Under veckan har det varit inhemsk cupfotboll i Spanien. Copa del Rey, eller kungens cup, om vi översätter det till svenska. Ett stort samtalsämne som ständigt kommer på så här tidigt in i turneringen är det faktum att det spelas dubbelmöten från sextondelsfinaler ända fram tills final. På frågan varför, är det nog ingen som kan ge ett vettigt svar.

Fördelar med dubbelmöten
Den enda fördelen jag kan se med att köra dubbelmöten i slutspelsstadiet är för att lagen kan få möjlighet att lufta sina reserver. Längre ned har jag listat några av de yngre förmågor som fick chansen att visa upp sig på under veckans Copa del Rey-omgång, och det är alltid trevligt när nya, spännande spelare får kliva in i rampljuset. I den första slutspelsrundan, sextondelsfinal, när topplagen ställs mot lag från de lägre divisionerna, brukar det allt som oftast vara avgjort till returmötet. Då kan jag se en fördel med att ha dubbelmöten – då man oftast får se skymten av yngre, hungriga spelare i returmötena.

Nackdelar med dubbelmöten
Som jag precis nämnde är det väldigt ofta avgjort till returmötet, speciellt när det gäller topplagens matcher. Att då få se en match på en knappt halvfylld arena, där publiken är mer intresserade av att käka korv och baguetter än att titta på fotboll, ger ingen vidare bra bild utåt för den spanska fotbollen. När lagen från tredje- och andradivisionerna gästas av topplagen från La Liga är det alltid ett ordentligt tryck på läktarplats. Deportivo Alavés bjöd på ett tifo när Barcelona gästade under tisdagen. Real Jaén anordnade också ett tifo när Atlético Madrid kom på besök under onsdagen. Det här är oerhört vanligt, och stämningen brukar vara elektrisk på de där mindre arenorna eftersom en cupmatch mot ett spansk topplag är årets händelse – och något som inte upplevs alltför ofta.

Varför kan man inte låta det vara bra där? Ha en match, där lagen som håller till i den lägsta divisionen får fördel av hemmaplan. Är lagen belägna i samma division – ja då är det inte mycket svårare än att bara lotta, eller rent av gå efter nuvarande tabellplacering när det gäller att få fram vilket lag som ska spela på hemmaplan.

En annan stor nackdel med dubbelmöten är att skrällar blir ett alltmer uteblivande faktum. Alcorcóns sensationella utslagning av Real Madrid för några år sedan är snarare undantag än regel i det här sammanhanget. I övrigt är det sällan lagen från de lägre divisionerna rår på storheterna från La Liga. Hade det bara spelats en match, samtidigt som det på pappret så mycket bättre laget, luftat en del reserver, då hade förutsättningarna varit helt annorlunda. Och då hade det helt plötsligt blivit alltmer intressant, och förmodligen hade underhållningsvärdet dessutom höjts avsevärt jämfört med nu.

Bilden av Copa del Rey utåt hade blivit så mycket bättre om det bara hade varit en match, åtminstone fram till kvartsfinalerna. Jag hade dock inte haft någonting emot om det var så hela vägen in i kaklet.

Vad anser ni om dubbelmötenas vara eller icke vara i Copa del Rey?

—

Här nedan följer ett urval av några av de unga spelare som fick chansen under veckans Copa del Rey, och som tidigare inte spelat särskilt mycket A-lagsfotboll;

Gayá, född 1995 (Valencia)
Mycket talangfull vänsterback som imponerat stort i klubbens B-lag Valencia Mestalla under säsongen. Spelade från start för sitt Valencia borta mot Llagostera och gjorde en klart godkänd insats i sin A-lagsdebut.

Fabrice Olinga, född 1995 (Málaga)
Gick från okänd till ett namn på allas läppar när han A-lagsdebuterade för Málaga tidigare under säsongen med att hoppa in och avgöra ligamatchen mot Celta Vigo. Den unge anfallaren fick hoppa in mot Cacareño men hann inte få särskilt mycket uträttat. Vi lär få se mer av Fabrice i framtiden.

José Rodríguez, född 1994 (Real Madrid)
Central mittfältare som firade sin A-lagsdebut mot Alcoyano i onsdags med att direkt hitta nätmaskorna. Har gjort bra i från sig i Segundan med Real Madrid Castilla och är spås en ljus framtid.

Saúl Ñiguéz, född 1994 (Atlético Madrid)
Duktig tvåvägsspelare som kan spela på de flesta mittfältspositioner, men gör sig allra bäst centralt. Har hoppat in i samtliga Europa League-matcher för Atlético under säsongen men gjorde under onsdagen debut i Copa del Rey.

Álvaro Morata, född 1992 (Real Madrid)
Mycket lovande anfallare som i startade matchen mot Alcoyano, en match som var hans sjätte i Real Madrids A-lagströja. Har öst in mål mål i ungdomslagen både i Real Madrid och på landslagsnivå. En spelare vi lär få se mycket mer av – redan den här säsongen.

Sergi Roberto, född 1992 (Barcelona)
En spelare som har gjort en hel del A-lagsmatcher, men säsongsdebuterade när han startade matchen mot Alavés under tisdagskvällen. Innermittfältare som är duktig i båda riktningarna och har ett brett register. Spansk U21-landslagsman.

Nono, född 1993 (Real Betis)
Kreativ offensiv mittfältare som redan spelat sex ligamatcher för Betis den här säsongen, varav fem har varit som inhoppare. Har varit en av Sevilla-klubbens yngre förmågor som kommit fram på senare år och nu också fått alltmer speltid i A-laget.

Jurado, född 1990 (Málaga)
Högerback som spenderade försäsongen med A-laget och gjorde det väldigt bra. Startade matchen mot Cacareño och stod för en pigg insats. Byttes ut i andra halvlek mot en annan lovande ytterback i form av Álex Portillo, född 1992.

Óliver Torres, född 1994 (Atlético Madrid)
Atlético Madrids tveklöst största talang. Innermittfältaren gjorde ett stort avtryck i U19-EM, som Spanien vann, och har sedan dess varit på allas läppar. Har hittills gjort en ligamatch för Madrid-klubben men spelas varsamt av Diego Simeone, som inte vill sätta någon press på ynglingen. Bra blick och väldigt passningsskicklig.

Álex Fernández, född 1992 (Real Madrid)
Bra tvåvägsspelare som gjorde A-lagsdebut redan för ett par år sedan. Fick starta matchen mot Alcoyano och gjorde en bra insats. Innermittfältaren har representerat Spanien på ungdomslandslagsnivå. Även hans äldre bror Nacho (född 1990) spelade från start mot Alcoyano och är en spelare för framtiden.

Galiciskt derby – precis som vi ville ha det
Celta Vigo och Deportivo La Coruña delade broderligt på poängen i säsongens första Galiciska derby. Detta i en match som innehöll det mesta man kunde förvänta sig i ett derby – intensitet, kamp, härlig atmosfär, chansrikt och finess i mängder.

Det började annars bäst för Celta, som tog ledningen redan efter åtta minuter genom Mario Bermejo. Depor repade sig dock relativt omgående, och en för dagen strålande Juan Domínguez kvitterade i mitten av första halvlek. Det blev också matchens sista mål – trots mängder av vassa möjligheter.

Det jag däremot kommer minnas allra starkast från matchen är Juan Carlos Valerón. Denne fantastiske fotbollsspelare, som med sina 37 jordsnurr visade att gammal fortfarande är äldst. Den bollbehandling och finess han besitter är mäkta imponerande. I vissa matcher har bollgeniet varit ifrågasatt. Håller han verkligen? Han segar ju bara ner tempot. Mot Celta, i den kanske viktigaste matchen på hela säsongen för Deportivo, bevisade han raka motsatsen. Han håller inte bara måttet – han är fortfarande alldeles briljant.

Visst är det härligt med derbyn. Det är få andra matcher som uppnår samma kvalité på läktarplats som ett stekhett derby.

—

Valencia tar inte de viktiga bortapoängen
Fem bortamatcher. Noll segrar, en oavgjort, fyra förluster. Där har ni Valencias facit den här säsongen. Den hittills enda bortapoängen kom i premiäromgången mot Real Madrid på Santiago Bernabéu. Sedan dess har man åkt på torsk – fyra gånger om. Och visst har de ställts mot tufft motstånd, för man åker aldrig och möter Barcelona, Mallorca, Levante och Real Betis på bortaplan och knallar hem tre poäng. Men att ta noll, det är alldeles för dåligt. I alla fall för en klubb med de ambitionerna som Valencia ändå har.

Under lördagen inkasserades alltså fjärde raka bortaförluten i ligaspelet för Los Ché. Real Betis gjorde en bra match defensivt på Benito Villamarín, och gjorde matchens enda mål tidigt i matchen genom Salva Sevilla. Valencia pressade på – men var alldeles för ineffektiva. Och det är inte helt ovanligt att det går i lås för Valencia när Roberto Soldado inte levererar. Om inte Soldado blir jämnare i sitt målskytte måste fler från mittfältet kliva fram och bidra med fler mål.

Till skillnad från Valencia har toppkonkurrenter som Málaga och Atlético Madrid hittills tagit de där viktiga poängen på bortaplan. De som blir direkt avgörande när säsongen summeras i vår.

Atlético har tre segrar och en oavgjord på bortaplan. Málaga har två segrar, två oavgjorda och en förlust (mot Atlético).

Valencia måste börja plocka poäng på bortaplan. Man har redan halkat efter alltför långt och redan nu känns det som att slaget om Champions League-platserna kommer bli hårdare än någonsin. Atlético har redan ett enormt försprång, något som kan drygas ut ytterligare mot lag som Málaga och Valencia imorgon (även gentemot Real Madrid, om de skulle tappa poäng mot Mallorca) när man tar sig an tabelljumbon Osasuna hemma på Vicente Calderón. Magkänslan säger att Madrid-klubben inte kommer släppa det greppet man redan skaffat sig, och att man dessutom inte har något Champions League-spel att tänka på gör knappast saken sämre.

Apelsinodlarna från öst är fortsatt väldigt svårbedömda. Hur bra är egentligen Pellegrinos Valencia? Kan Banega vända allt när han är tillbaka i full form? Det vilar många frågetecken kring säsongens Valencia.

Sedan ska vi naturligtvis inte ta någonting ifrån Real Betis – som stod för en genuin insats. Det kanske mest imponerade var att man gjorde det utan landslagsmannen och lagets tveklöst största stjärna, Beñat, som var magsjuk. Sevilla-klubben är nu uppe på fjärdeplats i ligaspelet, och det verkar som Pepe Mel hittat en bättre balans i laget den här säsongen. Kan man göra som Levante gjorde i fjol och behålla en topplacering säsongen ut?

—

Cesc Fábregas – har han hittat sin roll?
Ett lag som däremot går bra på bortaplan är Barcelona. Mot Rayo inkasserade man femte raka bortasegern i ligaspelet, på fem möjliga. Detta efter 5-0 och stundtals stor fotbollsunderhållning.
Den spelare som kanske utmärkte sig allra mest, återigen, var Cesc Fábregas. Katalanen noterades för två nya assist, vilket gör att han drar ifrån i assistligan, och även ett mål. Följdfrågan blir naturligtvis – har Cesc äntligen hittat sin roll i Barcelona? Som det har sett ut på senare tid tror jag faktiskt det, men än är det alltför tidigt att bedöma fullt ut. Det känns som han hittat rollen som passar honom allra bäst – och där han varken behöver axla Xavis eller Iniestas skor oavsett om de inte skulle finnas på planen.

Det är bara inse fakta. Cesc är inte Xavi. Han är inte Iniesta. Han kan bara vara sig själv, och skapa sin egna roll. Att han gör saker och ting annorlunda betyder inte att de inte kan vara framgångsrika. Och just nu är Cesc Fábregas synonymt med framgång – för hans senaste prestationer har verkligen varit storstilade.

—

En kuriös sak från mötet Barcelona-Rayo var att elva spelare fostrade i La Masía, Barça ungdomsakademi, startade matchen. Åtta för Barcelona (Valdés, Montoya, Alba, Busquets, Xavi, Fábregas, Pedro & Messi) och tre för Rayo (Rubén, Rodri & Casado).

När Vicente Del Bosque tog ut sin preliminära EM-trupp i maj var det ett par namn som stack ut från mängden. Ett av dessa var 25-årige Beñat Etxebarria från Real Betis. Mittfältaren hade visserligen en stark säsong i Betis i ryggen, men att få en plats på det redan så konkurrenskraftiga innermittfältet är imponerande. Det ska dock tilläggas att varken spelare från Barcelona, Athletic eller Chelsea, som fortfarande hade Copa del Rey- respektive CL-final att spela innan deras säsonger kunde summeras, fanns tillgängliga. Därför föll en del givna namn på mittfältet bort direkt – men samtidigt blev Beñat vald före mer etablerade namn som Borja Valero och Mikel Arteta.

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse när jag fick representera landslaget. Det kom verkligen som en överraskning för mig, jag hade inte väntat mig det, säger Betis-mittfältaren till Marca.

Den 26 maj gjorde Beñat, som han kort och gott väljer att kalla sig, landslagsdebut. Detta i en träningsmatch mot Serbien. När den slutliga EM-truppen togs ut var Beñats namn inte med. Ändå hade han imponerat så pass mycket på Del Bosque att han var reserv. Det var nämligen så att Cesc Fábregas var småskadad inför mästerskapet och inte var helt hundra på att kunna delta. Ni som känner till historien vet att Cesc spelade – och blev en viktig pusselbit i det som blev Spaniens andra raka EM-guld.

Tillbaka till Beñat. Efter EM-slutspelet har Betis guldklimp varit frekvent återkommande i den spanska landslagstruppen. En spelare som Juan Mata har däremot varit utanför densamma.

Betis håller hårt i stjärnan
För ett par månader sedan var det däremot inte helt självklart att Baskien-födde Beñat skulle bli kvar i Betis. Intresset var stort från flera håll, bland annat Athletic, klubben som fostrade honom, men även Atlético Madrid. Sevilla-klubben hänvisade dock varenda gång till spelarens utköpsklausul på 20 miljoner euro – något som gjorde att de intresserade klubbarna backade. Och det är nog Betis väldigt glada över, med tanke på såväl mittfältaren som lagets succéartade säsongsinledning. Klubben ligger för närvarande på en storstilad fjärdeplats i ligaspelet. Det har synts i alla matcher att Beñat vuxit som spelare och tagit ytterligare ett steg framåt. I ligapremiären mot Athletic var han planens gigant. Släkten är värst, som man brukar säga. Med sina fyra assist står han också ensam på tronen i assistligan efter sju omgångar.

– Beñat är en vital spelare för oss. Det är han som styr lagets rytm. Han vet när tempot behöver höjas eller när vi kan ta det lite lugnare, säger Betis-tränaren Pepe Mel vid en TV-intervju.

Basken har dock haft en tuff karriär – och först slagit igenom på senare år. Efter att ha vandrat igenom Athletics ungdomsled fick han aldrig riktigt chansen i A-laget. Det blev bara en match i La Liga för Bilbao-klubben, innan han lånades ut en säsong till Conquense i tredjedivisionen. Därefter bröts kontraktet med Athletic, och sommaren 2009 skrev han på för Real Betis. Vid den tidpunkten låg Betis fortfarande i Segundan – och Beñat visade sig vara precis vad Sevilla-klubben behövde. En kreativ spelare med bra blick för spelet och som kan stå för det där lilla extra.

– Han växte oerhört mycket som spelare i Segundan, det var där han utvecklades till en stor spelare, menar Pepe Mel.

Beñat spelade en nyckelroll när Betis gick raka vägen upp till Spaniens finrum igen. Resten är, som man brukar säga, historia. Debutsäsongen i La Liga i fjol gick som på räls, och Betis, med Beñat som frontfigur, slutade på en hedersam 13:e plats.

– Jag har Betis att tacka för att jag är där jag är idag. De har gett mig allt och trott på mig, säger mittfältaren till Marca.

”Sevilla-dödaren”
Den 2 maj fick Beñat smeknamnet ”Sevilla-dödaren”. Han sänkte nämligen Sevilla FC, Betis bittra stadsrival, på kanske det mest förödmjukande sätt som går. Álvaro Negredo gav tidigt Sevilla ledningen hemma på Ramón Sánchez Pizjuan. Beñat kvitterade med en vacker frispark – som gick via stolpen och in. Därefter tryckte Sevilla på – och hade möjlighet efter möjlighet. Men det var Beñat som skulle få sista ordet. På tilläggstid dök ett nytt frisparksläge upp för Betis strax utanför straffområdet. Beñat stegade upp, och smekte bollen under Sevillas mur och in i mål. Via stolpen, så klart. Vilt firande utbröt, och Beñat hade sänkt värsta rivalen på ett sätt som knappt Betis-fansen kunnat drömma om.

– Det var en av de bästa dagarna i mitt liv, säger han själv om matchen.

Det ska tilläggas att när Sevilla-derbyt gick av stapeln på Benito Villamarin, Betis hemmaarena, förra säsongen slutade matchen 1-1. Även då gjorde Beñat de grönvitas mål – även då på frispark. Basken var faktiskt en av tre spelare förra säsongen som gjorde flest frisparksmål, räknat bland de fem största ligorna i Europa. Santi Cazorla, då i Málaga, och Bruno Grougi, Brest, var de övriga två.

Hur länge Betis får behålla sin guldklimp är oklart. Något som däremot står klart är att han finns tillgänglig för Vicente Del Bosque i kväll när de ställs mot Vitryssland i VM-kvalet. Vid spel skulle Beñat göra sin första officiella tävlingsmatch för Spanien. Och det skulle förmodligen inte bli den sista.

—

Den spanska landslagstruppen som Vicente del Bosque tagit ut till VM-kvalmatcherna mot Vitryssland och Frankrike;

Målvakter: Iker Casillas (Real Madrid), José Manuel Reina (Liverpool) & Víctor Valdés (Barcelona)
Försvarare: Álvaro Arbeloa (Real Madrid), Juanfran (Atlético) Sergio Ramos (Real Madrid), Raúl Albiol (Real Madrid), Javi Martínez (Bayern), Nacho Monreal (Málaga) & Jordi Alba (Barcelona)
Mittfältare: Sergio Busquets (Barcelona), Xabi Alonso (Real Madrid), Xavi Hernández (Barcelona), Beñat Etxebarria (Real Betis), Santi Cazorla (Arsenal), Cesc Fábregas (Barcelona), Andrés Iniesta (Barcelona), David Silva (Manchester City) & Jesus Navas (Sevilla)
Anfallare: Pedro Rodríguez (Barcelona), David Villa (Barcelona), Fernando Torres (Chelsea) & Roberto Soldado (Valencia)

Sett till EM-truppen är det en del ändringar. Piqué är borta på grund av skada – där är Monreal det nya namnet i backlinjen. Annars saknas Mata, Llorente & Negredo medan Beñat, Villa & Soldado gått in i deras ställe.