Lugnet efter landslagsstormen. Lugnet före ligafortsättningen och Europa-turneringarna, som drar igång nästa vecka. Även om det har varit ett rafflande och högintressant VM-kval, där ett gäng länder nu också säkrat sin guldbiljett till Brasilien nästa år, är det ändå en lika skön känsla varje gång det är över.
Och när Álvaro Arbeloa nu åter fått agera högerback i landslagströjan känns precis allt som vanligt igen. Låt oss nu fortsätta fokusera på den fotboll vi följer majoriteten av tiden under året.

Men innan jag går på djupet inför helgens hetaste ligamatcher tänkte jag bara stanna upp vid det som sker ikväll. Andra rundan av Copa del Rey drar nämligen igång. Det som kan sägas om omgången i sig är att klubbarna från Segundan kliver in i turneringen, och att man precis som vanligt vid ett så här tidigt skede enbart möter lag från samma division som möts. Därför blir det hela än mer intressant, då det alltid finns något trevligt lag att stifta bekantskap med från de lägre divisionerna. Olimpic Xativa och Barakaldo låter på förhand som en match bestående av mycket kamp, för att inte glömma bort Xerez mot Fuenlabrada. Kanske kan någon av nyss nämnda klubbar bli höstens överraskningslag?

Men efter en snabb titt över matcherna är det en sak som sticker ut – Racing Santander. Man ställs ikväll mot L’Hospitalet, en klubb som liksom Racing håller till i tredjedivisionen. Och det är just det som är anmärkningsvärt och beklämmande. Gamla, ärorika och klassiska Racing – som för lite drygt 2,5 år sedan såg ut att gå en betydligt ljusare framtid till mötes – befinner sig just nu i den tredje högsta divisionen i det spanska seriesystemet. Där och då, i januari 2011, hade precis den indiske affärsmannen Ahsan Ali Syed köpt upp klubben, för att direkt sparka den dåvarande tränaren Miguel Ángel Portugal och ersätta honom med Marcelino García Toral.

Och det började bra för en klubb vars projekt och status var väldigt svårbedömd. Marcelino, som säsongen ett par säsonger tidigare hade lett samma klubb till en historisk sjätteplats i ligan, kändes som rätt man vid sidlinjen. Man lånade in Giovani dos Santos från Tottenham och mexikanen gjorde omedelbar succé. Men efter en fin vårsäsong lämnade Marcelino skutan för att pröva lyckan i mer etablerade Sevilla – som då satsade på att ta sig tillbaka till den absoluta toppen igen. Giovani flyttade tillbaka till London, och där stod Ali Syed utan sin skicklige tränare och stjärna. Supportrarna väntade på ett drag i form av nyförvärv, en etablerad tränare och tydliga signaler på att ambitionsnivån var att etablera sig på övre halvan av tabellen. Men indierns satsning uteblev, och så här i efterhand kan man fråga sig Ali Syed egentligen ville med Racing.

Efter sommaren 2011 har klubben haft åtta tränare och fallit som ett korthus genom seriesystemet. Säsongen 2010/11 slutade man tolva i La Liga. Säsongen därpå slutade man tvärsist, hela tio poäng bakom Sporting Gijón, som var närmaste konkurrent. Bättre blev det inte ifjol, då man ramlade ur Segundan efter en fullkomligt bedrövlig säsong. Någon ekonomisk investering syntes aldrig till. Istället betalades inte löner ut, och Ali Syed lyste till slut med sin frånvaro.

Nu är den indiske affärsmannen inte kvar i Racing. På presidentposten sitter istället Ángel Lavin, och även om han inte är lika hetlevrad och energisk på pressläktaren är det fortfarande tunna buntar med pengar klubben har att röra sig med. Vägen tillbaka är lång och tuff. Fjolårets missräkning trycker förstås klubben ännu djupare ner i kvicksanden – men ger samtidigt en chans att börja om helt. För de senaste två åren har det bara varit deprimerande att se vilken utveckling som skett i en annars så klassisk ärorik som Racing Santander. Kanske kan ett steg framåt tas ikväll.

Notering: Marcelino, som varit en av Racings mest framgångsrika tränare någonsin, har nu återförenats med Giovani dos Santos i Villarreal där båda verkar ha hittat rätt. Laget har tre segrar på lika många matcher under inledningen av säsongen.