 mål på 27 ligamatcher i Levante-tröjan. Den efterföljande sommaren blev klubben tvungna att sälja av stjärnorna på grund av den usla ekonomin, varpå Caicedo gick till Lokomotiv Moskva.

Som ersättare lånades Arouna Koné in från Sevilla. Den otroligt skadedrabbade ivorianen som kom med jätteförväntningar till Sevilla – men misslyckades brutalt – hittade i stället helt rätt i Levante. Med sina 15 ligamål på 34 matcher blev han inte bara Levantes bästa målskytt, utan hela klubbens främste målskytt under en och samma säsong – någonsin. Levante köpte sedan loss Koné från Sevilla – för att direkt sälja honom vidare till Wigan, och gjorde på så sätt en ekonomisk vinst.

Den här säsongen har den lilla klubben från Valencia-trakten värvat in Obafemi Martins som ersättare för Koné. Ja, spelaren som ett tag gjorde succé i Inter, men även representerat klubbar som Newcastle, Wolfsburg och Rubin Kazan. Många av er tänker säkert; ”håller han fortfarande på?”. Svaret är alltså ja. Trots att han gjorde sina första Serie A-matcher redan säsongen 2002/03, har nigerianen bara hunnit fulla 28 år. Och som han hittills har presterat i Levante tyder det mesta på att han nu kan vara i sin livs form.

Martins har med sina sex baljor på hittills elva ligamatcher verkligen hittat sin plats. Kan mirakelklubben från förra säsongen ha gjort ännu ett anfallskap, och trots att man sålt sin stora anfallsstjärna för andra året i följd klara sig mer än väl?

Bara framtiden har svaret på den frågan, men Martins inledning i Levante bådar väldigt gott. När man krossade Mallorca under söndagsförmiddagen stod Martins för ett nytt mål i den blåröda tröjan, och var ett ständigt orosmoment för ö-lagets försvar. Segern innebar utöver tre poäng några hopp uppåt i tabellen – och Levante återfinns nu på en sjätteplats. Exakt samma placering som man slutade på förra säsongen.

Fast Martins får passa sig och inte göra alltför många mål, då lär han vara tvungen att lämna klubben till sommaren. Å andra sidan plockar de väl in någon ännu bättre till nästa säsong om det skulle hända. Levante börjar ju få rutin på det nu.

Säsong, spelare, ligamål/matcher
2010/11 – Felipe Caicedo 13/27
2011/12 – Arouna Koné, 15/34
2012/13 – Obafemi Martins 6/11 (efter 15 omgångar)

Delar lite tankar kring söndagens händelser i La Liga. Iniestas lekhumör, Atléticos kross, Llorentes återkomst och slutligen så ryker väl ändå Pochettino från Espanyol?

 
Iniesta lekte fotboll på Ciutat de Valencia
En trevande första halvlek mellan Levante och Barcelona byttes ut mot en galen inledning av den andra. Andrés Iniesta presterade en fotboll som knappt någon annan kan mäta sig med. Han serverade Leo Messi ett friläge efter ett par minuter. Han spelade snett inåt bakåt till en helt fristående Messi fram till 2-0. Han dunkade själv in 3-0 via ribban. Han lirkade fram bollen till Cesc Fàbregas som gjorde 4-0. Och då hade vi inte ens spelat 20 minuter av halvlek nummer två.

När Andrés Iniesta är på spelhumör är det få som hänger med. När han är på det där sinnessjuka lekhumöret kan han åstadkomma vad som helst, och skapa chanser från ingenting. Det var en sådan dag för Iniesta, som till och med överskuggade Leo Messi på Ciutat de Valencia.

Något annat som man kommer minnas från matchen det faktum att Barcelona, sedan Dani Alves utgick skadad tidigt, hade elva spelare fostrade i La Masía på planen. Man startade med tio egna produkter, men när Martín Montoya ersatte Alves som högerback hade man alltså samtliga elva på planen skolade i den egna ungdomsakademin.

En rolig anekdot är att den forne Barcelona-tränaren Luis van Gaal (mellan åren 1997-2000 samt 2002-03) en gång sa att det vore en dröm att få se elva egenfostrade spelare på planen samtidigt. Och även om de flesta tyckte själva tanken var fascinerande, skrattade de flesta åt van Gaal. Undra hur många som skrattar i dag.

Villanueva avgjorde matchen på Calderón
Söndagens match på Vicente Calderón var upptrissad till max. Ett Sevilla i storform sedan derbyvinsten förra helgen, mot Atlético, som varit en lagmaskin hela säsongen.

Tyvärr hann matchen bara bli 20 minuter gammal innan domaren Ignacio Iglesias Villanueva avgjorde matchen. Att han tilldömer Atlético en straff går inte snacka bort, men att visa det röda kortet till Federico Fazio var väl hårt. Det blev trippel bestraffning för Sevilla eftersom Radamel Falcao var säkerheten själ från elva meter.

Efter den situationen var det inget snack om saken. Visserligen var Atlético något bättre även innan straffsituationen, men efteråt hade Sevilla absolut noll att komma med. Emir Spahic självmålade in 2-0, Koke prickade vackert in 3-0. Då hade vi bara spelat den första halvleken.

Den andra blev däremot väldigt avslagen, men trots allt väldigt ödesdiger för Seilla. Man fick nämligen både Antonio Luna (från bänken) och Ivan Rakitic utvisade. Man avslutade alltså med nio man på planen, något som blev för tungt varpå Atlético i slutminuten också kunde göra 4-0.

Bäst på plan var Arda Turan, och det var inte första gången den här säsongen. Turken är smått genialisk med sin spelförståelse och effektiva teknik. Han behöver inte göra tre överstegsfinter för att ta sig förbi motståndaren, han gör något som går snabbare, och är betydligt mycket enklare.

Nu är Atlético uppe på 34 poäng, och har åtta till goda gentemot Real Madrid inför derbyt nästa helg. Utan att ens överdriva en smula kan man konstatera att Real Madrid har den stora pressen på sig.

Llorente åter i Bielsas elva
Han har vart ratad ut startelvan och buats ut av supportrarna. Fernando Llorente har sannerligen inte haft en lätt höst i Athletic.

I Aritz Aduriz frånvaro fick så Llorente chansen från start igen, när baskerna tog emot Deportivo La Coruña hemma på San Mamés. En chans som han tidigt i matchen var nära att ta vara på – men då var ribban i vägen. Matchen slutade 1-1 efter att Óscar de Marcos gjort Athletics mål i första halvlek, innan Abel Aguilar styrde in kvitteringen i andra.

Faktum är att Athletic faktiskt sett vassare ut med Aduriz på planen. Fast har man inte fått ordentligt med matchträning kan man väl samtidigt inte begära att Llorente ska vara i absoluta toppskick.

Nu ryker Pochettino med huvudet före
Om Mauricio Pochettino satt löst före matchen mot Getafe, så har han nu åkt ut med huvudet före. Än inte officiellt, men jag skulle bli väldigt överraskad om argentinaren fick behålla sitt jobb efter den här katastrofala säsongsinledningen. Hemma mot Getafe är en match man normalt sett ska vinna. Den här gången vann gästerna från Madrid-trakten med 2-0.

Espanyol saknar både vilja, fantasi och spetskvalité. Vem ska kliva fram och ta tag i sakerna? Vem ska producera målen? Vem ska jobba fram målchanser?

Det lär bli någon annan än Pochettino som får ta tag i de frågorna. Kanske den förre detta Valencia-tränaren Unai Emery? Han fick nämligen sparken från Spartak Moskva i helgen där derbyförlusten mot Dynamo blev droppen.

Förra säsongen stod lilla Levante för något sensationellt när de nådde en sjätteplats i La Liga. Och det var på håret att de ”bara” blev sexa, då de i princip hela säsongen hade huserat högre upp i tabellen. Den inför förra säsongen nya tränaren Juan Ignacio Martínez förespråkar självdisciplin, därför händer det att spelarna tar en pizza eller en öl efter match. Och det verkar ju bevisligen fungera.

Levante har La Ligas minsta budget. Trots förra säsongens sjätteplats och en biljett till Europa League tvingades man sälja flera av sina största stjärnor under sommaren. Skyttekungen Arouna Koné försvann till Wigan, Valdo bestämde sig för att testa lyckan i Mexiko, Javi Venta återvände till Villarreal och Xavi Torres stack till Getafe. Ändå ligger man just i detta nu på en imponerande fjärdeplats i ligaspelet. Som grädden på moset blev man under torsdagskvällen också klara för slutspel i Europa League. Detta efter en ny imponerande insats där Helsingborg besegrades tämligen enkelt med 3-1 på svensk mark.

Man kan fråga sig, hur i hela friden är detta möjligt? Jag önskade att jag hade svaret. Att man fick behålla Martínez ytterligare en säsong är naturligtvis en stor faktor till framgångarna även den här säsongen. Hur han däremot fått ihop i princip en helt ny startelva är ett smärre under. Obafemi Martins har kommit in och tagit över rollen som skyttekung, Míchel har bidragit med oerhört många och viktiga poäng medan Pape Diop har tagit på sig ansvaret som städgumma på mittfältet. Juan Ignacio Martínez, ofta enkelt kallad JIM, har på något sätt fått ordning på även säsongens Levante. Sedan finns så klart kaptenen, besten, sprintern och den numera legendariska mittbacken Sergio Ballesteros kvar i klubben, blott 37 år ung.

Under torsdagen säkrade sensationella Levante sin slutspelsplats i Europa League – trots att en omgång återstår. I den sista matchen väntar Hannover 96 i en direkt gruppfinal på Ciutat de Valencia. Levante har alltså oerhörda möjligheter att till och med vinna gruppen, detta i sitt första Europa-framträdande någonsin.

Som svar på rubriken kan vi nu dra slutsatsen att Levante inte är någon one hit wonder. Juan Ignacio Martínez har bevisat att det går att skapa stordåd med minimala medel över en längre period. Det vi kan göra nu är att luta oss tillbaka och applådera Levante och JIM för detta fantastiska arbete.

—

Lika mycket som Levante har imponerat i Europa League under hösten, lika mycket har Athletic Club underpresterat. Redan under onsdagen blev det klart att baskernas match borta mot israeliska Hapoel Kiryat Shmona, som egentligen skulle spelats under torsdagskvällen, blev inställd på grund av det det oroliga och spända säkerhetsläget i regionen (Israel-Palestinakonflikten). Men det var väl lika bra, även ur ett sportsligt perspektiv, att Athletic inte slet ut sig i den matchen. Man hade rent teoretiskt en minimal möjlighet att ta sig vidare från gruppspelet, men då fick inte Sparta Prag ta poäng mot Lyon. Som ni förstår så var det precis det tjeckerna gjorde.

Därmed är alltså finalisterna från i fjol helt hundra utslagna ur Europa League. Det är tragiskt.

—

På tal om finalen i våras. De regerande mästarna – Atlético Madrid – säkrade precis som Levante avancemang till slutspelet under torsdagskvällen. Som vi vant oss vid i Europa League den här säsongen när det gäller Madrid-klubben så vilades nyckelspelarna – men ändå lyckades man vinna. Hapoel Tel Aviv besegrades med 1-0 efter att Raúl García nätat i inledningen av matchen.

I den avslutande gruppspelsomgången väntar nu Viktoria Plzen i en avgörande match om vem som vinner gruppen. En pinne eller seger räcker för Atlético, och det bör de väl klara av.

Det hände, precis som vanligt, väldigt mycket den gångna omgången. Mendilibar pallade trycket, och sitter Pochettino mest löst bland tränarna nu? Valencias bortaspöke fortsätter, medan Atlético är tillbaka på segerspåret och hakar på Barcelona i toppen. Real Madrid då? Ja, de medverkade i en helt sagolikt rolig match mot Levante.

Mendilibar pallade trycket – medan i stället Pochettino lämnar?
Vid förlust mot Espanyol hade José Luis Mendilibar redan räknat ut att han kunde ta närmaste dörr ut och aldrig mer komma tillbaka till Osasuna. Men, med kniven mot strupen och då pressen var som störst, reste sig Mendilibar på bästa möjliga sätt, och oavsett vad för typ av tändvätska han hade hällt i spelarnas vattenflaskor så var det åtminstone ett vinnande recept. Osasuna krossade bottenkonkurrenten Espanyol på bortaplan med hela 3-0. Mendilibar var märkbart nöjd efteråt, men samtidigt såg han oerhört kaxig ut – fast på ett positivt och lugnt sätt.

Mendilibar kanske ringde och tåg några råd från Pepe Mel, tränare i Real Betis, före matchen. När Sevilla-klubben låg som mest pyrt till förra säsongen, och Mel hade som störst press på sig, reste sig laget och började prestera. Är det någon som har receptet för att resa sig från askan är det Pepe Mel – även om hans Betis misslyckades med att ta sig upp på en tredjeplats (åtminstone tillfälligt) när man något överraskande förlorade hemma mot Granada under fredagskvällen.

Åter till Espanyol-Osasuna. Jag skrev bara för några dagar sedan att José Luis Mendilibar var den tränare som låg allra risigast till för att få sparken. Han fick fortsätta, men resultat krävdes mot Espanyol. Osasuna levererade, och samtidigt som Mendilibar fick lite andrum, uppger rykten att förlusten för Espanyol blev droppen för tränare Mauricio Pochettino som i detta nu kan vara arbetslös.

Inte den här gången heller, Valencia
Seger mot Atlético, seger mot Bate Borisov. Äntligen hade Valencia kommit i gång. Det som nu behövdes var för fullständig frid och fröjd var en bortasegern. Och det började också bra mot Valladolid, trots att Mauricio Pellegrino vilade spelare som Roberto Soldado, Tino Costa & João Pereira. Sommarförvärvet Aly Cissokho gav Los Ché tidigt ledningen, och spelmässigt såg det inspirerande ut för gästerna. Sedan hamnade samme Cissokho i blåsväder – när han visades ut i mitten av andra halvlek och också bjöd Valladolid på en straff. Víctor Pérez var säkerheten själv från elva meter, och kvitteringsmålet blev matchens sista.

Soldado hade en boll i mål (han byttes in i andra halvlek), men blev avblåst för offside. Det fanns också situationer där domaren hade kunnat döma straffspark för Valencia – men friade. Otur eller ej, gästerna har det märkbart svårt på bortaplan och har fortfarande inte vunnit borta i ligaspelet sedan i slutet av mars i år. Just nu känns det som att det satt sig i huvudet på spelarna. Man fick visserligen lite hjälp på traven då lag som Real Betis och Málaga förlorade sina matcher, och därmed inte ryckte toppstriden, men samtidigt får Valencia inte tappa alltför mycket mark heller.

Pellegrino har, trots en godkänd vecka, fortfarande en hel del att fundera på. Poängskörden på bortaplan måste öka rejält – annars blir det knivigt att nå CL.

Valladolid å sin sida har inlett comebacken i La Liga på ett alldeles strålande sätt. Man spelar ofta underhållande med stor fantasi och rejält med kämpaglöd. Som grädden på moset gjorde poängen mot Valencia att man fortfarande är före Los Ché i tabellen.

Barça repade sig snabbt
Efter veckans förlust i Champions League borta mot Celtic väntade ännu en tuff bortamatch för Barcelona när man ställdes mot Mallorca. Under den första halvleken såg det däremot mer ut som om Barça mötte ett lag från tredje divisionen, och 3-0 kunde varit betydligt mer. Sedan slappnade Tito Vilanovas mannar av, eller så höjde sig Mallorca flera snäpp, för två snabba hemmamål tidigt i andra skapade ordentlig nerv i matchen.

Leo Messi gjorde, precis som mot Celtic, ingen vidare match. Ändå blev han direkt matchavgörande med totalt två mål. Spiken i kistan som betydde 4-2 var ett riktigt mästerverk, när han dunkade upp bollen i Dudu Aouates första kryss.

I och med segern repade sig de blåröda katalanerna tämligen snabbt från CL-förlusten, och är fortsatt obesegrade i La Liga.

Atético tillbaka i vinnarspåret – och ryckte på nytt
Valencia spräckte Atléticos långa segersvit förra helgen. Académica fyllde på med att slå Madrid-gänget i Europa League. Men där tog det stopp. I derbyt mot Getafe var det inget snack om saken, och Atlético Madrid stod för en oerhört stabil insats. Adrián fortsätter spela bra och hans formkurva pekar just nu spikrakt uppåt. Spanjoren stod för ett av målen i 2-0-segern där en annan spelare med sylvass form, Arda Turan, gjorde det andra.

När toppkonkurrenter som Málaga och Real Betis förlorade, samtidigt som en annat tippat topplag i Valencia också tappade poäng, gjorde Atlético ett nytt ryck i kampen om topplaceringar. Med tanke på att Diego Simeone deklarerat så tydligt att ligaspelet är högsta prioritet den här säsongen har jag därför ofattbart svårt att se Madrid-klubben tappa det här försprånget man nu skaffat sig. Man kommer spela i Champions League nästa säsong.

Ronaldo i fokus i skrattmatchen på Ciutat de Valencia
Det var längesedan jag skrattade så mycket under en fotbollsmatch som den mellan Levante och Real Madrid. Ciutat de Valencias gräsmatta var nämligen vattenfylld till max – och egentligen borde nog matchen skjutits upp. Det liknade nämligen mer ett lotteri än en ärlig fotbollsmatch. Bollen körde sitt egna race och spelade ofta de 22 spelarna på planen ett spratt med sina otippade vändningar.

Själva matchen kom att handla mycket om Cristiano Ronaldo. Portugisen var bara på planen i den första halvleken – där han minst sagt stod i fokus. Tidigt blev han knockad av David Navarro, som kanske borde fått syna det röda kortet, men Ronaldo reste sig och några minuter senare krutade han in 1-0 på volley. Sedan klev han av i paus, efter smällen han ådrog sig tidigt i matchen. I andra saknade Real Madrid såväl Cristiano Ronaldo som marginalerna i matchen. Ángel kvitterade för Levante, trots mängder av lägen för Madrid. Sedan tilldömdes huvudstadsklubben en något tveksam straff, och i Ronaldos frånvaro fick Xabi Alonso chansen – men Gustavo Munúa räddade.

Det dröjde ända tills den 85:e matchminuten innan Madrid slutligen kunde få utdelning på alla sina chanser. Och det krävdes en anfallare för att hitta rätt. Supertalangen Álvaro Morata byttes in och styrde in segermålet 2-1 med sin första bollkontakt. Detta var Moratas blott tredje inhopp den här säsongen – vi kan vänta oss fler.

Atlético Madrid tog under torsdagskvällen sin 16:e (!) raka seger i Europa League. Man har inte förlorat i turneringen för över ett år. 2-1-segern mot portugisiska Académica var också den 21:e matchen i följd som huvudstadsklubben spelade utan att förlora – något som är nytt klubbrekord.

Jag har varit inne på det förr, men det tål att upprepas. Säsongens Atlético är signifikativt med vinnare. Det mesta går de rötvit-randigas väg den här säsongen – både i ligaspelet och i cupspelet.

Mot Académica lämnade Diego ”Cholo” Simeone spelare som Radamel Falcao, Diego Godín, Mario Suárez och Juanfran helt utanför matchtruppen. Dessutom är Arda Turan sedan tidigare skadad – medan Thibaut Courtois, Cristian Rodríguez och Raúl García var några av spelarna som inte ens startade matchen. Med andra ord ställde El Cholo upp med ett ytterst reservbetonat lag – men det gick ju, precis som tidigare under säsongen, bra även den här gången.

Diego Costa prickade akrobatiskt in 1-0, något som senare följdes upp med en drömfrispark signerad Emre fram till 2-0. Därefter kvitterade Académica, ur offsideläge, och skapade på så sätt lite nerv i matchen. Madrid-klubben kunde dock hålla tätt resterande del av matchen hemma på Vicente Calderón och alltså ta sig 16:e raka seger i Europa League. Ett otroligt fantastiskt facit.

För att göra en lång historia kort: Diego Simeone slår rekord på rekord i Atlético – som just nu svävar på moln.

—

Även lilla Levante gör bra ifrån sig i Europa League. 3-0 hemma mot direktkonkurrenten Twente, efter mål av Michel och Pedro Rios x2, har man tillsammans med Hannover 96 gjort ett litet ryck i sin grupp, där även Helsingborg ingår.

Smygandes, utan att någon direkt märker eller uppmärksammar det, kommer det nog bli en väldigt bra säsong i Europa League för Levante.

—

Ett lag det däremot inte går särskilt bra för är Athletic Club. Nä, Bilbao-klubben inkasserade sin andra raka förlust när man gick på pumpen borta mot Lyon. Fernando Llorente fick, efter att ha suttit på bänken i 90 minuter mot Valencia den gångna helgen, hoppa in – och skapade direkt oreda. Frågan är om Marcelo Bielsa kan hålla lejonkungen borta från startelvan fortsättningsvis? Det behöver ju rimligtvis inte betyda att han petar Aritz Aduriz, som varit väldigt bra. Bielsa själv har ju till och med sagt att det inte är någon omöjlighet att båda anfallarna spelar tillsammans.

Något måste i alla fall hända i Athletic. Om det är Llorente, Bielsa eller något annat som är fel är svårt att svara på. Att Javi Martínez egenskaper i backlinjen saknas råder inga tvivel om – men det kan inte vara hela orsaken. Spelmässigt har det inte sett dåligt ut – men man har svårt att stänga matcher och framför allt svårt att hålla tätt bakåt.

En målvakt, åtta försvarare, samt Aduriz och Llorente framöver?